– Homosexuella förtjänar att gripas och kommer att bli gripna också. Den sortens beteende kommer inte att accepteras i det här landet, sa Kenyas premiärminister Raila Odinga i förrgår vid ett massmöte i Nairobi.
– Eftersom den senaste folkräkningen visat att det finns lika många män som kvinnor i befolkningen finns det inget "behov" av homosexualitet.
Jag saxar vidare från Sveriges Radio:
Fem kommentarer:
1. Det är viktigt att påpeka Odingas uttalande gjordes under ett tal vid ett politiskt massmöte. Det var ett uttryck för hans personliga åsikter, och kan inte ses legalt bindande eller som en order till polisen. Inte än i alla fall.
2. Det är genant att se en vuxen människa ge uttryck för så usla kunskaper om fenomenet homosexualitet som Odinga gör. Det är skrämmande att han är en vuxen människa med stor makt. Och att hans ståndpunkter sannolikt är representativ för en stor del av befolkningen.
3. Här ser vi första exemplet på hur ödesdigert och farligt FN:s beslut var att stryka formuleringen "sexuell läggning" ur sin resolution mot utomrättsliga avrättningar och ersätta den med en allmän formulering om diskriminering. Den nya formuleringen betyder absolut ingenting, eftersom diskriminering alltid är ett föremål för tolkning. Om homosexualitet är kriminaliserat eller står i konflikt med kulturella och religiösa sedvänjor kan ett diskrimineringsskydd aldrig åberopas av homosexuella.
4. Som vanligt är det kristna och andra religiösa organisationer som går i bräschen för förtrycket av homosexuella i Afrika. Vi har sett det i Uganda och Etiopien, det kan vara på gång i Kongo-Kinshasa. Och nu handlar det alltså om Kenya. Vad säger kristna och muslimska samfund i Sverige? Vågar de protestera? I en ledarkommentar den 27:e oktober påpekade Världen Idags utrikesredaktör Mats Tunehag att attityder som i Uganda är oacceptabla och "ska inte bara fördömas utan även bekämpas". Så hur tänker ni bekämpa detta, Tunehag? Var får vi se fördömandena? Eller ska synpunkter på andra länders lagstiftning betraktas vara kolonialism?
5. Och hur kommer Sydafrika att agera? Inte alls, naturligtvis. Landets lagstiftning är ett föredöme i Afrika när det gäller homorättigheter, men istället för att stå upp för de förföljda människorna i regionen, väljer den den politiska ledningen alltid att tiga när saken aktualiseras. Sydafrika var en av länderna ställde sig på de antihomosexuella ländernas sida i FN under ovan nämnda omröstning.
– Eftersom den senaste folkräkningen visat att det finns lika många män som kvinnor i befolkningen finns det inget "behov" av homosexualitet.
Jag saxar vidare från Sveriges Radio:
I Kenya har debatten om homosexualitet tagit fart igen under hösten efter att landet antog en ny grundlag i augusti. Den slår fast alla människors lika värde och rätt att inte bli diskriminerade, vilket har tolkats som ett stöd för bland annat homosexuella. När en av landets ministrar tidigare i höstas öppnade en konferens om hiv och aids sa hon att landet måste lära sig att leva med och acceptera homosexualitet.
Efter det kom ett upprop från 74 kristna kyrkor om att ministern måste avgå, och hot om gatudemonstrationer om så inte skedde. Även muslimska organisationer fördömde ministerns uttalanden och krävde en förklaring av regeringen.
Fem kommentarer:
1. Det är viktigt att påpeka Odingas uttalande gjordes under ett tal vid ett politiskt massmöte. Det var ett uttryck för hans personliga åsikter, och kan inte ses legalt bindande eller som en order till polisen. Inte än i alla fall.
2. Det är genant att se en vuxen människa ge uttryck för så usla kunskaper om fenomenet homosexualitet som Odinga gör. Det är skrämmande att han är en vuxen människa med stor makt. Och att hans ståndpunkter sannolikt är representativ för en stor del av befolkningen.
3. Här ser vi första exemplet på hur ödesdigert och farligt FN:s beslut var att stryka formuleringen "sexuell läggning" ur sin resolution mot utomrättsliga avrättningar och ersätta den med en allmän formulering om diskriminering. Den nya formuleringen betyder absolut ingenting, eftersom diskriminering alltid är ett föremål för tolkning. Om homosexualitet är kriminaliserat eller står i konflikt med kulturella och religiösa sedvänjor kan ett diskrimineringsskydd aldrig åberopas av homosexuella.
4. Som vanligt är det kristna och andra religiösa organisationer som går i bräschen för förtrycket av homosexuella i Afrika. Vi har sett det i Uganda och Etiopien, det kan vara på gång i Kongo-Kinshasa. Och nu handlar det alltså om Kenya. Vad säger kristna och muslimska samfund i Sverige? Vågar de protestera? I en ledarkommentar den 27:e oktober påpekade Världen Idags utrikesredaktör Mats Tunehag att attityder som i Uganda är oacceptabla och "ska inte bara fördömas utan även bekämpas". Så hur tänker ni bekämpa detta, Tunehag? Var får vi se fördömandena? Eller ska synpunkter på andra länders lagstiftning betraktas vara kolonialism?
5. Och hur kommer Sydafrika att agera? Inte alls, naturligtvis. Landets lagstiftning är ett föredöme i Afrika när det gäller homorättigheter, men istället för att stå upp för de förföljda människorna i regionen, väljer den den politiska ledningen alltid att tiga när saken aktualiseras. Sydafrika var en av länderna ställde sig på de antihomosexuella ländernas sida i FN under ovan nämnda omröstning.
