Die Antwoord
"Enter the ninja" har alla förutsättningar för att vara en urusel låt. Uppspeedad Blümchen-sång parad med töntig parodi-rap och ambitionen att utgöra en multikulturell representation av hela Sydafrika. Alla varningslampor blinkar. Men jag kan inte värja mig. Musiken är för bra.
Bakom Die Antwoord står konstnären Watkin Tudor Jones, som är något av en sydafrikansk motsvarighet till Ali G. Konceptuellt handlar projektet om "zef", det vill säga kulturella uttryck som man ofta finner hos den vita afrikaanstalande underklassen.
Och visst är det kul att representanter för det gamla härskarfolkets kulturella bottenskrap skulle utge sig för att representera något större än sina egna ölmagar – men personligen har jag svårt för det här satiriska inslaget. Det skapar en onödig distans till upplevelsen av musiken, som alltså ofta är otroligt bra. Och det räcker faktiskt alldeles utmärkt att ”bara” vara musik. Allt måste inte vara konst. Så skit i koncepten, njut av musiken.
I sommar spelar Die Antwoord både i Roskilde och i Arvika. Hemsida: www.dieantwoord.com
Gazelle
Om Die Antwoord driver med och hatälskar sydafrikansk white thrash-kultur, har Xander Ferriera i Gazelle riktat in sig på perverterat afrikanskt maktutövande. Han moraliserar inte över afrodiktatorernas dekadens, utan gapskrattar åt den. Den främste i denna kategori är förstås Mobuto Sese Seko, president i Zaire (nu Kongo-Kinshasa) 1965-1997. En av världshistoriens värsta kleptokrater, som under sin tid vid makten skapade en personlig förmögenhet på tiotals miljarder, avrättade politiska motståndare på löpande band och chartrade Concordeplan för att shoppa i Paris och hålla tal i FN – samtidigt som han hölls om ryggen av Nixon, Reagan och Bush d.ä.
På scen utstrålar Xander Ferriera en blandning av coolhet, auktoritet och stolleri – alltid iförd leopardmössa à la Sese Seko, med matchande scarf. I bakgrunden finns en slagverkare, basist och DJ, alla i guldkläder. En otroligt snygg akt där disco och electro korsas med afrokitsch, afrikaans och humor. Finns på Myspace, lyssna på t.ex. "Chic Afrique" eller "Options". Hemsida: www.yogazelle.com
Big Nuz
Kwaito är en stil som utvecklades i Johannesburg i slutet av 90-talet, och kan beskrivas som house med skanderande sång på zulu eller xhosa. Själva ordet har sitt ursprung i "kwaai" – ett Afrikaansuttryck som både kan betyda arg och cool, vilket på ett bra sätt ringar in stilens temperament. Störst inom genren just nu är den Durbanbaserade trion Big Nuz, och hiten "Umlilo" (=eld) dunkar från högtalarna på allt från grillhaket Mzoli's i townshipet Gugulethu, studentfesterna i Stellenbosch och gayklubben Rosie's i Kapstaden. Texten är mycket enkel: "Elden hos Big Nuz. Den är het! Tänk inte ens tanken. Kom inte nära!" Eftersom det är en låt som man ovillkorligen vill sjunga med i, får ni även texten på zulu:
Umlilo we Big Nuz
Umlilo uyasgis’
ungawulokothi
Uzunga wothi
Uyashis’ ungawulokothi
Uttalas ungefär som på svenska. Slutstavelsen sväljs ofta.
Såväl "Umlilo" som skivan "2nd Round Knockout" finns på Spotify.
Brenda Fassie
Förra året var det fem år sedan Brenda Fassie dog, och så fort det kom på tal fick mina sydafrikanska vänner något frånvarande i blicken. Dels av innerlig saknad. Dels av det bittra konstaterandet att tiden går alldeles för fort.
Hon föddes 1964 i Langa utanför Kapstaden. Redan som 14-åring sökte hon lyckan i Johannesburg, där hon senare bildade bandet Brenda & the Big Dudes, som 1983 fick en jättehit med "Weekend Special".
Karriären kantades av skandaler, droger och misslyckanden, men sydafrikanerna älskade sin "Township-Madonna". När hon låg i koma på dödsbädden i maj 2004 efter en svår astmaattack, var hennes hälsotillstånd förstasidesnyheter och såväl Nelson Mandela som dåvarande presidenten Thabo Mbeki vakade vid hennes sida. Den 9 maj dog hon, 39 år gammal.
Sök hennes låtar på Spotify, Myspace eller Youtube, t.ex. albumet ”Too late for mama” eller låten "Vuli ndlela". Och glöm för allt i världen inte discoklassikern “Weekend Special”:
"Enter the ninja" har alla förutsättningar för att vara en urusel låt. Uppspeedad Blümchen-sång parad med töntig parodi-rap och ambitionen att utgöra en multikulturell representation av hela Sydafrika. Alla varningslampor blinkar. Men jag kan inte värja mig. Musiken är för bra.
Bakom Die Antwoord står konstnären Watkin Tudor Jones, som är något av en sydafrikansk motsvarighet till Ali G. Konceptuellt handlar projektet om "zef", det vill säga kulturella uttryck som man ofta finner hos den vita afrikaanstalande underklassen.
Och visst är det kul att representanter för det gamla härskarfolkets kulturella bottenskrap skulle utge sig för att representera något större än sina egna ölmagar – men personligen har jag svårt för det här satiriska inslaget. Det skapar en onödig distans till upplevelsen av musiken, som alltså ofta är otroligt bra. Och det räcker faktiskt alldeles utmärkt att ”bara” vara musik. Allt måste inte vara konst. Så skit i koncepten, njut av musiken.
I sommar spelar Die Antwoord både i Roskilde och i Arvika. Hemsida: www.dieantwoord.com
Gazelle
Om Die Antwoord driver med och hatälskar sydafrikansk white thrash-kultur, har Xander Ferriera i Gazelle riktat in sig på perverterat afrikanskt maktutövande. Han moraliserar inte över afrodiktatorernas dekadens, utan gapskrattar åt den. Den främste i denna kategori är förstås Mobuto Sese Seko, president i Zaire (nu Kongo-Kinshasa) 1965-1997. En av världshistoriens värsta kleptokrater, som under sin tid vid makten skapade en personlig förmögenhet på tiotals miljarder, avrättade politiska motståndare på löpande band och chartrade Concordeplan för att shoppa i Paris och hålla tal i FN – samtidigt som han hölls om ryggen av Nixon, Reagan och Bush d.ä.På scen utstrålar Xander Ferriera en blandning av coolhet, auktoritet och stolleri – alltid iförd leopardmössa à la Sese Seko, med matchande scarf. I bakgrunden finns en slagverkare, basist och DJ, alla i guldkläder. En otroligt snygg akt där disco och electro korsas med afrokitsch, afrikaans och humor. Finns på Myspace, lyssna på t.ex. "Chic Afrique" eller "Options". Hemsida: www.yogazelle.com
Big Nuz
Kwaito är en stil som utvecklades i Johannesburg i slutet av 90-talet, och kan beskrivas som house med skanderande sång på zulu eller xhosa. Själva ordet har sitt ursprung i "kwaai" – ett Afrikaansuttryck som både kan betyda arg och cool, vilket på ett bra sätt ringar in stilens temperament. Störst inom genren just nu är den Durbanbaserade trion Big Nuz, och hiten "Umlilo" (=eld) dunkar från högtalarna på allt från grillhaket Mzoli's i townshipet Gugulethu, studentfesterna i Stellenbosch och gayklubben Rosie's i Kapstaden. Texten är mycket enkel: "Elden hos Big Nuz. Den är het! Tänk inte ens tanken. Kom inte nära!" Eftersom det är en låt som man ovillkorligen vill sjunga med i, får ni även texten på zulu:
Umlilo we Big Nuz
Umlilo uyasgis’
ungawulokothi
Uzunga wothi
Uyashis’ ungawulokothi
Uttalas ungefär som på svenska. Slutstavelsen sväljs ofta.
Såväl "Umlilo" som skivan "2nd Round Knockout" finns på Spotify.
Brenda Fassie
Förra året var det fem år sedan Brenda Fassie dog, och så fort det kom på tal fick mina sydafrikanska vänner något frånvarande i blicken. Dels av innerlig saknad. Dels av det bittra konstaterandet att tiden går alldeles för fort.
Hon föddes 1964 i Langa utanför Kapstaden. Redan som 14-åring sökte hon lyckan i Johannesburg, där hon senare bildade bandet Brenda & the Big Dudes, som 1983 fick en jättehit med "Weekend Special".
Karriären kantades av skandaler, droger och misslyckanden, men sydafrikanerna älskade sin "Township-Madonna". När hon låg i koma på dödsbädden i maj 2004 efter en svår astmaattack, var hennes hälsotillstånd förstasidesnyheter och såväl Nelson Mandela som dåvarande presidenten Thabo Mbeki vakade vid hennes sida. Den 9 maj dog hon, 39 år gammal.
Sök hennes låtar på Spotify, Myspace eller Youtube, t.ex. albumet ”Too late for mama” eller låten "Vuli ndlela". Och glöm för allt i världen inte discoklassikern “Weekend Special”:
Publicerad i Sydsvenskan den 18 juni 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar