av TOR BILLGREN
Det ser inget vidare ut för Sydafrikas landslag, Bafana Bafana. Ett kritiskt tränarbyte i höstas, bara 8 månader innan VM och en åttiotredjeplacering på FIFA:s ranking är inte de bästa förutsättningarna för att stå värd för världens största idrottsevenemang. Men förutom den extra turbon som det innebär att spela på hemmaplan, har Sydafrika också ett hemligt vapen: En sextio centimeter lång, leksaksliknande plastlur som kan köpas på varenda marknad och bensinmack för några tior: vuvuzelan. Jag ser alltid till att ha minst tre stycken hemma – de funkar som perfekt stämningshöjare på vilken fest som helst – så länge man inte har stingsliga grannar.
Solo påminner den om en trombon – men sätt den i händerna på trettiotusen extatiska Bafanafans på Cape Town Stadium eller Soccer City i Johannesburg, och du kommer att tro att helvetets portar har öppnats på vid gavel. Ljudmattan som rullas ut över arenan skulle kunna vara surret från en miljon rasande jättebålgetingar eller sirenbrölet från tusen hangarfartyg. Nere på planen är ljudet förstås fullständigt öronbedövande.
Det är på detta sätt vuvuzelan blir ett hemligt vapen för hemmalaget. För de sydafrikanska spelarna är ju vana vid oljudet. De är vana vid att inte kunna kommunicera under matcherna på annat sätt än genom tecken och vara extra uppmärksamma. För dem är vuvuzelorna ett kvitto på att fansen stöder dem och älskar vad de gör. Ljudet fungerar peppande och hjälper dem att fatta vad som står på spel.
Många röster förstås har höjts för att förbjuda vuvuzelorna under VM – särskilt andra landslag, som inser att de inte kommer att kunna kommunicera som de brukar under matcherna. Men alla instanser har funnit att det är omöjligt avskaffa instrumentet. Det är en alltför viktig del av sydafrikansk läktarkultur. Förbjuder man vuvuzelan förbjuder man själen i sydafrikansk fotboll.
Det ska bli mycket intressant att se om det populära instrumentet även sprider sig till andra länder. Jag har en känsla av att de gröna, gula, blåa och röda plastlurarna kommer att sticka upp ur var och varannan fotbollssupporters bagage på flygplatserna efter VM. För de är oemotståndliga. Har man väl upplevt ljudet på plats, vill man inte vara utan det. Sverige är ju inte med i mästerskapen, så det lär väl dröja lite längre innan de kommer hit. Men förr eller senare är jag övertygad att de även svenska supporters kommer att blåsa i lurarna för att visa att de stöder sitt lag. Vuvuzelan är här för att stanna.
Det ser inget vidare ut för Sydafrikas landslag, Bafana Bafana. Ett kritiskt tränarbyte i höstas, bara 8 månader innan VM och en åttiotredjeplacering på FIFA:s ranking är inte de bästa förutsättningarna för att stå värd för världens största idrottsevenemang. Men förutom den extra turbon som det innebär att spela på hemmaplan, har Sydafrika också ett hemligt vapen: En sextio centimeter lång, leksaksliknande plastlur som kan köpas på varenda marknad och bensinmack för några tior: vuvuzelan. Jag ser alltid till att ha minst tre stycken hemma – de funkar som perfekt stämningshöjare på vilken fest som helst – så länge man inte har stingsliga grannar.
Solo påminner den om en trombon – men sätt den i händerna på trettiotusen extatiska Bafanafans på Cape Town Stadium eller Soccer City i Johannesburg, och du kommer att tro att helvetets portar har öppnats på vid gavel. Ljudmattan som rullas ut över arenan skulle kunna vara surret från en miljon rasande jättebålgetingar eller sirenbrölet från tusen hangarfartyg. Nere på planen är ljudet förstås fullständigt öronbedövande.
Det är på detta sätt vuvuzelan blir ett hemligt vapen för hemmalaget. För de sydafrikanska spelarna är ju vana vid oljudet. De är vana vid att inte kunna kommunicera under matcherna på annat sätt än genom tecken och vara extra uppmärksamma. För dem är vuvuzelorna ett kvitto på att fansen stöder dem och älskar vad de gör. Ljudet fungerar peppande och hjälper dem att fatta vad som står på spel.
Många röster förstås har höjts för att förbjuda vuvuzelorna under VM – särskilt andra landslag, som inser att de inte kommer att kunna kommunicera som de brukar under matcherna. Men alla instanser har funnit att det är omöjligt avskaffa instrumentet. Det är en alltför viktig del av sydafrikansk läktarkultur. Förbjuder man vuvuzelan förbjuder man själen i sydafrikansk fotboll.
Det ska bli mycket intressant att se om det populära instrumentet även sprider sig till andra länder. Jag har en känsla av att de gröna, gula, blåa och röda plastlurarna kommer att sticka upp ur var och varannan fotbollssupporters bagage på flygplatserna efter VM. För de är oemotståndliga. Har man väl upplevt ljudet på plats, vill man inte vara utan det. Sverige är ju inte med i mästerskapen, så det lär väl dröja lite längre innan de kommer hit. Men förr eller senare är jag övertygad att de även svenska supporters kommer att blåsa i lurarna för att visa att de stöder sitt lag. Vuvuzelan är här för att stanna.
Publicerad i Aftonbladet Resa
2 kommentarer:
Det var ett intressant drönarljud i bakgrunden under de tevesända matcherna. Edgar Varese hade nog uppskattat det här världsmästerskapet.
Av läktarbilderna att döma använder även väldigt många icke-sydafrikaner vuvuzelorna, och av matchen Frankrike-Uruguay att döma är de särskilt populära bland den franska supporterklacken...
Mm, Varese hade gillat! Jag är totalfascinerad av det akustiska fenomenet som uppstår på arenorna... Drooooone....
Skicka en kommentar