Pinotage är Sydafrikas nationaldruva. Den skapades i Stellenbosch 1925 genom en korsning av Cinsault (Hermitage) och Pinot Noir, men det första vinet på druvan gjordes inte förrän 1941.
Det är en besvärlig druva som när den är som sämst personifierar de negativa aspekterna av nya världen-vinerna, med sin breda fruktighet och kraftighet. Ibland kan man finna obehagliga dofter av bränt gummi i glaset och på sistone har kaffepinotage blivit ett begrepp i landet.
Kaffenyanser i vin är inget nytt. Det åstadkoms traditionellt genom att vinet lagras i rostade ekfat. Men kaffepinotage är något annat. Det är espresso som har förklätt sig till vin. Och har man riktig otur får man även en överdos choklad på köpet. Detta kan vara användbart i nybörjarsammanhang, när man lär sig hitta olika dofter och smaker i vin. Men utöver det pedagogiska, kuriösa och spexartade har jag svårt förstå vad kaffepinotage ska vara bra till. Ska man vara elak känns det mest som ett desperat försök att dölja dåliga råvaror. Döm själva. Systembolaget kommer inom kort att lansera en kaffepinotage, har vi hört det viskas om på vingårdarna.
Men det går förstås också att uträtta underverk med Pinotage. Allra bäst blir det när vinmakaren lyckas få vinet att gå mot Pinot Noir-hållet, det vill säga mot det lättare och kärvare. Detta är inte särskilt vanligt, men det händer, och jag har en känsla av att många vinmakare som strävar ditåt just nu, som en reaktion mot den kraftighet som sydafrikanskt vin vanligen förknippas med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar