torsdag 23 december 2010

Lucka 23: Apartheidledarna

av TOR BILLGREN

Varsågoda! Här följer ett skräckkabinett över ondska, idioti och ren dumhet. Sällan har så få förstört så mycket för så många. Den sista i raden gjorde delvis bot och bättring och förtjänar en smula respekt för det. Men vi får inte glömma att han under absoluta största delen av sitt politiska liv kämpade för apartheidsystemet.


DF Malan (1874-1959)

Premiärminister 1948-1954. Föddes på den kända vingården Allesverloren (finns på Systembolaget) och utbildade sig till präst inom den sydafrikanska statskyrkan Holländska reformerade kyrkan. Bildade 1945 den avknoppning av National Party som vann valet 1948, med löfte att införa apartheid. Självfallet var inte segregering och utnyttjande av svarta och färgade någon ny företeelse i Sydafrika. Skillnaden var att förtrycket nu systematiserades och gavs vetenskaplig och teologisk överrock. Och förvärrades.


Johannes Strijdom (1893-1958)

Premiärminister 1954-1958. Definierade apartheid som "baasskap", det vill säga vit överhöghet. Avskaffade rösträtten för den s.k. färgade folkgruppen. 2001 rasade en stor byst över Strijdom i Pretoria, varvid två människor skadades.


Hendrick Verwoerd (1901-1966)

Premiärminister 1958-1966. Apartheids huvudsaklige arkitekt. Skapade de "vetenskapliga" teorierna för systemet och fick det därmed att verka rimligt och försvarbart. Han ledde landet ut ur The Commonwealth 1961, vilket ledde till bildandet av Republiken Sydafrika. Knivmördades i parlamentet 1966.


John Vorster (1915-1983)

Premiärminister 1966-1978. Var under andra världskriget nazist och förordade diktatur i Sydafrika, något han satt fängslad för fram till 1944 (Sydafrika stödde de allierade i kriget). Gav under sin tid som justitieminister polisen rätt att fängsla utan rättegång. Komprometterades under slutet av sin politiska karriär av den så kallade informationsskandalen, där det avslöjades att regeringen i hemlighet hade finansierat den engelskspråkiga och regeringsvänliga tidningen The Citizen.

PW Botha (1916-2006)

Premiärminister 1978-1984. President 1984-1989. Lättade på apartheidlagarna något, bl.a. genom att avskaffa förbudet mot sex och äktenskap över rasgränserna. Detta var dock i praktiken obetydliga skenmanövrar. Ett reformerat och "humant" förtryckssystem är värre än ett öppet och oförblommerat dito. Det var under hans tid som ledare som landet exploderade i våld på alla fronter. 1989 fick han en lätt stroke, vilket gav National Party en ursäkt att ersätta honom med den mer förändringsbenägne FW De Klerk.

FW De Klerk (1936- )

President 1989-1994. Valdes in i parlamentet 1969 och i regeringen 1978. Den 2 februari 1990, efter ett halvår på posten, höll han det berömda talet där han hävde förbudet mot flera befrielserörelser (ANC, PAC, SACP m.fl.) och förkunnade att Nelson Mandela skulle sättas på fri fot, vilket skedde den 11 februari. 1993 tilldelades han Nobels fredspris tillsammans med Mandela och avgick som president efter det första demokratiska 1994. Han var vicepresident i Mandelas regering fram till 1996 och lämnade politiken helt 1997.

1 kommentar:

hanna sa...

Men hur var stämmninen mellan de svarta och vita efter revolutionen?