Jesper Kenn Olsen vid målgången vid Godahoppsudden i måndags. Bild från www.worldsrun.org
I måndags gick han i mål vid Godahoppsudden utanför Kapstaden efter att ha tillryggalagt 24500 km. Igår reste han hem till Danmark för att inte missa snön. Jesper Kenn Olsen är den förste att springa över den afrikanska kontinenten. Fast starten gick redan i Nordkap.
Vad är syftet med ett sånt här lopp?
– Det finns olika syften, annars hade man tröttnat på vägen. Men det primära är att slå distansrekorden. Att se om det är mänskligt möjligt att ta sig igenom loppen. Det ett stort privilegium att få uppleva världen på det här sättet.
Och det är inte första gången Jesper Kenn Olsen, 38, sett världen på springande fot. 2004-2005 genomförde han sitt första World Run, som sträckte sig på andra hållet, från London och österut runt jorden – ett lopp på 26232 km. Och det är inte den sista, för målgången i måndags var egentligen bara ett delmål. World Run 2 fortsätter om ett tiotal månader från Punta Arenas i Chile till Newfoundland i Kanada.
Vilken är den vanligaste kommentaren du får när du berättar vad du håller på med?
– Det beror på var man är. I Danmark är det mycket ”Varför sitter du inte framför TV:n med en öl istället? Varför allt detta besvär?” I de muslimska länderna som Sudan insisterade de jag mötte ofta på att jag skulle slå mig ner och ta en kopp te och äta en frukt. Jag fick inte springa vidare förrän de var säkra på att jag mådde bra och hade mat. De brydde sig inte så mycket om varför jag sprang, men var väldigt nyfikna på min kultur och Skandinavien, eftersom de inte reser så mycket själva. Här i Sydafrika är de rätt vana vid extremsport, så de var intresserade av hur man tränar, hur man gör när man är trött efter 20000 km, hur man motiverar sig och undviker skador. Mer nyfikenhet på själva sporten.
På projektets hemsida nämner du ”expremlöpningens kärnvärden”. Kan du utveckla det?
– Det finns en särskild kamratskap mellan extremlöpare. En stor respekt. Man delar samma mål. En annan viktig sida är respekten för kroppen. Om man pressar på till max är det omöjligt att genomföra ett sånt här lopp. Man kanske klarar att springa en vecka eller en månad. Men inte 24000 km. Det kräver en harmoni med kroppen som man inte ser i många andra sporter, eftersom det här aldrig handlar om att pressa kroppen till hundra procent.
Hur länge vilar du under ett lopp?
– Normalt 1 dag varje månad. Som ett experiment försökte jag se hur långt jag kunde springa utan en dagspaus, så den första tog jag i Etiopien efter 12000 km. Men då behövde jag verkligen vila. Den längsta pausen blev i samband med en operation i Tanzania. Jag hade ramlat och slagit upp armbågen några månader tidigare, och det började plötsligt svullna i samband med att jag hade en lindrigare form av malaria. Så då fick jag vila i 6 dagar.
Du bodde i Malmö flera år innan du begav dig ut på loppet. Varför föredrog du Malmö framför Köpenham?
– Bättre grönområden. Och så är attityden gentemot människor som tar sitt idrottande på allvar generellt betydligt bättre i Sverige.
Varför reser du hem så nära inpå målgången? Är inte Sydafrika perfekt för rekreation?
– Jo, och jag hade planerat att stanna åtminstone en vecka. Men för det första har jag inte sett familjen på 1,5 år. Och för det andra har jag inte upplevt en vinter på två år. Jag startade den 1 juli 2008 och sen har jag sprungit genom konstant sommar. Jag vill se snön innan den smälter.
Jesper Kenn Olsen, några minuter innan han slängde sig på flyget hem mot Danmark igår eftermidag.
Jesper Kenn Olsen om de bästa ögonblicken under loppet
1.
– De sista 50 km innan Godahoppsudden.
2.
– Stillheten i Saharaöknen. Att sätta upp tältet under stjärnhimlen och uppleva tystanden.
3.
– Att komma över gränsen till Sydafrika och äntligen få komma in i en mataffär och välja precis vad man vill äta. Och kunna duscha utan att vattnet tar slut.
...och de tre värsta
1.
– I norra Etiopien fanns det ett område där befolkningen inte var så vana vid främlingar. De kastade sten och försökte jaga bort mig. Men det var enda området som jag stötte på problem
2.
– Precis när jag startat i Nordkap frågade en journalist efter EN kilometer hur det kändes att ha 20000 kilometer kvar. En sådan fråga får man inte ställa – inte ens till sig själv. Det blir för tufft.
3.
– Jag fick en inflammation i armbågen och var tvungen att opereras i Tanzania, samtidigt som jag fick en lindrigare form av malaria. Men sjukdomarna är en del av utmaningen, så de räknas egentligen inte.
Utrustning
Under stora delar av loppet har Jesper Olsen sällskap av en följebil. Men där det inte är möjligt för bilar att ta sig fram, rullar han en kärra framför sig med följande utrustning:
Expeditionstält
4-5 par skor
3-4 löparset
7 liter vatten
Burkmat (bönor, spagetti)
GPS
Solcell
World Run 1 och 2
Mellan 1 januari 2004 och 23 oktober 2005 genomförde Jesper Kenn Olsen sin första World Run (26232 km). World Run 2 inleddes den 1 juli 2008 och första etappen avslutades vid Godahoppsudden i måndags, efter att Afrikas sydspets, Cape Agulhas, rundats. Loppet fortsätter i Punta Arenas i Chile någon gång mellan december 2010 och februari 2011. Slutmålet efter totalt 40000 km är Newfoundland, Kanada.
Jesper Kenn Olsen har skrivit boken ”Jorden Rundt i Løb” som handlar om första loppet runt jorden.
Länk
http://www.worldrun.org
Vad är syftet med ett sånt här lopp?
– Det finns olika syften, annars hade man tröttnat på vägen. Men det primära är att slå distansrekorden. Att se om det är mänskligt möjligt att ta sig igenom loppen. Det ett stort privilegium att få uppleva världen på det här sättet.
Och det är inte första gången Jesper Kenn Olsen, 38, sett världen på springande fot. 2004-2005 genomförde han sitt första World Run, som sträckte sig på andra hållet, från London och österut runt jorden – ett lopp på 26232 km. Och det är inte den sista, för målgången i måndags var egentligen bara ett delmål. World Run 2 fortsätter om ett tiotal månader från Punta Arenas i Chile till Newfoundland i Kanada.
Vilken är den vanligaste kommentaren du får när du berättar vad du håller på med?
– Det beror på var man är. I Danmark är det mycket ”Varför sitter du inte framför TV:n med en öl istället? Varför allt detta besvär?” I de muslimska länderna som Sudan insisterade de jag mötte ofta på att jag skulle slå mig ner och ta en kopp te och äta en frukt. Jag fick inte springa vidare förrän de var säkra på att jag mådde bra och hade mat. De brydde sig inte så mycket om varför jag sprang, men var väldigt nyfikna på min kultur och Skandinavien, eftersom de inte reser så mycket själva. Här i Sydafrika är de rätt vana vid extremsport, så de var intresserade av hur man tränar, hur man gör när man är trött efter 20000 km, hur man motiverar sig och undviker skador. Mer nyfikenhet på själva sporten.
På projektets hemsida nämner du ”expremlöpningens kärnvärden”. Kan du utveckla det?
– Det finns en särskild kamratskap mellan extremlöpare. En stor respekt. Man delar samma mål. En annan viktig sida är respekten för kroppen. Om man pressar på till max är det omöjligt att genomföra ett sånt här lopp. Man kanske klarar att springa en vecka eller en månad. Men inte 24000 km. Det kräver en harmoni med kroppen som man inte ser i många andra sporter, eftersom det här aldrig handlar om att pressa kroppen till hundra procent.
Hur länge vilar du under ett lopp?
– Normalt 1 dag varje månad. Som ett experiment försökte jag se hur långt jag kunde springa utan en dagspaus, så den första tog jag i Etiopien efter 12000 km. Men då behövde jag verkligen vila. Den längsta pausen blev i samband med en operation i Tanzania. Jag hade ramlat och slagit upp armbågen några månader tidigare, och det började plötsligt svullna i samband med att jag hade en lindrigare form av malaria. Så då fick jag vila i 6 dagar.
Du bodde i Malmö flera år innan du begav dig ut på loppet. Varför föredrog du Malmö framför Köpenham?
– Bättre grönområden. Och så är attityden gentemot människor som tar sitt idrottande på allvar generellt betydligt bättre i Sverige.
Varför reser du hem så nära inpå målgången? Är inte Sydafrika perfekt för rekreation?
– Jo, och jag hade planerat att stanna åtminstone en vecka. Men för det första har jag inte sett familjen på 1,5 år. Och för det andra har jag inte upplevt en vinter på två år. Jag startade den 1 juli 2008 och sen har jag sprungit genom konstant sommar. Jag vill se snön innan den smälter.
Publicerad i Sydsvenskan den 16 mars 2010
Jesper Kenn Olsen, några minuter innan han slängde sig på flyget hem mot Danmark igår eftermidag.
Jesper Kenn Olsen om de bästa ögonblicken under loppet
1.
– De sista 50 km innan Godahoppsudden.
2.
– Stillheten i Saharaöknen. Att sätta upp tältet under stjärnhimlen och uppleva tystanden.
3.
– Att komma över gränsen till Sydafrika och äntligen få komma in i en mataffär och välja precis vad man vill äta. Och kunna duscha utan att vattnet tar slut.
...och de tre värsta
1.
– I norra Etiopien fanns det ett område där befolkningen inte var så vana vid främlingar. De kastade sten och försökte jaga bort mig. Men det var enda området som jag stötte på problem
2.
– Precis när jag startat i Nordkap frågade en journalist efter EN kilometer hur det kändes att ha 20000 kilometer kvar. En sådan fråga får man inte ställa – inte ens till sig själv. Det blir för tufft.
3.
– Jag fick en inflammation i armbågen och var tvungen att opereras i Tanzania, samtidigt som jag fick en lindrigare form av malaria. Men sjukdomarna är en del av utmaningen, så de räknas egentligen inte.
Utrustning
Under stora delar av loppet har Jesper Olsen sällskap av en följebil. Men där det inte är möjligt för bilar att ta sig fram, rullar han en kärra framför sig med följande utrustning:
Expeditionstält
4-5 par skor
3-4 löparset
7 liter vatten
Burkmat (bönor, spagetti)
GPS
Solcell
World Run 1 och 2
Mellan 1 januari 2004 och 23 oktober 2005 genomförde Jesper Kenn Olsen sin första World Run (26232 km). World Run 2 inleddes den 1 juli 2008 och första etappen avslutades vid Godahoppsudden i måndags, efter att Afrikas sydspets, Cape Agulhas, rundats. Loppet fortsätter i Punta Arenas i Chile någon gång mellan december 2010 och februari 2011. Slutmålet efter totalt 40000 km är Newfoundland, Kanada.
Jesper Kenn Olsen har skrivit boken ”Jorden Rundt i Løb” som handlar om första loppet runt jorden.
Länk
http://www.worldrun.org
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar