Julius Malema, orförande för ANC Youth League (ANCYL).
Staffan Heimerson skrev i måndags en i flera avseenden bra Aftonbladet-krönika om den kontroversielle ordföranden för ANC:s ungdomsförbund, Julius Malema. Utdrag:
Debatten om den s.k. tenderpreneur-kulturen inom Sydafrikas politiska elit är högaktuell just nu, med Malema som senaste exempel. Det är dock viktigt att understryka att uppgifterna i Heimersons artikel baserar sig på tidningsskriverier, och inte på utredningar och domslut. Malema KAN alltså vara oskyldig till allt han anklagas för. (Han är dock enligt ett domslut som kom i måndags skyldig till ett fall av hate speach. Och fler anmälningar har gjorts den senaste veckan.)
I stora drag håller jag med Heimerson i hans analys, men texten innehåller några misstag och slarvfel som måste kommenteras:
1. Citatet med hunden och deklarationen, som för övrigt anspelar på Västra Kap-provinsens premiärminister Helen Zille, är hämtat från satirsajten Hayibo. Det är alltså ett skämt. Julius Malema må ha uttalat sig oförskämt och billigt om många politiska motståndare, men SÅ långt har han inte gått, att han kallar Helen Zille för "a white bitch".
2. Julius Malemas månadslön är inte 20000 rand/månad. Det är en uppgift som förekom i tidningarna för några veckor sedan, men den har dementerats. Lönen är "mycket högre", enligt honom själv.
3. Heimerson skriver att "Premiärministern hade skaffat sig en order på 3,3 miljoner". Det är dock oklart vilken premiärminister han menar. Det finns nio stycken, en för varje provins.
4. ...och så kan jag inte låta bli att förundras över hans föreställningar om ANC:
En idealiserad bild som nog får sägas vara typisk för hans generation. Som journalist på 80-talet hade man inte mycket annat att gå på än ANC:s egna uppgifter om The Struggle. Misstaget många journalister gjorde var att köpa organisationens uppgifter och verklighetsbeskrivning rakt av, trots att den utkämpade krig. Dels mot apartheidregimen, dels mot andra svarta politiska organisationer som AZAPO och Inkatha. Och hur var det nu med sanningen, kriget och det första offret...?
Han har köpt två villor i Johannesburgs Danderyd för 4,6 miljoner. Han kör omväxlande en Range Rover, en Mercedes i toppklassen och en Aston Martin för 2,5 miljoner. Hans vardagsklädsel är Armanijeans och Gucciskor. Och så klockan för 250000.
Hur täcker han sådana shoppingvanor med en månadslön om 20000? Det gör han inte. Men unge Malema hade gjort som andra i den politiska eliten. Han hade bildat fyra bolag. Dessa bolag lägger anbud på offentliga arbeten i hans provins. Och, oj då, sådan tur, han råkar få alla uppdrag hans önskar.
En systematisk plundring pågår av skattemedel som fattigare folk betalar in. När Malema ombads att visa sin självdeklaration svarade han: ”Gärna – men tyvärr har min hund Helen, en vit byracka, ätit upp den.”
Debatten om den s.k. tenderpreneur-kulturen inom Sydafrikas politiska elit är högaktuell just nu, med Malema som senaste exempel. Det är dock viktigt att understryka att uppgifterna i Heimersons artikel baserar sig på tidningsskriverier, och inte på utredningar och domslut. Malema KAN alltså vara oskyldig till allt han anklagas för. (Han är dock enligt ett domslut som kom i måndags skyldig till ett fall av hate speach. Och fler anmälningar har gjorts den senaste veckan.)
I stora drag håller jag med Heimerson i hans analys, men texten innehåller några misstag och slarvfel som måste kommenteras:
1. Citatet med hunden och deklarationen, som för övrigt anspelar på Västra Kap-provinsens premiärminister Helen Zille, är hämtat från satirsajten Hayibo. Det är alltså ett skämt. Julius Malema må ha uttalat sig oförskämt och billigt om många politiska motståndare, men SÅ långt har han inte gått, att han kallar Helen Zille för "a white bitch".
2. Julius Malemas månadslön är inte 20000 rand/månad. Det är en uppgift som förekom i tidningarna för några veckor sedan, men den har dementerats. Lönen är "mycket högre", enligt honom själv.
3. Heimerson skriver att "Premiärministern hade skaffat sig en order på 3,3 miljoner". Det är dock oklart vilken premiärminister han menar. Det finns nio stycken, en för varje provins.
4. ...och så kan jag inte låta bli att förundras över hans föreställningar om ANC:
...det tappra och kloka ANC, Nelson Mandelas rörelse, som tålmodigt befriade Sydafrikas medborgare av alla kulörer från den bisarra och ondskefulla rasåtskillnadspolitiken. ANC har helgonstatus.
En idealiserad bild som nog får sägas vara typisk för hans generation. Som journalist på 80-talet hade man inte mycket annat att gå på än ANC:s egna uppgifter om The Struggle. Misstaget många journalister gjorde var att köpa organisationens uppgifter och verklighetsbeskrivning rakt av, trots att den utkämpade krig. Dels mot apartheidregimen, dels mot andra svarta politiska organisationer som AZAPO och Inkatha. Och hur var det nu med sanningen, kriget och det första offret...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar