Det odlas främst bordsruvor i Hex Valley. Den vackra dalen ligger vid motorvägen N1, cirka 15 mil nordost om Kapstaden – och det är alltid lika nervöst att köra förbi. Längs den vältrafikerade 120-vägen står nämligen ofta vingårdsarbetare som försöker dryga ut inkomsten med att sälja druvor. Som matadorer dansar de dödsföraktande ut på vägen framför de förbirusande bilarna med sina druvlådor i hopp om att någon ska tvärnita av druvabstinens.
Strax utanför den lilla staden De Doorns i dalen ligger ett township i bedrövligt skick, betydligt värre än de som omger t.ex. Kapstaden. Skjulen består av träbitar och rostig plåt, taken av plastsäckar. Det ligger sopor överallt. Det var härifrån runt 3000 zimbabwier tvingades fly i mitten av november förra året, något jag skrev om på denna plats den 25.11 (”Från elände till elände”).
En mobb attackerade ”främlingarna”, förstörde deras skjul och drev iväg dem, eftersom det ryktades att de accepterade lägre dagslöner ute på druvfälten. Zimbabwierna evakuerades till en idrottsplats mitt i De Doorns där det upprättades ett tältläger.
När jag besökte staden förra helgen upptäckte jag till min förvåning att lägret fortfarande står kvar, mer än tre månader efter attacken. Stängslet runt idrottsplatsen var fullt av torkande tvätt i lysande färger. De vita tälten stod i prydliga rader på fotbollsplanen och på trottoaren mittemot satt uttråkade och håglösa zimbabwier. Förra veckan cirkulerade rykten om att en ny attack var på gång – rykten som tack och lov visade sig var falska.
Så var ska de ta vägen? Tillbaka till hemlandet? Läget i Zimbabwe har visserligen förbättrats, men för varje steg framåt, tas två bakåt. Till townshipet då? Skulle de kunna återvända dit, och bygga upp skjulen och tillvaron på nytt? Det behöver inte vara en omöjlighet. För man ska inte inbilla sig att den här typen av attacker är välövervägda aktioner med majoritetens välsignelse. De begås snarare av ett fåtal unga och högljudda män, berusade eller höga på tik. Och är det något som är en hederssak i Sydafrika, så är det gästfrihet. Den Gylleneregeln-besläktade feelgoodfilosofin Ubuntu tas på djupaste allvar.
Det finns också goda exempel på hur de aggressiva attityderna kan förändras. Som i townshipet Masiphumelele utanför Hout Bay på Kaphalvön. När de ekonomiska konflikterna mellan sydafrikaner och utlänningar övergick i främlingsfientlighet i Johannesburg sommaren 2008 höll det på att gå illa även där. Somaliska småhandlare pekades ut som hot mot samhället och deras butiker plundrades. Men då satte några av townshipets kvinnor ner foten. De angav plundrarna för polisen och pekade ut var stöldgodset fanns. Somalierna fick upprättelse och togs upp i samhällsgemenskapen. Man började arbeta tillsammans istället för att kasta missunnsamma blickar mot varandra.
Varför skulle inte den här Masiphumelele-andan kunna uppstå även i De Doorns? Namnet förresten, är xhosa och betyder ”Vi kommer att lyckas”.
Strax utanför den lilla staden De Doorns i dalen ligger ett township i bedrövligt skick, betydligt värre än de som omger t.ex. Kapstaden. Skjulen består av träbitar och rostig plåt, taken av plastsäckar. Det ligger sopor överallt. Det var härifrån runt 3000 zimbabwier tvingades fly i mitten av november förra året, något jag skrev om på denna plats den 25.11 (”Från elände till elände”).
En mobb attackerade ”främlingarna”, förstörde deras skjul och drev iväg dem, eftersom det ryktades att de accepterade lägre dagslöner ute på druvfälten. Zimbabwierna evakuerades till en idrottsplats mitt i De Doorns där det upprättades ett tältläger.
När jag besökte staden förra helgen upptäckte jag till min förvåning att lägret fortfarande står kvar, mer än tre månader efter attacken. Stängslet runt idrottsplatsen var fullt av torkande tvätt i lysande färger. De vita tälten stod i prydliga rader på fotbollsplanen och på trottoaren mittemot satt uttråkade och håglösa zimbabwier. Förra veckan cirkulerade rykten om att en ny attack var på gång – rykten som tack och lov visade sig var falska.
Så var ska de ta vägen? Tillbaka till hemlandet? Läget i Zimbabwe har visserligen förbättrats, men för varje steg framåt, tas två bakåt. Till townshipet då? Skulle de kunna återvända dit, och bygga upp skjulen och tillvaron på nytt? Det behöver inte vara en omöjlighet. För man ska inte inbilla sig att den här typen av attacker är välövervägda aktioner med majoritetens välsignelse. De begås snarare av ett fåtal unga och högljudda män, berusade eller höga på tik. Och är det något som är en hederssak i Sydafrika, så är det gästfrihet. Den Gylleneregeln-besläktade feelgoodfilosofin Ubuntu tas på djupaste allvar.
Det finns också goda exempel på hur de aggressiva attityderna kan förändras. Som i townshipet Masiphumelele utanför Hout Bay på Kaphalvön. När de ekonomiska konflikterna mellan sydafrikaner och utlänningar övergick i främlingsfientlighet i Johannesburg sommaren 2008 höll det på att gå illa även där. Somaliska småhandlare pekades ut som hot mot samhället och deras butiker plundrades. Men då satte några av townshipets kvinnor ner foten. De angav plundrarna för polisen och pekade ut var stöldgodset fanns. Somalierna fick upprättelse och togs upp i samhällsgemenskapen. Man började arbeta tillsammans istället för att kasta missunnsamma blickar mot varandra.
Varför skulle inte den här Masiphumelele-andan kunna uppstå även i De Doorns? Namnet förresten, är xhosa och betyder ”Vi kommer att lyckas”.
Publicerad i Helsinborgs Dagblad den 12 mars 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar