Man hör ganska ofta smällar av olika slag här i Stellenbosch. Oftast är det förmodligen bilar som baktänder (eller vad de nu gör), ibland går tankarna till pistolskott. Men eftersom knallarna aldrig följs av skrik, brukar jag anta att det är någon typ av smällare.
Igår var det helt galet mycket knallar nere vid The African Taxis Och jag hann bli ordentligt irriterad innan jag förstod orsaken: det var den femte november. Guy Fawkes! Det fick mig att tänka på Marlene van Niekerks roman Triomf, vars händelser delvis kretsar kring denna högtid. Första utkastet av min Axess-essä om Triomf inleddes med en scen där jag beskrev den inavlade sonen Lamberts förberedelser inför ett Guy Fawkes-firande som visade sig bli ovanligt minnesvärt. Episoden sätter stämningen för såväl familjen Benade, som boken som helhet, och eftersom den knappast kommer att publiceras någon annanstans, lägger jag den här:
"Lambert Benade försöker febrilt laga ett av kylskåpen som står i trädgården. Familjen driver en firma för begagnade vitvaror och i varje frysfack som lämnat tomten den senaste månaden har han bifogat en inbjudan till sin Guy Fawkes-fest dagen därpå: ”Stöd er lokala elfirma!” ”Fyrverkerier på bakgården!” Eller som det blir på hans stolpiga afrikaans ”Vuurwerke in die agterplaas”.
Under honom, i jorden, finns resterna efter Sophiatown – den svarta stadsdelen som jämnades med marken 1963 för att ge plats åt den vita förorten Triomf. Ibland hittar han ”kaffir rubbish” när han gräver i marken, bestick, skor, plåtaskar – saker som blev kvar när de femtiotusen svarta invånarna deporterades.
Han blir allt mer irriterad. Kylskåpet vill inte fungera och hans mor, ”Mol”, räcker honom fel verktyg. Gång på gång. Tålamodet tryter. Han tål inte saker som inte fungerar. Han tål inte att Mol visar allt när hon böjer sig över verktygslådan, eftersom hon aldrig har underbyxor under den solkiga morgonrocken. Han tål inte människor som inte svarar på inbjudan. Men nu ska de få se ett sjuhelvetes fyrverkeri. Han tar tag i Mol och proppar hennes fickor fulla raketer och slänger in den vilt fäktande kvinnan i ett av de fungerande kylskåpen, stänger dörren och häller bensin över gräset runt omkring.
När hans far och farbror kommer hem står trädgården i lågor. Grannarna står runt huset och glor på raketerna, i gräset ligger Lambert i kramper, halvnaken och nedsölad av kroppsvätskor, med fradga och blod runt munnen i ett av de epilepsianfall som brukar följa på hans utbrott. I kylskåpet hittar de Mol, förfrusen och förgiftad av läckande kylskåpsgas. Hon hostar konstant i ett år efter händelsen.
Men vardagen går vidare. Liknande saker har hänt tidigare. Värre saker kommer att hända…"
Igår var det helt galet mycket knallar nere vid The African Taxis Och jag hann bli ordentligt irriterad innan jag förstod orsaken: det var den femte november. Guy Fawkes! Det fick mig att tänka på Marlene van Niekerks roman Triomf, vars händelser delvis kretsar kring denna högtid. Första utkastet av min Axess-essä om Triomf inleddes med en scen där jag beskrev den inavlade sonen Lamberts förberedelser inför ett Guy Fawkes-firande som visade sig bli ovanligt minnesvärt. Episoden sätter stämningen för såväl familjen Benade, som boken som helhet, och eftersom den knappast kommer att publiceras någon annanstans, lägger jag den här:
"Lambert Benade försöker febrilt laga ett av kylskåpen som står i trädgården. Familjen driver en firma för begagnade vitvaror och i varje frysfack som lämnat tomten den senaste månaden har han bifogat en inbjudan till sin Guy Fawkes-fest dagen därpå: ”Stöd er lokala elfirma!” ”Fyrverkerier på bakgården!” Eller som det blir på hans stolpiga afrikaans ”Vuurwerke in die agterplaas”.
Under honom, i jorden, finns resterna efter Sophiatown – den svarta stadsdelen som jämnades med marken 1963 för att ge plats åt den vita förorten Triomf. Ibland hittar han ”kaffir rubbish” när han gräver i marken, bestick, skor, plåtaskar – saker som blev kvar när de femtiotusen svarta invånarna deporterades.
Han blir allt mer irriterad. Kylskåpet vill inte fungera och hans mor, ”Mol”, räcker honom fel verktyg. Gång på gång. Tålamodet tryter. Han tål inte saker som inte fungerar. Han tål inte att Mol visar allt när hon böjer sig över verktygslådan, eftersom hon aldrig har underbyxor under den solkiga morgonrocken. Han tål inte människor som inte svarar på inbjudan. Men nu ska de få se ett sjuhelvetes fyrverkeri. Han tar tag i Mol och proppar hennes fickor fulla raketer och slänger in den vilt fäktande kvinnan i ett av de fungerande kylskåpen, stänger dörren och häller bensin över gräset runt omkring.
När hans far och farbror kommer hem står trädgården i lågor. Grannarna står runt huset och glor på raketerna, i gräset ligger Lambert i kramper, halvnaken och nedsölad av kroppsvätskor, med fradga och blod runt munnen i ett av de epilepsianfall som brukar följa på hans utbrott. I kylskåpet hittar de Mol, förfrusen och förgiftad av läckande kylskåpsgas. Hon hostar konstant i ett år efter händelsen.
Men vardagen går vidare. Liknande saker har hänt tidigare. Värre saker kommer att hända…"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar