– Spelarnas möjligheter att röra sig utanför hotellet bör vara minimala. Annars krävs full eskort: beväpnade säkerhetsvakter och skottsäkra västar.
Sa verkligen han verkligen så, Günter Schnalle, som är chef för det företag som ansvarar för tyska delegationens säkerhet under fotbolls-VM i Sydafrika nästa sommar? Citatet kommer från tyska magasinet Sport-Bild, men i en annan tidning hävdar Schnalle att det är påhittat.
Hur det än förhåller sig med saken har VM-arrangörerna tagit uttalandet på allvar och fördömt det kraftigt. Och jag kan förstå deras stingslighet. Det finns ingen fråga som är så överdriven och infekterad i Sydafrika som den om säkerheten. Och det är lätt att smittas av den där rädslan – men också lätt att inse att den är en inbillningssjuka. Ofta när jag är ute på stan här i Stellenbosch, slås jag av att jag befinner mig på en plats som välmenande människor avrådde mig från att röra mig på av när jag flyttade hit. Och det är alltid lika svårt att minnas vad det var som skulle vara så farligt just där.
Tåget var en annan sådan farlighet. Man blir rånad med pistol, fick jag höra. Så jag var nervös på riktigt när jag klev ombord första gången, vigselringen fick stanna hemma. Men idag tar jag tåget till Kapstaden minst en gång i veckan. Med ring på fingret, och kamera och laptop i väskan. Och unnar mig en tupplur. Inte för att jag är dumdristig. Utan för att jag sover bra på tåg.
Säkerhetsparanoian gör att Sydafrika blir ett tråkigare land. Folk håller sig innanför sina gallerigrindar istället för att befolka städernas gator. Men paradoxalt nog bidrar den också till att göra landet otryggare. För det första för att man löper större risk att bli rånad på en öde plats. För det andra för att folk när de väl bestämmer sig för en utekväll, inte tar taxi – man kan ju bli attackerad av chauffören… Utan kör själva. Ofta kraftigt berusade. Är det något man borde frukta i Sydafrika, är det således denna utbredda och fullt accepterade fyllekörningskultur.
Myndigheter och VM-arrangörer arbetar hårt för att bryta fixeringen vid brottsligheten, eftersom den ger landet dåligt rykte och bidrar till att folk undviker att resa hit. Så många trodde att det var kört när spelare ur det egyptiska landslaget rånades i sina hotellrum under Confederations Cup i juni. Men här var arrangörerna snabba med att bjuda på lite välbehövlig relativism: sydafrikaner rånades under VM i Tyskland 2006; år 2000 råkade landslaget Bafana Bafana ut för inbrott på sitt hotell i Huston, Texas. Men då blev det inga sensationer. Händelserna pressades inte ner i några mediemallar om amerikansk eller tysk brottslighet. Tyvärr kommer Sydafrika att få leva med den stereotypa bilden om farligheten ett bra tag framöver. Men kom ihåg att den inte fyller någon annan funktion än kvällstidningarnas årliga larm om hudcancer och spetsiga pålar vid badbryggor.
Sa verkligen han verkligen så, Günter Schnalle, som är chef för det företag som ansvarar för tyska delegationens säkerhet under fotbolls-VM i Sydafrika nästa sommar? Citatet kommer från tyska magasinet Sport-Bild, men i en annan tidning hävdar Schnalle att det är påhittat.
Hur det än förhåller sig med saken har VM-arrangörerna tagit uttalandet på allvar och fördömt det kraftigt. Och jag kan förstå deras stingslighet. Det finns ingen fråga som är så överdriven och infekterad i Sydafrika som den om säkerheten. Och det är lätt att smittas av den där rädslan – men också lätt att inse att den är en inbillningssjuka. Ofta när jag är ute på stan här i Stellenbosch, slås jag av att jag befinner mig på en plats som välmenande människor avrådde mig från att röra mig på av när jag flyttade hit. Och det är alltid lika svårt att minnas vad det var som skulle vara så farligt just där.
Tåget var en annan sådan farlighet. Man blir rånad med pistol, fick jag höra. Så jag var nervös på riktigt när jag klev ombord första gången, vigselringen fick stanna hemma. Men idag tar jag tåget till Kapstaden minst en gång i veckan. Med ring på fingret, och kamera och laptop i väskan. Och unnar mig en tupplur. Inte för att jag är dumdristig. Utan för att jag sover bra på tåg.
Säkerhetsparanoian gör att Sydafrika blir ett tråkigare land. Folk håller sig innanför sina gallerigrindar istället för att befolka städernas gator. Men paradoxalt nog bidrar den också till att göra landet otryggare. För det första för att man löper större risk att bli rånad på en öde plats. För det andra för att folk när de väl bestämmer sig för en utekväll, inte tar taxi – man kan ju bli attackerad av chauffören… Utan kör själva. Ofta kraftigt berusade. Är det något man borde frukta i Sydafrika, är det således denna utbredda och fullt accepterade fyllekörningskultur.
Myndigheter och VM-arrangörer arbetar hårt för att bryta fixeringen vid brottsligheten, eftersom den ger landet dåligt rykte och bidrar till att folk undviker att resa hit. Så många trodde att det var kört när spelare ur det egyptiska landslaget rånades i sina hotellrum under Confederations Cup i juni. Men här var arrangörerna snabba med att bjuda på lite välbehövlig relativism: sydafrikaner rånades under VM i Tyskland 2006; år 2000 råkade landslaget Bafana Bafana ut för inbrott på sitt hotell i Huston, Texas. Men då blev det inga sensationer. Händelserna pressades inte ner i några mediemallar om amerikansk eller tysk brottslighet. Tyvärr kommer Sydafrika att få leva med den stereotypa bilden om farligheten ett bra tag framöver. Men kom ihåg att den inte fyller någon annan funktion än kvällstidningarnas årliga larm om hudcancer och spetsiga pålar vid badbryggor.
Publicerad i Sydsvenska Dagbladet den 5 november 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar