Idag sänder Kulturradion två inslag som jag gjort om ett utbyte mellan Dramaten och teaterskolan New African Theatre Association (NATA) i Athlone, utanför Kapstaden. Projektet har resulterat i pjäsen Transit, som spelades här nere i oktober. Nästa fredag har den premiär på Lejonkulan, Dramaten.
Nedan följer radiomanuset till inslaget som sändes i Kulturnytt i morse, en intervju med pjäsförfattaren Ian Bruce (kan avlyssnas här). I Kulturradion Snittet sänds ett längre inslag, som innehåller intervjuer med Dramatenskådespelaren Melinda Kinnaman och NATA-läraren Mbulelo Grootboom. Snittet börjar kl 14.03
Manus, Kulturnyttsinslag
Sedan 2007 har Dramaten samarbetat med teaterskolan NATA – New African Theatre Association i Athlone [betoning på första stavelsen, engelskt uttal], utanför Kapstaden. Första pjäsen i samarbetet hette Groundswell och sattes upp på Elverket förra våren. Nu är den andra pjäsen Transit på gång. Den har redan spelats i några veckor i Sydafrika, och har premiär på Dramaten nästa fredag.
Båda pjäserna är skrivna av NATA:s konstnärlige ledare Ian Bruce, och utgångspunkten för Transit är hans erfarenheter från möten med svenskar under sin tid exil, och under kampen mot apartheid. Tor Billgren träffade Ian Bruce mellan två repetitioner i Athlone, Kapstaden:
- I was in exile from 1976-2002 and I remember sourcing funding for projects in South Africa. And the Swedes were the ones who were the easiest to work with, because they would make every effort to get money into projects in this country. And exactly why they do that and why they have that nature is a kind of mystery to me and Is something that I try to explore in the play.
Svenskarna fanns alltid där och var redo att hjälpa med pengar till olika projekt i kampen mot apartheid, säger Ian Bruce. Och denna vad han kallar svenska mentalitet är något han utforskar i Transit. Men inte okritiskt. Det finns en känslig komplexitet i förhållandet mellan att ge och ta emot, menar Ian Bruce.
- I don’t think it ever is a very smooth relationship. There is always a complexity when someone has nothing and another has plenty to give. There are issues of dignity and reciprocity.
Transit handlar om fyra flygpassagerares väntan på ett plan. En väntan som blir lång och konfliktfylld. Två av passagerarna är svenskor och för att kunna skapa trovärdiga porträtt av dom och lära sig mer om den svenska mentaliteten passade Ian Bruce på att möta och intervjua svenska ungdomar när han var i Sverige förra året. Om deras livssituation och drömmar.
- They felt very well taken care of, and that life in Sweden was very well rationalized and well organized for them. And there was something in them of a hankering for more adventure in life and they were looking for challenges beyond their own horizons. Many of them spoke of going to other countries and doing things in other countries.
Den ena av de svenska karaktärerna är en biståndsarbetare, som står för ett erfaret och moget förhållande till hjälpande. Den andra karaktären, backpackern Lisa, är mer eller mindre baserad på ett av Ian Bruces möten i Sverige. Hennes förhållande till hjälpande är mer naivt och idealistiskt – men man får också känslan av att hon utnyttjar hjälpbehövande för att tillfredsställa sitt eget behov av att vara behövd.
- I could imagine one of those young people standing in front of someone who has absolute need and saying “Well, I can help. So I better help”. And there is, as you say, something in her that needed to do that. And one of the stories that I remember very well, was a young woman, she said that she’s never felt that like anybody needs her. She has always felt like she’s getting so much, and she never has that sense of that she should be giving somebody something. And she expressed that she missed that.
Nedan följer radiomanuset till inslaget som sändes i Kulturnytt i morse, en intervju med pjäsförfattaren Ian Bruce (kan avlyssnas här). I Kulturradion Snittet sänds ett längre inslag, som innehåller intervjuer med Dramatenskådespelaren Melinda Kinnaman och NATA-läraren Mbulelo Grootboom. Snittet börjar kl 14.03
Manus, Kulturnyttsinslag
Sedan 2007 har Dramaten samarbetat med teaterskolan NATA – New African Theatre Association i Athlone [betoning på första stavelsen, engelskt uttal], utanför Kapstaden. Första pjäsen i samarbetet hette Groundswell och sattes upp på Elverket förra våren. Nu är den andra pjäsen Transit på gång. Den har redan spelats i några veckor i Sydafrika, och har premiär på Dramaten nästa fredag.
Båda pjäserna är skrivna av NATA:s konstnärlige ledare Ian Bruce, och utgångspunkten för Transit är hans erfarenheter från möten med svenskar under sin tid exil, och under kampen mot apartheid. Tor Billgren träffade Ian Bruce mellan två repetitioner i Athlone, Kapstaden:
- I was in exile from 1976-2002 and I remember sourcing funding for projects in South Africa. And the Swedes were the ones who were the easiest to work with, because they would make every effort to get money into projects in this country. And exactly why they do that and why they have that nature is a kind of mystery to me and Is something that I try to explore in the play.Svenskarna fanns alltid där och var redo att hjälpa med pengar till olika projekt i kampen mot apartheid, säger Ian Bruce. Och denna vad han kallar svenska mentalitet är något han utforskar i Transit. Men inte okritiskt. Det finns en känslig komplexitet i förhållandet mellan att ge och ta emot, menar Ian Bruce.
- I don’t think it ever is a very smooth relationship. There is always a complexity when someone has nothing and another has plenty to give. There are issues of dignity and reciprocity.
Transit handlar om fyra flygpassagerares väntan på ett plan. En väntan som blir lång och konfliktfylld. Två av passagerarna är svenskor och för att kunna skapa trovärdiga porträtt av dom och lära sig mer om den svenska mentaliteten passade Ian Bruce på att möta och intervjua svenska ungdomar när han var i Sverige förra året. Om deras livssituation och drömmar.
- They felt very well taken care of, and that life in Sweden was very well rationalized and well organized for them. And there was something in them of a hankering for more adventure in life and they were looking for challenges beyond their own horizons. Many of them spoke of going to other countries and doing things in other countries.
Den ena av de svenska karaktärerna är en biståndsarbetare, som står för ett erfaret och moget förhållande till hjälpande. Den andra karaktären, backpackern Lisa, är mer eller mindre baserad på ett av Ian Bruces möten i Sverige. Hennes förhållande till hjälpande är mer naivt och idealistiskt – men man får också känslan av att hon utnyttjar hjälpbehövande för att tillfredsställa sitt eget behov av att vara behövd.
- I could imagine one of those young people standing in front of someone who has absolute need and saying “Well, I can help. So I better help”. And there is, as you say, something in her that needed to do that. And one of the stories that I remember very well, was a young woman, she said that she’s never felt that like anybody needs her. She has always felt like she’s getting so much, and she never has that sense of that she should be giving somebody something. And she expressed that she missed that.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar