Dagens OBS i P1 handlade bland annat om grälet kring den sydafrikanske domaren och människorättsjuristen Richard Goldstones Gaza-rapport. Mia Gröndahl refererade den israeliska debatten och jag satte honom i sydafrikansk kontext:
Richard Goldstone är mest känd här i Sydafrika för sitt arbete med att utreda det våld som härjade landet under första hälften av 90-talet. Mellan 1992 och 94 publicerade den så kallade Goldstonekommissionen ett 20-tal rapporter om massakrer och mord – ett arbete som i efterhand både fått ris och ros av historiker och jurister.
Den skarpaste kritiken mot Goldstones Gazarapport har kommit från Sydafrikas chefsrabbin, Warren Goldstein. I en artikel som publicerats i både Israel och Sydafrika sågar han rapporten metodiskt ur ett juridiskt perspektiv. Han menar att det redan i den instruktion Goldstone fick av FN fanns ett antagande om Israels skuld, och argumenterar därför för att det var korrekt av Israel att inte samarbeta, eftersom landet inte kunde förvänta sig rättvis och objektiv behandling.
En annan kritiker är historikern och journalisten RW Johnson, som anklagar Goldstone för att vara en kappvändare. I artikeln ”Who is Richard Goldstone?” menar han att domaren i princip alltid producerat rapporter som gynnat honom själv och den egna karriären.
Men Goldstone får också mycket stöd i Sydafrika. Många minns och respekterar honom för det viktiga arbetet han gjorde i landet i början av 90-talet, och i insändare och debattartiklar får Gazarapporten också ofta omdömen som noggrann och rättvis. Fast även bland de positiva rösterna finns viss kritik. Den mycket inflytelserika landsorganisationen Cosatu välkomnar rapporten – men menar att Goldstone borde ha erkänt situationen i Palestina som ett krig – vilket skulle legitimera Hamas raketer. Ett utspel som kanske inte är helt oväntat från en organisation som konsekvent kallar Israel för en apartheidstat.
Richard Goldstone är mest känd här i Sydafrika för sitt arbete med att utreda det våld som härjade landet under första hälften av 90-talet. Mellan 1992 och 94 publicerade den så kallade Goldstonekommissionen ett 20-tal rapporter om massakrer och mord – ett arbete som i efterhand både fått ris och ros av historiker och jurister.
Den skarpaste kritiken mot Goldstones Gazarapport har kommit från Sydafrikas chefsrabbin, Warren Goldstein. I en artikel som publicerats i både Israel och Sydafrika sågar han rapporten metodiskt ur ett juridiskt perspektiv. Han menar att det redan i den instruktion Goldstone fick av FN fanns ett antagande om Israels skuld, och argumenterar därför för att det var korrekt av Israel att inte samarbeta, eftersom landet inte kunde förvänta sig rättvis och objektiv behandling.
En annan kritiker är historikern och journalisten RW Johnson, som anklagar Goldstone för att vara en kappvändare. I artikeln ”Who is Richard Goldstone?” menar han att domaren i princip alltid producerat rapporter som gynnat honom själv och den egna karriären.
Men Goldstone får också mycket stöd i Sydafrika. Många minns och respekterar honom för det viktiga arbetet han gjorde i landet i början av 90-talet, och i insändare och debattartiklar får Gazarapporten också ofta omdömen som noggrann och rättvis. Fast även bland de positiva rösterna finns viss kritik. Den mycket inflytelserika landsorganisationen Cosatu välkomnar rapporten – men menar att Goldstone borde ha erkänt situationen i Palestina som ett krig – vilket skulle legitimera Hamas raketer. Ett utspel som kanske inte är helt oväntat från en organisation som konsekvent kallar Israel för en apartheidstat.
__________________________
Mer om Goldstonerapporten i Dagen, SvD, DN.
2 kommentarer:
Jag lyssnade på Sr-interjuv med honom jag tycker Richard Goldstone. var förödande saklig i argumentation.
Som jag skrev i min blogg "Säkert kommer nu försök av den Israeliska lobbyn de kristna sionisterna i Sverige att försöka smula sönder intervjun med Richard Goldstone."
Skicka en kommentar