tag:blogger.com,1999:blog-67150088453383256952024-03-06T07:46:43.396+02:00Sydafrika - politik och kultur.Arkiv över Sydafrikarelaterade texter, samt utklipp ur diverse tidningar.Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.comBlogger501125tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-8781528273828552512016-11-28T10:25:00.002+02:002016-11-28T10:25:54.232+02:00Inför lokalvalen i Sydafrika 2016<span style="font-family: "arial"; font-size: 85%;">av TOR BILLGREN</span><br />
<span style="font-family: "arial"; font-size: 85%;"></span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "arial"; font-size: 85%;"><b><span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"></span></b><span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"></span></span></div>
<span style="font-family: "arial"; font-size: 85%;"><style><!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:Arial;
panose-1:2 11 6 4 2 2 2 2 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
@font-face
{font-family:Arial;
panose-1:2 11 6 4 2 2 2 2 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
@font-face
{font-family:Calibri;
panose-1:2 15 5 2 2 2 4 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:10.0pt;
margin-left:0cm;
line-height:115%;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:11.0pt;
font-family:Calibri;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
span.apple-converted-space
{mso-style-name:apple-converted-space;
mso-style-unhide:no;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-size:11.0pt;
mso-ansi-font-size:11.0pt;
mso-bidi-font-size:11.0pt;
font-family:Calibri;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoPapDefault
{mso-style-type:export-only;
margin-bottom:10.0pt;
line-height:115%;}
@page WordSection1
{size:595.3pt 841.9pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
--></style></span><span style="font-family: "arial"; font-size: 85%;">
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
</span><span style="font-family: "arial"; font-size: 85%;"><div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;">Pansy Tlakula framstod som en superhjälte. I egenskap
av ordförande för den oberoende valkommissionen (IEC) höll hon en
presskonferens om de nyligen färdigräknade lokalvalen 2011. Hon hade fullgjort
sitt uppdrag på ett lysande sätt! Inga rapporter om misstänkt fusk, inga
våldsamheter. Tekniken och logistiken hade fungerat. Och framförallt:
valdeltagandet hade ökat markant. 57,6% av de registrerade hade röstat – en
ökning med nio procentenheter jämfört med de föregående lokalvalen 2006. Hon
avslutade presskonferensen med att hålla ett tacktal värdigt en Oscarsvinnare.
Det kändes helt befogat. Jag bodde i Kapstaden då och mitt i den ständiga
störtfloden av negativ rapportering om landet kändes det här som ett ögonblick
av triumf. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> Nu har det gått fem år, den 3 augusti är det dags för
lokalval igen.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> Vad det handlar om är makten i landets 243 kommuner,
där de åtta storstadsområdena är särskilt viktiga (Johannesburg, Kapstaden, Nelson
Mandela Bay med flera).</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;">Valet 2011 var en väckarklocka för African National
Congress (ANC). Partiet förlorade makten i 17 kommuner, från 215 till 198. Största
oppositionspartiet Democratic Alliance vann ytterligare fem, från 13 till 18.
ANC-majoriteten är förstås fortfarande överväldigande – men det händer saker.
DA ökade sitt stöd i 78% av kommunerna, medan ANC gick tillbaka i<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>62% av dem.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> – Detta kommer att bli de jämnaste lokalvalen i den
demokratiska eran, skriver den politiske kommentatorn och journalisten Justice
Malala i sin bok “We have now begun our descent” (Jonathan Ball, 2015), som är
en rasande uppgörelse med systemfelen inom ANC.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> – Aldrig har det funnits än bättre tid för
oppositionen att växa och frodas.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;">Det stora nationella valet som också hålls med fem års
mellanrum (nästa gång 2019) får mångdubbelt mer internationell uppmärksamhet –
men egentligen är de här små och mindre prestigefulla valen betydligt
viktigare. För det är här det är möjligt att göra verklig skillnad för den
enskilde medborgaren. Det är kommunerna som ansvarar för grundläggande
trygghet, som tillgång till rinnande vatten, goda sanitetsförhållanden,
elektricitet, avfallshantering och kollektivtrafik. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> Det är också på lokalplanet som oppositionspartier har
chans att köra in maktkilar i det enorma ANC-bygget. Genom att vinna kommuner
här och där får partiets politiker möjlighet att tillägna sig erfarenhet av ledarskap
och förvaltning i praktiken. Framför allt får de chans att lyfta fram
alternativ och utgöra goda exempel. Eller som DA:s borgmästarkandidat i Johannesburg
Herman Mashaba uttryckte det i en debattartikel i våras:</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> – Genom att tillhandahålla grundläggande service på
ett fläckfritt sätt, gör vi inbrytningar i det politiska systemet på lokal
nivå, medan den nationella regeringen raglar från den ena krisen till den
andra.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> Ofta är det inte pengar som är problemet vid
fördröjningar av ”service delivery”. I slutet av februari tvingades
Gautengprovinsen betala tillbaka motsvarande en halv miljard kronor till
statskassan – pengar som var vikta åt bostäder, men som provinsadministrationen
inte haft kompetens att använda på ett korrekt och meningsfullt sätt – trots
att hundratusentals av provinsens medborgare lever i skjul. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;">Frågan är dock om valrörelsen inför den 3 augusti över
huvud taget kommer att handla om de viktiga frågorna kring el, vatten och
sanitet. Det politiska läget på nationell nivå är nämligen allvarligare än på
länge och kommer med stor sannolikhet att överskugga de lokala bekymren,
möjligheterna och drömmarna. Grundproblemet stavas Jacob Gedleyihlekisa Zuma. Om
man får tro Sam Mkokeli på tidningen Business Day kommer han att avgå inom det
närmsta året och därmed inte slutföra sin andra presidentperiod, som slutar
2019. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> Den typen av kommentarer och insinuationer från media
och oppositionspolitiker skakar presidenten av sig tämligen obekymrat. Svårare
är det med det öppna brev som den 86-årige Ahmed Kathrada publicerade tidigare
i vår. Han är en av ANC:s mest respekterade veteraner och var en av de som dömdes
till livstids fängelse sida vid sida med bland annat Nelson Mandela och Walter
Sisulu 1964. De satt på Robben Island samtidigt och delade senare cell i
Pollsmoorfängelset fram till 1989. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> – Kära kamrat president, skrev Kathrada. Tror du inte att
du genom att hålla dig kvar vid din post, bara kommer att fördjupa
förtroendekrisen för landets regering?</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;">Han avslutade med att vädja till Zuma att ”följa
folkets vilja och avgå”.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> Detta är en oerhörd överträdelse i ANC-sammanhang. Sammanhållning
utåt är centralt för rörelsen. Att vara “lojal och disciplinerad” är ANC:s främsta
hederskodex och går som ett mantra genom rörelsens historia. Att Ahmed Kathrada
ser sig tvungen att bryta det på ett så här uppseendeväckande sätt är en
värdefull, men tragisk mätare på tillståndet inom partiet.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;">Så vad är det frågan om den här gången då? Mycket, så
jag väljer ut tre punkter:</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;">1. Nkandla-residenset. Historien om hur presidenten
har använt motsvarande 133 miljoner kronor ur statskassan för sin privata bostad
har gått som en följetong i medierna de senaste åren. I början av 2014
uppmanades Zuma av landets motsvarighet till Justitieombudsmannen att betala
tillbaka en del av pengarna, vilket inte har skett. Den siste mars i år kom
landets högsta rättsliga instans, konstitutionsdomstolen, fram till att Zuma genom
att inte ha hörsammat JO ”brustit i att upprätthålla, försvara och respektera
konstitutionen som landets grundlag”. Oppositionen tog initiativ till en
omröstning om riksrätt i parlamentet, något som (naturligtvis) inte gick igenom
på grund av ANC:s majoritet. Strax efter bedyrade partiets verkställande
utskott att det har fortsatt förtroende för Zuma.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> – Mannen är ingen idiot, skriver Justice Malala i sin
bok. Han har lyckats att göra det mäktiga ANC till ett verktyg för sitt eget
beskydd.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;">2. Finansministerdebaclet. I december förra året bytte
Zuma ut den sittande finansministern <span style="background: white;">Nhlanhla</span>
Nene mot den för de flesta helt okände David Van Rooyen. Hans främsta politiska
avtryck dittills var ett skandalöst misskött borgmästaruppdrag. Efter fyra
dagar tvingades Zuma ändra sitt nyckfulla beslut och ersatte Van Royen med
Pravin Gordhan, som hade haft posten i fem år mellan 2009-2014. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> Sex dagar, tre finansministrar. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> Den här dubbelrockaden med en av de viktigaste
ministerposterna ger en bra inblick i hur Zuma styr. Journalisten och
akademikern RW Johnson kallar det för ”Zumasystemet” i sin senaste bok “How
long will South Africa survive” (Jonathan Ball, 2015). Han beskriver hur presidenten
befordrar marginalfigurer inom partiet för att försäkra sig om deras stöd.
Under sina sju år på posten har han flätat ett tätt nät av bundsförvanter kring
sig. Lojaliteten hos dessa politiker och tjänstemän riktas inte mot någon
valkrets, eller ens mot ANC – utan mot Zuma själv. De har inte fått sina
positioner för att de är kompetenta eller meriterade, utan för att presidenten valt
att upphöja dem. För att skydda sin egen position, måste de skydda Zuma. Detta
i kombination med ANC:s förlåtande attityder gentemot fiffel och inkompetens,
har skapat en destruktiv spiral av korruption och vanskötsel på alla nivåer. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> Johnson kallar landet för “en federation av
krigsherrar” och jämför med en medeltida feodalstat där kungen skyddas av
lojala vasaller. Så länge de står upp för ledaren, är det fritt fram för dem
att plundra sina lokala samhällen på resurser. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;">3. Gupta. Det är ingen hemlighet att presidenten har
ett nära förhållande till den stenrika affärsfamiljen Gupta, bland annat genom
att flera av hans familjemedlemmar fått toppositioner i deras affärsimperium. Men
i mars i år kom oroväckande signaler om att Guptas inflytande över landet och
presidenten sträcker sig betydligt längre än så.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> Oberoende av varandra gick </span><span style="background: white; color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-themecolor: text1;">Vytjie<span class="apple-converted-space"> </span><em><span style="font-family: Arial; mso-bidi-font-weight: bold;">Mentor<b>,</b></span></em><span class="apple-converted-space"> </span></span><span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;">före detta
parlamentsledamot för ANC, och den biträdande finansministern </span><span style="background: white; color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-themecolor: text1;">Mcebisi<span class="apple-converted-space"> </span><em><span style="font-family: Arial; mso-bidi-font-weight: bold;">Jonas<b> </b></span></em></span><span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;">ut och påstod att de blivit erbjudna ministerposter – men inte av
presidenten, utan av företrädare för familjen Gupta. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;">Att presidentens välgörare skulle tillåtas blanda sig
i processer som ska vara demokratiskt förankrade har skakat om landet de
senaste månaderna. Saken är inte ännu utredd, men Zumas omvittnat vårdslösa
ledarkultur, öppnar dörren för halsbrytande spekulationer. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;">Så naturligtvis kommer det vara svårt för
oppositionspartierna att avhålla sig från att blanda in nationell politik i
lokalvalen. I bästa fall leder skandalerna till att de många uppgivna
sydafrikanerna vaknar ur sin politiska apati och bidrar till att öka
valdeltagandet och sätta ytterligare press på ANC.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> Den här gången kommer dock inte Pansy Tlakula att leda
arbetet med valet. Hon avgick som ordförande för valkommissionen i höstas i
samband med att en skum affär kring ett multimiljonkontrakt nystades upp. Inte
för att det ännu bevisats att hon är skyldig till något, utan för att den
pågående rättsprocessen skulle riskera att dra uppmärksamhet och energi från
kommissionens arbete inför valet. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> Se där, en hög tjänsteman som inte låter sitt ego stå
i vägen för organisationens eller nationens bästa. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> Den helt nödvändiga förändringen av ANC måste komma
inifrån, och kanske är det begynnelsen av detta vi ser nu, när allt fler reser
sig upp och vägrar delta i Zumasystemet.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;">Som </span><span style="background: white; color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-themecolor: text1;">Mcebisi<span class="apple-converted-space"> </span><em><span style="font-family: Arial; mso-bidi-font-weight: bold;">Jonas och </span></em>Vytjie<span class="apple-converted-space"> </span><em><span style="font-family: Arial; mso-bidi-font-weight: bold;">Mentor som avstod från </span></em></span><span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;">ministerposter och blåste i visselpipan istället.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"> Som Ahmed Kathrada som svek rörelsens hederskodex för
att försvara dess grundpriniciper.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
</span><span style="font-family: "arial"; font-size: 85%;"><div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"><span style="font-size: x-small;">Publicerad i Axess nr 6, 2016</span> </span></div>
</span><br /><span style="font-family: "arial"; font-size: 85%;"><div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black; font-family: Arial; font-size: 12.0pt; mso-bidi-font-family: Arial; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-themecolor: text1;"></span></div>
</span><span style="font-family: "arial"; font-size: 85%;">
</span>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-82543447599742411822015-03-28T09:04:00.000+02:002015-05-16T09:06:25.290+02:00Nyanser av kampen<span style="font-family: arial; font-size: 85%;">av TOR BILLGREN</span><br />
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: arial; font-size: 85%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">Jonas
Sjölander: Ingen
enkelriktad väg till frihet. Rörelserna och berättelserna om kampen mot
apartheid</span></b></span></div>
<span style="font-family: arial; font-size: 85%;">
</span>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: arial; font-size: 85%;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">Hammarlin
Bokförlag</span></b></span></div>
<span style="font-family: arial; font-size: 85%;"><div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">Disa
Håstad</span></b><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">: Brusten
Regnbåge. Mandelas krossade dröm</span></b>
</div>
</span><span style="font-family: arial; font-size: 85%;"><div class="MsoNormal">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">Albert
Bonniers Förlag</span></b></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">Äntligen börjar det komma svensk litteratur om Sydafrikas närhistoria
och dagspolitiska läge som inte främst syftar till att glorifiera Sveriges eller
författarens roll i kampen mot apartheid!</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">Korrespondentveteranen <b>Disa Håstad</b> tecknar i ”Brusten regnbåge” ett komplext
och pessimistiskt porträtt av dagens Sydafrika och ifrågasätter den
idealiserade bilden av ANC som var så typisk i Sverige på 80- och 90-talet. Och
i ”Ingen enkelriktad väg till frihet” lyfter historikern och arbetarrörelseforskaren
<b>Jonas Sjölander</b> fram de sydafrikanska fackföreningarnas roll i kampen för
demokrati på ett sätt som inte tidigare gjorts på svenska. </span></div>
</span><span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;"> </span><br />
<span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">Sjölanders bok handlar också till stor del om sanktionsfrågan och hur
den hanterades i Sverige, där antiapartheidrörelsens talan fördes av Isolera
Sydafrika-Kommittén (ISAK). De förordade handelsbojkott och total isolering,
det vill säga att svenska företag skulle dra sig ut ur landet. Sverige införde
med åren långtgående lagstiftning på området och </span><span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">1986 blev det förbjudet för företag att nyinvestera i
Sydafrika.</span><span style="font-family: arial; font-size: 85%;"></span><span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span><br />
<br />
<span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Det är inte
sanktionerna per se som Sjölander vill diskutera, utan den totala
isoleringsstrategin och vilka konsekvenser denna hade på plats bland arbetarna
i Sydafrika.</span><span style="font-family: arial; font-size: 85%;"></span><span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;"> Sanktionsfrågan användes tidigt som ett lackmustest för att avgöra
moralisk status i Sydafrikafrågan. De som var för total isolering ansågs vara
solidariska med Sydafrikas folk på <i style="mso-bidi-font-style: normal;">rätt</i>
sätt, medan de som var tveksamma eller argumenterade utifrån andra
utgångspunkter, avfärdades som apartheidregimens nyttiga idioter. I Sverige
utmärkte sig fackförbundet Metall genom att inte ställa sig bakom kravet på att
svenska företag skulle dra sig ut ur landet, och utmålades därmed som kapitalistlakejer
och svikare.</span><span style="font-family: arial; font-size: 85%;"></span><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: arial; font-size: 85%;"><span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">Men Jonas Sjölander visar att frågan aldrig var så enkel som den
framställdes i Sverige och att Metalls hållning var väl förankrad i de
sydafrikanska fackföreningarna. Landets motsvarighet till LO, Cosatu (och dess
föregångare) talade ofta med ambivalens när det gällde den totala isoleringsstrategin.
Å ena sidan ville de utsätta regimen för press. Å andra sidan var ju fackens
främsta uppdrag att tillvarata arbetarnas intressen – det vill säga slå vakt om
arbetstillfällena och villkoren på arbetsplatserna. Det var denna komplexitet som
Metall – som hade nära band till sin systerorganisation i Sydafrika (Numsa) –
vägde in när de formulerade sin hållning i frågan. Men ”i Sverige var bristen
på förståelse för detta dilemma kompakt”, skriver Sjölander. </span></span></div>
<span style="font-family: arial; font-size: 85%;">
</span><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: arial; font-size: 85%;"><br /></span></div>
<span style="font-family: arial; font-size: 85%;">
</span>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: arial; font-size: 85%;"><span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">Det var 1979 som de svarta arbetarnas fackförbund gavs status som legala
motparter till arbetsgivarna, och rätt att förhandla. Långtifrån alla företag
accepterade denna reform, men förbunden växte ändå snabbt och utvecklades till
demokratiska gräsrotsrörelser med faktiskt inflytande över många arbetsplatser
runt om i landet. De blev en plattform där svarta arbetare kunde hävda sig i
ett samhälle där de annars förnekades grundläggande rättigheter, och fungerade därmed
som en maktkil in i systemet. </span><span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Kampen
för jobben blev en kamp mot apartheid, skriver Sjölander. </span><span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">Men när
fabriker lades ner som följd av den totala isoleringsstrategin, bidrog detta
till att underminera denna maktbas.</span><span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"></span></span></div>
<span style="font-family: arial; font-size: 85%;">
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">Som ett av många exempel på den bristande förståelsen för de fackliga
perspektiven tar Sjölander upp en faxväxling mellan ISAK:s kampanjkontor och metallarbetarfacket
Numsa från 1990. Bakgrunden var att SKF hade ansökt om dispens från
investeringsförbudet, för att göra en investering vid sin fabrik i Sydafrika. I
korrespondensen försöker ISAK instruera Numsa att motsätta sig dispensen,
eftersom den kunde utgöra ”ett allvarligt hot mot svenska och andra
internationella sanktioner”. Notera ordvalen. Det är som att det är den svenska
kampanjen som är det viktiga här, och inte sydafrikanernas villkor. N</span><span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">umsa svarar irriterat att ISAK formulerar sig ”olämpligt och oförskämt”
och förklarar kort att metallfackets positiva hållning i SKF-frågan inte
underminerar den övergripande sanktionspolicyn. </span>
</div>
</span><span style="font-family: arial; font-size: 85%;"><div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">”Ingen enkelriktad väg till frihet” kastar nytt ljus över kontroversiella
och känsliga frågor, och är med sin fasta förankring i forskning och lokala
förhållanden något av det bästa jag läst om landet på svenska. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">Disa Håstads ”Brusten regnbåge” är ett omfattande och yvigt reportage
från 2010-talets Sydafrika. Hon inkluderar flera av de senaste årens mest
brännande debatter om t.ex. ras, mark och kollektiv skuld, och refererar till skarpa
kommentatorer som <b>Rhoda Kadalie, Eusebius McKaiser </b>och <b>Andile Mngxitama</b>. I sina
bästa ögonblick blixtrar boken till i pulserande gonzojournalistik, som i skildringen
av ANC:s ungdomsförbunds patetiska ”hungermarsch” från rika Sandton i
Johannesburg till ett massmöte vid regeringsbyggnaderna i Pretoria 2011, där
ledarna transporterades i bussar och ordföranden <b>Julius Malema</b> fick avbryta i
förtid för att hinna med flyget till ett lyxbröllop på Mauritius. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">Som helhet är boken dock mer än lovligt spretig. Ibland känns texten mer
som arbetsanteckningar än reportage. Fakta blandas med åsikter, spekulationer
och konspirationsteorier, t.ex. rörande mordet på kommunistledaren <b>Chris Hani</b> 1993
och Marikanamassakern 2012. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">Men Disa Håstads huvudtes är angelägen. Nämligen att berättelsen om den
våldskarusell mellan ANC och andra rörelser som på 80- och 90-talet krävde över
20000 dödsoffer är kraftigt förenklad, och att ANC spelade en större roll än
vad som hittills erkänts – något jag själv också ofta har argumenterat för,
inte minst på dessa sidor (se till exempel ANC-debatten sommaren 2010).</span><span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;"> Här utgår Håstad från juristen <b>Anthea Jefferys</b> bok ”People’s War”
(2009), en omfattande genomgång av de enskilda våldshändelserna, som på
90-talet utvecklade sig till ett lågintensivt inbördeskrig mellan ANC och den
rivaliserande Inkatharörelsen. Jeffery visar hur våldsdåd från
ANC-sympatiserande aktivister gång på gång förtegs eller relativiserades. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;"> </span>
</div>
</span><span style="font-family: arial; font-size: 85%;"><div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">”People’s war” bidrar med viktiga perspektiv, men Jefferys slutsatser är
ofta alltför drastiska. Därför bör boken betraktas som en pusselbit i
förståelsen av våldet, och inte som Sanningen, som Håstad tenderar att göra.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">Frågan Disa Håstad ställer sig är icke desto mindre relevant: Borde
Sverige </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">med sin starka ställning under kampen ha gjort något för att förhindra våldet
istället för att ge oinskränkt ekonomiskt och moraliskt stöd till en av de
stridande parterna? </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt; mso-bidi-font-family: Didot;">Det är en rimlig fråga som ännu återstår att besvara. Inte för att peka
finger åt någon, utan för att detta inte är den sista våldsamma och komplexa konflikten
vi har att ta ställning till.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
</span><br />
<div style="text-align: right;">
<span style="font-family: arial; font-size: 85%;"><i>Publicerad i <a href="http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/bocker/bokrecensioner/inte-bara-svart-och-vitt/" target="_blank">Sydsvenskan</a> den 28 mars 2015</i> </span></div>
Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-43812869556261514022015-01-21T10:00:00.001+02:002015-01-21T10:00:31.416+02:00Kommentar: Steve Bikos obduktionsrapport<span style="font-family: arial; font-size: 85%;">av TOR BILLGREN</span><br />
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: Times,"Times New Roman",serif;">2014 slutade med en makaber skandal i Sydafrika. Auktionshuset Westgate Walding lade ut antiapartheidaktivisten Steve Bikos obduktionsrapport från 1977 till försäljning, med utropspris på 46000 kr. I slutet av 70-talet hade en av de fem patologerna som medverkade vid obduktionen gett rapporten till sin sekreterare, för att hon skulle förvara den på ett säkert sätt. Det är två av hennes barn som nu försöker sälja den.</span></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: Times,"Times New Roman",serif;"><br />Rapporten är ett historiskt dokument. Den bevisade att Biko inte, som polisen först påstod, hade dött av en hungerstrejk i fängelset, utan efter en 22 timmar lång tortyrsession. Han blev 30 år gammal och lämnade efter sig fyra barn. Polisministern Jimmie Krugers kommentar, ”It leaves me cold”, är en av apartheidtidens mest ”bevingade” sentenser. <br /><br />Steve Bikos politiska plattform var Black Consciousness-rörelsen, som han grundade i mitten av 60-talet. Han hämtade inspiration från bland annat avkoloniseringsteoretikern Frantz Fanon, och betonade vikten av psykologisk frigörelse från kolonialismen. Sekler av förtryck har skapat ett djupt rotat mindervärdeskomplex hos den svarta befolkningen och för att bli fria i ordets sanna bemärkelse måste denna negativa självsyn ersättas av självförtroende och kunskap. Hans ideologi skiljde sig från ANC:s genom att han fokuserade på ras istället för klass och att de svarta skulle föra en separatistisk kamp. Visst välkomnade han vitas motstånd, men han ansåg att de hade en egen kamp att föra, istället för att försöka leda någon annans. Det var därför den internationella antiapartheidrörelsen valde att stödja ANC, medan Bikos budskap misstänkliggjordes. </span></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: Times,"Times New Roman",serif;"><br />Tiden har dock gett Biko rätt. ANC må ha medverkat till att avskaffa de diskriminerande lagarna, men de hade inget recept på hur den enskilde individen skulle stärkas. Och nu använder partiet befolkningens eftersläntrande känsla av att vara undersåtar för att hålla sig fast vid makten. Så det är inte konstigt att Steve Biko är en ständig referens i debatten, 38 år efter hans död. <br /><br />Historien med obduktionsrapporten är uppseendeväckande av många skäl. För det första på grund av sveket. Att barnen till den som fick förtroendet att förvara den, har försökt sälja den. För det andra för empatilösheten gentemot Bikos familj. Och för det tredje för den häpnadsväckande likgiltigheten inför apartheidsystemets natur; att Sydafrikas för kontinenten helt unika välstånd är byggt på exploatering av den svarta befolkningens underbetalda kroppsarbete. Att mot den bakgrunden försöka kapitalisera på just en sargad, svart mans kropp – dessutom en man som mördades på grund av sin kamp för att gjuta stolthet i den svarta befolkningen – är en så perfekt allegori över apartheidsystemets innersta kärna, att en manusförfattare i Hollywood som snickrat ihop en liknande intrig hade blivit utskrattad för sin övertydlighet. <br /><br />Tidigare i december stoppade en domare i Johannesburg försäljningen av rapporten och just nu jobbar familjen och Steve Biko Foundation för att den ska överlämnas till dem. Vad som slutligen händer beslutas senare i månaden. </span></span></div>
<br />
<div style="text-align: right;">
<span style="font-size: x-small;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Publicerad i Sydsvenskan </span></span>
</div>
Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-19770716382449703912014-04-09T09:55:00.000+02:002014-04-10T09:57:27.474+02:00Två afrooptimistiska böcker recenseras<span style="font-family: arial; font-size: 85%;">av TOR BILLGREN</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Helvetica Neue",Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: small;"><b>Erika Bjerstam</b></span></span><br />
<span style="font-family: "Helvetica Neue",Arial,Helvetica,sans-serif;"><i><span style="font-size: small;">Det nya Afrika</span></i></span><br />
<span style="font-family: "Helvetica Neue",Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: small;">Weyler</span></span><br />
<span style="font-family: "Helvetica Neue",Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: small;"><br /></span></span>
<span style="font-family: "Helvetica Neue",Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: small;"><b>Sten Rylander</b></span></span><br />
<span style="font-family: "Helvetica Neue",Arial,Helvetica,sans-serif;"><i><span style="font-size: small;">Afrika vänder</span></i></span><br />
<span style="font-family: "Helvetica Neue",Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: small;">Historiska Media</span></span><br />
<span style="font-family: "Helvetica Neue",Arial,Helvetica,sans-serif;"><br /></span>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "Helvetica Neue",Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: small;">Jag recenserade ovanstående böcker i Sydsvenskan den 9 april 2014. Det är mycket glädjande att det kommer så mycket positiva berättelser från afrikanska länder just nu. Men jag hade gärna sett att författarna på något sätt nämnde (i positiva eller negativa ordalag) <a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.se/2012/10/zimbabwes-landreform-under-vetenskaplig.html" target="_blank">de senaste årens forskning om jordreformen i Zimbabwe</a>. </span></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "Helvetica Neue",Arial,Helvetica,sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: "Helvetica Neue",Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">"Det är synd att berättelsen om Zimbabwes jordreform inte anses passa in i
böcker som handlar om alternativa bilder av Afrika. Jag antar att det
beror på att metoderna var förkastliga. Men betyder det att man måste
bortse från resultaten?" </span><span style="font-size: small;"><br /></span></span></blockquote>
</div>
<div style="text-align: justify;">
<br />
<span style="font-family: "Helvetica Neue",Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: small;">Recensionen ligger i sin helhet <a href="http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/afrika-gar-fran-gammalt-till-nytt/" target="_blank">här</a>. </span></span></div>
Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-50871666132561581672014-02-04T22:56:00.000+02:002014-02-26T22:57:47.421+02:00Kommentar om Mamphela Ramphele och DA<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: arial; font-size: 85%;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: Times,"Times New Roman",serif;">Månadsskiftet januari/februari var turbulent för Sydafrikas opposition. Mycket oväntat annonserade ledaren för Democratic Alliance, <b>Helen Zille,</b> att Black Consciousness-veteranen <b>Mamphela Ramphele</b> skulle bli partiets presidentkandidat vid valet den 7 maj. Några dagar senare hoppade hon av. Förtroendet för båda parter sjönk som en sten. Jag kommenterade saken i Sydsvenskan utifrån Rampheles självbiografi "A passion for freedom" från förra året.</span></span> </span></div>
<div style="text-align: justify;">
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-size: large;">"</span><span style="font-size: large;">Hennes stora projekt är att försöka inspirera sydafrikanerna att
utkräva ansvar av sina politiker. Begreppet <i>aktiva medborgare</i> går som
en röd tråd i självbiografin.
Möjligen har den senaste veckans cirkus en del av sin förklaring här."</span></blockquote>
</div>
<div style="text-align: justify;">
Texten ligger <a href="http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/bocker/bokrecensioner/en-turbulent-tid/" target="_blank">här</a>. </div>
Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-73923540180207689112014-01-07T22:37:00.000+02:002014-02-26T22:44:13.790+02:00Bokrecension: Boerna – hjältarna som blev skurkar<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: arial; font-size: small;"><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Förra året kom </span></span><span style="font-family: arial; font-size: small;"><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">"Boerna – hjältarna som blev skurkar" av <b>Jan-Gunnar Rosenblad</b> och <b>Gundel Söderholm</b>, en bok om hur omvärlden (främst Sverige), såg på de europeiska, ickebrittiska nybyggarna i södra Afrika på 1800-talet och kring sekelskiftet. Jag recenserade boken i Sydsvenskan den 7 januari 2014. </span></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: arial; font-size: large;"><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">"Boerna jämfördes under kriget [mot britterna] med sina förfäder i Holland och deras kamp
mot spanjorerna och den grymme hertigen av Alba på 1500-talet. De
beundrades för sin strikta religiositet och deras president Paul Kruger
liknades vid Jeanne d’Arc. I Sverige var bonderomantiken högsta mode och
boerna kallades 'Afrikas dalkarlar'." </span></span></blockquote>
</div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
Recensionen ligger i sin helhet<a href="http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/bocker/bokrecensioner/afrikanska-dalkarlar/" target="_blank"> här</a>. </div>
<br />
<br />
<div style="text-align: justify;">
</div>
Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-68934679666495540532013-12-24T10:45:00.000+02:002014-02-11T10:46:41.768+02:00Maktmonopolet dröjer sig kvar<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Axess nr 9 2013 hade temat förtroende och medborgarskap. Vad händer med demokratin när misstron växer mellan väljare och valda? Jag skrev en text om situationen i Sydafrika, där jag undersökte vilka konsekvenser ANC:s hegemoniska status får för demokratin i landet. </span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">"Du kan aldrig få en självsäker medborgare om han eller hon inte är
ekonomiskt självständig. Regeringen kommer att försöka upprätthålla sitt
inflytande över fattiga samhällen genom löften om att ta itu med deras
problem. Detta gör de fattiga beroende av regeringen och följaktligen
rädda för att utmana den."</span></span></blockquote>
</div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Hela texten ligger<a href="http://axess.se/magasin/default.aspx?article=2005#.Uvnh214mbB8" target="_blank"> här</a>. </span></div>
Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-35493521263902260052013-12-21T10:15:00.000+02:002014-02-11T10:16:34.217+02:00Vit makt<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://www.politicsweb.co.za/politicsweb/media_stream/politicsweb/1/336260/images/HermannGiliomeeTheLastAfrikanerLeaders.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://www.politicsweb.co.za/politicsweb/media_stream/politicsweb/1/336260/images/HermannGiliomeeTheLastAfrikanerLeaders.jpg" height="320" width="219" /></a></div>
<br />
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">I Axess Magasin nr 8 2013 recenserade jag boken "The Last Afrikaner Leaders" av historikern Hermann Giliomee.</span><br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: large;">"...det är inte empatiska frosserier i offrens lidande som gör oss visa av
historien. Vill vi lära oss något på riktigt, gör vi klokast i att sätta
oss in i och förstå mekanismerna hos förtryckaren."</span></span></blockquote>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Hela texten <a href="http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=1943#.UvnamV4mbB8" target="_blank">här</a>. </span><br />
<br />
<br />Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-15668209084506306222013-12-12T14:54:00.000+02:002013-12-12T15:43:02.110+02:00Nelson Mandela 1918-2013<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: arial; font-size: 85%;">av TOR BILLGREN</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: arial;"><b>Nelson Mandela</b> avled den 5 december. I den minnestext jag skrev för <a href="http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/manga-bilder-av-en-statsman/" target="_blank">Sydsvenskan</a> påpekade jag att Mandela de sista åren hanterades som en ägodel, att han slets som en plyschkanin mellan olika politiska och ekonomiska intressen. Det ser vi i högsta grad även nu efter hans död; politiker och opinionsbildare från både höger och vänster gör allt för att ta billiga politiska poänger på olika föreställningar om vem han<i> egentligen</i> var och vad han <i>egentligen</i> stod för. En del debattörer konstaterar yrvaket och med buller och bång att han i grunden var revolutionär och förespråkade en väpnad kamp. Nå, det är väl bra att 80- och 90-talets översminkade och glorifierade bild äntligen ifrågasätts.
<br />
<br />
Den enda texten jag hittills kan rekommendera, är den sydafrikanske journalisten <b>Rian Malans </b>lysande och typiskt raljerande artikel i <a href="http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/nelson-mandela/10502173/Nelson-Mandela-he-was-never-simply-the-benign-old-man.html" target="_blank">The Telegraph</a>. (Den som får mersmak av Malan kan söka på <i>Rian</i> här på bloggen med hjälp av sökfunktionen, jag har skrivit en hel del om hans böcker och intervjuat honom.)</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: arial;"><br /></span>
<span style="font-family: arial;">Personligen tänker inte försöka ringa in <i>den sanne</i> Mandela. Jag skrev en <a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.se/2012/10/av-tor-billgren-publicerad-i.html" target="_blank">recension</a> av tre böcker om honom som kom på svenska förra året, det får räcka. Istället hänvisar jag till Mandelas egna ord. I två tal vid rivoniarättegången, i vilken han senare dömdes till livstids fängelse, benar han på ett kristallklart sätt ut apartheidsystets orättvisor, absurditeter och orimligheter. Han förklarar också varför han tog initiativ till den väpnade kampen, som startade 1961:</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<a href="http://www.anc.org.za/show.php?id=3763" target="_Blank">"Black man in a white court": Nelson Mandela's First Court Statement</a>
</div>
<div style="text-align: justify;">
28 oktober 1962
</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<a href="http://www.anc.org.za/show.php?id=3430" target="_Blank">Nelson Mandela's statement from the dock at the opening of the defence case in the Rivonia Trial</a>
</div>
<div style="text-align: justify;">
20 april 1964
</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: arial;">Man kan också <a href="http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/292782?programid=965" target="_blank">lyssna till talen</a>. Radioteatern sände en föreställning som bygger på båda talen samband med hans död.</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: arial;"> </span>
</div>
Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-74588049988538496452013-05-23T08:12:00.001+02:002013-05-23T08:24:17.304+02:00Bokrecension: A bantu in my Bathroom<span style="font-family: arial; font-size: 85%;">av TOR BILLGREN</span>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFyH6_MIhdGv4z2p5z-XOYE1zOHFYsux4f0a3UhmOGg_RcLo52y29jQ6cRB-iR16dlidPYQm7AIG89uVY7vapUMyVgxT8foFh64QeewJ2p38DAvN-P9MlhTa-VR9QLbRISDGTBcjtCIgzJ/s1600/a-bantu-in-my-bathroom.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFyH6_MIhdGv4z2p5z-XOYE1zOHFYsux4f0a3UhmOGg_RcLo52y29jQ6cRB-iR16dlidPYQm7AIG89uVY7vapUMyVgxT8foFh64QeewJ2p38DAvN-P9MlhTa-VR9QLbRISDGTBcjtCIgzJ/s320/a-bantu-in-my-bathroom.jpg" width="210" /></a></div>
<br />
<b>Eusebius McKaiser<br />
”A bantu in my bathroom” <br />
Bookstorm & MacMillan, Johannesburg<br />
</b>
<br />
<br />
<div style="text-align: justify;">
Jag gör en snabb sökning på Gum Tree, Sydafrikas motsvarighet till Blocket. <a href="http://www.gumtree.co.za/fp-flatshare-house-share/c9000" target="_blank">Kategori: Rum uthyres</a>. Jag behöver bara klicka igenom ett dussintal annonser för att hitta vad jag är ute efter; ett rum i Kraaifontein utanför Kapstaden med eget badrum, ”idealiskt för ensamstående, vit yrkesarbetande person”. Ordet vit är fetat. En annan uthyrare upplåter två rum i sitt hus i Amanzimtoti utanför Durban. ”Men, snälla, inga svarta. Mina hundar är inte vana vid det nya Sydafrika. Ni kommer bara att bli besvikna.” Jag hittar även annonser som uttrycker preferenser typ ”muslimsk kille” och ”zimbabwier”, men detta med vitheten är vanligast.
<br />
<br />
Den här typen av annonsering är utgångspunkten för titeltexten i <b>Eusebius McKaisers</b> essäsamling ”A bantu in my bathroom”, ungefär ”En svart person i mitt badrum”. Han skriver om hur han ringer upp en kvinna som annonserat efter en vit hyresgäst och ber henne berätta hur hon tänker. ”Vad är det med det”, svarar hon. ”Jag vill bo med människor jag kan relatera till.” Och det är förstås rimligt. Hon avslutar dock samtalet innan McKaiser får tillfälle att ställa den avgörande följdfrågan: varför hon utgår från att en människas egenskaper och uppförande sitter i hudfärgen?
<br />
<br />
Om vi är intresserade av att komma till botten med rasismen, så måste vi börja i det privata, argumenterar McKaiser. I badrummet. Det är lätt att i teorin vara emot rasistiska föreställningar och ”gilla” antirasistiska facebook-kampanjer – men åsikten i sig är helt värdelös om den inte också omsätts i praktiken.
<br />
<br />
Eusebius McKaiser är en välkänd debattör och akademiker i Sydafrika. Han är född 1979 och uppvuxen i en kåkstad i Grahamstown, och har bland annat studerat filosofi vid Oxford, där han också slipade sin talekonst. Idag är han verksam som politisk analytiker vid Wits-universitetets etikcenter i Johannesburg, men även som intervjuare i tv, debattcoach, krönikör i landets främsta tidningar och programledare för ett populärt talk radio-program, lite som Ring P1.
<br />
<br />
”A bantu in my bathroom” består av sjutton essäer som tar upp sådant som sydafrikaner generellt undviker att tala om, framförallt rörande sexualitet, ras, machokultur, hiv och våld. Hans metod stavas uppriktighet och självutlämnande. På ett ofta hänsynslöst sätt utgår han från det privata, sätter det i ett större sammanhang och argumenterar metodiskt för att sedan landa i en klockren slutsats.
<br />
Han talar öppenhjärtigt om sexuella preferenser och ångande kärleksnätter på hotellrum utan skydd. Han lämnar i förbigående ut sin far som hustrumisshandlare och tvekar inte att redovisa sina egna rasistiska instinkter. Det kan vara en bagatell som när han bevittnar ett gräl mellan en indisk och en svart kvinna på en parkeringsplats, och per automatik tar den svarta kvinnans parti – det vill säga den som liknar honom själv mest; han tillhör den så kallade färgade befolkningsgruppen och beskriver sig oftast som svart.
<br />
<br />
Något McKaiser lägger mycket krut på är att vederlägga den vanliga uppfattningen om att det skulle vara dags att sluta att prata om hudfärg. <br />
<i> – Vi har väl kommit längre än så?</i>, brukar det heta i både Sydafrika och Sverige. <i><br />
– Naturligtvis inte,</i> är det enkla svaret. <br />
<i> – Men när man talar om hudfärg befäster man ju de rasistiska uppdelningarna…</i><br />
<i> – Nej igen.</i> För så länge kategoriseringarna och diskrimineringen de facto existerar måste vi ha ett språk för att kunna tala om dessa problem. De försvinner inte genom ”språklig förnekelse”, som McKaiser kallar fenomenet.
<br />
<br />
Dessa förnekelsestrategier finns förstås även i Sverige. Ett bra exempel är den allmänna skrotningen av ordet ”ras”. Och visst, begreppet är belastat och komplicerat, men genom att avskaffa det har vi också avhänt oss en av möjligheterna att sätta ord på sammanhang och erfarenheter kopplade till hudfärg, diskriminering och rasism. (Detta tas för övrigt även upp på utställningen ”Varning för ras” på Mångkulturellt Centrum i Fittja.)
<br />
<br />
”A bantu in my bathroom” är alltså läsvärd även ur ett svenskt perspektiv. Särskilt mot bakgrund av det senaste årets debatt, där rasismen ofta framställts som ett polärt förhållande mellan ”vita kränkta män” på ena sidan och en abstrakt och homogen massa av förtryckta ickevita offer på den andra. Det är tydligen för komplicerat att medge att rasismen flödar ymnigt mellan alla tänkbara folkgrupper, även utan inverkan av vita.
<br />
<br />
Den svenska debatten signalerar såldes att det inte är själva rasismen som är problemet, utan bara viss rasism. Detta måste korrigeras snabbt och kraftfullt. Inte för att är synd om vita män för att de pekas ut, utan för att debattklimatet osynliggör, bagatelliserar och skuldbelägger offer för rasism som inte har vit, manlig avsändare. Det gäller för övrigt även t.ex. sexism och näthat.
<br />
<br />
Föreställningen att svarta inte skulle kunna vara rasister är en förolämpning, skriver Eusebius McKaiser, eftersom de därmed fråntas centrala mänskliga egenskaper, som förmågan att vara omoralisk och fördomsfull.
<br />
<br />
Ibland märks det att McKaiser framförallt är en talande retoriker. Då och då tenderar han att bli lite väl babblig och försöker övertyga genom upprepningar av halvbra argument – något som kan fungera utmärkt i karismatiska tal, men mindre bra i text.
Oavsett detta är ”A bantu in my bathroom” en lysande bok om Sydafrika och sydafrikanerna just nu. Man kommer sällan ett land så nära, som när man trycker på dess smärtpunkter.</div>
<br />
<br />
<div style="text-align: right;">
<span style="font-size: x-small;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Publicerad i Sydsvenskan den 23 maj 2013
</span></span></div>
Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-46560255050267494462013-05-03T15:56:00.000+02:002013-05-03T15:56:07.561+02:00Sydafrika och våldet, särskilt mot kvinnor<span style="font-family: arial; font-size: 85%;">av TOR BILLGREN</span><br />
<br /><div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: Times,"Times New Roman",serif;"><b><span style="font-size: x-large;">N</span></b></span>är debattören och etikern <b>Eusebius McKaiser </b>var i sjuårsåldern våldtogs han av sin femtonårige kusin. Just det, det är förstås inte bara kvinnor som utsätts för sexuellt våld, utan även män och barn. McKaiser beskriver händelsen i sin essäsamling <i>A bantu in my Bathroom</i> som kom förra året, där han bland annat – som så många andra just nu – resonerar kring och försöker förstå Sydafrikas våldsproblematik. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Ett annat exempel är tidskriften The Africa Report, vars aprilnummer innehåller en läsvärd text om den känsliga frågan. Den tar avstamp i två uppmärksammade mordfall i februari: den 17-åriga <b>Anene Booysen</b>, som gruppvåldtogs och stympades på en
byggarbetsplats i Bredasdorp, och modellen <b>Reeva Steenkamp</b>, som sköts till döds av sin pojkvän, den
världskände sprintern <b>Oscar Pistorius,</b> i hans flådiga hem i Pretoria.
Två unga kvinnor på varsin ytterkant av den sociala skalan i Sydafrika,
som gick samma våldsamma öde till mötes.<br />
<br />
I en ursinnig artikel i Dagens Nyheter den 22 april skriver författaren <b>Marlene Van Niekerk</b> att Sydafrika är i krig med sig själv. Precis samma formulering använder ledaren för det nya partiet Agang, <b>Mamphela Ramphele</b>. "Våldsepidemin mot kvinnor och barn är ett symptom på de giftiga såren i nationens själ”, skriver hon i sin bok <i>Conversations with my sons and daughters</i>. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Antalet mord i Sydafrika har visserligen gått ner. Från att länge ha legat kring 50 per dag, är de nu nere på strax över 40 – men det är förstås fortfarande en väldigt hög siffra. Enligt den officiella statistiken våldtas 3-4 kvinnor i minuten, men mörkertalet stort. I en undersökning häromåret medgav en man av fyra att de nån gång hade begått en våldtäkt. Och som Van Niekerk påpekar i sin DN-artikel – de som är mest utsatta för den våldsamma kriminaliteten, är den svarta befolkningsgruppen. Visst förekommer även många brutala rån och våldtäkter i de vita medel- och överklassförorterna och på farmerna – men i jämförelse med vad som händer i kåkstäderna, är detta en liten del. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Alla som skriver om de här problemen försöker hitta svar på frågan varför. Och den som börjar tala om kolonialism och apartheid, blir genast beskylld för att relativisera och försöka bortförklara. Men det är oundvikligt att börja där, även om det naturligtvis inte ger hela förklaringen. För det låg i det koloniala systemets natur att det måste upprätthållas med våld. Hur skulle annars en europeisk, eller för den delen arabisk eller japansk minoritet kunna styra över en överväldigande majoritet urbefolkning?
Våldet brutaliserar såväl den som utsätts för det – som den som tvingas utföra det. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
”Våldet har normaliserats”, skriver Marlene Van Niekerk. Sydafrika var en brutal polisstat under apartheidtiden. Eusebius McKaiser skriver att samhället genomsyrades av en ”våldets grammatik” som påverkade alla. Även frihetskampens revolutionsvåld på 80-talet medverkade till att normalisera våldet som problemlösning. ”Om min mor kunde stå ut med en blåtira från min far”, skriver McKaiser, ”kunde väl jag stå ut med att min äldre kusin våldtog mig”. Våld möttes med våld eller tystnad.
Och denna långa våldstradition går inte att bara stänga av som när man vrider om en kran, menar McKaiser. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Han lyfter också upp ojämlikheten som en våldsutlösande faktor. Och Sydafrika är ett av de absolut mest ojämlika länderna i världen. Ojämlikhet skapar en känsla av att vara förlorare hos den som befinner sig på botten. Och ju större skillnader mellan rik och fattig, desto större känsla av misslyckande.
Ojämlikheten blir extra farlig när den kombineras med en så utbredd och solid machokultur som råder i Sydafrika. Och den är genomgående för landets alla
folkgrupper. Från de vita boernas strikt kristna värderingar till många av de svarta folkgruppernas konservatism. Mamphela Ramphele skriver: ”Vår patriarkala kultur skapar en enorm press på män att leva upp till roller som ligger bortom deras kapacitet”.
Ju mindre resurser man har och ju lägre man står på den sociala stegen, desto färre möjligheter har man att leva upp till de rådande manlighetsidealen, där det är mannens roll att försörja familjen. Och ilskan och frustrationen över misslyckandena riktas neråt: mot kvinnorna och barnen. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Lösningarna då? Marlene Van Niekerk avslutar sin artikel med ett rätt generellt angrepp på regeringen, utan några konkreta idéer. Men i The Africa Report citeras Kapstadens borgmästare <b>Patricia De Lille</b>, som påpekar det självklara, ja, nästan banala: ”Vi måste bryta tystnaden”.
Man måste göra som Eusebius McKaiser. Han berättar i sin bok hur han 25 år efter övergreppet ringer upp sin äldre kusin, och konfronterar honom.
”Våldtar du fortfarande småpojkar?” frågar han. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är det steget sydafrikanerna måste våga ta. Berätta om sina erfarenheter. Vittna och älta. Och inte bara sydafrikanerna, förstås. Det här inlägget syftar inte till att peka på någon annan. Problemen som finns i Sydafrika, finns även här. Mönstren av patriarkala strukturer och havererad manlighet är i högsta grad även närvarande i Sverige. Vi får aldrig låta uppmärksammandet av våld nån annanstans bli ett sätt att försöka täcka över våra egna problem. De blir inte mindre angelägna, bara för att problemen är större på en annan plats </div>
<br />
<div style="text-align: right;">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">Sänt i <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=5521081" target="_blank">OBS i P1</a> den 2 maj 2013 </span></span></div>
<br />
<br />
<b>Referenser</b> <br />
Crystal Orderson<br />
”Women: the struggle for Justice”<br />
The Africa Report (april 2013)<br />
<br />
Mamphela Ramphele<br />
”Conversations with my sons and daughters”<br />
(s. 53ff)<br />
<br />
Eusebius McKaiser<br />
”A bantu in my bathroom”<br />
(s. 123ff)<br />
<br />
Marlene Van Niekerk<br />
”Kvinnor i Sydafrika tvingas leva som jagade djur”<br />
Dagens Nyheter (22 april 2013)
Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-48385572137133765822013-04-09T11:55:00.000+02:002013-12-06T17:26:56.696+02:00Några anmärkningar om Sydafrika, apartheid och ANC<span style="font-family: arial; font-size: 85%;">av TOR BILLGREN</span><br />
<br />
<div style="text-align: justify;">
I kölvattnet efter <b>Margaret Thatchers</b> död har jag noterat ett antal förenklingar och förhastade slutsatser i sociala medier, särskilt när det gäller Sydafrika, apartheid och ANC. Detta inlägg handlar inte om att vara för eller emot Thatcher, utan är mer generella kommentarer på påståenden och föreställningar som slentrianmässigt förekommer i debatten. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b><span style="font-size: large;">I</span></b></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>All afrikansk 70- och 80-talshistoria måste ses i ljuset av Kalla Kriget </b>(precis som att man också måste ta hänsyn till kolonialismen och de före detta kolonialmakternas strävan att skydda sina intressen i sina gamla kolonier). Afrika var en spelplan för stormakternas maktambitioner och de afrikanska ländernas nyvunna eller hett eftertraktade självständighet utnyttjades av båda sidor.
Att ta ett politiskt utspel ur sin Kalla Krigs-kontext och bedöma det utifrån dagens politiska verklighet är lika meningslöst som billigt. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-size: large;"><b>II</b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Att vara skeptisk mot ANC är inte samma sak som att vara för apartheid. </b>Det fanns på 70- och 80-talet gott om skäl att misstro ANC. Rörelsen hade starka band till Sovjetunionen och dess ledarskap utgjordes till stor del av Sydafrikas kommunistparti (SACP).
Runt om i Afrika hade länder som Zambia, Tanzania, Angola och Moçambique efter självständigheten utvecklats till socialistiska eller kommunistiska enpartistater och ANC:s politik låg i liknande riktning. Dessutom ville de uppnå detta med krig mot Afrikas bäst beväpnade armé. Att vara skeptisk mot detta var inte samma sak som att förespråka förtryck av svarta. <b>Kritik mot ANC bottnade inte per automatik i rasism, utan kunde lika gärna vila på demokratiska principer. ANC var mer än en hudfärg.</b></div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-size: large;"><b>III</b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Det rådde kommunistskräck i "det vita" Sydafrika.</b> Det viktigaste i förhandlingarna inför <b>Nelson Mandelas</b> frigivning var<i> inte</i> att han skulle ta avstånd från ANC:s väpnade kamp, utan att han skulle garantera att han inte var kommunist. Det var också först efter att Berlinmuren fallit och hotet från Sovjet därmed decimerats, som <b>F.W. De Klerk</b> tog steget och förkunnade att Mandela skulle släppas.
Visst kan man se detta som en läglig förevändning från apartheidregimens sida, men mot bakgrund av den rådande kommunistskräcken är det helt logiskt att se murens fall som en avgörande faktor. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-size: large;"><b>IV</b></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Att vara motståndare till sanktionerna mot Sydafrika innebar inte per automatik att man stödde apartheidregimen. </b>Inkatha, som var den största politiska rörelsen inne i Sydafrika under 70- och 80-talet, var emot sanktioner, bland annat för att de drabbade de redan förtryckta svarta arbetarna.
När jag <a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.se/2011/02/intervju-med-mangosuthu-buthelezi.html" target="_blank">intervjuade</a> Inkathaledaren<b> Mangosuthu Buthelezi</b> 2010 svarade han så här på frågan om varför han inte kunde stödja ANC:s strategi om sanktioner: </div>
<div style="text-align: justify;">
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">– Av samma anledning som ANC idag motsätter sig sanktionerna mot Zimbabwe och Mugabe. De säger att det är folket i Zimbabwe som lider mest. Det var samma sak här. Och det var inte bara Mangosuthu Buthelezis åsikt. Jag reste runt i landet, kom hit till [kåkstaden] Langa på stora möten, till Bloemfontein, Soweto, kåkstäderna i KwaZulu/Natal och aktualiserade frågan om jag skulle stödja sanktionerna. Och folket svarade alltid nej. De avfärdade sanktioner. Mitt argument var att så länge mitt folk varje måndag stod utanför fabrikerna i långa köer för att söka jobb, kunde jag inte acceptera sanktioner. Folket röstade mot dem med sina fötter i de där köerna. Det var inte de vita eller de rika som led, utan vårt folk. </span><br />
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">– President Zuma skattar alltid gott när jag påminner honom om att jag kallades förrädare för den hållningen på den tiden. </span></blockquote>
</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är svårt att bedöma riktigheten i statistik från ett land som Sydafrika under apartheidtiden. Men en undersökning från 1984 visade att 75% av de svarta var emot sanktioner (professor Lawrence Schlemmer, University of Natal). Följande år kom en annan undersökning som visade omvänt resultat (Mark Orkin, Community Agency for Social Enquiry). Den belastades dock av bristande metodologi, bland annat var frågorna ledande. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Man bör också fråga sig <i>varför</i> ANC förespråkade att omvärlden skulle bojkotta Sydafrika? Det enkla svaret är att det var ett moraliskt riktigt sätt att markera avstånd från den sydafrikanska regimen och sätta ekonomisk, social och kulturell press på den. Men det finns också en annan, mer kallt beräknande sida av sanktionsvapnet. ANC:s mål var att göra Sydafrika ostyrbart <i>(ungovernable)</i>, vilket skulle uppnås genom bland annat strejker och skolbojkotter. Ju fler arga arbetare och ungdomar ute på gatorna, desto svårare skulle det vara att styra landet. Även sanktionerna kan ses som ett sätt att bidra till detta kaos, eftersom de ledde till att arbetarna förlorade sina jobb. Fattigdom, desperation och townshipvåld var mer eller mindre medvetna ingredienser i arbetet för att göra Sydafrika <i>ungovernable.</i>
<b>Att vara motståndare till sanktioner och bojkotter <i>kan</i> alltså lika gärna ha betytt att man motsatte sig det cyniska spel med människoliv som delar av ANC sysslade med.
</b></div>
Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-1811409574035783712013-03-17T20:55:00.002+02:002013-03-17T20:55:36.337+02:00Kommentar om Agang i SvD<span style="font-family: arial; font-size: 85%;">av TOR BILLGREN</span><br />
<br />
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><i>Kolumn på <a href="http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/tung-utmaning-mot-ancs-maktmonopol_7945854.svd" target="_blank">Svenska Dagbladets ledarsida</a> den 26 februari 2013.</i></span><br />
<br />
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-size: x-large;"><b>Ä</b></span>ntligen stod <b>Mamphela Ramphele</b> i talarstolen. Journalisternas huvuden lyftes. Och hon tillkännagav att hon nu ger sin in i politiken. Det var i Johannesburg i måndags som hon lanserade sin politiska plattform Agang – ”att bygga” på sesotho. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Ramphele är 65 år och välbekant i Sydafrika, de senaste decennierna som styrelseproffs, universitetsledare, forskare och världsbanksdirektör. I botten är hon läkare och på 70-talet var hon en av ledarna för den geniale radikala Black Consciousness-rörelse (BC). Det är lika oundvikligt som oviktigt att nämna att hon också är mor till två av Bikos barn. BC var en viktig kraft i det politiska tomrum som uppstått efter att ANC och flera andra befrielseorganisationer förbjudits 1960. Rörelsen splittrades dock efter
att Biko mördades av polisen 1977, och marginaliserades när ANC återtog initiativet under 80-talet. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Ramphele har genom åren gått i mer liberal riktning, så det är ingen BC-rörelse hon dragit igång, även om det finns vissa drag av ideologin i hennes nyligen utkomna bok ”Conversations with my sons and daughters” (Penguin 2012). En bok som nu framstår som något av ett politiskt manifest. Hon åberopar t.ex. den antikoloniale teoretikern <b>Frantz Fanon</b> och vikten av psykologisk befrielse från den negativa självsyn som 350 år av kolonialt förtryck piskat in i de koloniserade folken. Hon pläderar för Sydafrikas elva officiella språk och vikten av att bemästra sitt modersmål innan man börjar med engelskan. ”Som jag längtar efter att få höra vår president tala välformulerad zulu i FN”, skriver hon. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Annars är boken till stor del ett rasande men analytiskt angrepp på ANC. Hon konstaterar att den anda som krävs för en militant befrielserörelse, av naturliga skäl står i kontrast till de värden som måste genomsyra ett parti i en demokrati.
Som så många andra afrikanska postkoloniala stater är Sydafrika fångat i en heroisk politisk kultur, där det odlas en föreställning om att landets öde står och faller med ett fåtal utvalda individer med särskilda förmågor. ANC upprätthåller framgångsrikt en myt om att befrielsen var deras gåva till folket, en myt som antiapartheidrörelserna runt om i världen i hög grad bidragit till när de gav ANC monopol på kampen och okritiskt stöd. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
ANC får alltså miljontals röster som tack för något som de medverkat till i historien, och inte för löften om framtiden. Rampheles stora poäng är att denna syn på makten gör sydafrikanerna till undersåtar istället för medborgare, vilket innebär stor skada för demokratin i landet.
Av boken att döma är hennes ärende mer pedagogiskt än politiskt, och jag tror att det är en rimlig och viktig ansats. Lyckas hon slå in en kil i mönstret av slentrianröstande och inspirera väljarna till att på allvar börja utkräva ansvar av politikerna, har hon vunnit en stor seger – även om hon inte får en enda röst i valet nästa år.
</div>
Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-60074022995020666412013-02-21T17:29:00.000+02:002017-01-07T17:32:07.850+02:00Korrumperat fack bakom Sydafrikas usla skolsystem<span style="font-family: "arial"; font-size: 85%;">av TOR BILLGREN</span><br />
<br />
<span style="font-family: "arial"; font-size: 85%;"></span><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial"; font-size: 85%;"><span style="font-family: "cochin"; mso-bidi-font-family: Didot;">Om
du höjer ett staket från 60 cm till 75 – med hur många procent har du då
justerat höjden? Fler än hälften av Sydafrikas lärare svarade 15 procent,
enligt en undersökning från 2010. De utgick alltså från att skillnaden i
centimeter är lika med den procentuella skillnaden </span></span></div>
<span style="font-family: "arial"; font-size: 85%;"><style><!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
@font-face
{font-family:Cochin;
panose-1:2 0 6 3 2 0 0 2 0 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147482881 1073741898 0 0 7 0;}
@font-face
{font-family:Didot;
panose-1:2 0 5 3 0 0 0 2 0 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483545 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
</style></span><br />
--><span style="font-family: "arial"; font-size: 85%;">
</span><div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "arial"; font-size: 85%;"><br /></span></div>
<span style="font-family: "arial"; font-size: 85%;">
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cochin"; mso-bidi-font-family: Didot;">Exemplet
finns med i Mamphela Rampheles bok ”Conversations with my sons and daughters”,
och visar att även den mest elementära matematiken, är något som majoriteten av
sydafrikanska lärare inte har koll på. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cochin"; mso-bidi-font-family: Didot;">Ja,
en av orsakerna bakom det havererade skolsystemet, är att många av lärarna har dåliga
kunskaper. Ramphele har själv en gedigen bakgrund inom akademin, så det är inte
fråga om någon outsider som gnäller på hårdare krav.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cochin"; mso-bidi-font-family: Didot;">Det
finns 25000 statliga skolor i landet. 1.700 av dem saknar rinnande vatten.
15000 skolor saknar bibliotek. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cochin"; mso-bidi-font-family: Didot;">Resultaten
blir därefter. I The Economist läser jag att sju av tio sydafrikaner mellan
18-24 år saknar formella kvalifikationer. Mer än hälften av dem saknar
sysselsättning. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cochin"; mso-bidi-font-family: Didot;">I
bakgrunden till skolkrisen ligger en djupt rotad brist på respekt för utbildning
och skolor, och det finns historiska orsaker till det här.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cochin"; mso-bidi-font-family: Didot;">Under
apartheidtiden fick de flesta svarta barn en avsiktligt bristfällig utbildning,
så kallad Bantuutbildning, som syftade till att förbereda dem för kroppsarbete
och andra okvalificerade yrken, inte mer.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cochin"; mso-bidi-font-family: Didot;">Sedan
när kampen mot apartheid intensifierades på 80- och 90-talet, var skolstrejker
en viktig strategi från ANC:s sida. Skolor blockerades eller brändes ner – allt
för att skolbarnen skulle drivas ut på gatorna och delta i revolutionen
istället. Bantuutbildningen och skolstrejkerna har medfört att flera
generationer svarta sydafrikaner har dålig, eller ingen utbildning alls.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cochin"; mso-bidi-font-family: Didot;">Men
nu har det gått nitton år sedan demokratins gryning 1994.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cochin"; mso-bidi-font-family: Didot;">Ändå
är skolsituationen fortfarande usel. Förra året medgav ministern för
grundläggande utbildning att 80% av de statliga skolorna inte håller måttet. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cochin"; mso-bidi-font-family: Didot;">Förutom
bristande kunskaper hos lärarna, lyfter Mamphela Ramphele i sin bok också upp en
dålig arbetsmoral, något som hon klandrar det största lärarfacket SADTU för.
SADTU är knutet till landets motsvarighet till LO, och därmed allianspartner
till ANC. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cochin"; mso-bidi-font-family: Didot;">Det
är naturligtvis en känslig sak att kritisera fackligt arbete i ett land som
Sydafrika, där kampen för förbättrade villkor för arbetare är så otroligt viktig.
Det senaste halvårets strejker i gruv- och fruktindustrin är tydliga tecken på
den akuta situationen. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cochin"; mso-bidi-font-family: Didot;">Men
när facket hamnar för nära makten – som i fallet med SADTU, riskerar det att
leda till kravlöshet och korruption. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cochin"; mso-bidi-font-family: Didot;">I
genomsnitt undervisar lärarna i de statliga skolorna 3,5 timmar om dagen. En
femtedel av lärarna är frånvarande på måndagar och fredagar. SADTU:s policy
beträffande lärarnas närvaro i klassrummen är ganska slapp, och dom
understryker att medlemmarna måste få ägna tid som egentligen är
undervisningstid, åt fackligt arbete istället.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cochin"; mso-bidi-font-family: Didot;">Som
kontrast lyfter Ramphele fram det näst största facket NAPTOSA – som i sina policydokument
fokuserar på undervisning på ett helt annat sätt. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cochin"; mso-bidi-font-family: Didot;">Ja,
Mamphela Ramphele är hård i sin kritik. ”Hur kan vi bara stå och se på?”, är en
fråga som ofta upprepas i boken. Med sin tuffa retorik vill hon provocera fram
engagemang i skolfrågan. Det är till Sydafrikas yngre generationer hon riktar
sig i sin bok, och i sin nya politiska rörelse. Utbildning är en viktig
fattigdomsbekämpare, och allt för mycket tid, pengar och mänskliga resurser har
kastats bort sedan 1994. </span><br />
<br />
<div style="text-align: right;">
<span style="font-family: "cochin"; mso-bidi-font-family: Didot;"><i><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;">Sänt i OBS i P1 den 21 februari 2103</span></i> </span></div>
</div>
</span><span style="font-family: "arial"; font-size: 85%;">
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
</span>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-9092291238474725312012-10-11T07:35:00.000+02:002012-10-11T08:16:55.249+02:00Zimbabwes landreform under vetenskaplig lupp<span style="font-family: arial; font-size: x-small;">av TOR BILLGREN</span><br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjw1AW-2WiL0G-9i9_DUZglKL58ckg6Of9Uxz1rGQKgizSQSC99KW_mGPpSUagthgU_ExvzCYyn0jQ42QqFEe_Br31mhDMLdZmJX9ib728mJ3CziP51a0vNiR6jlLfeBAzKM2S2j1oObu-L/s1600/scoones-ian-zimbabwes-land-reform.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5610170216248948706" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjw1AW-2WiL0G-9i9_DUZglKL58ckg6Of9Uxz1rGQKgizSQSC99KW_mGPpSUagthgU_ExvzCYyn0jQ42QqFEe_Br31mhDMLdZmJX9ib728mJ3CziP51a0vNiR6jlLfeBAzKM2S2j1oObu-L/s400/scoones-ian-zimbabwes-land-reform.jpg" style="cursor: pointer; height: 400px; width: 255px;" /></a><br />
<br />
<div style="text-align: justify;">
<b>Få saker har det rått sådan mediekonsensus kring det senaste decenniet som jordreformen i Zimbabwe. Vi har hört om ockupationer av gårdar, mördade och misshandlade lantarbetare och farmare, hundratusentals drivna på flykt. Vi har fått veta att landets jordbruk ligger i spillror.<br />
<br />
Men i slutet av 2010 kom boken ”Zimbabwe’s Land Reform: Myths and realities”, som utmanar flera föreställningar om reformen – och visar att landet faktiskt HAR ett fungerande jordbruk idag. Jag ringde upp en av författarna, Ian Scoones, som är professor i utvecklingsfrågor vid universitetet i Sussex.</b><br />
<br />
– Det fanns bra och dåliga saker med Zimbabwes jordreform, säger Ian Scoones som har ägnat 10 år åt studien. Medias bild av den har varit väldigt ensidig och inte balanserats av fakta. Vi har tittat efter vad som har hänt i verkligheten när folk fick land. Och vad vi hittade var överraskande.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Men först lite bakgrund. Det var i slutet av 1880-talet som imperiebyggaren <b>Cecil John Rhodes</b> med rent och skärt rackarspel lyckades lura till sig det som idag är Zimbabwe av ndebelekungen <b>Lobengula</b>. Landet fick namnet Rhodesia och blev senare brittisk koloni, och senare självständigt. Den svarta majoriteten marginaliserades.</div>
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinvEkPUjl71H2JYN14o7VdNnyFJy4Ef2_-wLSKfdOuXxKfsLuQhv9Meu7gp82hLUcyLHcq-mkuCGwzsmXLc_OKKSTI58RTwCu55I3mG5wHuRwuk6sAv0GB6-9lUEn7adKlPkhX9GoH_YUY/s1600/cecil-rhodes-600.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img alt="" border="0" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5610172300451324594" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinvEkPUjl71H2JYN14o7VdNnyFJy4Ef2_-wLSKfdOuXxKfsLuQhv9Meu7gp82hLUcyLHcq-mkuCGwzsmXLc_OKKSTI58RTwCu55I3mG5wHuRwuk6sAv0GB6-9lUEn7adKlPkhX9GoH_YUY/s400/cecil-rhodes-600.jpg" style="cursor: pointer; height: 256px; width: 400px;" /></a><br />
<span style="font-size: x-small;"><span style="font-style: italic;">Cecil John Rhodes blev bara 48 år men hann ändå lägga grunden till mycket av nittonhundratalets elände i södra Afrika.</span></span><br />
<br />
<div style="text-align: justify;">
1979 föll det vita, rasistiska minoritetsstyret och vid valet 1980 vann <b>Robert Mugabes</b><span style="font-weight: bold;"> </span>Zanu-parti. Landet tog namnet Zimbabwe. Då ägde 6000 vita storfarmare 42 % av landets yta. Det fanns 7 miljoner svarta i landet, ofta egendomslösa. Så landfrågan hamnade högt på dagordningen, åtminstone i retoriken.</div>
<div style="text-align: justify;">
– Jordrefomen fanns alltid på agendan sedan självständigheten, säger Ian Scoones. Den kom och gick beroende på den politiska situationen. Men den försvann inte. När landinvasionerna började år 2000 var de ostoppbara.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div>
<div style="text-align: justify;">
Individuellt jordägande och ägande över huvudtaget är centralt för välstånd och utveckling. Utan egendom kan man inte ta lån eller göra investeringar, och det är detta som är det stora problemet för miljontals svarta i före detta kolonier. De står och stampar på ruta ett, eftersom deras rätt till egendom var begränsad under kolonial- och apartheidtiden.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Huruvida invasionerna i Zimbabwe var orkestrerade av regeringen eller spontana, folkliga massaktioner är fortfarande omtvistat. Invasionerna skedde på olika sätt på olika farmer, berättar Ian Scoones. Ibland fanns så kallade krigsveteraner med i bilden, ibland inte. Klart är i alla fall, att när invasionerna väl ägde rum, stöddes de av regeringen, som inte heller lade några strån i kors när det urartade i mord och fördrivningar. Ett hundratal människor miste livet, 300.000 lantarbetare förlorade sina jobb. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Ian Scoones och hans medarbetare förnekar naturligtvis inget av detta – men de är ändå nyfikna på hur det har gått för de nya jordbrukarna. Helt enkelt: <b>Funkade reformen? Det vill säga att stycka upp enorma egendomar i mindre, och satsa ett flertal småjordbruk istället för ett fåtal stora? Och vilka är de nya jordägarna?</b></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Sammanlagt i landet har 150.000 hushåll (en miljon människor) gagnats av reformen, men Ian Scoones och hans medarbetare har koncentrerat sig på provinsen Masvingo i sydost. Där är mer än 3/4 av de nya jordbrukarna så kallade vanliga människor, d.v.s. utan politisk eller statlig anknytning. Det är människor från närliggande områden eller städer som blev arbetslösa under den ekonomiska kollapsen, eller före detta lantarbetare. De visar också att hälften av de nya bönderna i deras urvalsgrupp är framgångsrika. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Allt är sannerligen inte frid och fröjd inom det Zimbabwiska jordbruket, men bilden av det domineras av krigsveteraner och Mugabes gangsters, och att det ligger i spillror, stämmer inte heller.<br />
<br />
Vilka är då lärdomarna man kan dra av jordreformen i Zimbabwe. Ian Scoones lyfter fram två punkter:</div>
<div style="text-align: justify;">
– Nyckeln är att ta i tag i jordfördelningsfrågan i tid. Att lägga lock på och låtsas att den ska försvinna, funkar inte. Våldet i Zimbabwe hade inte behövt äga rum.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Den andra lärdomen är att receptet för en framgångsrik jordbrukssektor inte måste vara gigantiska storjordbruk, utan att småägande, som i Zimbabwe av idag, också kan vara en framgångsrik modell.</div>
</div>
<div>
<div style="text-align: justify;">
– Ett jordbruk baserat på småägande kan vara väldigt framgångsrikt. Även helt utan stöd. Bönderna i Zimbabwe har inte fått bistånd utifrån och staten har varit pank. Men de har lyckats ändå. De har fått igång produktion, börjat sälja till marknaden och investera.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
De nya bönderna har varken fått bistånd utifrån, eller bidrag från staten, men har ändå lyckats få ekonomi i sin verksamhet. Sen tillägger Ian Scoones att för mycket statlig inblandning inte heller är bra, och jämför med Sydafrika, där jordreformerna är mycket tungfotade.</div>
<div style="text-align: justify;">
– Den sydafrikanska jordreformen präglas av byråkrati som löper amok. Projektiseringen av reformen garanterar misslyckande.<br />
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Problemet i Sydafrika är att regeringen, konsulter, biståndsorgan och frivilligorganisationer – alla med sina olika agendor samverkar på ett sätt som gör de nya jordbruken omöjliga att driva. Ian Scoones understryker att processen måste komma underifrån, och att man måste ta tillvara på människors entreprenörsanda och energi. </div>
<div style="text-align: justify;">
– För att en jordreform ska bli effektiv, behöver man människors energi, planering och visioner från botten och upp. Men det måste kombineras med statligt stöd. I Zimbabwe saknas det, och i Sydafrika är det överväldigande. Så den balansen måste bli rätt.<br />
<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;"><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><b>Fotnot </b><br />
Intervjun är gjord våren 2011. Tid har förflutit och saker kan ha förändrats.</span></span></div>
</div>
Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-50096938992928889542012-10-01T08:07:00.000+02:002012-10-11T08:23:49.557+02:00Blicken fäst i det förflutna. Tre böcker om Mandela. <span style="font-family: arial; font-size: 85%;">av TOR BILLGREN</span><br />
<br />
<div style="text-align: right;">
<span style="font-family: arial; font-size: 85%;">Publicerad i <a href="http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/i-arans-tid/" target="_blank">Sydsvenskan</a> den 1 oktober 2012 </span></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAGj-ybN0MCDudf09XMh45e0LmSumnX1BPcrodJsnf3U8dqnso0RoQ-g39cxJv45W2OeLGlIY5x0eEwFwXopWGIDdZ0H3GiA2jq-sB_VonGRL3FegWu6Fms-UC3APV0egFVx-QGyfvYtuo/s1600/Den-unge-Mandela-300x448.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAGj-ybN0MCDudf09XMh45e0LmSumnX1BPcrodJsnf3U8dqnso0RoQ-g39cxJv45W2OeLGlIY5x0eEwFwXopWGIDdZ0H3GiA2jq-sB_VonGRL3FegWu6Fms-UC3APV0egFVx-QGyfvYtuo/s320/Den-unge-Mandela-300x448.jpg" width="214" /></a></div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
Kanske det är logiskt att det kommer tre böcker om <b>Nelson Mandela</b> på svenska 2012. ANC fyller hundra och Mandela kommer ofrånkomligen snart att lämna jordelivet, han fyllde 94 i somras. Den brittiske journalisten <b>David James Smiths</b> bok ”Den unge Mandela” är den senaste i raden. Han tecknar Mandelas liv från födseln, den 18 juli 1918 fram till transporten ut till Robben Island i juni 1964, och försöker ofta utmana vedertagna sanningar och åberopa alternativa källor.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Boken fick mycket uppmärksamhet när den kom ut i Sydafrika för två år sedan och luslästes av recensenterna i jakt på nedsvärtningsförsök. Men glorian sitter någorlunda intakt. Det som är mest obekvämt är förmodligen Mandelas problematiska förhållande till sin familj – trots att detta aldrig varit någon hemlighet. Ett liv tillägnat underjordisk kamp och 27 år i fängelse sätter självfallet sina spår. Särskilt inflammerat har förhållandet till den första familjen varit; hustrun <b>Evelyn</b>, som Mandela var gift med 1944–1957, och deras fyra barn. Smith visar att orsakerna till skilsmässan inte var så enkla och svartvita som de beskrivs i Mandelas självbiografi.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det historiskt mest intressanta avsnittet är det som handlar om ANC:s radikalisering på 1950- och 1960-talet. Smith lägger stort fokus vid det mycket ambivalenta förhållandet till kommunistpartiet. Många ANC-medlemmar var kritiska till hur de i många fall vita kommunisterna dominerade och ledde rörelsen, och ville inte vara beroende av Sovjetunionen. Spänningarna slutade med en splittring i och med bildandet av Pan Africanist Congress (PAC) 1959. Och det var främst PAC som vann de afrikanska staternas förtroende under 1960-talet.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Boken blir stundom tung av Smiths sätt att vältra sig i småsaker, men det finns också en poäng med dessa ändlösa jämförelser av motstridiga källor och citat. Författaren visar tydligt hur lätt det är att förvränga historien. Boken slutar med ett vänskapligt gräl mellan Mandela och hans kamrat <b>Ahmed Kathrada</b>, om huruvida de hade hand- eller fotbojor på sig under transporten från Pretoria till Kapstaden och Robben Island. Eller både och. Det är en liten, till synes obetydlig detalj, men den demonstrerar hur förrädiskt minnet kan vara och hur viktigt det är med källkritik, särskilt när det gäller stora personer och händelser, som eftervärlden bygger
nationalistiska myter och monument kring.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6nGX3vPI1kXY0e6cL0QHM2Gh1saZSfTaKqDdnZ0H4FD5hSTNe9SAszCJC3zhFgBtFHQNdhA9m9gaiJzUJtAfEfgpEO7CZ3EgpEx3393iDtdsXTxBXI1e6FpUeko1u2SPn2fy-7e8LiXZx/s1600/Middagar+med+mandela.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6nGX3vPI1kXY0e6cL0QHM2Gh1saZSfTaKqDdnZ0H4FD5hSTNe9SAszCJC3zhFgBtFHQNdhA9m9gaiJzUJtAfEfgpEO7CZ3EgpEx3393iDtdsXTxBXI1e6FpUeko1u2SPn2fy-7e8LiXZx/s320/Middagar+med+mandela.jpg" width="206" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Vincent Dahlbäcks</b> bok ”Middagar med Mandela”, som kom i februari, försöker också nyansera bilden av Mandela. Han utgår från sina egna möten med ”Madiba” under sin tid som Sveriges Radios korrespondent i Sydafrika 1994–1999, samt 2003–2007. Det är därmed en betydligt äldre Mandela vi möter. Bokens styrka är Dahlbäcks ögonvittnesskildringar och journalistiska iakttagelser. Svagheten är att detaljer och historiska skeenden ofta hanteras på ett ungefärligt och lite väl kåserande sätt. (Utförligare recension av Dahlbäcks bok <a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.se/2012/02/bokrecension-middagar-med-mandela-av.html" target="_blank">här</a>.)</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Då är <b>Sten Rylanders </b>bok ”Nelson Mandela” mer seriös och användbar. Författaren inledde sin karriär i södra Afrika i slutet av 1970-talet, som Sidachef och sedan som ambassadör i flera länder. Han har enorma kunskaper och har träffat och umgåtts med många av nyckelpersonerna i det moderna Sydafrikas historia. Denna position gör dock att han ibland är lite för insyltad i skeendena för att kännas helt balanserad. Det märks till exempel i de lojalt ANC-trogna skildringarna av det lågintensiva inbördeskriget mellan ANC och Inkatha på 1980- och 1990-talet, och de dramatiska händelserna fram till valet i april 1994.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSiO3HBIH8-PNqH93She-QFONcOrYf0Ec0xFh-bB3OhtEQDmc9RAn8h2ElbG5CmHqtYc7Pl4wuBN6GyiMr02iefAhkuUTznplwYD82hG-xa57ywYV9EA91Qhrvpgqcev4RyxQpfN4vdzzc/s1600/nelson_mandela-rylander_sten-17048472-frntl.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSiO3HBIH8-PNqH93She-QFONcOrYf0Ec0xFh-bB3OhtEQDmc9RAn8h2ElbG5CmHqtYc7Pl4wuBN6GyiMr02iefAhkuUTznplwYD82hG-xa57ywYV9EA91Qhrvpgqcev4RyxQpfN4vdzzc/s320/nelson_mandela-rylander_sten-17048472-frntl.jpg" width="213" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Tre böcker om Nelson Mandela i år alltså – men ingen om Sydafrika och ANC av idag. Sten Rylander sammanfattar visserligen dagsläget på ett bra sätt på några sidor i slutet av sin bok, men den komplexitet som präglar den sociala och politiska situationen i landet kräver mer. ANC står dessutom inför en av sina största prövningar någonsin nu i år: partikonventet i Mangaung (Bloemfontein) i mitten av december. Förra
konventet 2007 ledde indirekt till att <b>Thabo Mbeki</b> fick lämna presidentposten under förödmjukande former, och att utbrytarpartiet Cope bildades. Inget tyder på att det kommer att bli mindre dramatiskt i år. Maktkampen har förts öppnare än någonsin och partiet skakas av fraktionsstrider och dolkhugg, samtidigt som oppositionen växer sig starkare och missnöjet bland de fattigaste ökar. Det som bubblade upp till ytan i Marikana den i mitten augusti – då 45 gruvarbetare dödades under en vild strejk, de flesta av polisen – är bara ett litet symptom på något betydligt allvarligare. <br />
<br />
Det är trist, men kanske typiskt, att svenska bokutgivare i detta kritiska läge inte har några ambitioner att ge läsarna verktyg för att förstå och hantera det som händer i Sydafrika just nu, utan nostalgiskt fäster sina blickar i horisonten, mot den ärorika, men tyvärr idag tämligen irrelevanta dåtiden.</div>
Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-40564034710351578422012-09-26T08:51:00.002+02:002012-09-26T09:05:20.103+02:00Svarthet. Vithet.<span style="font-family: arial; font-size: 85%;">av TOR BILLGREN</span>
<br />
<br />
<b>Ruben Östlunds</b> film <i>Play</i>, <b>Makode Lindes</b> tårtperformance, <b>Stina Wirséns</b> film <i>Lilla Hjärtat och alla små brokiga,</i> gårdagens Tintindebacle. De senaste dagarna och månaderna har det bråkats åtskilligt om svarthet/vithet, kolonialism och rasism på kultursidor och i debattsoffor. Jag använder ordet "bråka", för jag tycker inte att det har varit mycket till konstruktiv debatt eller diskussion. Och det är synd. Det finns i Sverige en föreställning om att "vi" skulle vara immuna mot rasism och att frågorna därför inte behöver luftas. <b>Olof Palme, Raoul Wallenberg</b> och<b> Dag Hammarskjöld</b> förmodas liksom ha vaccinerat oss kollektivt. Men det är stor skillnad på att skriva "Alla är lika mycket värda" på ett papper, och att i praktik, politik och vardag verka utifrån detta.
<br />
<br />
Ett annat problem är att fenomenet rasism ofta beskrivs som en motsättning mellan vita på ena sidan och alla andra hudfärger på den andra. Det är att förenkla problemet oerhört, och att bortse från t.ex. japansk och kinesisk kolonialism - för att inte tala om den arabiska slavhandeln.
<br />
<br />
Det är varken fult eller rasistiskt att synliggöra och prata om hudfärg. Det är nödvändigt. Så jag tar och samlar lite texter.
<br />
<br />
<b>Några egna:</b>
<br />
<br />
<a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.se/2012/03/omvand-rasism.html" target="_blank">Om "omvänd rasism"</a> (6 mars 2012)
<br />
<br />
<a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.se/2011/06/som-svart-maste-man-komma-ut-som.html" target="_blank">"Som svart måste man komma ut som civiliserad för att accepteras"</a> (7 juni 2011)
<br />
<br />
<a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.se/2011/10/renassansen-for-steve-biko-och-black.html" target="_blank">Renässansen för Steve Biko och Black Consciousness</a> (22 nov 2011)
<br />
<br />
<a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.se/2011/09/fornedringen-och-kolonialismen.html" target="_blank">Kolonialismen och förnedringen</a> (9 september 2011)
<br />
<br />
<a href="http://konstrelaterat.blogspot.se/2011/12/nagra-tankar-om-ruben-ostlunds-play.html" target="_blank">Några tankar om Ruben Östlunds Play</a> (6 december 2011)
<br />
<br />
<a href="http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/angrepp-hejdar-bra-diskussion/" target="_blank">Kort kommentar om debatten kring Stina Wirséns film</a> (21 september 2012)
<br />
<br />
<b>
Fördjupning:</b>
<br />
<br />
<b>Frantz Fanon:</b> <i>Svart hud, vita masker</i> och <i>Jordens fördömda</i><br />
Standardverk om kolonialismens inverkan på den koloniserade människan.
<br />
<br />
<b>Ylva Habel:</b> <i><a href="http://media.metafilm.se/2012/03/Whiteness_Swedish_Style_Ylva_Habel.pdf" target="_blank">Whiteness Swedish style</a></i> (PDF)<br />
Om den svenska motviljan/oförmågan att hantera frågor som berör hudfärg, samt behovet av <i>critical whiteness studies</i> i Sverige.
<br />
<br />
<b>Steve Biko:</b> <i>I write what I like</i><br />
Textsamling av en av Sydafrikas mest respekterade frihetsteoretiker och aktivister. En otroligt skicklig och inspirerande skribent.
<br />
<br />
<b>Andile Mngxitama</b> (red): <i>New Frank Talk (critical essays on the black condition)</i><br />
Pamflettserie som när jag var i Sydafrika senast (januari 2012) hade kommit ut i ett tiotal nummer. Mngxitama (uttalas <i>mng *<a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.se/2010/12/lucka-7-klickljud.html" target="_blank">lateralt klick</a>* táma)</i> är Bikos främste apostel i dagens Sydafrika och skriver kolumner i stora tidningar som Mail & Guardian. Han twittrar som <a href="https://twitter.com/Mngxitama" target="_blank">@mngxitama</a>. Det är särskilt inte ofta jag håller med honom, men eftersom jag är intresserad av frågorna han driver, försöker jag läsa allt han skriver. Ett av de stora problemen är att han har en tendens att lyfta upp Bikos texter med biblisk vördnad, istället för att försöka överföra tänkandet till dagens förhållanden. Han anklagar ofta folk för att exploatera Biko för egna syften (vilket är väldigt sant), men ramlar tyvärr ofta ner i samma grop själv. Men skit samma. Hans texter har ökat min förståelse för Sydafrika av idag.
<br />
<br />
<i>New Frank Talk,</i> urval:
<br />
<br />
- Black colonialists - the root of the trouble with Africa
<br />
<br />
- The people vs. Philip: How the ANC sold us for a cup (om fotbolls-VM)
<br />
<br />
- Sex & racism: Psycho sexual racism and the myth of the black libido
<br />
<br />
Kan beställas från newfranktalk1@gmail.comTor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-61736301312062155322012-09-09T09:45:00.000+02:002012-09-16T09:46:35.735+02:00Skandalerna staplas i Sydafrika - och ANC kommer undan<span style="font-family:arial;font-size:85%;">av TOR BILLGREN</span>
</br>
</br>
Svenska Dagbladet beställde en op-ed om Sydafrika och ANC. Publicerades den 9 september och kan läsas <a href="http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/skandaler-staplas-i-ancs-sydafrika_7486124.svd" target="_blank">här</a>. Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-27309116194174129102012-05-05T10:32:00.004+02:002012-05-05T10:38:14.520+02:00Intervju med Marlene van Niekerk<span style="font-family: arial; font-size: 85%;">av TOR BILLGREN</span><br />
<br />
<div style="text-align: justify;">
– Det hade varit omöjligt för mig att skriva en bok som inte är politisk, sa Marlene van Niekerk från scenen i det fullsatta stadsbiblioteket i Malmö i torsdags. </div>
<div style="text-align: justify;">
– Om jag så hade skrivit om bakbenen på en gräshoppa, hade det smugit sig in något om maktförhållandena mellan benen. Sydafrikanska författare är dömda av historien att skriva politiskt. Men även av samtiden och de problem som finns i landet idag. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Hon var inbjuden för att tala om sin bok ”Agaat”, som sedan den först publicerades – 2004 på afrikaans och på engelska 2006 – har vandrat ett segertåg genom världen. Den kom på svenska i mitten av mars och recensenterna har stämt upp i en unison hyllningskör som saknar motstycke. ”Det var längesedan jag plöjde sjuhundra sidor med en sådan iver”, skrev Oline Stig här i Sydsvenskan. Det är ”en överflödande rik roman”, betonade Ann Lingebrandt i Helsingborgs Dagblad, ”en berättelse som gör ont”. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Och ont måste den göra, historien om Sydafrika. I ”Agaat” bearbetar Marlene van Niekerk apartheidtiden genom två individer, den vita farmarhustrun Milla och en svart flicka ur tjänarstaben, som hon adopterar och ger namnet Agaat. När Milla får ett eget barn degraderas Agaat till barnflicka, och när husmodern på 90-talet drabbas av nervsjukdomen ALS, får hon rollen som sköterska. Efter Millas död blir Agaat den som tar över gården.
Författaren gör hon allt hon kan för att komplicera bilden och rubba invanda och emotionella föreställningar om ont och gott. Kvinnornas relationer pendlar mellan hat och kärlek, maktförhållandena förskjuts på oväntade sätt. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
– Det är alltid ambivalent att tala om en gammal bok när en ny kämpar för att födas, säger Marlene van Niekerk när vi träffas före biblioteksevenemanget. Men det är också uppmuntrande. När man har skrivit en bok som blir så framgångsrik som ”Agaat”, så sätter man sin standard högt. Man tvekar alltid och det tar tid att skriva nytt. Det var 10 år mellan ”Agaat” och boken före också.
<b> </b></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Är det till och med ett hinder att ha en så enorm framgång som ”Agaat” i bagaget när man arbetar med en ny bok?</b><br />
– Inte ett hinder precis. Men man kämpar för att hålla nivån. Nästa bok kommer dock att bli lite mer avslappnad till formen. ”Agaat” är byggd som en kyrka, men nästa kommer kanske bara att bli ett nomadtält.
<b> </b></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Finns det något mer du kan avslöja om den kommande boken?</b> </div>
<div style="text-align: justify;">
– Den kommer att ställa ytterligare frågor om det västerländska projektet. I ”Agaat” såg vi kolonialismen allegoriseras och nu kommer jag att arbeta närmare med frågan om vad det egentligen innebar att missionärer kom till Afrika och trodde att de i kölvattnet av hästen och geväret skulle kunna uträtta något. Och om de nu hade valet att inte komma dit: Varför gjorde de det ändå? Vilka drivkrafter låg bakom, förutom imperialism och girighet? Handlade det om att de när de väl hade förmågan att bygga båtar som kunde segla till andra sidan jorden, helt enkelt inte kunde låta bli att göra det? Vad tror du? Handlar det om den mänskliga naturen? </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Ingen aning. Men man skriver väl en roman för att ta reda på det antar jag?
</b> </div>
<div style="text-align: justify;">
– Precis, jag skriver för att jag inte har svaren. Jag vill veta vad det är för något, det där mänskliga djuret som gjorde allt detta mot andra mänskliga djur som inte hade hästar eller gevär. </div>
<div style="text-align: justify;">
– Vi har lärt oss att människan är skapelsens krona – en varelse med en längtan efter en gud och att den guden kan sanktionera våra handlingar. Att vi har det moraliska valet att förstöra jorden eller låta bli. Men när jag betraktar vad som händer och har hänt i historien, kan jag inte se att den där moraliska tyngden väger något. Jag tycker mig snarare se instinkter. </div>
<br />
<div style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif; text-align: right;">
<span style="font-size: x-small;">Publicerad i Sydsvenskan den 5 maj 2012</span></div>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-71015777892229914282012-04-05T13:49:00.000+02:002012-04-11T13:59:33.769+02:00Gunnar Ardelius: Friheten förde oss hit<span style="font-family:arial;font-size:85%;">av TOR BILLGREN</span><br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSfcdd5EYQDkgfoknhaacWsuJuH-2cYodHJzGjrSc0VvU9y4HPTfgxmkPkmGYHPrT9eC7C53Ry2sTaPHA0x5KLAtwQOaHdiuPjrtucgUceTGK7sGjFZdrVxvgzqLvonaNL1NNGxZ3Qwx5F/s1600/Friheten+f%25C3%25B6rde+oss+hit.jpg"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 268px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSfcdd5EYQDkgfoknhaacWsuJuH-2cYodHJzGjrSc0VvU9y4HPTfgxmkPkmGYHPrT9eC7C53Ry2sTaPHA0x5KLAtwQOaHdiuPjrtucgUceTGK7sGjFZdrVxvgzqLvonaNL1NNGxZ3Qwx5F/s400/Friheten+f%25C3%25B6rde+oss+hit.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5730109876307923202" border="0" /></a><br /><br /><div style="text-align: justify;">”Friheten förde oss hit” kretsar kring ett av de största svenska u-landsprojekten någonsin: gruvbolaget Lamco, som bröt järnmalm i norra Liberia mellan 1963 och 1988. Jag läser boken samtidigt som senaste numret av Filter (nr 25), som domineras av sydsvenskanmedarbetaren <span>Henrik Brandão Jönssons</span> långa reportage om Svenska Kyrkans tallplanteringsfiasko i norra Moçambique. Berättelserna går in i varandra flera gånger: svenskar som kommer till afrikanska länder och startar storstilade projekt – säkert med ärliga och filantropiska intentioner, men utan informera sig tillräckligt om de kulturella, hierarkiska, ekonomiska, etniska och historiska realiteterna på plats. Allt antas lösa sig med hjälp av pengar och Det Heliga Svenska Förtroendekapitalet. Potentialen för haveri är förstås stor.<br /><br />Det är värt att notera att händelserna Ardelius beskriver utspelar sig 1966 och Filterreportaget för bara några år sedan. Attityderna och självgodheten består.<br /><br />I boken får vi följa Lamcos personalchef Hektors första stapplande steg i Liberia tillsammans med sin förfinade och pillerknaprande hustru Margret, samt tonårssonen Mårten, förläst marxist och salongsrevolutionär. De flyttar in i huset som väntar på dem i ett av de många villaområden som bolaget låtit bygga till sina (europeiska) anställda – komplett med möblemang och (afrikanska) tjänare. Mårten blir snabbt vän med den jämnårige Ormpojken, vars jobb är att se till att herrskapet kan solbada utan att besväras av krälande ohyra.<br /><br />Svenskarna ser sig förstås inte som kolonisatörer, och det är just denna förskönade självbild som Ardelius vill ifrågasätta med sin bok. Visst, det skedde inga makabra svinerier som i Belgiska Kongo, men likafullt: Liberia exploaterades på naturtillgångar och arbetskraft. För att spetsa till det hela låter Ardelius boken utspela sig under den vilda strejk som slogs ner av militären 1966. TV-bilderna av en strejkledare fjättrad på en veranda stämde dåligt överens med svenskarnas illusioner om den rekorderliga och kamratliga malmbrytningen i Västafrika.<br /><br />Den övergripande frågan är hur man ska förhålla sig till våld och oetiska förfaranden som begås av myndigheterna i de utvecklingsländer man samarbetar med. Det verkar finnas en föreställning, att om övergreppen begås av de lokala makthavarna, så har man alibi och grönt ljus för att se bort. Det är för övrigt detta som är kärnan i Henrik Brandão Jönssons Moçambiquereportage, och det borde även vara kärnan i debatten kring Lundin Petroleum.<br /><br />Gunnar Ardelius använder ögats blinda fläck som allegori, måhända en smula sliten sådan, för dessa moraliska skyglappar. Överlag är han dock en skicklig språkkonstnär. Han skriver lakoniskt och läckert torrt, men ibland släpper han kontakten med sakligheten och låter texten flyta ut i poesi. Det är ofta gripande vackert, som när Hektor ser ett långt malmtåg passera, och i ett anfall av hemlängtan tycker sig höra ”jublet på Råsunda en råkall oktoberkväll” i dess dån. Denna melankoli ligger som en grundton i boken, och utgör tillsammans med de prövningar som den koloniserande människan utsätts för genom sin orepeterade roll som herrefolk, till att familjens vistelse på sin <span style="font-style: italic;">Platz an der Sonne</span> blir ganska kortvarig. Om de lär sig något under resans gång? Absolut – men typiskt nog bara om sig själva.<br /></div><br /><div style="text-align: right; font-family: arial;"><span style="font-size:85%;">Publicerad i<a href="http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/bocker/bokrecensioner/de-valvilliga-exploatorerna"> Sydsvenskan</a> den 5 april 2012<br /></span></div>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-59563271820177870962012-03-21T08:18:00.000+02:002014-10-16T08:19:32.908+02:00Utförlig bok om vapenaffären<span style="font-family: arial; font-size: 85%;">av TOR BILLGREN</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://www.issafrica.org/siteimages/the-devil-in-the-detail-paul-holden-hennie-van-vuuren-9781868423675.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="http://www.issafrica.org/siteimages/the-devil-in-the-detail-paul-holden-hennie-van-vuuren-9781868423675.jpg" height="320" width="209" /></a></div>
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><b>The Devil in the Detail</b></span><br />
<span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><b>av Paul Holden och Hennie van Vuuren</b></span> <br />
<br />
Hur kunde det egentligen bli så här? Att Sydafrika skaffade flygplan, fartyg och helikoptrar som de inte behövde och som de inte hade råd med – inte att köpa, och i en del fall inte heller att använda eller ens underhålla...<br />
<br />
Det ekonomiska läget för Sydafrika var mycket dåligt i slutet av 90-talet. Tillväxten hade bara varit bråkdel av den förväntade, 1999 hade arbetslösheten stigit till 36%. Skolsystemet var underdimensionerat och undermåligt, bristen på bostäder, el, vatten och sanitet var överväldigande. Det var i det läget Sydafrika beslutade att lägga 29,9 miljarder rand på vapen. Lite mindre räknat i kronor. En vanvettsaffär, för att låna ett uttryck från <b>Astrid Lindgren.</b><br />
<br />
29,9 miljarder ja… Det var beloppet som presenterades för den sydafrikanska allmänheten. Den faktiska kostnaden inklusive allt stannade enligt författarna på 71 miljarder – mer än dubbelt så mycket.
”The Devil in The Detail” är en nästan 500 sidor tjock och mycket detaljerad genomgång om hur affären kunde komma till stånd trots alla starka motargument. Det snabba svaret är: För att enskilda individer i Sydafrikas politiska och ekonomiska elit ville berika sig på affären.<br />
<br />
Men naturligtvis fanns det även hederliga argument för att köpa vapen. <b>Thabo Mbeki,</b> som var vicepresident, argumenterade utifrån sin vision om den afrikanska renässansen. Folkmordet i Rwanda låg i färskt minne, och Mbeki ville att Sydafrika skulle ha den militära kapaciteten att rycka ut på kontinenten när det behövdes, istället för att be FN, USA eller NATO om hjälp.
Den huvudsakliga motorn bakom affären var dock korruption, slår författarna fast. Det fanns tillräckligt många nyckelspelare med makt som var beredda att tumma på regler och moral för att det hela skulle gå igenom.<br />
<br />
Författarna spårar den andra som ledde fram till affären bak till 70- och 80-talet, då både ANC och apartheidstaten genomgick en radikal militarisering.
Den sydafrikanska militariseringen tilltog 1979, när försvarsministern <b>PW Botha </b>blev premiärminister. Han satsade inte bara mer pengar på försvaret – utan drog också in sitt nätverk av generaler och försvarsindustriaktörer i maktens innersta kretsar. Korruptionen och frodades, inte minst för att hitta vägar runt det vapenembargo som FN beordrat mot landet.<br />
<br />
På andra sidan, inom ANC och dess väpnade gren MK, som befann sig på baser runt om i södra Afrika, skedde en motsvarande utveckling. Den isolerade situationen på gerillalägren var perfekt för MK-ledare som ville berika sig genom till exempel smuggling. Det var också en perfekt grogrund för paranoia och vapenskrammel. Apartheidregimen gjorde allt för att infiltrera ANC:s baser, och jakten på dessa spioner var förstås hård. Det ledde till förföljelsekampanjer i lägren – tortyr och summariska avrättningar. Många oskyldiga drabbades. Det utkristalliserades ett antidemokratiskt skikt inom delar av ANC:s ledarskap.<br />
<br />
1990 förkunnade så nye sydafrikanske presidenten <b>FW De Klerk</b> att apartheidsystemet skulle avvecklas. Det styrande Nationalpartiet satte sig vid förhandlingsbordet med ANC för att göra upp om landets framtid.
När de militanta elementen inom ANC mötte sina motsvarigheter från apartheidregeringen sa det klick. De hade önskat livet ur varandra bara något år tidigare – men nu när de skulle samarbeta, visade det sig att de hade mycket gemensamt: De ville köpa dyra vapen. De föraktade civila lösningar. Och viktigast: båda sidorna hade plockat korruptionens frukter under konfliktåren – och tänkte fortsätta med det<br />
<br />
I slutet av 90-talet fattades beslutet om vapenaffären och upphandlingsprocessen inleddes. Vapentillverkare runt om i världen skickade in sina offerter – en av dem var SAAB, som samarbetade med British Aerospace (BAe), för att sälja bland annat JAS. Och det är i den här urvalsprocessen – när de olika erbjudandena vägdes mot varandra som mutorna kom in i bilden. Författarna till boken visar gång på gång hur det INTE var det alternativ som bäst passade Sydafrikas behov till minst kostnad, som fick kontraktet. Upphandlingsprocessen skräddarsyddes och manipulerades för att tillfredsställa mutkolvarnas intressen.
Även efterspelen har präglats av skandaler. Som turerna kring affärsmannen <b>Schabir Shaik.</b> Han är en av få som faktiskt har fällts rättsligt i samband med affären. 2007 dömdes han till 15 års fängelse för sitt korrupta förhållande till <b>Jacob Zuma</b> – men efter två år frigavs villkorligt av ”medicinska” skäl. Den typen av frigivningar ges bara till fångar som befinner sig i slutfasen av en dödlig sjukdom. Nu har det gått två år har gått sedan Schabir Shaik släpptes – och han lever än.
Och Zuma själv lyckades vrida sig av den rättsliga kroken på en teknikalitet bara några veckor innan han valdes till president 2009.<br />
<br />
2010 inträffade ett annat bakslag. Den mutmisstänkta flygplanstillverkaren BAe förlikades med brittiska och amerikanska myndigheter, som därmed lade ner sina utredningar mot företaget. Det gällde dels den sydafrikanska affären, dels en affär med Saudiarabien. BAe erkände några mindre förseelser och betalade sammanlagt 3,35 miljarder kronor i böter för slippa rättegångar, där deras affärsmetoder och korruptionskanaler ofrånkomligen skulle blottläggas.
Det ger en indikation om vad den typen av kanaler är värda.<br />
<br />
Efter uppgörelserna med BAe 2010 såg det mörkt ut för de som söker rättvisa och sanning kring vapenaffären. Men det senaste året har det börjat hända saker igen. I somras erkände JAS-tillverkaren SAAB att det förekommit hemliga transaktioner på tiotals miljoner i samband med affären. SAAB skyller visserligen allt på samarbetspartnern BAe, men erkännandet är ändå ett genombrott. Och i höstas annonserade president Jacob Zuma att han tillsatt en kommission som ska utreda vapenaffären i sin helhet.
Tänk om denna kommission kommer att kunna arbeta ifred, utan påtryckningar eller politiska sabotage. Tänk om utredningarna leder till rättegångar där sanningen en gång för alla kommer i dagen. Det skulle inte bara betyda mycket för förtroendet för Sydafrika som rättsstat. Det skulle också dra ner byxorna på stora delar av den internationella vapenindustrin.<br />
<br />
<div style="text-align: right;">
<i><span style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">Sänt i <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=5028580" target="_blank">OBS i P1</a> den 21 mars 2012</span></span></i> </div>
Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-57988358641441173182012-03-06T14:24:00.002+02:002012-03-06T14:43:06.153+02:00"Omvänd rasism"<span style="font-family:arial;font-size:85%;">av TOR BILLGREN</span><br /><br /><div style="text-align: justify;">Ibland stöter man fortfarande på begreppet ”omvänd rasism”, senast i ett intervjucitat i Sydsvenskans C-del igår, där det användes för att beteckna våld och negativa attityder riktade mot ”svennar” i Rosengård. Det är ett bisarrt begrepp. För det första förutsätter det att vitheten är normen, utifrån vilken resten av världen definieras. För det andra antyder det att rasismen skulle vara en exklusivt vit uppfinning. Därmed begränsas möjligheterna att beskriva och förstå mekanismerna bakom illdåd som förföljelserna och lynchningarna av svarta afrikaner i revolutionens Libyen. Eller plundringarna av somaliers butiker i sydafrikanska kåkstäder. Eller den arabiska slavhandeln.<br /><br />Etiketten ”omvänd” implicerar att det skulle finnas något frapperande med att även ”den andre” kan hysa fördomar. Men det finns ingen som helst anledning att vara förvånad: Rasismen är en primitiv form av inskränkthet som finns överallt, i alla folkgrupper. Åt helvete med den, var den än uppträder.<br /></div><br /><div style="text-align: right; font-family:arial;"><span style="font-size:85%;">Publicerad i Sydsvenskan den 5 mars 2012<br /></span></div>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-7655557494530331392012-03-05T10:44:00.004+02:002012-03-06T14:33:15.904+02:00Presentation av Marlene Van Niekerks författarskap<span style="font-family:arial;font-size:85%;">av TOR BILLGREN</span><br /><br /><div style="text-align: justify;"><span style="font-weight: bold;">Den 10 mars utkommer den sydafrikanska afrikaansspråkiga författaren Marlene Van Niekerks roman ”Agaat” på svenska. Hon </span><span style="font-weight: bold;">är professor vid institutionen för afrikaans och nederländska vid universitetet i Stellenbosch, och har skrivit noveller, drama och poesi – men det är de två romanerna som har gjort henne till en litterär superstjärna i Sydafrika. Romandebuten kom med ”Triomf” 1994, och tio år senare publicerades ”Agaat”. </span><br style="font-weight: bold;"><br /><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;">F</span></span>ör något år sedan slog det sydafrikanska bandet <span style="font-weight: bold;">Die Antwoord</span> igenom i Sverige. Egentligen är det ett konstprojekt, som kanske hyllar, kanske parodierar – något som kallas<span style="font-style: italic;"> zef</span>. Det är afrikaans och betyder smuts, och betecknar den livsstil och de kulturuttryck som stereotypt förknippas med den vita, afrikaanstalande underklassen. Missbruk av billiga droger, tonårsgraviditeter, arbetslöshet och låg utbildningsnivå – men också en stark skepsis mot etablissemanget och staten.<br /><br />Det är ingen slump att den amerikanske regissören <span style="font-weight: bold;">Harmony Korine</span> gjorde en kortfilm med bandet förra året ("Umshini Wam", <a href="http://www.youtube.com/watch?v=eMVNjMF1Suo">länk</a>). Hans filmer rör sig ofta i motsvarande amerikansk kontext. Det är inte heller någon slump att Die Antwoords senaste video är med regisserad av fotografen <span style="font-weight: bold;">Roger Ballen</span>, som länge utforskat zef-begreppet i sin fotokonst (<a href="http://www.rogerballen.com/">hemsida</a>).<br /><br /><iframe src="http://www.youtube.com/embed/8Uee_mcxvrw" allowfullscreen="" width="560" frameborder="0" height="315"></iframe><br /><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;">Die Antwoord: "I Fink U Freeky", regi: NINJA & Roger Ballen </span></span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Marlene Van Niekerk</span> började också där i sin första roman ”Triomf” från 1994. Triomf är namnet den förort till Johannesburg där den utspelar sig. Vi får följa<span style="font-weight: bold;"> </span><span>familjen Benade</span> året innan det omvälvande första demokratiska valet 1994, och precis som många andra vita sydafrikaner tror de att det ska bli krig och kaos. De hamstrar konserver och bensin, för att kunna fly norrut i sin lilla Volkswagen när helvetet bryter lös.<br /><br />Familjen består av tre åldriga syskon – två bröder och en syster – och deras inavlade son, Lambert. En stor baby i 40-årsåldern som får okontrollerade raseriutbrott som ofta slutar med att han våldtar sin mor. Det låter inte klokt, jag vet. Men det finns också mycket hjärta och värme i boken. Här är ett utdrag ur filmatiseringen av romanen som kom 2008. Lambert och hans mor leker med såpbubblor och betraktar varandra genom de sladdriga tvålhinnorna.<br /><br /><iframe src="http://www.youtube.com/embed/ZvhBeNBXvhE" allowfullscreen="" width="560" frameborder="0" height="315"></iframe><br /><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;">Ur "Triomf" (2008), regi Michael Raeburn.</span></span><br /><br />Man kan se familjen Benade som en allegori över det boerska folket och dess historia. Våldet, som alltid var en förutsättning för att upprätthålla överhögheten. Incesten, som en symbol för deras slutenhet, och för apartheidlagarna som förbjöd sex och äktenskap över rasgränserna.<br /><br />Sen är det alltså inte heller så enkelt att familjen är ond. Det finns saker i syskonens förflutna som – inte ursäktar deras beteende – men kastar ljus över det, på ett mycket gripande sätt.<br /><br /><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;"></span></span>I Marlene Van Niekerks andra roman ”Agaat”, som kom på afrikaans 2004, fortsätter hon utforskandet av sitt folk – denna gången i andra änden av spektret: här står en förmögen farmarfamilj i centrum. Men innan vi går in på den boken, några ord om just boerna – afrikanderna, den vita, afrikaanstalande stammen på Afrikas sydspets.<br /><br /><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;">D</span></span>e har namn som Van Der Merwe, Botha, Van Wyk, Steyn, Du Plessis och Malan. De präglas av en sträng och kärv kristendom, machoideal, nationalism och en djupt rotad känsla av att vara förföljda och hotade.<br /><br />Deras förfäder anlände till Kapkolonin på 16- och 1700-talet från Nederländerna, Tyskland och Frankrike, ofta för att försörja sig som jordbrukare – det nederländska ordet <span style="font-style: italic;">boer</span> betyder också just farmare. När det brittiska imperiet tog över kolonin i början av 1800-talet drog många boer åt nordost, inåt landet, där de grundade flera republiker (bl.a. Transvaal och Oranjefristaten). De ville rå om sig själva och värna sitt språk, sin kultur, sin religion. 1838 blev de till och med en del av denna religion, när en liten styrka boerkrigare vann en stor seger mot en zuluarmé. Detta betraktades som ett förbund med Herren – boerna hade upphöjts till Guds utvalda folk, och den 16 december, som var dagen för slaget, blev en helig dag.<br /><br />Under andra hälften av 1800-talet hittades guld i boerrepublikerna och britterna ville plötsligt ha en del av kakan. 1899 utlöstes Anglo-Boerska kriget ("The Second Boer War") – ett av de värsta blodbaden i landets historia. 1902 tvingades republikerna kapitulera efter vidriga krigsbrott från britternas sida, och de förlorade sin självständighet. Det var denna frihetskamp som långt senare fick <span style="font-weight: bold;">Nelson Mandela</span> att kalla boerna ”Sydafrikas första frihetskämpar”.<br /><br />Nederlaget skapade en stark nationalism och revanschhunger – precis som hos tyskarna efter Versaillesfreden 1919. 1933 triumferade den tyska nationalismen. 1948 den boerska. Deras Nationalparti vann valet och apartheidsystemet infördes. Sydafrika frystes ut av FN och stora delar av världen. Självbilden att vara hotad uppfylldes igen. På 80-talet exploderade kåkstäderna i våld och eld, 1990 kastade president <span style="font-weight: bold;">FW De Klerk</span> in handduken. 1994 hölls det första demokratiska valet.<br /><br />”Triomf” utspelar sig alltså före det här valet i en fattig familj på väg mot undergången – Marlene Van Niekers andra bok ”Agaat” alldeles efter valet, som alltså inte blev någon undergång.<br /><br /><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;">B</span></span>okens berättarjag heter Milla. För att som ung kvinna få ta över en av sin mors gårdar måste hon gifta sig, och hon tar första bästa – han är visserligen vacker, men egentligen en odugling – och våldsam, visar det sig. Men hon måste ju ha någon. Och en arvinge. Hon har dock svårt att bli gravid och tar ett av de färgade barnen ur tjänarstaben till sig, en liten flicka med förtvinad hand, misshandlad och våldtagen av andra arbetare på gården. Hon får rollen som Millas dotter och namnet Agaat. När Milla väl blir gravid och föder sin son, blir Agaat degraderad till barnflicka. Från tjänare till dotter tillbaka till tjänsteflicka. Privilegierad, javisst – men långt ifrån jämlik.<br /><br />Allt detta får vi veta i återblickar till 60-talet. Bokens nu är 1996 och Milla ligger för döden. Hon lider av nervsjukdomen ALS och är stum och lam. Enda kommunikationsvägen är ögonen, och Agaat är nu hennes sköterska. Bokens centrala tema är relationen mellan de två kvinnorna. Hur deras beroende av varandra och maktförhållandet förskjuts genom åren. Hatet och kärleken. Milla försöker över hundratals sidor kommunicera att hon vill se kartorna över sina ägor. Förstår Agaat inte hennes blickar? Eller vill hon bara jävlas? Hämnas?<br /><br />Millas beroende av Agaat understryks av de mycket ingående beskrivningarna av den omständliga omvårdnaden. Ibland är intimiteten klinisk och kall – ibland finns det spår av ömhet. Varje beröring rymmer hela deras gemensamma historia. Här är ett avsnitt där Agaat knackar ut slemmet ur Millas lungor. Förlamningen gör att hon inte kan hosta.<br /><blockquote><br /><span style="font-size:85%;">Hon jobbar snabbt. Det kommer inte ett ljud från henne. Hon håller andan tillsammans med mig. Hon sätter i gång med auskultationen.<br />Hon kupar sin lilla hand nere vid de tunna revbensspjällen. Hon knackar på den med sin andra hand. Uppåt, uppåt, uppåt kommer knackningarna, till skulderbladet och sedan nedifrån och upp igen. Efter var tredje omgång darrar hon med den starka handen på revbenen. Hon är bestämd. Det är inte enbart njutbart det hon håller på med. Jag känner att något lossnar i min bottensats. Det känns som gamla fasta bitar av mig. Det här är det kritiska skedet. Nu ska hon sluta och försöka få mig att hosta med hjälp av heimlichmanövern. Och sedan ska hon suga ut resultatet ur mig med pumpen.<br />Jag känner mig svimfärdig. Gräs och stenar glider fram under mig som om jag närmade mig en landningsbana, ena foten saknar sandal. Min tunga har fastnat i gommen.<br />Agaat andas ut. Då så, säger hon. Hon lirkar ut handduken och gör så att jag försiktigt rullar tillbaka. Det går bra, ounooi. Nu sätter vi dig upp ordentligt så att jag kan hjälpa dig att hosta.<br />Jag känner att hon betraktar mitt ansikte.<br />Se på mig, ounooi, så att jag kan se vad som händer.<br />Jag försöker öppna munnen. Jag vill säga: en del, du är en del av mig, hur ska jag kunna lämna dig? Landningsbanan närmar sig hur ska jag kunna landa? Behovet att hosta vaknar till liv i mig, fast svagt, ett oangeläget behov, en fantomhostning, som en amputerad hand som man i ett obevakat ögonblick tror sig kunna lyfta något med.<br />Jag känner ett tryck där fram mot tänderna, på båda sidor om käkarna känner jag ett tryck, under öronen, munnen öppnas åt mig, en platt pinne sticks in mellan framtänderna för att skilja dem åt, jag känner fingrar mot tungan, de drar trådar ur mig, jag känner suget från pumpen, hör ljudet av mina vätskor, sedan en fuktig svamp som torkar rent, mina kinder, under min tunga, mellan mina läppar och mitt tandkött, och sedan en svamp till, sval, fuktig mot tungan, och en stark arm som lyfter mitt huvud och en röst som säger:<br />Nu kan du andas, slemmet är borta, var beredd på svälja, du är törstig.<br />Små fingerspetsar mellan mina läppar som en pip, de klämmer ut dropparna åt mig. En, två, tre långt bak på tungan.<br />Jag kan inte svälja, jag kan inte.<br /><br /></span><div style="text-align: right;"><span style="font-style: italic;font-size:85%;" >(sidan 206f, översättning Niclas Hval)</span><br /></div></blockquote><br /><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;">V</span></span>an Niekerk skriver lyriskt och detaljerat, stundom långrandigt – men så kommer de där oerhörda scenerna som hon är så bra på. Katastrofer. Uppträden. Sex. Det är närgånget, grymt och poetiskt och ofta så påfrestande att läsa att man måste lägga en kudde över texten. Det finns en förlossningsscen är så explicit att man kvider.<br /><br />Och så fort Millas man Jak är med vet man att allt kan urarta i fiasko eller våld. Hans rasism och klantighet i kombination med det ständiga behovet att hävda sig är en tickande bomb. Ständigt måste han visa sig starkare – mot hustrun, mot arbetarna.<br /><br />Här kommer vi till en viktig underström i Marlene Van Niekerks böcker. Nämligen att de vita också levde i ofrihet under apartheidtiden. Detta var något som underströks av grundaren av 70-talets så tongivande Black Consciousness-rörelse, <span style="font-weight: bold;">Steve Biko</span>. Han avsåg förmodligen främst det bokstavliga förtryck som det innebär att leva i en polisstat. Men det fanns också ett psykologiskt självförtryck bland de vita i Sydafrika. De var fångna i sin rädsla och i sin egen självförhärligande mytologi om överlägsenheten – att upprätthålla denna var en nationalistisk plikt. Och man är inte fri om man tvingas bete sig som något man inte är.<br /><br /><div style="text-align: right;"><span style="font-family:arial;font-size:85%;">Ursprungligen sänt som radioinslag i Biblioteket i P1<br />den 5 mars 2012</span><br /></div>____________________________<br /><span style="font-weight: bold;">Anmärkning om ordval</span><br />Det råder olika uppfattningar om vad man bör kalla "den vita, afrikaanstalande stammen på Afrikas sydspets". På engelska används ordet "afrikaner", <span style="font-style: italic;">one afrikaner - two afrikaners</span>. Om man överför detta direkt till svenska blir det en <span style="font-style: italic;">afrikaner - två afrikaner,</span> vilket orsakar begreppsförvirring. En mer användbar försvenskning är <span style="font-style: italic;">en</span> <span style="font-style: italic;">afrikaaner - två afrikaaner</span>, där <span>"aa"</span><span style="font-style: italic;"> </span><span>uttalas</span><span style="font-style: italic;"> </span>med öppet a. Man kan även lägga till ett <span>"d</span><span style="font-style: italic;">": </span><span style="font-style: italic;">en afrikand - två afrikander.</span> Jag föredrar dock av tydlighetsskäl ordet "boer". Det används dessutom vedertaget i uttryck som "boer-republik" och "anglo-boerska kriget".<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Mer läsning</span><br /><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2009/10/triomf-och-boernas-historia.html">Artikel om "Triomf"</a>, publicerad i Axess (#7, 2009)<br /><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2009/11/familjen-benade-och-guy-fawkes.html">Tillägg om "Triomf"</a>, om ett sanslöst uppträde.<br /><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/10/renassansen-for-steve-biko-och-black.html">Artikel om Steve Biko</a>, sänd i OBS i P1 den 22 november 2011<br /></div>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-65903577908474615492012-02-22T10:57:00.004+02:002012-02-22T11:22:10.118+02:00Bokrecension: ”Middagar med Mandela” av Vincent Dahlbäck<span style=";font-family:arial;font-size:85%;" >av TOR BILLGREN</span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQKdOz6wvVjVacBRYEocJFXHbNJDBOyuD_dNKwtK-Gkid2Q621wgAoV0JAC3Q-QIhQ8LzMt0x4iXHE7mh1gBAUprsWaiSvnWaKTUWqpF5dvAgwRVMx0GyKJLDKM5Go-CeHoHpQzleUFk6x/s1600/Middagar+med+mandela.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 206px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQKdOz6wvVjVacBRYEocJFXHbNJDBOyuD_dNKwtK-Gkid2Q621wgAoV0JAC3Q-QIhQ8LzMt0x4iXHE7mh1gBAUprsWaiSvnWaKTUWqpF5dvAgwRVMx0GyKJLDKM5Go-CeHoHpQzleUFk6x/s320/Middagar+med+mandela.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5711886062158782770" border="0" /></a><br /><br /><span style="font-style: italic;font-size:130%;" ><span style="font-weight: bold;">Inslag sänt i Kulturnytt den 22 februari 2011</span><br /></span><br /><div style="text-align: justify;"><span style="font-weight: bold;">Vincent Dahlbäck var Sveriges Radios korrespondent i Sydafrika i två perioder, först under den nya demokratins första stapplande steg 1994-99, sedan 2003-2007. Många minns säkert hans radiokrönikor som ofta kretsade kring hunden Mollys äventyr på kontinenten. Han har tidigare utkommit med två böcker om sina erfarenheter från Afrika, och nu är han aktuell med en tredje, där han sammanfattar landets 90- och 00 tal genom sina möten med Nelson Mandela. ”Middagar med Mandela”.</span><br /><br />Det finns en föreställning om att ANC förhindrade inbördeskrig i Sydafrika. Och visst, det är sant – om man bara räknar vita människoliv, och helt väljer att se mellan fingrarna på det lågintensiva inbördeskrig som de facto rasade mellan ANC och andra befrielserörelser – främst Inkatha på 80- och 90-talet. Vincent Dahlbäck beskriver det bra i sin bok:<br /><br /><blockquote><span style="font-size:85%;">Omvärlden var koncentrerad på den konflikt den kunde förstå: Vit mot svart. Svart mot svart bortsåg man ifrån som ett undantag. Som en flisa i maskineriet (…) (i).<br /></span></blockquote><br />”Middagar med Mandela” är en kåserande minnesskrift upphängd kring Dahlbäcks egna möten med den store mannen. Och visst blir det ytterligare ett idolporträtt, men Dahlbäck anstränger sig också för att gräva fram negativa sidor hos Mandela. Som hans fåfänga, hans hjärtliga umgänge med diktatorer och ofta dåliga omdöme med ministertillsättningar. Bokens styrka är dessa försök att nyansera bilden av ANC, kampen och Mandela. Svagheten är att detaljer och skeenden runt omkring ibland hanteras på ett ungefärligt och anekdotiskt sätt (ii). Dahlbäck understryker visserligen i slutet att han inte gör anspråk på att förmedla något annat än sin egen bild (iii), men att till exempel ge Thabo Mbeki all credd för att ha fått slut på våldet mellan ANC och Inkatha i mitten av 90-talet, är en lite väl personlig tolkning. Den äran borde istället tillfalla Jacob Zuma, som var den som var på plats i konflikthärden (iv).<br /><br />Ibland är Dahlbäck också lite väl välvillig i sina tolkningar – som när han beskriver hur det kom sig att Sydafrika bestämde sig för att köpa just JAS Gripen när landet uppdaterade sina vapensystem i slutet av 90-talet. Ett tack för hjälpen för Sveriges stöd till ANC i kampen mot apartheid, menar Dahlbäck (v). Ja, många svenskar vill nog att det ska vara så. Men de senaste 10 årens journalistiska och juridiska kartläggningar av korruptionen i samband med den stora vapenaffären visar på mer lumpna motiv (vi). Förra sommaren erkände till och med JAS-tillverkaren SAAB att det förekommit hemliga transaktioner på tiotals miljoner – via ett dotterbolag, som man visserligen förnekar sig haft kontrollen över just då. (vii) Men bevisen på att det flödat pengar i fel riktning och av fel orsaker, finns. - - - Så om nu JAS-affären verkligen var ett tack, kan man vara rätt säker på att det tacket ingalunda var gratis.<br /><br />____________________________<br /><span style="font-weight: bold;">Fotnoter</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;font-size:85%;" >i.)</span><span style="font-size:85%;"> s.64<br /><br /></span><span style="font-weight: bold;font-size:85%;" >ii.)</span><span style="font-size:85%;"> Exempel<br /></span><span style="font-style: italic;font-size:85%;" >(som delvis är rotade i att författaren och jag har olika uppfattningar och tolkningar av historien)</span><span style="font-size:85%;"><br /><br /></span></div><ul style="text-align: justify;"><li><span style="font-size:85%;">Att kalla afrikaans för ”förtryckarspråk” är delvis riktigt (s.43), särskilt i samband med Sowetoupproret 1976. Men det är också modersmål för miljoner s.k. färgade sydafrikaner – människor som också var förtryckta under apartheidtiden. Denna komplexitet borde vi väl kunna hantera, 35 år efteråt? Jag hade sagt att afrikaans delvis var ett förtryckarspråk, men framförallt ett språk som skolbarnen i Soweto inte hade någon nytta av. </span></li><li><span style="font-size:85%;">Dahlbäck skriver att ANC-ledarna i exil och i fängelse föreställt sig att det Sydafrika som de tog över var ett solitt, rikt land (s.47). Är det verkligen ett rimligt antagande efter decennier av bojkott och sanktioner? Det ekonomiska trycket var en av anledningarna till att De Klerk kastade in handduken 1990. Kan ANC-ledarna verkligen ha missat det?</span></li><li><span style="font-size:85%;">Dahlbäck sätter in konflikten mellan ANC och Inkatha i en historisk kontext, som en förlängning av traditionella motsättningar mellan xhosa och zulu (s.64ff). Det är bra, men det fanns också ett stort mått av zulu-zulu-motsättningar i konflikten. Som vanligt framställs Inkatha som den aggressiva och bångstyriga parten i den blodiga konflikten. Det hade inte skadat att nämna den aggressiva propaganda mot Inkatha och dess ledare Mangosuthu Buthelezi som ANC och dess surrogatorganisation UDF lade mycket krut på från 1979 och framåt. ANC:s strategi att göra landet omöjligt att styra (”ungovernable”) skapade också spänningar mellan organisationerna. Våld mellan olika grupper var för övrigt en ofrånkomlig del av den strategin. </span></li><li><span style="font-size:85%;">På s.69 citeras NP-politikern Roelf Meyer, som påstår att det lågintensiva inbördeskriget skördade 20000 människoliv om året. Det är lite väl saftigt. De källor jag har till förfogande talar om 20000 under hela perioden 1984-1994, majoriteten av dessa mellan 1990-94. (Anthea Jeffery: ”People’s War”, 2008)</span></li><li><span style="font-size:85%;">På s.71f står att ”den engelska drottningen sträckte vapen” i konflikten i Indien 1947. Borde ha stått ”kungen”, eftersom George VI regerade fram till 1952. </span></li><li><span style="font-size:85%;">2005 gick NNP, en ”ny” version av apartheidpartiet NP ihop med ANC. Dahlbäck beskriver det som en överraskning (s.121). Det var det förstås också på ett sätt, eftersom partierna bekämpat varandra så länge. Men jag tror att det finns en tämligen krass förklaring till det hela: Förutom politiskt parti, var NP under sina regeringsår också ett nätverk för business, nepotism och korruption. Den rollen övertog ANC efter maktövertagandet. NP-folket gick över till ANC för att få tillgång till den maktplattform de förlorat.</span></li><li><span style="font-size:85%;">Symbolen för aidsmedvetenhet är ett rött band, inte ett rosa, som Dahlbäck skriver på s.160. </span></li><li><span style="font-size:85%;">Dessutom bidrar förlaget med att ge boken en slarvig känsla genom flera försumligheter och korrekturmissar. Exempel: Govan Mbekis namn är konsekvent felstavat i boken (”Gowan”), liksom Mandelas mellannamn Rolihlahla (”Rolihlala”, s.100). Vidare har man ”glömt” att det i bokens begynnelse fanns en tanke att den skulle vara indelad i olika delar. Den inleds med en del som heter ”Regeringsåren”, men sedan kommer det ingen andra del.</span></li></ul><div style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><br /></span><span style="font-weight: bold;font-size:85%;" >iii.)</span><span style="font-size:85%;"> s.179<br /><br /></span><span style="font-weight: bold;font-size:85%;" >iv.)</span><span style="font-size:85%;"> Det var inte Thabo Mbeki som medlade i konflikten mellan ANC och Inkatha, som Dahlbäck skriver (s67ff), utan Jacob Zuma. I Jeremy Gordins biografi över Zuma (”Zuma”, 2008) framhålls det som en av hans största bedrifter. Där framgår det också att den mest bångstyriga sidan i konflikten just då </span><span style="font-style: italic;font-size:85%;" >inte</span><span style="font-size:85%;"> var Inkatha, utan den lokala ANC-ledningen i KwaZulu-Natal. Se <a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2010/07/zuma-om-ifpanc-konfliktens-slutskede.html" target="_Blank">citat i denna länk</a>. Därför känns Dahlbäcks formulering på s.68 om vad som ”till slut fick zululedaren att lägga ner vapnen” inte helt rättvis. Det var inte personlig fåfänga som gjorde att Buthelezi hotade att bojkotta valet 1994, utan det faktum att ANC och apartheidregeringen i stora mått exkluderade andra parter i förhandlingarna inför valet, och att IFP följaktligen inte kunde acceptera villkoren som de bilateralt satt upp. Zulumonarkin var en annan känslig fråga, liksom Buthelezis krav på ett federalt Sydafrika (dagens provinssystem är ett resultat av detta).<br /><br /></span><span style="font-weight: bold;font-size:85%;" >v.)</span><span style="font-size:85%;"> s.93<br /><br /></span><span style="font-weight: bold;font-size:85%;" >vi.)</span><span style="font-size:85%;"> Se t.ex.<br /></span></div><ul style="text-align: justify;"><li><span style="font-size:85%;">Paul Holden, <a href="http://www.jonathanball.co.za/index.php?page=shop.product_details&flypage=flypage.tpl&product_id=77&category_id=1&option=com_virtuemart&Itemid=6" target="_Blank">”The Arms Deal in your Pocket”</a> (2008);</span></li><li><span style="font-size:85%;">Andrew Feinstein, <a href="http://www.independent.co.uk/arts-entertainment/books/reviews/after-the-party-corruption-and--the-anc-by-andrew-feinstein-1680664.html" target="_Blank">”After the Party”</a> (2009); </span></li><li><span style="font-size:85%;">Nils Resare: <a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2010/08/jas-affaren-inflammerad-och-outredd.html" target="_Blank">“Mutor, makt och bistånd”</a> (2010); </span></li><li><span style="font-size:85%;">Paul Holden & Hennie Van Vuuren: <a href="http://www.jonathanball.co.za/index.php?page=shop.product_details&flypage=flypage.tpl&product_id=290&category_id=94&option=com_virtuemart&Itemid=6" target="_Blank">“The Devil in the Detail”</a> (2011)</span></li></ul><div style="text-align: justify;"><span style="font-size:85%;"><br /></span><span style="font-weight: bold;font-size:85%;" >vii.) </span><span style="font-size:85%;"><br /></span></div><ul style="text-align: justify;"><li><span style="font-size:85%;">SvD 110616: <a href="http://www.svd.se/naringsliv/saab-anklagar-bae-for-mutbrott_6249666.svdhttp://www.svd.se/naringsliv/saab-anklagar-bae-for-mutbrott_6249666.svd" target="_Blank">Saab anklagar BAE för mutbrott</a></span></li><li><span style="font-size:85%;">SvD 110616: <a href="http://www.svd.se/naringsliv/saabs-vd-fornekar-kannedom-om-mutor_6249924.svd" target="_Blank">Saabs VD förnekar kännedom om mutor</a></span></li></ul>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6715008845338325695.post-18331613027589467742012-02-19T10:53:00.003+02:002012-02-19T11:02:34.098+02:00Landet vid regnbågens slut<div style="text-align: justify;"><span style=";font-family:arial;font-size:85%;" >av TOR BILLGREN</span><br /><br /><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;">J</span></span>ag har försökt ringa Mojalifa flera gånger under förmiddagen utan att komma fram. Inget konstigt med det. Ibland fungerar mobilnätet i Zimbabwe, ibland inte. Jag köper några tidningar och tar lunch så länge. Det är alltid lika spännande och skrattretande att jämföra verklighetsbeskrivningen i de olika tidningarna. Mugabetrogna The Herald och The Chronicle på ena sidan. Oberoende NewsDay på den andra.<br /><br />När Mojalifa väl svarar, inser jag att det inte var på grund av landets mobilnät jag inte kom fram tidigare.<br />Han är på polisstationen.<br />– Jag sitter illa till, säger han. En av våra medlemmar har gripits och jag håller på att försöka få ut honom. Vi får höras senare.<br />När vi väl träffas är det redan mörkt. Innanför grinden till Sexual Rights Centers (SRC) kontor står hans vita, skrotiga Toyota, antagligen den enda i Bulawayo med regnbågsdekaler på vindrutorna.<br /><br />Mojalifa Mokoele är 24 år och programansvarig på centret, som jobbar för sexuella rättigheter för bögar, flator och sexarbetare. Just nu är kontoret helt rensat, så när som på möblerna.<br />– Vi fick besök av underrättelsepolisen precis före semestern, säger han. De ville veta vem som finansierar oss, vad vi sysslar med, och om det är vi som var ansvariga för de rosa papperskorgarna. Eftersom de inte kunde uppvisa en husrannsakansorder bad vi dem försvinna. Vilket de gjorde – men innan de gick sa de ”Vi kommer tillbaka”. Det var därför vi rensade undan alla datorer och papper och tog en tidig ledighet.<br /><br />De rosa papperskorgarna, ja. Historien är typisk för SRC:s utmaningar. Det började med att centrets kvinnogrupp ville manifestera något i samband med den internationella 16-dagarskampanjen mot kvinnovåld, som äger rum varje år i november och december. Gruppen föreslog att donera papperskorgar till staden.<br />– Vi målade dem rosa, säger Mojalifa, eftersom det är centrets officiella färg. Och så satte vi dit vår logotyp, tillsammans med budskap mot kvinnovåld, och uppmaningar om att känna till sina sexuella rättigheter.<br /><br />Mojalifa visar tidningsutklipp där han i kostym överlämnar donationen till borgmästaren, som tacksamt tog emot tunnorna och såg till att de hamnade på stan. Och här är det intressant att jämföra tidningsrubrikerna: ”Kontroversiell borgmästargåva orsakar raseri”, skrev The Chronicle, medan den mer neutrala NewsDay konstaterade ”Färgglad donation från homosexuella i Bulawayo”.<br /><br />Raseriet i The Chronicle utgjordes av att företrädare för Robert Mugabes Zanu-PF-parti ansåg att det var en förolämpning mot presidenten att staden ”dekorerades” av homosexuella. En del av tunnorna försvann snabbt, andra målades svarta av medlemmar ur Zanu-PF:s ungdomsförbund. Dessutom förbjöds SRC att delta i den marsch mot kvinnovåld som arrangerades i samband med 16-dagarskampanjen. Nu har trycket mot centret ökat. Uppmärksamheten och den ökade övervakningen har gjort det svårare för dem att arbeta.<br /><br /><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;">D</span></span>en som greps av polisen tidigare under dagen var Sulumani Mugure, en 30-årig ungdomspolitiker som outades i media mot sin vilja bara någon vecka tidigare. Mojalifa sätter gripandet helt i samband med tidningsartikeln, som hade rubriken ”Politiker erkänner att han är gay”. Polisen gjorde en razzia i hans hus för att söka efter pornografi – det vanliga tricket för att sätta dit homosexuella; porr är illegalt i Zimbabwe. De hittade inget, men Sulumani försågs ändå med hand- och fotfängsel och tvingades till en förödmjukande gångmarsch till polisstationen, fem kilometer därifrån. Han anklagades för att propagera för homosexualitet och ”kupfemera vamwe varume mugotsi” – att andas på andra mäns nackar och ryggar.<br />– Häktet har blivit mitt andra hem, säger han när vi chattar senare. Dels på grund av min sexuella läggning. Dels på grund av mitt politiska arbete.<br /><br />Han har en lång karriär i den mindre av de två falangerna av Movement for Democratic Change (MDC-N) bakom sig. Många partivänner har dock krävt att han ska ge upp sin position eftersom han riskerar att stöta bort väljare.<br />– Men jag har också inspirerat andra att komma ut.<br />Och det är just detta polisen och etablissemanget fruktar.<br />– De känner sig hotade, säger Mojalifa. När de ser människor som mig eller Sulumani som stolt står för vilka vi är, blir de rädda. För vem blir nästa att komma ut? Och nästa?<br /><br />Ett politiskt etablissemang som tar populistiska poänger på antihomosexuellt raljerande. En lagbok med sodomilagar. Polis och säkerhetstjänst som systematiskt trakasserar folk som kommer ut. Listan på svårigheter för Zimbabwes hbt-personer kan göras mycket lång. Men det finns också ljusglimtar. I slutet av oktober förra året gjorde premiärminister Morgan Tsvangirai (ledare för den andra MDC-falangen: MDC-T) en sensationell helomvändning i homofrågan. I en BBC-intervju sa han att han betraktar sexuella rättigheter som mänskliga rättigheter och att dessa borde inkluderas i grundlagen.<br /><br />Mojalifa och landets lilla gayvärld trodde inte sina öron.<br />– Han har mer att förlora än att vinna på det. Mugabe har fått mycket folkligt stöd just genom att fördöma homosexualitet. Nu kommer han att kunna säga ”Vad var det jag sa? Tsvangirai är en västagent som försöker föra in imperialistiska idéer i vårt land”.<br /><br />Det är inte helt lätt att förklara Tsvangirais svängning gayfrågan. Inrikespolitiskt finns det som Mojalifa påpekar inget att vinna. Det kan knappast heller vara för att plocka internationella poänger. Tsvangirais mål är att bli president i Zimbabwe, och den saken avgörs inte av väst.<br />En teori kan vara att det handlar om en vilja att vara konsekvent. Tsvangirai och hans parti alltid har framställt sig som försvarare av mänskliga rättigheter. För att vara en trovärdig och ledande röst inom dessa frågor, kan man inte exkludera minoriteter som en stor del av världen inkluderar i begreppet.<br /><br />Den andra falangen, MDC-N, som Sulumani Mugure är engagerad, är dock fortsatt negativ till homosexualitet. Partiledaren Welshman Ncube kallade Tsvangirai ”en ledare utan vision” efter utspelet i BBC.<br /><br />En annan försiktigt positiv tendens kommer från Sydafrika. Jag har ofta tyckt att regionens ledande nation borde göra mer för att förbättra villkoren för hbt-personer i grannländerna, där homosexuella handlingar är kriminella på de flesta håll. Att de utåt kunde stå upp för Sydafrikas konstitution och förklara varför landet som ett av de första i världen införde homoäktenskap. Men de politiska ledarna har tigit. Det enda stödet har kommit från kyrkan. Från Desmond Tutu, som länge varit en högljudd förkämpe för homosexuellas rättigheter.<br /><br />Men den senaste månaden har alltså små steg tagits. Det viktigaste av förre presidenten Thabo Mbeki, som under ett statsbesök i Uganda kritiserade det ökända lagförslaget som föreskriver mycket hårda straff för homosexualitet. Han sa att staten inte har något med sex mellan vuxna att göra och drog en parallell till morallagarna under apartheid. I afrikanska sammanhang är detta en mycket kraftfull markering. Föreställningarna om vad som är unafrican håller sakta på att förskjutas.<br /><br /><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;">N</span></span>ågra dagar efter mötet på kontoret, träffar jag Mojalifa i en bar. Han är där med sin pojkvän och det kommer hela tiden fram folk och hälsar. Det råder ingen tvekan om att de flesta tillhör ”familjen”.<br />– Men förra veckan fick jag springa härifrån, säger Mojalifa. Två killar satt i hörnet där och stirrade på mig och sa: ”Vi känner igen dig från tidningen. Vi vet vad du sysslar med. Ge fan i det!”<br />Ändå kommer han tillbaka.<br /><br />Det ligger en filt av fatalism över gayvärlden i Bulawayo. Mojalifa berättar hur aktivisterna gör för att komma runt polisens fällor. Hur de undgår den telefonavlyssning som de vet äger rum. Att de aldrig förvarar dokument i sina hem. Mojalifa låser inte ens sin bil. Därmed har han ryggen fri om polisen skulle försöka plantera något komprometterande i den, som porrtidningar.<br /><br />Det är en kattochråttalek på blodigt allvar, där det viktigaste de har är sina kroppar och kunskap om sina rättigheter.<br /><br />Stolthet och synlighet. Dessa livsfarliga vapen.<br /><br /></div><div style="text-align: right;"><span style=";font-family:arial;font-size:85%;" >Publicerad i Sydsvenskan den 19 februari 2012</span><br /></div><br />__________________________________________<br /><div style="text-align: justify;"><span style="font-weight: bold;">Fotnot</span><br />Sulumani Mugure när ett fingerat namn.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">De politiska partierna</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Zanu-PF</span><br />Zimbabwe African National Union – Patiotic Front. Robert Mugabe gamla befrielserörelse, numera maktparti som styrt sedan 1980.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">MDC </span><br />Movement for Democratic Change. Bildades 1999 ur fackföreningsrörelsen. Numera splittrat i två olika partier som sedan 2008 ingår i en maktdelningsregering tillsammans med Zanu-PF. Det större av partierna leds av premiärminister Morgan Tsvangirai (MDC-T, efter partiledarens initial) och det mindre (MDC-N) av industriministern Welshman Ncube.<br /></div>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0