African Cup of Nations inleddes med en tyst minut i söndags och sparkade sedan av med mötet mellan Mali och värdlandet Angola. Matchen slutade 4-4 efter en magnifik upphämtning av bortalaget.
Det var viktigt för arrangörerna och myndigheterna att visa att de inte lät sig stoppas av fredagens terrorattack, då den buss som det togolesiska laget färdades i på väg till turneringen, pepprades med gevärseld. Förövarna tillhörde separatistgerillan FLEC, som kämpar för självständighet för den nordliga enklaven Cabinda där attentatet ägde rum. Chauffören och lagets presstalesman avled direkt och nio ur den togolesiska delegationen sårades. Tillståndet för reservmålvakten Kodjovi Obilale fortfarande kritiskt.
Inte oväntat har attentatet lett till att världens fotbollsentusiaster nu frågar sig hur händelsen kommer att påverka VM i Sydafrika. I en bloggkommentar i söndags krävde till exempel Marcus Birro att VM skulle flyttas, för att hans kompisar känt sig ängsliga under Confederations Cup i somras.
Men den som var i färd med att boka flygbiljetter till Sydafrika när nyheten om attentatet kom i fredags, och darrande släppte musen på musmattan för att lägga pengarna på semester i polisstaten Thailand eller maffialandet Italien istället, uppmanas vänligen men bestämt att ta sig en stärkande kaffeslurk och greppa musen på nytt. Surfa fram en karta över södra Afrika och studera bilden. Då upptäcker man snabbt att Angola och Sydafrika inte ens är grannländer, utan att det väldiga Namibia ligger emellan.
Det känns bistert att man ska behöva påminna om ett så fundamentalt geografiskt faktum, men det är just vad de sydafrikanska VM-arrangörerna tvingats göra efter den uppbubblande skepsisen. Sydafrika och Angola är två olika länder. VM-basen Danny Jordaan sammanfattade det hela väl i fredags: ”Att säga att det som hände i Angola påverkar VM i Sydafrika är samma sak som tro att Londons förmåga att arrangera nästa OS, skulle hotas av en bombattack i Madrid.”
Och Jordaan har förstås rätt. Finns det någon som ifrågasätter Brasiliens värdskap 2014 för att landet gränsar till Colombia och FARC-gerillan? Andra kommentarer från officiellt håll har handlat om begreppet afropessimism och den slentrianmässiga föreställningen att Afrika skulle vara ett land, och inte 54 olika stater med helt olika förutsättningar och politiska realiteter.
Brottsligheten i Sydafrika är hög, men det finns inga terroriströrelser att tala om. De bittra, vita separatisterna i nazistiska Afrikandiska Motståndsrörelsen (AWB) har marginaliserats och försvagats avsevärt efter att det visade sig att första demokratiska valet 1994 inte innebar apokalyps. Dessutom är deras kamp för vitt självstyre idag förlagd till juridiken.
Sydafrikanerna är mycket medvetna om landets rykte som ”farligt” och måna om att ändra dessa överdrivna föreställningar. Myndigheterna och VM-arrangörerna satsar mycket på säkerheten och det står vakter utanför varje restaurang, varje butik, vid varje parkering, varje bostadsområde.
Detta betyder nu inte att den enskilde resenären kommer att vara immun mot brottslighet eller terrorattentat. Men den som är rädd för att bli utsatt för jävulskap bör nog inte ens embarkera färjan till Helsingör.
Det var viktigt för arrangörerna och myndigheterna att visa att de inte lät sig stoppas av fredagens terrorattack, då den buss som det togolesiska laget färdades i på väg till turneringen, pepprades med gevärseld. Förövarna tillhörde separatistgerillan FLEC, som kämpar för självständighet för den nordliga enklaven Cabinda där attentatet ägde rum. Chauffören och lagets presstalesman avled direkt och nio ur den togolesiska delegationen sårades. Tillståndet för reservmålvakten Kodjovi Obilale fortfarande kritiskt.
Inte oväntat har attentatet lett till att världens fotbollsentusiaster nu frågar sig hur händelsen kommer att påverka VM i Sydafrika. I en bloggkommentar i söndags krävde till exempel Marcus Birro att VM skulle flyttas, för att hans kompisar känt sig ängsliga under Confederations Cup i somras.
Men den som var i färd med att boka flygbiljetter till Sydafrika när nyheten om attentatet kom i fredags, och darrande släppte musen på musmattan för att lägga pengarna på semester i polisstaten Thailand eller maffialandet Italien istället, uppmanas vänligen men bestämt att ta sig en stärkande kaffeslurk och greppa musen på nytt. Surfa fram en karta över södra Afrika och studera bilden. Då upptäcker man snabbt att Angola och Sydafrika inte ens är grannländer, utan att det väldiga Namibia ligger emellan.
Det känns bistert att man ska behöva påminna om ett så fundamentalt geografiskt faktum, men det är just vad de sydafrikanska VM-arrangörerna tvingats göra efter den uppbubblande skepsisen. Sydafrika och Angola är två olika länder. VM-basen Danny Jordaan sammanfattade det hela väl i fredags: ”Att säga att det som hände i Angola påverkar VM i Sydafrika är samma sak som tro att Londons förmåga att arrangera nästa OS, skulle hotas av en bombattack i Madrid.”
Och Jordaan har förstås rätt. Finns det någon som ifrågasätter Brasiliens värdskap 2014 för att landet gränsar till Colombia och FARC-gerillan? Andra kommentarer från officiellt håll har handlat om begreppet afropessimism och den slentrianmässiga föreställningen att Afrika skulle vara ett land, och inte 54 olika stater med helt olika förutsättningar och politiska realiteter.
Brottsligheten i Sydafrika är hög, men det finns inga terroriströrelser att tala om. De bittra, vita separatisterna i nazistiska Afrikandiska Motståndsrörelsen (AWB) har marginaliserats och försvagats avsevärt efter att det visade sig att första demokratiska valet 1994 inte innebar apokalyps. Dessutom är deras kamp för vitt självstyre idag förlagd till juridiken.
Sydafrikanerna är mycket medvetna om landets rykte som ”farligt” och måna om att ändra dessa överdrivna föreställningar. Myndigheterna och VM-arrangörerna satsar mycket på säkerheten och det står vakter utanför varje restaurang, varje butik, vid varje parkering, varje bostadsområde.
Detta betyder nu inte att den enskilde resenären kommer att vara immun mot brottslighet eller terrorattentat. Men den som är rädd för att bli utsatt för jävulskap bör nog inte ens embarkera färjan till Helsingör.
Publicerad i Helsingborgs Dagblad den 12 januari 2010
______________________________________
Läs också Anja Gatus utmärkta Birrokommentar: Det råder inte krig i Sydafrika
1 kommentar:
Helsingborg är väl dessutom mer våldsbrottsdrabbat än Helsingør. De mest oroliga läsarna av Helsingborgs dagblad kan alltså knappt våga sig ut för att hämta tidningen i svallvågorna av detta terroristdåd.
Skicka en kommentar