Retroaktivt publicerad den 2 november 2010. Jag väjer att posta texten i samband med att intervjun gjordes, för att bloggen ska få en kronologisk prägel.Sedan år 1999 har Sverige och Sydafrika haft ett nära politiskt samarbete på vice regeringschefsnivå, den så kallade Binationella kommissionen. Senaste mötet hölls i Kapstaden den 16-17 mars mellan vicepresident Kgalema Motlanthe och vice statsminister Maud Olofsson. Frågor som energi, klimat, demokrati och näringsliv stod på dagordningen. Den här intervjun med Maud Olofsson är gjord den 17 mars på Commodore Hotel i Kapstaden.Du har varit i Sydafrika flera gånger. Vad drar dig hit?Först och främst skapades ett politiskt engagemang hos mig när jag var ung, 14-15 år, när vi deltog i kampen för frihet och demokrati här i Sydafrika och det är klart att det satte sina spår. Men sen när har jag kommit hit och upplevt Sydafrika som land har jag upptäckt att det är fantastiskt. Det är så vackert, det är god mat, goda viner, fantastiska människor. Och det är också väldigt spännande att följa utvecklingen – från apartheidsystemet till en modern demokrati och ett modernt samhälle.
När var du här första gången?1999, när det här bilaterala samarbetet mellan Sverige och Sydafrika drogs igång. Det här är min sjunde gång. Och jag vill gärna komma tillbaka.
Vad har du sett för utveckling under de här 10-11 åren?Framförallt ekonomisk. Vi har följt kåkstaden Mbekweni utanför Paarl, där Centerpartiets ideella stiftelse har varit aktiv sedan slutet av 90-talet. Första gången jag var där bodde alla i
shacks, det fanns inte en enda gata. Det var mycket fattigt, väldigt mycket alkoholism, barnen sprang runt på gatorna, det fanns en eller två förskolor, inte mer. Och nu när jag kommer tillbaka finns det hus och till och med trädgårdar, asfalterade gator, de har förskolor, skolor, samlingslokaler och så vidare.
Så om jag bara tar Mbekweni som exempel har det skett otroligt mycket. Men också om jag tittar på Kapstaden – det här är en vibrerande storstad som lockar otroligt mycket turister. Och de har ju också mött väldigt mycket av turisternas önskemål – t.ex. beträffande säkerhet, men det har gjorts på ett sätt som gör att människor är beredda att komma tillbaka.
Hur kom samarbetet med Mbekweni till stånd?Centern har länge jobbat internationellt med bistånd mot länder som Sydafrika, Namibia, Angola, Mocambique och Etiopien – men här såg vi något konkret som vi kunde fokusera på. Det är främst Hallandsdistriktet som har varit inblandat. Vi har jobbat med att bygga upp förskolor och utbilda förskolelärare. Svenska förskolelärare har varit här och förskolelärare från Mbekweni har varit i Halland. Det har handlat om ungdomsutbyte och kvinnors företagande och ställning i samhället. Men också om hur man bygger en demokrati som fungerar. Det har alltså inte handlat så mycket om pengar, utan mer varit människa mot människa.
Har du sett någon typ av tillbakagång mellan gångerna du besökt landet?Det mest aktuella just nu är frågan om hur Sydafrika kan få ett fungerande flerpartisystem. ANC är så starkt och stort och inkluderar allt från kommunistpartiet till de fackliga organisationerna och ungdomsförbundet – och risken med en så stor organisation är att man har så många hänsyn att ta att man inte kan komma framåt i den takt man behöver. Sydafrika behöver en stark opposition som också har alternativa program. Det är därför COPE är så viktigt. Men också liberalerna [Democratic Alliance].
Jag tror att nästa steg i Sydafrikas utveckling är en större liberalisering. Vi diskuterade t.ex. energimarknaden igår, som ju är relativt stängd om man uttrycker sig milt. Hur den kan öppnas upp så att flera aktörer kan komma hit och få tillträde till elledningar och distribution.
Jag tror också på en starkare politik för småföretagande. Fattigdomsbekämpningen kan inte bara handla om att staten ska gå in och ge bidrag, utan måste bygga på lokalt ägarskap och lokalt entreprenörskap. Här finns mycket att göra.
Och sen tycker jag det finns oroande tecken när det gäller sammanblandningen mellan ANC, regeringen och olika institutioner. COPE är ju väldigt kritiska till att utnämningar går partivägen istället för efter färdighet och lämplighet. Det är också därför det behövs ett fungerande flerpartisystem. Det behövs partier som klarar av att utmana makten.
Är det alltså främst COPE bland oppositionspartierna du har passat på att träffa under besöket?Ja, bara COPE den här gången. Vi har träffat liberalerna förut. COPE är inne i en sökandeprocess. De försöker hitta sin plats. Jag hoppas att det kan uppstå ett starkt oppositionsparti som också de svarta känner att de kan rösta på. När vi var i Mbekweni träffade jag en kvinna som sa att ”skillnaden mellan ANC och COPE är att ANC talar om för mig att
det här ska vi göra. Men COPE frågar mig istället: vad tänker och vill
jag göra?”. Det är en skillnad på perspektiv. ANC är fortfarande präglat en centralistisk modell medan COPE försöker vara mer decentraliserat.
Hur är det att föra diskussioner med ANC och samtidigt vara kritisk mot ANC:s ställning i landet? Vi spelar med helt öppna kort och jag har varit väldigt tydlig mot ANC om att jag tycker att de måste stödja ett flerpartisystem. Jag har sagt det till förre vicepresidenten, och jag sa det till Kgalema Motlante. Och han håller ju med. ANC inser ju själva att det behövs en opposition som utmanar dem. Jag gläds åt att ANC:s tonläge mot COPE har tonats ned, från att ha varit väldigt kritiskt och högt.
Vad är det viktigaste resultatet av det binationella mötet hittills?Jag hoppas att samarbetet på energi- och klimatområdet blir starkt. Jag har träffat ett antal svenska företag som verkar i Sydafrika och som vill vara med och bygga en stark ekonomi. Men det finns begränsningar och just energin är en sådan. Skulle det här samarbetet kunna leda till att Sydafrika öppnar upp sin marknad finns det väldigt många svenska företag som är beredda att investera.
Vice statsminister Maud Olofsson och vicepresident Kgalema Motlante i presidentresidentet Tuynhuys, Kapstaden.Nyligen fick Sydafrika ett stort lån från Världsbanken för att bygga ut sin kolkraft och Sverige stödde lånet trots att Sydafrika redan är kontinentens största koldioxidutsläppare. Vad har du för kommentar till det?Jag kan ha förståelse för att de bygger ut sin kolkraft eftersom kol är en så viktig resurs. Jag har påpekat att de inte bara kan investera i kol – vilket de är medvetna om. Det finns möjligheter på andra områden, som bioenergi, vindenergi, sol, biogas och kraftvärme. Vad vi kan göra från Sveriges sida är att dela med oss av våra erfarenheter om hur man bygger förnybart. Men, visst, jag förstår att även kol kommer att vara en del av Sydafrikas portfölj.
En annan viktig del av samarbetet handlar om energieffektivisering. Det är det bästa sättet att minska på koldioxidutsläppen. Men också öka tillgången på energi. Och här är också många svenska företag intresserade att delta.
Sydafrika har länge haft en slapp och väldigt tillåtande attityd gentemot Robert Mugabe och Zanu PF:s våldsamma metoder. Hur vill Sveriges regering att Sydafrika ska agera gentemot Zimbabwe?Framför allt att se till att de implementerar regelverket som de själva har satt upp och se till att de mänskliga rättigheterna följs. Att man genomför demokratiska val och inte förföljer människor som har annorlunda politiska åsikter. Innan dess kan vi inte häva några sanktioner. Som ju för övrigt inte är riktade mot hela Zimbabwe, utan mot specifika personer och företag. Robert Mugabe påstår att vi förstör hela ekonomin med sanktionerna, vilket naturligtvis inte sant.
