Mitt emot radiohuset i Kapstaden finns en lekplats. Den är rätt gammal och charmig, och består av gungor, ett karusellhjul och en klätterställning. Och studerar man den lite närmare, ser man att den har formen av en vagn – en sån där man känner igen från ”Lilla Huset på Prärien”, överspänd med runt tygtält.
Men här i Sydafrika handlar den här typen av vagnar inte om Vilda västern-fantasier. Här står de för djupaste allvar. Vi talar om boernationalismens främsta symbol – det kulturella kittet under apartheidtiden: Oxvagnen. Den fanns i hemmen på bonader och i tavlor, i smycken, prydnader och som leksaker. Här och där ser man dem fortfarande på gator och torg i form av skulpturer, både i miniatyrer och fullskalemodeller. Mellan Dundee och Vryheid i KwaZulu-Natal-provinsen finns 64 bronsvagnar i naturlig storlek. Dom står i cirkel på en slätt nära Ncomefloden, ungefär som man kan se i Lucky Luke-album när indianerna anfaller. Och där står de som monument över händelsen som är själva ursprunget till oxvagnskulten: Slaget vid Blood River den 16 december 1838.
Blood River-monumentet vid Ncomefloden, KwaZulu-Natal.
Slaget stod mellan runt 500 vita nybyggare – så kallade voortrekkers – och en zuluarmé på 15000 man. De boerska nybyggarna ville hämnas för att zulukungen Dingane tidigare under året hade låtit döda deras ledare Piet Retief under en förhandling. Dagen innan drabbningen bad nybyggarna till Gud och lovade att för alltid hålla dagen för slaget helig, om han lät dem segra. Och si: boerna vann – utan förluster, medan 3000 zulukrigare stupade.
För boerna var detta beviset. De hade ingått ett förbund med Gud – de var det utvalda folket. Och den 16 december – Löftesdagen – blev också den viktigaste högtiden under deras styre i Sydafrika.
1949 – året efter att Nationalpartiet vunnit valet och infört apartheid – invigdes det väldiga Voortrekker-monumentet utanför Pretoria. En 40 meter hög, kubliknande nationalhelgedom. Här firades Löftesdagen under mystiska spektakel med processioner och skådespel i tidstypiska kläder. Kupolen i byggnaden är konstruerad så att det mitt på dagen den 16 december vandrar en solstråle över altaret i mitten, som en smekning av Guds finger.
Voortrekker-monumentet utanför Pretoria stod färdigt 1949. Arkitekt Gerard Moerdijk. Lägg märke till vagnsmotiven i den runda muren.
Idag har boerna inte längre makten i Sydafrika. Oxkärrorna har förlorat sin status och närvaro i kulturen. Men det är alltid bra att hålla dem i minnet när man läser om landets historia. Cirkeln av oxvagnar med gevärspipor stickande ut på alla håll är en utmärkt metafor för den självbild som boerna odlade genom seklerna. Här finns inte bara föreställningen om att vara Guds utvalda folk, utan också den starka strävan att rå om sig själva, den ständiga känslan av att vara förföljd – och isolation. Först självvald, undan britternas styre i Kapkolonin, sedan ofrivillig i samband med omvärldens sanktioner under apartheidåren.
Håller man den där cirkeln av vagnar som ett förstoringsglas över historieböckerna har man större chans att förstå ett av världens mest obegripliga folk – deras kultur och strävanden.
Men här i Sydafrika handlar den här typen av vagnar inte om Vilda västern-fantasier. Här står de för djupaste allvar. Vi talar om boernationalismens främsta symbol – det kulturella kittet under apartheidtiden: Oxvagnen. Den fanns i hemmen på bonader och i tavlor, i smycken, prydnader och som leksaker. Här och där ser man dem fortfarande på gator och torg i form av skulpturer, både i miniatyrer och fullskalemodeller. Mellan Dundee och Vryheid i KwaZulu-Natal-provinsen finns 64 bronsvagnar i naturlig storlek. Dom står i cirkel på en slätt nära Ncomefloden, ungefär som man kan se i Lucky Luke-album när indianerna anfaller. Och där står de som monument över händelsen som är själva ursprunget till oxvagnskulten: Slaget vid Blood River den 16 december 1838.
Blood River-monumentet vid Ncomefloden, KwaZulu-Natal.
Slaget stod mellan runt 500 vita nybyggare – så kallade voortrekkers – och en zuluarmé på 15000 man. De boerska nybyggarna ville hämnas för att zulukungen Dingane tidigare under året hade låtit döda deras ledare Piet Retief under en förhandling. Dagen innan drabbningen bad nybyggarna till Gud och lovade att för alltid hålla dagen för slaget helig, om han lät dem segra. Och si: boerna vann – utan förluster, medan 3000 zulukrigare stupade.
För boerna var detta beviset. De hade ingått ett förbund med Gud – de var det utvalda folket. Och den 16 december – Löftesdagen – blev också den viktigaste högtiden under deras styre i Sydafrika.
1949 – året efter att Nationalpartiet vunnit valet och infört apartheid – invigdes det väldiga Voortrekker-monumentet utanför Pretoria. En 40 meter hög, kubliknande nationalhelgedom. Här firades Löftesdagen under mystiska spektakel med processioner och skådespel i tidstypiska kläder. Kupolen i byggnaden är konstruerad så att det mitt på dagen den 16 december vandrar en solstråle över altaret i mitten, som en smekning av Guds finger.
Voortrekker-monumentet utanför Pretoria stod färdigt 1949. Arkitekt Gerard Moerdijk. Lägg märke till vagnsmotiven i den runda muren.
Idag har boerna inte längre makten i Sydafrika. Oxkärrorna har förlorat sin status och närvaro i kulturen. Men det är alltid bra att hålla dem i minnet när man läser om landets historia. Cirkeln av oxvagnar med gevärspipor stickande ut på alla håll är en utmärkt metafor för den självbild som boerna odlade genom seklerna. Här finns inte bara föreställningen om att vara Guds utvalda folk, utan också den starka strävan att rå om sig själva, den ständiga känslan av att vara förföljd – och isolation. Först självvald, undan britternas styre i Kapkolonin, sedan ofrivillig i samband med omvärldens sanktioner under apartheidåren.
Håller man den där cirkeln av vagnar som ett förstoringsglas över historieböckerna har man större chans att förstå ett av världens mest obegripliga folk – deras kultur och strävanden.
Sänt i OBS i P1 den 31 mars 2011
