Kring 16:00 igår postade jag följande inlägg på Twitter:
Detta ledde till en lång debatt med debattören och redaktionschefen på Newsmill, Sakine Madon, som ansåg att det var "äckligt" och "sunkigt" att använda ett ord som är konstruerat ur House Negro. Hon menade att jag antydde att en bög inte kunde vara "islamofob/Sverigedemokrat" av egen vilja och att jag "fråntar [...] enskilda människor ansvaret för deras egen idioti/islamofobi". Hon slog även fast att själva ordkonstruktionen är rasistisk.
Nå.
Jag motiverade användandet av ordet Husbög så här:
Sverigedemokraterna för en hbt-fientlig politik och har fram tills helt nyligen också haft en extrem retorik gentemot homosexuella. Denna har skruvats ned avsevärt de senaste åren (med undantag av partisekreteraren Björn Söders omogna raljerande om Pridefestivalen 2008). För ett år sedan skrev Jimmie Åkesson en debattartikel i Aftonbladet där han framhöll SD som ett hbt-parti, samtidigt som han bad om ursäkt för tidigare påhopp.
Har man har studerat partiets retorik i homofrågan över tid, märker man genast att denna varmare attityd inte har det minsta med omsorg om homosexuella att göra, utan bara är ett sätt att låtsas skydda "oss" från islamsk intolerans. SD står inte på hbt-personers sida, utan vill bara använda gruppen som slagträ i sin kamp mot islam. Det är en billig taktik, och vad jag undrade med min fråga på Twitter, var om denna ännu fått ett ansikte utåt.
Om jag låter mig utnyttjas av, eller till och med aktivt förespråkar ett parti eller ett system som i själva verket degraderar mig och verkar för att mina rättigheter ska vara begränsade, är jag, som jag förstår uttrycket, en "House Negro". Eller Husbög. Om jag som homosexuell engagerar mig i SD för att få utlopp för min rasism eller islamskepticism, lämnar jag målet öppet för kritik – inte bara för mina åsikter, utan också för min historielöshet och naivitet.
Naturligtvis kan man diskutera lämpligheten i att använda sig av h-ordet. Personligen tycker jag att det äger relevans. I sydafrikansk kontext är synsättet inte kontroversiellt, utan snarare helt nödvändigt för att förstå landets historia och samtid. Några exempel:
Har SD nån husbög som de använder som slagträ i Kriget Mot Islam?
Detta ledde till en lång debatt med debattören och redaktionschefen på Newsmill, Sakine Madon, som ansåg att det var "äckligt" och "sunkigt" att använda ett ord som är konstruerat ur House Negro. Hon menade att jag antydde att en bög inte kunde vara "islamofob/Sverigedemokrat" av egen vilja och att jag "fråntar [...] enskilda människor ansvaret för deras egen idioti/islamofobi". Hon slog även fast att själva ordkonstruktionen är rasistisk.
Nå.
Jag motiverade användandet av ordet Husbög så här:
Sverigedemokraterna för en hbt-fientlig politik och har fram tills helt nyligen också haft en extrem retorik gentemot homosexuella. Denna har skruvats ned avsevärt de senaste åren (med undantag av partisekreteraren Björn Söders omogna raljerande om Pridefestivalen 2008). För ett år sedan skrev Jimmie Åkesson en debattartikel i Aftonbladet där han framhöll SD som ett hbt-parti, samtidigt som han bad om ursäkt för tidigare påhopp.
Har man har studerat partiets retorik i homofrågan över tid, märker man genast att denna varmare attityd inte har det minsta med omsorg om homosexuella att göra, utan bara är ett sätt att låtsas skydda "oss" från islamsk intolerans. SD står inte på hbt-personers sida, utan vill bara använda gruppen som slagträ i sin kamp mot islam. Det är en billig taktik, och vad jag undrade med min fråga på Twitter, var om denna ännu fått ett ansikte utåt.
Om jag låter mig utnyttjas av, eller till och med aktivt förespråkar ett parti eller ett system som i själva verket degraderar mig och verkar för att mina rättigheter ska vara begränsade, är jag, som jag förstår uttrycket, en "House Negro". Eller Husbög. Om jag som homosexuell engagerar mig i SD för att få utlopp för min rasism eller islamskepticism, lämnar jag målet öppet för kritik – inte bara för mina åsikter, utan också för min historielöshet och naivitet.
Naturligtvis kan man diskutera lämpligheten i att använda sig av h-ordet. Personligen tycker jag att det äger relevans. I sydafrikansk kontext är synsättet inte kontroversiellt, utan snarare helt nödvändigt för att förstå landets historia och samtid. Några exempel:
- Black Consciousness-aktivisten Andile Mngxitama och den nigerianske författaren Dr Chinweizu använder sig av det besläktade begreppet Black Colonialists i en pamflett jag nyligen läste om varför så många afrikanska stater inte lyckats vrida sig ur kolonialismens strukturer trots 50 år av självständighet. Det finns massor av saker i skriften som jag tar avstånd från, men själva begreppet ger ett värdefullt perspektiv på situationen på många håll i Afrika.
- ANC-aktivister som under 80- och 90-talets inbördeskrig "omvändes" av säkerhetspolisen och blev angivare kallades askaris.
- Ett av målen med apartheid – Grand Apartheid – var att de olika svarta folkslagen skulle leva i så kallade hemländer. De skulle alltså inte vara medborgare i Sydafrika, utan i dessa underutvecklade reservat som var tänkta som självständiga stater (Transkei, Ciskei, Venda, Bophuthatswana). Den politiska klassen i dessa pseudostater lät sig utnyttjas av apartheidsystemet för att det gav dem makt och förmåner, samtidigt som det degraderade deras undersåtar till denationaliserade halvslavar. Denna politiska elit var det vita Sydafrikas främsta exempel på House Negroes (eller Black Colonialists). Utan dem hade drömmen om Grand Apartheid fallit.
På samma sätt som de borde ha avstått från makten och härligheten som gavs dem från Pretoria, bör homosexuella förstå att kärleken från Sverigedemokraterna är falsk. Och till skillnad från askarin (som antagligen endast hade döden som alternativ) eller Malcolm X:s ursprungliga House Negro (som kanske bara ville ge sin familj ett drägligare liv), så har bögen som engagerar sig i SD ett val.
Användningen av h-ordet i detta sammanhang handlar alltså inte, som Sakine Madon framhärdade, om att frånta individer ansvaret för sina åsikter – tvärtom. Det handlar om att människor ska förstå vidden av sina val och just ta ansvar för konsekvenserna.
Användningen av h-ordet i detta sammanhang handlar alltså inte, som Sakine Madon framhärdade, om att frånta individer ansvaret för sina åsikter – tvärtom. Det handlar om att människor ska förstå vidden av sina val och just ta ansvar för konsekvenserna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar