Sydafrikas tyngste minister Trevor Manuel kritiserade igår Jacob Zumas nytillträdde talesperson Jimmy Manyi i mycket hårda ordalag. "I want to put it to you that your behaviour is of the worst-order racist", skriver han bland annat i ett öppet brev.
Kritiken kommer efter ett uttalande som Manyi gjorde i egenskap av ordförande för Black Management Forum, om att det finns "för många färgade i Västra Kap-provinsen". Repliken fälldes i en debatt förra året, om ett lagförslag om kvotering i arbetslivet, Employment Equity Act.
Manyi har bett om ursäkt för uttalandet, men det hindrade alltså inte Manuel från att dundra igår.
Trevor Manuel har suttit i regeringen sedan 1996, först som finansminister och sedan 2009 som minister för departementet för nationell planering.
Det är för övrigt det andra bråket kring uttalanden om den s.k. färgade befolkningsgruppen på kort tid. I veckan orsakade den här krönikan av Kuli Roberts stor upprördhet för sin störtflod av klichéer om färgade kvinnor. Texten är knappast ont menad, utan försöker väl snarare ha någon typ av glimt i ögat. Men av naturliga skäl är detta en riskabel genre i Sydafrika. Potentialen för magplask är mycket hög.
Samtidigt måste reflektera över gränser och sammanhang. Vad är rasistiskt raljerande och vad är humoristisk självdistans? Vilken betydelse har avsändarens etnicitet - och inte minst kön och status? Hade en färgad komiker kommit undan med liknande reflektioner på en stand up-scen?
Kritiken kommer efter ett uttalande som Manyi gjorde i egenskap av ordförande för Black Management Forum, om att det finns "för många färgade i Västra Kap-provinsen". Repliken fälldes i en debatt förra året, om ett lagförslag om kvotering i arbetslivet, Employment Equity Act.
Manyi har bett om ursäkt för uttalandet, men det hindrade alltså inte Manuel från att dundra igår.
Trevor Manuel har suttit i regeringen sedan 1996, först som finansminister och sedan 2009 som minister för departementet för nationell planering.
Det är för övrigt det andra bråket kring uttalanden om den s.k. färgade befolkningsgruppen på kort tid. I veckan orsakade den här krönikan av Kuli Roberts stor upprördhet för sin störtflod av klichéer om färgade kvinnor. Texten är knappast ont menad, utan försöker väl snarare ha någon typ av glimt i ögat. Men av naturliga skäl är detta en riskabel genre i Sydafrika. Potentialen för magplask är mycket hög.
Samtidigt måste reflektera över gränser och sammanhang. Vad är rasistiskt raljerande och vad är humoristisk självdistans? Vilken betydelse har avsändarens etnicitet - och inte minst kön och status? Hade en färgad komiker kommit undan med liknande reflektioner på en stand up-scen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar