Ett av årets bästa radioinslag så här långt står Therese Jacobson för. Det sändes i förra veckans Medierna, P1, och handlade om den ugandiska tidningen Rolling Stones famösa publicering av namn, bild och adress till hundra homosexuella män, med rubriken "Hang them".
Där andra medier bara rapporterar vidare sin egen och andra indignation och bestörtning, gick Medierna den där extra kilometern och ringde upp redaktören Giles Muhame, som var ansvarig för publiceringen.
I intervjun vidhåller han att tidningen kräver dödsstraff och motiverar publiceringen med allmänintresse, eftersom homosexuella rekryterar barn (sic!). Therese Jacobson drar den självklara konsekvensen av tidningens krav och frågar utan att polemisera om Giles Muhame vill se ett folkmord homosexuella. Något som han naturligtvis förnekar, oklart på vilka grunder, dock. Men det visar grundheten i argumentationen.
Han avfärdar också rapporterna om att publiceringen har lett till attacker på dem som hängts ut, som lögner från homostyrda medier...
Den främsta anledningen till att jag uppskattar inslaget är att det fokuserar på förövaren. Missförstå mig inte, men jag är så otroligt trött på det slentrianmässiga offerperspektivet. Jag vill inte veta vad RFSL tycker om publiceringen, jag vill veta hur den ansvarige tänkte. Varför får vi aldrig höra det? Varför får vi aldrig höra mobbaren, våldtäktsmannen eller misshandlaren förklara sig i media? Det handlar inte om att glorifiera förövaren eller att ge vederbörande femton minuter i rampljuset. Inte heller om bestraffning. Utan det självklara utkrävandet av ansvar. Hur tänkte du nu?
Intervjun ligger här.
Där andra medier bara rapporterar vidare sin egen och andra indignation och bestörtning, gick Medierna den där extra kilometern och ringde upp redaktören Giles Muhame, som var ansvarig för publiceringen.
I intervjun vidhåller han att tidningen kräver dödsstraff och motiverar publiceringen med allmänintresse, eftersom homosexuella rekryterar barn (sic!). Therese Jacobson drar den självklara konsekvensen av tidningens krav och frågar utan att polemisera om Giles Muhame vill se ett folkmord homosexuella. Något som han naturligtvis förnekar, oklart på vilka grunder, dock. Men det visar grundheten i argumentationen.
Han avfärdar också rapporterna om att publiceringen har lett till attacker på dem som hängts ut, som lögner från homostyrda medier...
Den främsta anledningen till att jag uppskattar inslaget är att det fokuserar på förövaren. Missförstå mig inte, men jag är så otroligt trött på det slentrianmässiga offerperspektivet. Jag vill inte veta vad RFSL tycker om publiceringen, jag vill veta hur den ansvarige tänkte. Varför får vi aldrig höra det? Varför får vi aldrig höra mobbaren, våldtäktsmannen eller misshandlaren förklara sig i media? Det handlar inte om att glorifiera förövaren eller att ge vederbörande femton minuter i rampljuset. Inte heller om bestraffning. Utan det självklara utkrävandet av ansvar. Hur tänkte du nu?
Intervjun ligger här.
2 kommentarer:
Din synvinkel är väldigt intressant!/IKE
@TOR BILLGREN
Skulle vara intressant att höra vad du tycker om lagstiftningen i Sverige-ockuperade Afghanistan..
"Homosexuality and cross-dressing are serious crimes in Afghanistan, possible punishment may include the death penalty"
http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Afghanistan
http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_by_country_or_territory#Central_Asia
MVH/AF
Skicka en kommentar