Niklas Johansson leder repetitionen på Artscape, hemmascen för Cape Town Opera.
På fredag har Malmöoperans uppsättning av ”Dead Man Walking” premiär i Kapstaden. I Sydafrika är frågan om dödsstraffet mer aktuell än någonsin. Tor Billgren träffade tre av de inblandade vid en av repetitionerna.
Barytonsångaren Samuel Jarrick stryker sig ovant över den nysnaggade hjässan.
– I vanliga fall har jag stort, krulligt hår. Men inför den här rollen måste jag alltid klippa av det.
Det är fjärde omgången han spelar Joseph DeRocher, som dömts till döden för att ha mördat två ungdomar. Samuel Jarrick och regiassistenten Niklas Johansson har varit på plats i Kapstaden sedan den 19 september för att sätta upp Stewart Laings version av ”Dead man walking”, som hade bejublad Sverigepremiär i Malmö 2006. Förutom Jarrick är ensemblen helt sydafrikansk.
Varför valde Cape Town Opera just ”Dead Man Walking”?
– Jag har förstått att det är en aktuell fråga här. Mer än 75 procent av befolkningen vill återinföra dödsstraffet och det är mycket skriverier om brottsligheten, säger Samuel Jarrick.
Dödsstraffet avskaffades 1995, efter att Sydafrika länge legat högt på listan över de länder som verkställde flest avrättningar i världen. Förra året kom romanen ”Shepherds and Butchers” av Chris Marnewick, som handlar om en ung fängelsevakt som efter att ha medverkat vid 32 avrättningar under en tvåveckorsperiod bryter ihop och massakrerar sju människor i en vansinnesskjutning. Boken vittnar starkt om dödsstraffets brutaliserande effekt på samhället. Men idag finns det alltså en stark opinion för ett återinförande.
Den sydafrikanska mezzosopranen Elizabeth Frandsen, som sjunger rollen som nunnan Helen Prejean, håller med om att dödsstraffsaspekten är viktig, men slår även ett slag för själva musiken:
– Det är ett underbart verk. Det är modernt, men inte atonalt. Lite mer som filmmusik.
Vad är poängen med den här typen av utbyten?
– Vi har mycket att lära av varandra, säger Elizabeth Frandsen. Unga sydafrikanska sångare får sällan möjligheten att komma ut och se hur andra operahus fungerar och lära sig vad som krävs för en internationell karriär. Och så får folk i Europa se vilka talanger vi har här i Sydafrika. Många tror att vi är på efterkälken, och det är viktigt att visa att vi inte är det.
Har ni gjort några justeringar med tanke på att ni spelar operan just i Sydafrika?
– Vi ligger hyfsat nära originalet, säger Niklas Johansson. I scenen där tonårsparet mördas är tjejen vit och killen svart. Det ger det lite edge, eftersom det då blir ett vitt och ett svart föräldrapar som sammanförs under föreställningen.
– I filmen läggs det rätt mycket vikt vid det högerextrema, men i vår uppsättning är DeRocher inte rasist. Inte uttalat i alla fall, säger Samuel Jarrick.
Hur har förhandsintresset varit?
– Bra, premiären är utsåld. Det är en ny opera, vilket tenderar att skrämma bort ett visst segment av publiken. Men samtidigt är ämnet så hett att det också kan locka.
Innan vi skiljs får jag frågan om hur känsligt det är med nakenhet i Sydafrika.
– Vi har frågat runt överallt, taxichaufförer, ensemblen, servitörer och så vidare, men får olika svar. Det är ju en del naket i föreställningen och vi har inte bestämt oss för hur vi ska lösa det än.
Barytonsångaren Samuel Jarrick stryker sig ovant över den nysnaggade hjässan.
– I vanliga fall har jag stort, krulligt hår. Men inför den här rollen måste jag alltid klippa av det.
Det är fjärde omgången han spelar Joseph DeRocher, som dömts till döden för att ha mördat två ungdomar. Samuel Jarrick och regiassistenten Niklas Johansson har varit på plats i Kapstaden sedan den 19 september för att sätta upp Stewart Laings version av ”Dead man walking”, som hade bejublad Sverigepremiär i Malmö 2006. Förutom Jarrick är ensemblen helt sydafrikansk.
Varför valde Cape Town Opera just ”Dead Man Walking”?
– Jag har förstått att det är en aktuell fråga här. Mer än 75 procent av befolkningen vill återinföra dödsstraffet och det är mycket skriverier om brottsligheten, säger Samuel Jarrick.
Dödsstraffet avskaffades 1995, efter att Sydafrika länge legat högt på listan över de länder som verkställde flest avrättningar i världen. Förra året kom romanen ”Shepherds and Butchers” av Chris Marnewick, som handlar om en ung fängelsevakt som efter att ha medverkat vid 32 avrättningar under en tvåveckorsperiod bryter ihop och massakrerar sju människor i en vansinnesskjutning. Boken vittnar starkt om dödsstraffets brutaliserande effekt på samhället. Men idag finns det alltså en stark opinion för ett återinförande.
Den sydafrikanska mezzosopranen Elizabeth Frandsen, som sjunger rollen som nunnan Helen Prejean, håller med om att dödsstraffsaspekten är viktig, men slår även ett slag för själva musiken:
– Det är ett underbart verk. Det är modernt, men inte atonalt. Lite mer som filmmusik.
Vad är poängen med den här typen av utbyten?
– Vi har mycket att lära av varandra, säger Elizabeth Frandsen. Unga sydafrikanska sångare får sällan möjligheten att komma ut och se hur andra operahus fungerar och lära sig vad som krävs för en internationell karriär. Och så får folk i Europa se vilka talanger vi har här i Sydafrika. Många tror att vi är på efterkälken, och det är viktigt att visa att vi inte är det.
Har ni gjort några justeringar med tanke på att ni spelar operan just i Sydafrika?
– Vi ligger hyfsat nära originalet, säger Niklas Johansson. I scenen där tonårsparet mördas är tjejen vit och killen svart. Det ger det lite edge, eftersom det då blir ett vitt och ett svart föräldrapar som sammanförs under föreställningen.
– I filmen läggs det rätt mycket vikt vid det högerextrema, men i vår uppsättning är DeRocher inte rasist. Inte uttalat i alla fall, säger Samuel Jarrick.
Hur har förhandsintresset varit?
– Bra, premiären är utsåld. Det är en ny opera, vilket tenderar att skrämma bort ett visst segment av publiken. Men samtidigt är ämnet så hett att det också kan locka.
Innan vi skiljs får jag frågan om hur känsligt det är med nakenhet i Sydafrika.
– Vi har frågat runt överallt, taxichaufförer, ensemblen, servitörer och så vidare, men får olika svar. Det är ju en del naket i föreställningen och vi har inte bestämt oss för hur vi ska lösa det än.
Publicerad i Sydsvenskan den 14 oktober
Operautbytet Kapstaden–Malmö
Två Kapstadsuppsättningar har hittills besökt Malmö: ”Porgy and Bess” 2007 och ”Teaterbåten” 2009. ”Dead Man Walking” hade världspremiär 2000 och är skriven av Jake Heggie och Terrence NcNally. Operan baseras på en bok av nunnan Helen Prejean. Nästa uppsättning i utbytet är Philippe Boesmans ”Julie” i regi av den sydafrikanske regissören Matthew Wild. Premiär på Norrlandsoperan den 6 november och i Malmö den 16 januari 2010.
Två Kapstadsuppsättningar har hittills besökt Malmö: ”Porgy and Bess” 2007 och ”Teaterbåten” 2009. ”Dead Man Walking” hade världspremiär 2000 och är skriven av Jake Heggie och Terrence NcNally. Operan baseras på en bok av nunnan Helen Prejean. Nästa uppsättning i utbytet är Philippe Boesmans ”Julie” i regi av den sydafrikanske regissören Matthew Wild. Premiär på Norrlandsoperan den 6 november och i Malmö den 16 januari 2010.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar