Noseweek är inte bara Sydafrikas fulaste tidning, den är också en envis finne i baken på landets ekonomiska och politiska elit. I nummer efter nummer avslöjar tidningen korruption, hyckleri och rena stölder, och visst, ibland gränsar ihärdigheten och detaljrapporteringen till rättshaveri, men man får alltid något ut av att läsa den.
Höjdpunkten i septembernumret (Noseweek nr 131) är en artikel om hur apartheidregeringens tjänstemän lyckades smussla undan 200 miljarder rand ur statskassan innan maktöverlämnadet 1994. Pengar som den brittiska underrättelsebyrån Ciex lyckades spåra i slutet av 90-talet. Men trots att Ciex gav ANC-regeringen noggranna instruktioner om hur pengarna skulle återfås, valde den att sitta still i båten utan att agera. Saken betraktades vara utagerad och kontraktet med Ciex gick ut 1999.
Noseweek spekulerar i att Thabo Mbeki och hans regering var så imponerad av den gamla apartheidregimens svindlerier, att de istället för att avslöja dem, höll hemligheterna för sig själva för att kunna svindla på samma sätt.
Nu skulle allt kunna vara frid och fröjd för såväl ANC-eliten, som tjuvarna i apartheidregimen – om inte Ciex nyligen blåst liv i affären igen. För i och med att regeringen valde att inte återta de stulna pengarna, fick Ciex aldrig sin ”hittelön” – 10% av hela rasket. Handlar det om 200 miljarder, så är det en rätt ansenlig summa och mer än nog för att processa kring.
Mitt i spindelnätet sitter chefen för Sydafrikas riksbank (Reserve Bank) Gill Marcus, och Noseweek bedömer att det börjar brinna i knutarna för såväl henne som regeringen. Det är många som kräver svar på frågorna om de försvunna miljarderna:
Alternativet är att det som så ofta i sydafrikanska sammanhang inte händer någonting alls. Att skandalen flyter ut i sanden eller överskuggas av nästa skandal. Det är just därför det är så viktigt att det finns någon som sätter dem på pränt. Här gör Noseweek en ovärderlig insats. Må spelet börja.
Höjdpunkten i septembernumret (Noseweek nr 131) är en artikel om hur apartheidregeringens tjänstemän lyckades smussla undan 200 miljarder rand ur statskassan innan maktöverlämnadet 1994. Pengar som den brittiska underrättelsebyrån Ciex lyckades spåra i slutet av 90-talet. Men trots att Ciex gav ANC-regeringen noggranna instruktioner om hur pengarna skulle återfås, valde den att sitta still i båten utan att agera. Saken betraktades vara utagerad och kontraktet med Ciex gick ut 1999.
Noseweek spekulerar i att Thabo Mbeki och hans regering var så imponerad av den gamla apartheidregimens svindlerier, att de istället för att avslöja dem, höll hemligheterna för sig själva för att kunna svindla på samma sätt.
Nu skulle allt kunna vara frid och fröjd för såväl ANC-eliten, som tjuvarna i apartheidregimen – om inte Ciex nyligen blåst liv i affären igen. För i och med att regeringen valde att inte återta de stulna pengarna, fick Ciex aldrig sin ”hittelön” – 10% av hela rasket. Handlar det om 200 miljarder, så är det en rätt ansenlig summa och mer än nog för att processa kring.
Mitt i spindelnätet sitter chefen för Sydafrikas riksbank (Reserve Bank) Gill Marcus, och Noseweek bedömer att det börjar brinna i knutarna för såväl henne som regeringen. Det är många som kräver svar på frågorna om de försvunna miljarderna:
If Ms Marcus doesn’t get her act together quickly, so that she and the government can be seen to be serving the interests of ordinary taxpayers, she could find herself starring in an international farce of monumental proportions, dragging the country’s reputation down the drain with her.
Alternativet är att det som så ofta i sydafrikanska sammanhang inte händer någonting alls. Att skandalen flyter ut i sanden eller överskuggas av nästa skandal. Det är just därför det är så viktigt att det finns någon som sätter dem på pränt. Här gör Noseweek en ovärderlig insats. Må spelet börja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar