Demonstation utanför Högsta Domstolen

Mobiluppladdning: Amandla awethu och revolutionära sånger. Det börjas i tid.

Ruben Kruger har avlidit

av TOR BILLGREN


Ruben Kruger, 1970-2010.

En av hjältarna från rugby-VM 1995, Ruben Kruger, avled i onsdags. Han debuterade i landslaget Springboks 1993, efter att ha spelat för Free State och Blue Bulls. Under VM 95 fick han smeknamnet "The silent assassin" och blev samma år utsedd till årets spelare. Han avslutade sin karriär 1999. Året efter diagnostiserades han med hjärncancer och genomgick under 00-talet flera operationer.

Ruben Kruger blev 39 år och efterlämnar hustru och två döttrar.

Sea Point

Mobiluppladdning: Fartyg uppankrade på redden till världens ände.

Winnie Madikizela-Mandela försöker stoppa film

av TOR BILLGREN

Den film om Winnie Madikizela-Mandela som den sydafrikanske regissören Darrell Roodt planerar att börja spela in i maj har redan blivit föremål för het debatt. "Nationens moder" ska spelas av den amerikanska sångerskan Jennifer Hudson, vilket har upprört sydafrikanska skådespelare. Facket Creative Workers’ Union of South Africa har till och med krävt att filmen ska hindras från att spelas in i landet om inte en sydafrikansk skådespelare får rollen.

Nu försöker även dramats huvudperson stoppa filmen. Enligt nyhetssajten iol är Winnie Madikizela-Mandela "extremt oroad" över filmplanerna, eftersom hon varken har konsulterats eller beretts möjlighet att bemöta uppgifter som förekommer i manuskriptet, som baseras på en biografi av Anna-Marie du Preez Bezdrob.

Utdrag ur det brev Madikizela-Mandelas advokater skickat till regissören Darrell Roodt:

It is difficult to understand how a production bearing the name of an individual who has not been consulted at all could ever be appropriate or tell the full story of that individual life, as media reports suggest this production is intended to. [...]

This is certainly the case here where our client has not responded to allegations and comment which have been made about her, precisely because she has sought to protect her sphere of personal privacy as best she can in extremely difficult and turbulent times.

Som jag skrev i en Sydsvenskankrönika härförleden: jag tror nog att de sydafrikanska skådespelarna egentligen är lättade över att någon annan tar på sig att gestalta Winnie Madikizela-Mandela – oavsett vilken av de många olika sanningarna om henne som lyfts fram i filmen.

____________________________________
Uppdatering den 28 januari
Idag rapporterar även Kulturnytt (SR P1) om saken.

Shakespearedrama inom ANC

Mycket bra illustration i The Independent, som skildrar den Shakespeareartade maktkampen inom ANC. På bilden Tokyo Sexwale, Julius Malema och Gwede Mantashe

Dagens Taffel

24 januari, kl 11.01. Nu går vi till Gardens och läser tidningarna.

Zuluerna återinför omskärelse

av TOR BILLGREN

I början av 1800-talet avskaffade zulukungen Shaka omskärelseritualen för sina unga manliga undersåtar och sedan dess har förhudsdetaljen varit en av de centrala skillnaderna mellan de största folkgrupperna i Sydafrika, zulu och xhosa.

Nu har den nuvarande regenten över zulunationen, kung Goodwill Zwelithini beslutat att återinföra omskärelsen, framförallt för att ingreppet minskar risken att överföra hiv.

Och det må vara sant. Men själva omskärelsen är också ett riskfullt ingrepp. Hos xhosa utförs det under den viktiga manlighetsritualen, ofta okontrollerat och med undermåliga och orena verktyg – något som i sig är en smittoväg för hiv. Dessutom är risken för infektioner och komplikationer stor. Förra året rapporterades 80 omskärelserelaterade dödsfall i samband med manlighetsriterna.

Läs mer i The Guardian: Thousands face agony or death after Zulu king's circumcision decree

Vem tar över ledarskapet bland Addos elefanter?

av TOR BILLGREN

Strax norr om Port Elizabeth i Östra Kapprovinsen ligger elefantparken Addo. Jag har varit där två gånger och fått fantastisk närkontakt med elefanter båda gångerna. Man kör omkring med egen bil i parken och de väldiga djuren kommer ofta gående på vägarna och passerar på armlängds avstånd.

Just nu är det dock inte som vanligt i Addo. I söndags avled nämligen den hundrahövdade hjordens matriark, Avril i en ålder av 62 år. SABC rapporterar:

An official at Addo Elephant Park, Lucas Potgieter, says whenever Avril moved the rest of the herd moved with her, where she went they followed. There was never fighting or arguing in the herd. It was Avril in front and the rest would follow her.

The Grand Dame was much loved and will be sorely missed. Potgieter, says everybody and the elephants came in huge numbers, to say goodbye and many tears were shed by the staff witnessing the scene.

Nu kommer en ledarstrid att vidta och troligtvis kommer någon av Avrils systrar, Des eller Key-Hole, att efterträda som matriark. Om kandidaterna visar sig vara lika starka, kan hjorden komma att splittras.

Brink äntligen i Kulturradion

av TOR BILLGREN

För ett år sedan utkom författaren André Brinks efterlängtade memoarer här i Sydafrika och igår uppmärksammades boken äntligen i Kulturnytt, Sveriges Radio. A fork in the road är den engelska titeln, Skiljevägar den svenska. 'n Vurk in die pad på afrikaans. Anneli Dufva tycker att boken, liksom Brinks senare romaner, går åt det träiga och gubbsjuka hållet, men att den tar sig i slutkapitlet,

som är en vass vidräkning med ANC, och det sätt de förändrats efter makttillträdet. Brink skriver att ANC i det nya Sydafrika spelar samma roll som Nationalistpartiet under apartheid-tiden. Ett förräderi mot kontinenten, menar han, med sorg.

"Där hade jag gärna läst ännu mer", avslutar Dufva. Well, det är ju trevligt att det finns intresse. Synd då att Kulturradion tackade nej till alla mina förslag om André Brink under förra året, inklusive en intervju med författaren. [Usch vad bittert det låter. Men ibland är det svårt att låta bli...]

_______________________________
Mer om André Brinks memoarer:

Om rasistskandalen vid University of Free State

Ways of staying

I min artikel om Clint Eastwoods film Invictus i kommande numret av magasinet Rocky förekommer också hänvisningar till A fork in the road. Ute den 28 januari.

Bo-Kaap den 19 januari 2010, 06:55

av TOR BILLGREN

Inga Sydafrikarelaterade Golden Globes

av TOR BILLGREN

Det blev noll Golden Globes till de sydafrikarelaterade filmerna som var nominerade. Istället vann följande:

Bästa regi
James Cameron, "Avatar"
(Clint Eastwood "Invictus")


Bästa manus
"Up in the air"
("District 9")

Bästa manliga huvudroll
Jeff Bridges, "Crazy Heart".
(Morgan Freeman, "Invictus")

Bästa manliga biroll
Christoph Walz, "Inglourious Basterds"
(Matt Damon, "Invictus")

Hela listan.

Filmfokus på Sydafrika

av TOR BILLGREN

I natt presenterar Ricky Gervais årets Golden Globe-gala i Beverly Hills. Två filmer som utspelar sig i Sydafrika är nominerade: science fiction-succén ”District 9” (bästa manus) och Clint Eastwoods ”Invictus”, som handlar om hur Nelson Mandela använde Rugby-VM 1995 för att ena den såriga nationen. Eastwood är nominerad för bästa regi, Morgan Freeman för sin gestaltning av Mandela och Matt Damon för sin roll som rugbylandslagets kapten Francois Pienaar. Egentligen är det väl bara Freeman som har en chans. Porträttet av Pienaar är rätt famlande och Eastwoods regiarbete har ibland gått lite väl fort.

Men det kommer mer film med fokus på Sydafrika inom den närmaste framtiden. I maj ska en film om Winnie Madikizela-Mandela börja spelas in med den amerikanska sångerskan Jennifer Hudson i huvudrollen. Och detta har skapat het debatt. Många sydafrikaner är kritiska till att deras ikoner spelas av amerikanska skådespelare. Fackförbundet Creative Workers’ Union of South Africa krävde till och med att Winnie Mandela-filmen skulle hindras från att spelas in i landet om inte en sydafrikansk skådespelare fick rollen. Och det riktas liknande kritik mot Morgan Freeman. Recensenterna har nagelfarit hans prestation och snöat in på orimliga detaljer som nyanser i rörelsemönstret och hur autentiskt han uttalar Mandelas mellannamn Rolihlahla.

Detta chauvinistiska synsätt möter förstås också mothugg. Det faktum att ingen protesterade mot att sydafrikanska skådespelare t.ex. spelade rwandier i ”Hotel Rwanda” med minst lika knaggliga accenter som Freemans är avslöjande för principfastheten hos gnällspikarna.

Men det verkar också finnas något annat bakom den högljudda kritiken, särskilt mot valet av Jennifer Hudson. Det är som att det är ett sätt att gå runt den hetaste frågan – nämligen vilken historia det är som ska berättas. Är det historien om den altruistiska landsmodern? Eller om den maktgalna primadonnan? Kommer filmen att berätta vad ANC:s kamptaktik i kåkstäderna på 80- och 90-talet egentligen gick ut på? Kommer den att gå in på Winnie Mandelas roll i den terror som drabbade de redan förtryckta invånarna?

Sydafrikas närhistoria är en labyrint med glödheta väggar och musfällor på golvet. Det är ett land med många parallella sanningar, och att välja ut en av dessa och dessutom pressa in den i långfilmens format, är en minst sagt delikat operation. Så jag tror nog att de sydafrikanska skådespelarna egentligen är lättade över att någon annan tar på sig att gestalta Winnie Madikizela-Mandela – oavsett vilken av sanningarna som lyfts fram.

Publicerad i Sydsvenskan den 17 januari 2010

Kapstaden, 15 januari

bild TOR BILLGREN


Utsikt från våningen i Bo-Kaap den 15 januari 2010. Stjärnbilden mellan Devil's Peak och Taffelberget är Södra Korset (Crux).

Shaik smet och bodde gratis i Olofssons safaripark

av TOR BILLGREN

Skandalerna kring Jacob Zumas före detta finanselle rådgivare Schabir Shaik blir allt mer delikata. Och nu framträder även band till Malmö...

Bakgrund
Schabir Shaik dömdes 2005 till 15 års fängelse, bland annat för sitt korrupta förhållande till Jacob Zuma under hans tid som vicepresident. Förra våren släpptes han ur fängelset av medicinska skäl – högt blodtryck – och överfördes till husarrest i sin lyxvilla i Durban, något som har debatterats livligt under året. Alla är överens om att Shaik särbehandlas för sina förbindelser med presidenten, eftersom ”medical parole” bara ges till svårt sjuka fångar som befinner sig i sista stadiet av en dödlig sjukdom. Inget tyder på att Shaik har varit så sjuk – tvärtom. Han har gång på gång brutit villkoren för sin husarrest och setts shoppa, köra bil och spela golf. I fredags avslöjade Mail & Guardian att han i juni befunnit sig i Dan Olofssons safaripark Thanda i Zululand. Enligt tidningen bodde han där gratis i tre dagar, i en villa som annars kostar 47500 rand om dagen, ungefär lika mycket i kronor.

Shaik-affären har försatt president Zuma i en delikat situation. Men den ger honom också möjlighet att – om än på tvivelaktiga sätt – rentvå sig själv. Domen mot Schabir Shaik 2005 innebar nämligen implicit att Zuma var skyldig till att ha tagit emot mutor. Många ledarskribenter och bedömare är övertygade om Zuma nu kommer att benåda Shaik helt, för att på så sätt ”ogilla åtalet” och stryka ett streck över den delen av brottet som involverar honom själv.

Frågan är om Sydafrikas rättsväsende tål ytterligare en underminerande törn av den här kalibern. Och hur länge landets befolkning ska acceptera en politisk elit som gång på gång skiter i vilket och gör precis hur de vill. Och kommer undan med det.

Om attentatet mot Togos ACON-lag

av TOR BILLGREN

African Cup of Nations inleddes med en tyst minut i söndags och sparkade sedan av med mötet mellan Mali och värdlandet Angola. Matchen slutade 4-4 efter en magnifik upphämtning av bortalaget.

Det var viktigt för arrangörerna och myndigheterna att visa att de inte lät sig stoppas av fredagens terrorattack, då den buss som det togolesiska laget färdades i på väg till turneringen, pepprades med gevärseld. Förövarna tillhörde separatistgerillan FLEC, som kämpar för självständighet för den nordliga enklaven Cabinda där attentatet ägde rum. Chauffören och lagets presstalesman avled direkt och nio ur den togolesiska delegationen sårades. Tillståndet för reservmålvakten Kodjovi Obilale fortfarande kritiskt.

Inte oväntat har attentatet lett till att världens fotbollsentusiaster nu frågar sig hur händelsen kommer att påverka VM i Sydafrika. I en bloggkommentar i söndags krävde till exempel Marcus Birro att VM skulle flyttas, för att hans kompisar känt sig ängsliga under Confederations Cup i somras.

Men den som var i färd med att boka flygbiljetter till Sydafrika när nyheten om attentatet kom i fredags, och darrande släppte musen på musmattan för att lägga pengarna på semester i polisstaten Thailand eller maffialandet Italien istället, uppmanas vänligen men bestämt att ta sig en stärkande kaffeslurk och greppa musen på nytt. Surfa fram en karta över södra Afrika och studera bilden. Då upptäcker man snabbt att Angola och Sydafrika inte ens är grannländer, utan att det väldiga Namibia ligger emellan.

Det känns bistert att man ska behöva påminna om ett så fundamentalt geografiskt faktum, men det är just vad de sydafrikanska VM-arrangörerna tvingats göra efter den uppbubblande skepsisen. Sydafrika och Angola är två olika länder. VM-basen Danny Jordaan sammanfattade det hela väl i fredags: ”Att säga att det som hände i Angola påverkar VM i Sydafrika är samma sak som tro att Londons förmåga att arrangera nästa OS, skulle hotas av en bombattack i Madrid.”

Och Jordaan har förstås rätt. Finns det någon som ifrågasätter Brasiliens värdskap 2014 för att landet gränsar till Colombia och FARC-gerillan? Andra kommentarer från officiellt håll har handlat om begreppet afropessimism och den slentrianmässiga föreställningen att Afrika skulle vara ett land, och inte 54 olika stater med helt olika förutsättningar och politiska realiteter.

Brottsligheten i Sydafrika är hög, men det finns inga terroriströrelser att tala om. De bittra, vita separatisterna i nazistiska Afrikandiska Motståndsrörelsen (AWB) har marginaliserats och försvagats avsevärt efter att det visade sig att första demokratiska valet 1994 inte innebar apokalyps. Dessutom är deras kamp för vitt självstyre idag förlagd till juridiken.

Sydafrikanerna är mycket medvetna om landets rykte som ”farligt” och måna om att ändra dessa överdrivna föreställningar. Myndigheterna och VM-arrangörerna satsar mycket på säkerheten och det står vakter utanför varje restaurang, varje butik, vid varje parkering, varje bostadsområde.

Detta betyder nu inte att den enskilde resenären kommer att vara immun mot brottslighet eller terrorattentat. Men den som är rädd för att bli utsatt för jävulskap bör nog inte ens embarkera färjan till Helsingör.

Publicerad i Helsingborgs Dagblad den 12 januari 2010

______________________________________
Läs också Anja Gatus utmärkta Birrokommentar: Det råder inte krig i Sydafrika

Till Upington

av TOR BILLGREN



Imorgon ska vi köra till Upington och hälsa på Lieze, vår första sydafrikanska vän. Hon har jobbat däruppe i två månader och behöver lite uppmuntran. Det är 80 mil dit. Tips på hur man förbereder sig inför maratonkörningar i halvöken mottages med tacksamhet.

De första femton milen ska vi sjunga Shosholoza och försöka få till försången + kören, men resten av resan ligger tämligen öppen.

Shosholoza
Ku lezontaba
Stimela siphum' eSouth Africa
Wen' uyabaleka
Wen' uyabaleka
Ku lezontaba
Stimela siphum' eSouth Africa


(Ber om ursäkt för Peter Gabriel-inslaget i videon. Men den version han använder är den bästa jag har hittat. Innan de arytmiska och tondöva studioinslagen, det vill säga.)

Översättning
Åk fort
över bergen
Tåg från Sydafrika
Du flyr
över bergen
Tåg från Sydafrika.

Notera att zuluordet för tåg, stimela, kommer ur engelskans steam train. Precis som ordet för maskingevär, som har blivit umshini.

Förhoppning inför 2010: Säkerhetsparanoian och rädslan

av TOR BILLGREN

Första gången jag och min partner var ute sent i den lilla studentstad där vi bor, Stellenbosch, fick vi ett telefonnummer av Bed & Breakfast-värdinnan som vi bodde hos då. Hon insisterade på att vi skulle ringa numret när vi ville hem, och beställa skjuts. Att gå hem på kvällen skulle vara alltför farligt, förklarade hon. Så vi ringde numret när vi var färdiga med vår dessert och vårt vin, och det kom en äldre dam som körde hem oss i sin gamla bil, en väg som hade tagit sju minuter att gå.

Så här i efterhand känns det här både löjligt och genant, men också fullt begripligt. För samtalsklimatet kring brottsligheten Sydafrika är mycket speciellt. Det är som att rädslan är en förenande faktor. Folk burar in sig bakom stängsel och taggtråd och diskuterar sina larmsystem under middagarna. Villaområdena patrulleras av vaktbolag som utlovar ”Beväpnad respons” på brott.

Och visst, brottsstatistiken ÄR skyhög, mordfrekvensen ligger stadigt på 50 om dagen. Men som alltid är det där arbetslöshet, missbruk och håglöshet råder, som brottsligheten slår ner. Det vill säga i landets kåkstäder. Det är dom tiotals miljoner svarta och färgade i townshipen som är dom som är mest utsatta för kriminaliteten. Ändå är det medelklassen i städerna som ojar sig mest, bygger högst murar och sprider flest rykten och vanföreställningar om farligheten.

Måtte 2010 bli året då denna rädsla sätts i perspektiv. Landet har inte råd med sitt farlighetsrykte, särskilt inte under det viktiga Fotbolls-VM-året. Landet behöver – och förtjänar – sina turister, sina utbytesstudenter och den kvalificerade arbetskraften – och framförallt: ett annat, mer nyanserat samtalsklimat om brott och farlighet.

Sänt i OBS i P1 den 6 januari 2010

_________________________________________
Relaterade texter:

Drink på terrassen?

Säkerhetsparanoian gör Sydafrika till ett osäkrare land

Presidentbröllop

av TOR BILLGREN


Foto: Shan Pillay, The Mercury

Idag är tidningarna fulla av bilder från bröllopet mellan president Jacob Zuma och Thobeka Madiba, som tidigare har kallats Thobeka Mabhija i media. Mabhija är hennes mors efternamn och Madiba hennes fars klannamn. Hon har tagit sig efternamnet Madiba-Zuma och därmed är Sydafrikas två mest kända namn förenade i ett. Nelson Mandela tillhör nämligen också Madibaklanen, och kallas ofta just Madiba.

_____________________________________________
Läs mer om festligheterna här.

Fler bilder.

Läs- och lyssningstips: William Gumede

av TOR BILLGREN

I veckans Publicerat i P1 intervjuas en av mina favoritkommentatorer, William Gumede.

- Anledningen till att Afrika består av så många diktaturer är att statschefer typ Mugabe fortfarande kontrollerar medierna! De ekonomiska problemen gör dessutom att regimerna kan ta tillbaka de få oberoende medierna som ändå finns.

Hör programmet via Publicerats hemsida.

Han medverkar även i dagens Sunday Times, där han föreslår riktlinjer för Sydafrikas politiska framtid. Ideologierna har kommit till världs ände, skriver han och pläderar för en nystart med fräscha idéer och ett språkbruk som inte är kontaminerat av det förflutnas retorik. Han kritiserar även den senaste tidens krav på nationalisering, som bland annat hörts från ANC:s ungdomsförbund:

Some, for example, call for nationalisation; yet the public services cannot collect refuse bins regularly. Will we let the same people we are blaming for running the Department of Home Affairs into the ground run Standard Bank?