På förra söndagens kulturuppslag [i Sydsvenskan] skrev jag om den zimbabwiske konstnären Owen Maseko. Han hamnade i blåsväder för lite mer än ett år sedan, när han öppnade en utställning om Robert Mugabes massakrer i de sydvästliga delarna i landet i början av 80-talet. Utställningen stängdes, konsten förbjöds och Maseko åtalades.
Fallet uppmärksammades ytterligare i tisdags, då magasinet Time placerade honom på en tio-i-topp-lista över förföljda konstnärer, mellan den sovjetiske regissören Andrej Tarkovskij och målaren Caravaggio. Listan toppades av konstnären Ai Weiwei, som greps i Beijing söndags. Naturligtvis är själva listan irrelevant – syftet är heller knappast att rangordna lidande, utan att aktualisera frågan om konstens frihet.
Jag talade med Owen Maseko i veckan. Han hade inga nyheter om den väntande rättegången. Det kan bli snart, det kan dröja. Och det är ju precis som det ska vara. Oförutsägbarhet och godtycke är ett effektivt repressionsverktyg. Fram till rättegången är han fri, men om han fälls kan han få upp till 20 års fängelse.
Fallet uppmärksammades ytterligare i tisdags, då magasinet Time placerade honom på en tio-i-topp-lista över förföljda konstnärer, mellan den sovjetiske regissören Andrej Tarkovskij och målaren Caravaggio. Listan toppades av konstnären Ai Weiwei, som greps i Beijing söndags. Naturligtvis är själva listan irrelevant – syftet är heller knappast att rangordna lidande, utan att aktualisera frågan om konstens frihet.
Jag talade med Owen Maseko i veckan. Han hade inga nyheter om den väntande rättegången. Det kan bli snart, det kan dröja. Och det är ju precis som det ska vara. Oförutsägbarhet och godtycke är ett effektivt repressionsverktyg. Fram till rättegången är han fri, men om han fälls kan han få upp till 20 års fängelse.
Publicerad i Sydsvenskan den 1o april 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar