Imorgon, den 12 april, är det på dagen 38 år sedan Swaziland blev en diktatur. Den dåvarande kungen Sobhuza II införde undantagstillstånd, upplöste parlamentet och tog personligen kontroll över landet.
Det är därför den växande demokratirörelsen i landet har valt just den 12 april som dag för sina sedan länge planerade massdemonstrationer mot regimen. Kan det lilla landet som är insprängt i Sydafrikas nordöstra hörn bli nästa i raden av afrikanska diktaturer att falla?
Redan för en månad sedan hölls demonstrationer i landet, arrangerade av bland annat den nationella studentorganisationen. Det var som en sorts generalrepetition inför morgondagens protester. 8000 demonstranter slöt upp då, utan att mötas av några värre våldsamheter från myndigheternas sida. Men imorgon är det alltså den stora dagen.
Swazilands ekonomi är centrerad kring envåldshärskaren Kung Mswati III:s hov och hans 13 hustrur. Han tog över makten i landet efter sin far 1986 och styr det som sin privata egendom. Han lever i bisarr lyx, medan resten av landets knappt miljonen invånare generellt har det mycket svårt. 2/3 av befolkningen har mindre än en dollar att röra sig med om dan och landet är i särklass värst drabbat i världen när det gäller HIV/AIDS. Dessutom är staten pank.
Kung Mswati III efterträdde sin far Sobhuza II 1986.
Så det är inte märkligt att människor nu börjar få nog. Proteströrelsen har skapats kring en grupp på Facebook – The April 12 Swazi Uprising – och repetitionen i mars visade att organisationsformen fungerar.
Men Stephen Faulkner på sydafrikanska kommunarbetarfacket SAMWU varnar för överdriven tro på de sociala medierna. I en text på Swaziland Solidarity Network påpekar han att det inte räcker med en Facebookgrupp och ett datum för att göra revolution. Han varnar också för förenklade paralleller till Tunisien och Egypten, och understryker i stället vikten av att organisera underifrån, öga mot öga, och utbilda i demokrati. Han avslutar optimistiskt med att den typen av organisering också till stor del HAR ägt rum i Swaziland, främst då inom fackföreningarna.
Manqoba Nxumalo som är journalist på The Times of Swaziland, är också optimistisk i sina texter på sajten Free African Media. Men det finns en mörk underton. Han påminner om uppgifter som kommit fram via Wikileaks, om att armén rustar upp. Då ska man komma ihåg att Swazilands försvar skapades just för att upprätthålla undantagstillståndet 1973. Arméns uppgift har aldrig varit att skydda folket från yttre angripare utan att skydda regimen och kungen från folket.
Swaziland gränsar till Mocambique och de sydafrikanska provinserna Mpumalanga och KwaZulu-Natal.
Den stora och viktiga frågan är hur Sydafrika kommer att ställa sig till folkliga krav på demokrati och eventuella våldsamheter. Sydafrika har enorm makt i sammanhanget. Swaziland är inte bara bokstavligen omslutet av Sydafrika, utan är också helt ekonomiskt beroende av sin granne.
Två faktorer riskerar att minska Sydafrikas handlingsutrymme. Den första: företeelsen att afrikanska ledare ogärna kritiserar sina kollegor. De sydafrikanska silkesvantarna gentemot Robert Mugabe i Zimbabwe är ett exempel på detta.
Den andra faktorn är om möjligt ännu känsligare. Och det är att Sydafrikas politiska elit har mycket täta band med kungahuset i Swaziland. Nelson och Winnie Mandelas äldsta dotter Zenani är gift med Kung Mswatis äldre bror. En av president Jacob Zumas fästmöer är kungens syskondotter. Och kung Goodwill Zwelithini, som är den sydafrikanska zulunationens ceremoniella monark är gift med en av kung Mswatis systrar.
Såväl zulu- som ANC-aristokratin är alltså ingifta i kungahuset. Detta behöver inte betyda ett dugg, men kan vara bra att hålla i minnet, om demokratikraven och eventuella våldsamheter möts av tystnad från Sydafrikas sida.
Sänt i OBS i P1 den 11 april 2011
_________________________________________
Fotnoter
Nästa tisdag, den 19:e firar Kung Mswati III 25 år på tronen.
Här ligger en intervju med ledaren för den nationella studentorganisationen, som är en av demokratirörelsens ansikten utåt.
I länkarna nedan ligger ett tredelat reportage om situationen i Swaziland ur sydafrikanska tidningen Mail & Guardian:
Economic meltdown may be just the fuse Swaziland needs
Ruled by fear
The monarchy in the money
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar