Thabo Mbeki och Manto Tshabalala-Msimang.
I en CNN-intervju i fredags försökte president Jacob Zuma friskriva såväl sig själv som ANC från Sydafrikas förödande hiv/aidspolitik under 2000-talets fem första år. Regeringen förnekade att hiv orsakar aids och vägrade att distribuera antiretrovirala mediciner till de smittade och rekommenderade istället rotfruktsdiet för att stärka immunförsvaret. Enligt en rapport från Harvard School of Public Health förra året kostade denna politik fler än 330 000 människoliv.
I CNN hävdade Zuma att aidspolitiken enbart baserade sig på dåvarande presidenten Thabo Mbekis och hans hälsominster Manto Tshabalala-Msimangs "privata åsikter" och sålunda varken reflekterade regeringens eller ANC:s hållning i frågan.
Detta är förstås struntprat. I egenskap av ANC:s högste företrädare var Mbeki också den högste och främste representanten för partiets politik. Zuma var dessutom vicepresident under den kritiska perioden fram till 2005.
Mbeki fick sparken av sitt parti i september 2008, men knappast på grund av aidspolitiken. Inte heller Tshabalala-Msimang fick sparken efter sin mördande insats som hälsominister - utan befordrades istället till en ministerpost i presidentkansliet. Efter valet i april fick hon en reträttpost som parlamentsledamot och hon sitter också med i ANC:s mäktiga verkställande utskott (NEC). Detta är typiskt för hur ANC brukar belöna veteraner från kampen mot apartheid. Några år i exil eller på Robben Island värderas högre än kompetens och lämplighet.
Första steget i att upprätta Sydafrikas internationella anseende och lindra smärtan för de drabbade måste vara att att ge Tsabalala-Msimang sparken från alla politiska uppdrag. Andra steget att tvinga Thabo Mbeki att be om ursäkt. Som tredje steg måste Zuma också be om ursäkt. Dels för sin del av ansvaret, dels för sitt försök att smita undan.
En av satirikern Zapiros många kommentarer till regeringens före detta aidspolitik.
I CNN hävdade Zuma att aidspolitiken enbart baserade sig på dåvarande presidenten Thabo Mbekis och hans hälsominster Manto Tshabalala-Msimangs "privata åsikter" och sålunda varken reflekterade regeringens eller ANC:s hållning i frågan.
Detta är förstås struntprat. I egenskap av ANC:s högste företrädare var Mbeki också den högste och främste representanten för partiets politik. Zuma var dessutom vicepresident under den kritiska perioden fram till 2005.
Mbeki fick sparken av sitt parti i september 2008, men knappast på grund av aidspolitiken. Inte heller Tshabalala-Msimang fick sparken efter sin mördande insats som hälsominister - utan befordrades istället till en ministerpost i presidentkansliet. Efter valet i april fick hon en reträttpost som parlamentsledamot och hon sitter också med i ANC:s mäktiga verkställande utskott (NEC). Detta är typiskt för hur ANC brukar belöna veteraner från kampen mot apartheid. Några år i exil eller på Robben Island värderas högre än kompetens och lämplighet.
Första steget i att upprätta Sydafrikas internationella anseende och lindra smärtan för de drabbade måste vara att att ge Tsabalala-Msimang sparken från alla politiska uppdrag. Andra steget att tvinga Thabo Mbeki att be om ursäkt. Som tredje steg måste Zuma också be om ursäkt. Dels för sin del av ansvaret, dels för sitt försök att smita undan.
En av satirikern Zapiros många kommentarer till regeringens före detta aidspolitik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar