Den kontroversiella affischen.
- Vi får ofta höra att vi inte behövs längre”, sa en av arrangörerna till gayfilmfestivalen Out in Africa inför förra lördagens program.
- Men idag fick vi beviset. Sjuhundra av våra posters har rivits ner runt om i Kapstaden. Det finns folk som inte gillar oss därute.
Festivalen, som äger rum för sextonde gången, började i Johannesburg i början av månaden och slutar i Kapstaden idag. En av de mest hyllade filmerna hittills är ”Shank”, som utspelar sig i gängmiljö i Bristol. Det sups, snortas och knackas bög, samtidigt som en av medlemmarna, Cal (Wayne Virgo), förstås själv är garderobshomo. Scenerna där han och gängbrodern Jonno (Tom Bott) machobröstar sig mot varandra och delar på jointar har perfekt timing och sprakar av elektricitet och erotik.
Röken går från lunga till lunga. Wayne Virgo och Tom Bott.
Cal lämnar gänget med buller och bång och inleder ett förhållande med ett av deras offer, franska superfjollan Olivier (Marc Laurent) - och här börjar klyschorna hagla. Olivier svänger med shoppingpåsar och paraply till soft bossa nova och spelar över. Fast på ett fullständigt oemotståndligt sätt, vilket gör scenerna till varm komik istället för pinsamma pekoral.
Stämningen av icke-existerande vuxenvärld känns igen från Larry Clarks filmer – fast utan den gubbsjuka blicken. För regi och kameraarbete står den 21-årige debutanten Simon Pearce, som gör ett häpnadsväckande arbete. Inte perfekt, men oerhört charmigt.
Författarna Darren Flaxstone och Christian Martin har slipat lite väl mycket på intrigen och mättat manuset med några smarta vändningar för mycket. Största invändningen är dock soundtracket. Filmmakarna har uppenbarligen försökt skapa Brokeback Mountain-vibbar med ensamt plinkande gitarrer, men har inte lyckats låt bli att smeta på smäktande pianon, vilket gör att nyanserna drunknar i olidlig präktighet.
"Shank" visas på gayfilmfestivalen i Köpenhamn, med premiär den 19 oktober. Visas även den 20:e och 25:e.
- Men idag fick vi beviset. Sjuhundra av våra posters har rivits ner runt om i Kapstaden. Det finns folk som inte gillar oss därute.
Festivalen, som äger rum för sextonde gången, började i Johannesburg i början av månaden och slutar i Kapstaden idag. En av de mest hyllade filmerna hittills är ”Shank”, som utspelar sig i gängmiljö i Bristol. Det sups, snortas och knackas bög, samtidigt som en av medlemmarna, Cal (Wayne Virgo), förstås själv är garderobshomo. Scenerna där han och gängbrodern Jonno (Tom Bott) machobröstar sig mot varandra och delar på jointar har perfekt timing och sprakar av elektricitet och erotik.
Röken går från lunga till lunga. Wayne Virgo och Tom Bott.
Cal lämnar gänget med buller och bång och inleder ett förhållande med ett av deras offer, franska superfjollan Olivier (Marc Laurent) - och här börjar klyschorna hagla. Olivier svänger med shoppingpåsar och paraply till soft bossa nova och spelar över. Fast på ett fullständigt oemotståndligt sätt, vilket gör scenerna till varm komik istället för pinsamma pekoral.
Stämningen av icke-existerande vuxenvärld känns igen från Larry Clarks filmer – fast utan den gubbsjuka blicken. För regi och kameraarbete står den 21-årige debutanten Simon Pearce, som gör ett häpnadsväckande arbete. Inte perfekt, men oerhört charmigt.
Författarna Darren Flaxstone och Christian Martin har slipat lite väl mycket på intrigen och mättat manuset med några smarta vändningar för mycket. Största invändningen är dock soundtracket. Filmmakarna har uppenbarligen försökt skapa Brokeback Mountain-vibbar med ensamt plinkande gitarrer, men har inte lyckats låt bli att smeta på smäktande pianon, vilket gör att nyanserna drunknar i olidlig präktighet.
"Shank" visas på gayfilmfestivalen i Köpenhamn, med premiär den 19 oktober. Visas även den 20:e och 25:e.
Publicerad i förkortad form i Sydsvenska Dagbladet den 20 september 2009.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar