Faran med Malema vs. behovet av nyanser

av TOR BILLGREN

Jag ondgör mig ofta över att det blir så mycket medialt fokus på ledaren för ANC:s ungdomsorganisation (ANCYL), Julius Malema. I Sydafrika är tidningarna helt besatta av honom. Under torsdagen och fredagen har ANCYL marscherat från Johannesburg till Pretoria för att demonstrera för "ekonomisk frihet", och journalisterna twittrar om varenda steg han tar, vad han säger, vad han har på sig, om han åker bil delar av marschen och så vidare, och så vidare. Även i Sverige får vi läsa om honom tämligen ofta.

Därför är det motsägelsefullt att jag skriver ytterligare ett inlägg honom, jag vet. Men lika mycket som det är viktigt att framhålla att hans retorik och populism är farlig, måste man akta sig för att demonisera honom. I det här inlägget vill jag först peka på några av problemen med Malema, och sedan nyansera bilden.

1. Problemen
Malema har under sin politiska karriär lagt mycket krut på att polarisera - inte bara mot vita, utan även mot politiska motståndare, som Pan Africanist Congress. Sjungandet av "Shoot the boer"-sången ska ses i det perspektivet. Han exploaterar och fördjupar den vi- och dom-känsla som präglar det sydafrikanska samhället, och verkar därmed stick i stäv med den anda som Nelson Mandela försökte skapa under 90-talet.

Han åker land och rike runt och lovar de utfattiga massorna guld och gröna skogar, men befinner sig inte i position att uppfylla löftena. Han driver frågan om att nationalisera Sydafrikas gruvor och banker stenhårt, som någon sorts snabblösning på ojämlikhetsproblemet.

Men det jag tycker är mest oroväckande med Malema just nu, är sättet på vilket han väljer att porträttera sig i offentligheten- det vill säga den bild han försöker sälja till sina sympatisörer. Nedanstående fotografier är tagna i samband med den rättegång där han blev fälld för hate speech i september:





Detta är alltså ledaren för regeringspartiets ungdomsförbund i en demokratisk stat (den svenska motsvarigheten är Erik Bengtzboe, muf) . Men är det verkligen vad vi ser på bilden? Är det så han vill framstå? Kostymklädda privata livvakter med sladdar i öronen och dragna automatvapen...?

Jag ser snarare en bild av en person som vill framställa sig som en klichéartad afrikansk diktator. Och det är oroande. Han har nyligen börjat använda basker à la Che Guevara. Steget till leopardmössa à la Mobutu Sese Seko är inte särskilt långt. (Kvinnan i mitten av den nedre bilden är för övrigt Winnie Madikizela-Mandela.)

Vi bör komma ihåg att avståndet mellan ordförandeposten i ANCYL och den verkliga makten inom ANC är väldigt kort. Malusi Gigaba gick direkt från ANCYL-ordförande till vice inrikesminister 2005. Två år efter att Fikile Mbalula hade slutade som ledare, blev han utsedd till vice polisminister i Jacob Zumas regering. Idag är han idrottsminister och generalsekreterarkandidat.


2. Nyansen
Visst kan man säga att Malema exploaterar de känslor av bitterhet och resentment som finns hos de försummade fattiga svarta massorna. Men man får inte glömma att dessa känslor är verkliga och värda att ta på största allvar. Problemen finns och han för upp dem på dagordningen, eftersom ingen annan gör det.

En av hans käpphästar är den ytterst känsliga frågan om jordägande. När ANC vann valet 1994 lovade de att omfördela 30% av Sydafrikas jord från vita landägare till svarta, på grundval av principen "villig säljare - villig köpare". Staten skulle köpa jorden av de vita landägarna och distribuera den vidare. Men 2009 hade ännu bara 6% av jorden omfördelats.

Den sydafrikanska jordreformen går på lerfötter. "Byråkrati som löper amok", som professor Ian Scoones uttrycker det. (Scoones är medförfattare till en bok om Zimbabwes landreform. Det dyker snart upp en intervju med honom här på bloggen.)

En annan anledning till att det går långsamt, är att de vita landägarna är ovilliga att gå landreformsvisionen till mötes. Det är detta Malema hugger fast vid och påminner om hur oerhört billigt de vita kom undan efter 1994.

(Naturligtvis finns det gott om principiella invändningar mot att vita landägare skulle vara tvungna att sälja delar av sina egendomar. Men Sydafrikas historia är långt från normal (svarta fick ju t.ex. inte äga jord under apartheidtiden). Därför är det inte märkligt att det krävs onormala och principiellt märkliga åtgärder för att rätta till problemen som skapats i det förflutna.)

* * * * *

För några veckor sedan publicerades Fiona Fordes bok "An Inconvenient Youth - Julius Malema and the 'new' ANC". Hon har följt Malema under en längre tid och intervjuat honom vid flera tillfällen. Jag har inte läst boken, men det tydligt att hon har försökt ge en journalistiskt hederlig bild av honom.

Det brukar till exempel sägas om Malema att han beundrar Zimbabwes diktator Robert Mugabe och att han vill se samma typ av blodiga ockupationer av vitägda farmer som ägde rum i Zimbabwe på 00-talet. Forde menar att så inte är fallet. Däremot har han uttryckt glädje över ATT det ägt rum landreform i Zimbabwe. Enligt Forde stod han vid ett besök i Zimbabwe upp mot Mugabe och protesterade mot våldet.

Hon framhåller vidare att Malema inte beundrar Mugabe. Det han uppskattar med honom, är att han har markerat mot vänstern, vilket Malema också gjort i Sydafrika. Han ligger i bitter fejd med Sydafrikas kommunistparti (SACP och vill avsätta kommunisten Gwede Mantashe som generalsekreterare för ANC. (Malema är förstås också vänster, men hans extrema populism gör det svårt att sätta honom på en höger/vänster-skala som baserar sig på ideologi.)

I senaste numret av The Africa Report (November 2011) skriver Forde för övrigt en bra artikel om Malemas väg till makten, och hur det kommer sig att han har kunnat nå så långt på så kort tid.

Här nedan publicerar jag de Twitterinlägg som @BooksLIVESA publicerade under ett samtal med Fiona Forde i samband med lanseringen av boken. Jag har fetat särskilt intressanta inlägg. Läs från botten och upp.

* * * * *

Fiona Forde signs copies of An Inconvenient Youth yfrog.com/o0hyoorj

Forde: And, in the meantime, all our leaders are out to lunch; no-one's running the country

Forde: We're looking at a drama that's going to take as right through to December 2012

Forde: His card is heavily marked - he has been disciplined twice within short space of time

Forde: I don't think you will see whites being persecuted in the same way as in Zimbabwe

Forde: Malema isn't very popular in Limpopo, he has a lot of enemies, has divided people

Q about Malema's reception in Seshego

Forde responds to a question on Malema's lack of formal education - English is his fourth language!

Forde: An Inconvenient Youth is probably not the most important thing on his mind

Forde: I was supposed to meet him that evening to give him a copy but it hasn't happened yet

Forde: Malema was handed disciplinary charges the Friday before the book came out

Forde: I would imagine that there's someone watching this and waiting for the opportunity to jump in

Q about whether anyone else is speaking for the sidelined - esp if Malema gets pushed aside

But he doesn't like Mugabe - what he does like is that Mugabe has spoken out against the left

Forde: Cunning Mugabe move - they were watching him

Q about trip to Zimbabwe

Forde agrees but, though she didn't like Mbeki, reckons things were clearer under his leadership

Audience member suggests that idea of chaotic ANC is not a new one

Thamm opens discussion up to the floor

But Forde found this too obvious to include

Forde mentions review in The Times yesterday which criticized the book for omitting details relationship between Malema & Zuma

Forde: He has the scoop on everyone

Forde: if Julius was to find himself in a corner, he would spill the beans

But all we're talking about is the political - can't mention the legal because everyone else is guilty on the same scale

Forde: Malema has two challenges - political and legal

Thamm asks about criminal charges

Forde: But maybe he will now be sidelined

Forde: Malema ran out the back door and captured the big constituency which was the masses

But, for her, the difference between the two is that the Chinese Communist Part has discipline!

Forde mentions how ANC is often compared to Chinese Communist Party

Lack of a national plan - Forde: We are only now beginning to develop a national plan under Trevor Manuel

Forde argues that Malema won't have membership revoked just kept quiet so Zuma can stand for office again

Thamm: Media gets caught up in this general narrative

Thamm mentions how ruling party is absorbed in internal problems - inward-looking; no future plan

Forde: In this room tonight, most people could write a book about Julius Malema, but few could write a book about South Africa

Forde recalls moment in Zimbabwe when Malema stood up to Mugabe and said "We can't have this violence, it has to stop"
Forde describes how Malema will stand up to just about anyone - but would always do what his grandmother told him

Forde on her relationship with Malema: He was an extremely easy person to talk too; always very open

Apparently Malema's mother was epileptic and "emotionally challenged" - not quite sure what the latter means

Forde: it shocked me when he talked about his mother, and his eyes filled with tears

Forde: I'm not sure if I'm proud to say Julius and I actually did get along!

Thamm: telling of a lack of proper leadership within the ANC
Thamm: Malema shows us how a country deals with its rebels, shows up cracks in society

He had been involved in tenders from a young age, but real involvement was from 2004 as president of ANCYL in Limpopo

Forde: When he went home to Limpopo in 2003, that's when the trouble started

Forde emphasizes need to watch what is happening in the provinces and not just in Luthuli House

Forde: One of the ways he survived was to associated with older people - his friends have always been older than him

Forde: He is a survivor

Forde: Where Malema comes from is extremely poor - very small house with lots of inhabitants

Forde: I have never come across anyone as fearless as Julius Malema in my life
Forde: Julius was going to come up one way or the other - the media didn't create him

Forde: These days people are coming in and changing the ANC rather than being changed by the ANC

Forde: there was designer detail attached to each and every one of them. It was tragic to look at them

and he was followed by his bodyguard!

Then in came the SA youth - Malema was decked out in designer t-shirt, designer shoes, designer watch

Youth from around the world dressed in faded jeans & takkies - socialist youth, looked like young activists

Stayed at modest 3 star hotel outside Caracas

Forde describes youth conference in Caracas - for SA to get brief and host own festival

A series of article for the Sunday Independent came out of this - one about Malema the man & one about Malema the politician

She did - in October 2009 - which sowed the seeds for the book

Forde: I asked my editor if I could shadow Malema for a week

Forde: He wasn't leaving our front pages but I felt there was more to Malema than what the media was saying

Forde: He developed a place in our newspapers as a buffoon - a man who couldn't speak English properly

Forde: Malema learnt to raise his voice - he helped bring Zuma back into power

Left with what @zapiro called "the pirates of Polokwane" with Malema in the middle

When Forde asked him for an interview, he responded, "Well, I don't actually do interviews"

Forde: He was much thinner and more timid

It started by phone and was then face to face

Forde worked for Independent Newspapers at the time of Polokwane - they sent her to track down Malema

The story begins in 2007 - a before Polokwane and after Polokwane

Marianne Thamm introduces Fiona Forde #livebooksyfrog.com/nz10370100j


_______________________________________
Fler Malematexter

Malema fälld för hate speech

Populism i Sydafrika

Den oroande rasifieringen av det offentliga samtalet

Kommentar om nationaliseringsplaner och ANCYL:s inflytande

"Med hjälp av nyttiga idioter i väst lyckades de porträttera sig som en demokratisk rörelse."

Vansinnig vecka i Sydafrika

Positiva signaler från Zuma

av TOR BILLGREN


Sydafrikas justitieombudsman Thuli Madonsela.

Under en presskonferens idag annonserade president Jacob Zuma vissa ommöbleringar i sin regering, något han för övrigt gjorde för nästan precis ett år sedan också. Då fick sju ministrar gå, idag har två fått sparken: Sicelo Shiceka (Minister of cooperative governance and traditional affairs), som har missbrukat statliga medel för privata ändamål och misskött sitt jobb i största allmänhet, samt Gwen Mahlangu-Nkabinde (Minister of Public Works). Dessutom - och detta är rätt stort - befriades polischefen Bheki Cele från sitt uppdrag under den tid han utreds för oegentligheter kring ett miljardkontrakt i samband med att polisen skaffade nytt högkvarter i Durban. Sparkandet av Gwen Mahlangu-Nkabinde är också kopplat till den historien. Bheki Cele behåller lön och förmåner under utredningen.

Hans företrädare, Jackie Selebi, avtjänar sedan 2010 ett 15 år långt fängelsestraff för korruption. ANC har otur med sina höjdarpoliser.

Samtliga åtgärder är resultat av utredningar av Sydafrikas justitieombudsman (Public Protector), Thuli Madonsela. Det är väldigt positivt att hennes arbete tas på allvar och får konsekvenser. Madonsela fanns med på tidningen The Africa Reports lista över 50 kvinnor som formar kontinentens framtid, som jag skrev om här.

President Zuma presenterade också den grupp som ska utreda den mutomsusade vapenaffär som varit en följetong i landets medier och rättegångssalar i decennier, och som även Sverige och SAAB är insyltade i genom försäljningen av 26 JAS-plan. Utredningsuppdraget går till de tre domarna Willie Seriti (ordförande), Francis Legodi och Willem van der Merwe. Den sistnämde var för övrigt domare i den rättegång där Zuma var åtalad för våldtäkt 2005-2006. Van der Merwe frikände Zuma från anklagelserna, men gav honom en reprimand för sin oförsiktighet (under rättegången förklarade Zuma att han tagit en dusch efter samlaget för att skydda sig mot HIV). Jag antyder inte att van der Merwe skulle ha fått det här uppdraget på grund av frikännandet - men tycker ändå att det är relevant att nämna i sammanhanget.

Gruppen har två år på sig att utreda vapenaffären. Förhoppningsvis kommer även misstankarna mot Zuma själv äntligen att utredas. Det korruptionsåtal som hängde över honom 2009 lades ner på ytterst tvivelaktiga grunder precis före valet som gjorde honom till president.

Referat från Sydafrikaseminarium

av TOR BILLGREN

Igår medverkade jag vid ett lunchseminarium i Riksdagshuset om politiska utmaningar i Sydafrika, arrangerat av Folkpartiet och SILC (Swedish International Liberal Centre). Huvudtalare var Tim Harris, parlamentsledamot för oppositionspartiet Democratic Alliance (DA) och skuggminister för handel och industri. Han inledde med att sammanfatta partiets historia, som börjar med bildandet av Progressive Party 1959, och lyfte upp de senaste årens framgångar under Helen Zilles ledning. 2006 vann partiet Kapstaden och 2009 tog det över styret i hela Western Cape-provinsen. Vid lokalvalet i våras var partiet snubblande nära att vinna ytterligare en av landets 8 storstäder, Port Elizabeth, och ökade sitt stöd anmärkningsvärt i Johannesburg, från 27,0% 2006 till 34,6%.

Förutom att partiets politik har blivit allt populärare, förklarade Harris framgångarna med dels Zilles hårda och målmedvetna arbete, dels hennes tunga struggle credentials från kampen mot apartheid, något som naturligtvis fortfarande är viktigt för Sydafrikanska väljare.

Som så ofta när man diskuterar det politiska läget i Sydafrika av idag, kom Harris också in på skandalerna kring ordföranden för ANC:s ungdomsorganisation, Julius Malema. Det är lite trist att så mycket fokus hamnar på en ledare för ett ungdomsförbund, och inte ”de riktiga” politikerna – men Malemas oroande populism och högtflygande maktambitioner kan inte ignoreras.

Min roll under seminariet var att kommentera Harris inledning och ställa några frågor. Jag påpekade det absurda – men oundvikliga – i att lägga så mycket krut på Malema i debatten och förklarade att han lever i symbios med medierna, som älskar att göra rubriker av hans (ofta medvetet) korkade och skandalösa uttalanden. Jag varnade för den populära tendensen att framställa honom som en clown och underströk att han varken är rolig eller mysig, utan farlig.

Man måste dock förstå att de känslor av missnöje som Malema exploaterar inte är gripna ur luften. Ilskan över att fattigdomsbekämpningen är ineffektiv är naturligtvis befogad, liksom bitterheten över att (de ofta vita) storägarna av land inte gjort tillräckligt mycket för att tillmötesgå det enorma behov av mark som finns hos landets svarta befolkning. Just frågan om återdistribuering av land är den känsligaste och viktigaste i alla före detta kolonier, och Tim Harris höll med om att den måste lösas skyndsamt.

Något jag hade velat ta upp med Harris om det hade funnits tid, är veteranjournalisten RW Johnsons nyligen framförda kritik mot DA, som bland annat går ut på att partiet de senaste åren har vuxit och breddats på bekostnad av sina liberala principer. Den omfattande texten (del 1 och del 2) ger en bra översikt över Sydafrikas liberala traditioner och de utmaningar och avgörande policybeslut DA står inför idag.

Utdrag:

The DA thus has some very serious work to do. It must re-discover and re-define its liberal roots, develop a far stronger and more explicit sense of its own history and its placement within the liberal tradition. How many of the DA's new parliamentary intake even understand the central importance in the party's history of "Merit, not race"? If it doesn't do this, as it grows it will inevitably become the vehicle for ambitious tenderpreneurs and "Big Men". If, for example, it were to start winning 35% or 40% of the vote it would be very difficult to prevent a simple migration into it of all manner of ANC patronage bosses eager to ride a new horse to power.

It is, in this context, alarming to read that Moletsi Mbeki (sic!), Trevor Manuel and other from the ANC tradition have already been offered the DA leadership as the price of their defection. No nonsense about political principles here: the idea is simply one of trade in political bosses, extending the process which brought in [the president of Independent Democrats and former PAC-member, Patricia] De Lille.

Similarly, if one starts the marchandise of party positions based simply on a candidate's communal origins as a means of leveraging "their" electoral bloc, one has quietly jettisoned non-racial meritocracy in favour of "seeking new markets". And the DA simply loses all its meaning if it becomes the Tweedle-dum to the ANC's Tweedle-dee.

(Texten har förstås givit upphov till debatt. Här ligger en replik från den politiske kommentatorn Alexander Matthews.)

* * *

Det var väldigt roligt att få möjlighet att medverka i det här sammanhanget. Seminariet var välbesökt och publiken ställde initierade frågor om kriminalitet, kvinnors villkor och klimatet. Det är nog just den här typen av arbete jag egentligen vill hålla på med, det vill säga kommentarer, opinionsarbete och research kring Sydafrikansk nutidspolitik och närhistoria.

Sydafrika har ingen moralisk skuld till omvärlden

av TOR BILLGREN

Förra fredagen fyllde ärkebiskop emeritus Desmond Tutu 80 år. Om Nelson Mandela är nummer ett i Sydafrika, så är Tutu utan konkurrens tvåa. Han fick Nobels fredspris 1984 och blev ärkebiskop för anglikanska kyrkan i Kapstaden 1987. I mitten av 90-talet ledde han Sannings- och Försoningskommissionen, där vittnesmål om apartheidssystemets och frihetskampens grymheter ventilerades och sattes på pränt. På en berömd bild från förhören sitter han med pannan mot bordet och skakar av gråt. De senaste åren har han bland annat uppmärksammats för sitt kompromisslösa stöd för homosexuellas rättigheter – en modig hållning på en kontinent där attityderna mot homosexualitet fortfarande är mycket negativa, och i ett land där den politiska ledningen snarast verkar skämmas för den inhemska, radikala lagstiftningen på området.

Men under födelsedagsveckan var det inget av Tutus gärning som stod i fokus – utan debaclet kring Dalai Lama. Den tibetanske andlige ledaren var inbjuden som gäst och talare på födelsedagskalaset i fredags, men när det stod klart att de sydafrikanska myndigheterna inte skulle hosta fram ett visum i tid, avbokades resan. Tutu blev rasande. Under en presskonferens dundrade han att ANC-regeringen är värre än apartheidregeringen – ”för från den förväntade vi oss inget bättre”. ANC svarade med uppbragta kommentarer och vicepresidenten skämde ut sig med den uppenbara lögnen att man hade TÄNKT ge Dalai Lama visum, men att han hann avboka biljetten. Bloggosfären, oppositionen och medierna exploderade: Hur kan Sydafrika och ANC – som själva kämpat mot förtryck och tagit emot internationell solidaritet, förneka en frihetssymbol och fredspristagare inträde i landet? Samma sak hände för övrigt även förra våren, med en inställd fredskonferens som resultat.

Anledningen till att ANC-regeringen gång på gång låter sig utsättas för den här typen av pr-fiaskon stavas förstås Kina. Så sent som för två veckor lovade Peking att investera ytterligare 2,5 miljarder dollar i Sydafrika, och i söndags framkom det att en hög ANC-delegation hade deltagit i ett politiskt utbyte med det kinesiska kommunistpartiet just under Tutus födelsedagsvecka. Att Sydafrika under dessa omständigheter skulle agera emot Pekings vilja är inte särskilt troligt. De ideologiska och finansiella banden till Kina är starkare än de idealistiska till Dalai Lama.

Detta kan och bör man förstås kritisera. Men argumentet att ANC skulle ha någon sorts plikt att agera på ett visst sätt för att rörelsen fick omvärldens stöd i kampen mot apartheid, är suspekt och billigt. För det var väl knappast snällhet och baktankar om gentjänster som motiverade det internationella motståndet mot apartheid, utan det principiella ställningstagandet om att systemet var omoraliskt och rasistiskt? Ett sådant ställningstagande kräver inga motprestationer. Sydafrika har ingen moralisk skuld att betala tillbaka till omvärlden. Visst kan man konstatera att ANC hycklar – men det gör i högsta grad även den som indignerat utbrister "Och vi som gav er vårt stöd".

Publicerad i Sydsvenskan den 14 oktober 2011