Idag har Clint Eastwoods "Invictus" premiär på svenska biodukar, där den har fått underrubriken "De oövervinneliga". De svenska recensenterna poängterar att det är en konventionell film och är i allmänhet imponerade över Morgan Freemans gestaltning av Nelson Mandela. Samtidigt tycker många att den långa rugbyscenen i slutet är långdragen och trist.
Mest entusiastisk är Bernt Eklund i Expressen, som ger filmen 4/5 i betyg. "[E]n övertygande seger för gammaldags filmberättande", skriver han. Svenska Dagbladets Jeanette Gentele är också positiv (betyg 4/6), främst över Morgan Freeman: "blicken, lätt avsmalnande, är den rätta. Accenten och kroppsspråket sitter perfekt. Det är så bra att ögonen tåras på mig när han svär presidenteden."
Maarit Koskinen (Dagens Nyheter) hade låga förväntningar på kombinationen Eastwood + sentida moralfabel, men medger att hon blev positivt överraskad. "[E]tt stabilt hantverk utan yviga experiment, lite sport och en skärva nutidhistoria" (betyg 3/5).
Mattias Oscarsson är mindre imponerad i Sydsvenskan och köper inte extasen och orgien i manlig kämpaglöd i slutet. Kommunalarbetarens Fanny Westin hade "urbota tråkigt" när hon såg filmen (betyg 2/5) och Kulturnytts Gunnar Bolin efterlyser fler konflikter runt huvudpersonen. Framför allt hade han föredragit historien berättad som dokumentär. "[I]ntressant, men som film stendött, alldeles oavsett de fina skådespelarinsatserna".
Två påpekanden om detaljer:
1. Nelson Mandela fängslad 27 år, det är korrekt - men inte på Robben Island, som Bernt Eklund, skriver. Han satt där 18 år. Mellan 1982-1988 satt han i Pollsmoorfängelset utanför Kapstaden, och sista tiden fram till 1990 i Victor Verster-fängelset i Paarl. Det var genom de fängelsegrindarna han så berömt promenerade den 11 februari 1990.
2. Det var inte Nelson Mandela som yttrade repliken ”Vi stöddes inte av de 60 000 på läktaren, utan av 43 miljoner sydafrikaner”, som Marit Koskinen skriver, utan Francois Pienaar.
________________________________
Här ligger några recensioner ur sydafrikanska medier.
Här ligger min text om händelsen som filmen är baserad på.
Mest entusiastisk är Bernt Eklund i Expressen, som ger filmen 4/5 i betyg. "[E]n övertygande seger för gammaldags filmberättande", skriver han. Svenska Dagbladets Jeanette Gentele är också positiv (betyg 4/6), främst över Morgan Freeman: "blicken, lätt avsmalnande, är den rätta. Accenten och kroppsspråket sitter perfekt. Det är så bra att ögonen tåras på mig när han svär presidenteden."
Maarit Koskinen (Dagens Nyheter) hade låga förväntningar på kombinationen Eastwood + sentida moralfabel, men medger att hon blev positivt överraskad. "[E]tt stabilt hantverk utan yviga experiment, lite sport och en skärva nutidhistoria" (betyg 3/5).
Mattias Oscarsson är mindre imponerad i Sydsvenskan och köper inte extasen och orgien i manlig kämpaglöd i slutet. Kommunalarbetarens Fanny Westin hade "urbota tråkigt" när hon såg filmen (betyg 2/5) och Kulturnytts Gunnar Bolin efterlyser fler konflikter runt huvudpersonen. Framför allt hade han föredragit historien berättad som dokumentär. "[I]ntressant, men som film stendött, alldeles oavsett de fina skådespelarinsatserna".
Två påpekanden om detaljer:
1. Nelson Mandela fängslad 27 år, det är korrekt - men inte på Robben Island, som Bernt Eklund, skriver. Han satt där 18 år. Mellan 1982-1988 satt han i Pollsmoorfängelset utanför Kapstaden, och sista tiden fram till 1990 i Victor Verster-fängelset i Paarl. Det var genom de fängelsegrindarna han så berömt promenerade den 11 februari 1990.
2. Det var inte Nelson Mandela som yttrade repliken ”Vi stöddes inte av de 60 000 på läktaren, utan av 43 miljoner sydafrikaner”, som Marit Koskinen skriver, utan Francois Pienaar.
________________________________
Här ligger några recensioner ur sydafrikanska medier.
Här ligger min text om händelsen som filmen är baserad på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar