av TOR BILLGREN
Radiomanus. Inslaget sändes i Kulturnytt i P1 den 30 mars och kan avlyssnas här
Påannons
I helgen var det konstmässa i Johannesburg. Joburg Art Fair är den enda konstmässan på den afrikanska kontinenten och det här var tredje året den arrangerades. 23 gallerier från framförallt Sydafrika – men också Kenya, Nigeria och Tyskland presenterade samtida sydafrikansk och Afrikansk konst under tre dagar. Tor Billgren besökte mässan för Kulturnytts räkning, och stötte på en av de populäraste konstnärerna i Sydafrika just nu, Zwelethu Mthethwa [swele:tu em’tetwa]
Inslag
What I’ve noticed here for the third time at Joburg Art Fair is that the quality of the work generally is much better. We seem to be going towards more contemporary ways of producing and presenting art. And the flow of the audience... the people is moving with better ease than previous years.
Zwelethu Mthetwa har sett en klar kvalitetsförbättring på konstmässan under dom tre åren den har ägt rum. Och jag kan bara hålla med. Förra årets mässa var visserligen mycket större – och katalogen minst tre gånger tjockare. Men den mer koncentrerade känslan man får i år skvallrar om betydligt större självförtroende än tidigare, både hos arrangörer och gallerister. Trots finanskris försöker många gallerier lansera nya stjärnor, medan flera av de säkra korten hålls i skymundan.
Zwelethu Mthethwa. I bakgrunden ett av hans fotografiska arbeten.
Zwelethu Mthethwa är ett säkert kort som får mycket utrymme på mässan. Han är född 1960 och har varit verksam sedan 80-talet och arbetar med pastellteckning och foto. Han har precis kommit hem från New York där han medverkade vid lanseringen av en stor monografi över sin fotokonst. Just nu är han mitt uppe i ett fotoprojekt som handlar om parker – om hur Sydafrikas svarta medborgare använder sig av och förhåller sig till områdena de tidigare inte hade tillträde till.
What is the meaning of public parks? What is public? What is private? And how do the new citizens (black people) see these parks? What does it mean for them to go to places that they were not allowed to go to before.
I sina pastellteckningar är Mthethwa mer fantasifylld, de båda verken som visas här på mässan såldes för övrigt direkt. Det handlar om stora, färgsprakande verk, som ofta avbildar tillvaron på landsbygden eller i kåkstäderna. På ytan känns de idealiserande och romantiska – men det finns alltid en mörk underton.
I teckningen ”Det nya samhället” syns några välmående barn i förgrunden, till höger skymtas nybyggda hus och en rugbyplan väntar på att bli använd i bakgrunden. Men så upptäcker man de oroande dragen. Ansiktsmasken som en av flickorna bär, är upp och ner. Och vad är det för spricka i marken där bakom barnen, som hotar att växa och svälja dom?
Zwelethu Mthethwa: "The new community" (2010). Bilden är beskuren.
Det är ett typiskt exempel på den ambivalens som ofta syns hos sydafrikanska konstnärer. Mycket har blivit bättre i landet – men det finns många fallgropar, frestelser och återvändsgränder inbyggda i processen mot ett bättre liv för alla.
We’re in between – we are dealing with the past, and we are dealing with the future. I think it is very exciting, because I still remember what the past was like. And it is very healthy to deal with issues that relate to the past and still focus on the future. Because we’re all positive about it.
_____________________________
Fotnot
I veckans Mail & Guardian intervjuas Zwelethu Mthethwa om monografin: Mthethwa's balancing act.
Radiomanus. Inslaget sändes i Kulturnytt i P1 den 30 mars och kan avlyssnas här
Påannons
I helgen var det konstmässa i Johannesburg. Joburg Art Fair är den enda konstmässan på den afrikanska kontinenten och det här var tredje året den arrangerades. 23 gallerier från framförallt Sydafrika – men också Kenya, Nigeria och Tyskland presenterade samtida sydafrikansk och Afrikansk konst under tre dagar. Tor Billgren besökte mässan för Kulturnytts räkning, och stötte på en av de populäraste konstnärerna i Sydafrika just nu, Zwelethu Mthethwa [swele:tu em’tetwa]
Inslag
What I’ve noticed here for the third time at Joburg Art Fair is that the quality of the work generally is much better. We seem to be going towards more contemporary ways of producing and presenting art. And the flow of the audience... the people is moving with better ease than previous years.
Zwelethu Mthetwa har sett en klar kvalitetsförbättring på konstmässan under dom tre åren den har ägt rum. Och jag kan bara hålla med. Förra årets mässa var visserligen mycket större – och katalogen minst tre gånger tjockare. Men den mer koncentrerade känslan man får i år skvallrar om betydligt större självförtroende än tidigare, både hos arrangörer och gallerister. Trots finanskris försöker många gallerier lansera nya stjärnor, medan flera av de säkra korten hålls i skymundan.
Zwelethu Mthethwa. I bakgrunden ett av hans fotografiska arbeten.
Zwelethu Mthethwa är ett säkert kort som får mycket utrymme på mässan. Han är född 1960 och har varit verksam sedan 80-talet och arbetar med pastellteckning och foto. Han har precis kommit hem från New York där han medverkade vid lanseringen av en stor monografi över sin fotokonst. Just nu är han mitt uppe i ett fotoprojekt som handlar om parker – om hur Sydafrikas svarta medborgare använder sig av och förhåller sig till områdena de tidigare inte hade tillträde till.
What is the meaning of public parks? What is public? What is private? And how do the new citizens (black people) see these parks? What does it mean for them to go to places that they were not allowed to go to before.
I sina pastellteckningar är Mthethwa mer fantasifylld, de båda verken som visas här på mässan såldes för övrigt direkt. Det handlar om stora, färgsprakande verk, som ofta avbildar tillvaron på landsbygden eller i kåkstäderna. På ytan känns de idealiserande och romantiska – men det finns alltid en mörk underton.
I teckningen ”Det nya samhället” syns några välmående barn i förgrunden, till höger skymtas nybyggda hus och en rugbyplan väntar på att bli använd i bakgrunden. Men så upptäcker man de oroande dragen. Ansiktsmasken som en av flickorna bär, är upp och ner. Och vad är det för spricka i marken där bakom barnen, som hotar att växa och svälja dom?
Zwelethu Mthethwa: "The new community" (2010). Bilden är beskuren.
Det är ett typiskt exempel på den ambivalens som ofta syns hos sydafrikanska konstnärer. Mycket har blivit bättre i landet – men det finns många fallgropar, frestelser och återvändsgränder inbyggda i processen mot ett bättre liv för alla.
We’re in between – we are dealing with the past, and we are dealing with the future. I think it is very exciting, because I still remember what the past was like. And it is very healthy to deal with issues that relate to the past and still focus on the future. Because we’re all positive about it.
_____________________________
Fotnot
I veckans Mail & Guardian intervjuas Zwelethu Mthethwa om monografin: Mthethwa's balancing act.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar