Idag sänder OBS i P1 sitt 10000:e program. Det firas med en ordentlig blick in i framtiden. Redaktionen bad sina medarbetare och korrespondenter att försöka sia om sina bevakningsområden femtio år fram i tiden. Här är mitt bidrag:
Lauren Beukes debutroman ”Moxyland” från 2008 utspelar sig i Kapstaden tio år framåt i tiden. Regeringen är ersatt av ett storföretag och medborgarnas status avgörs inte av hudfärg, utan av ställning inom bolaget. Värsta straffet är att bli en ickeperson, vilket verkställs genom att SIM-kortet till ens mobil raderas. Beukes slår åt alla håll; och främst mot den politiska elitens sätt att blanda samman privata affärsintressen och politik.
Det senaste verket jag såg av den populäre sydafrikanske konstnären Michael MacGarry, var en skiss över Angolas huvudstad Luanda – också det tio år fram i tiden. Det är en hypermodern Metropolis med höga, majestätiska hus. Oljepengarna tycks ha förvaltats väl i MacGarrys utopi och det underliggande budskapet är att södra Afrikas maktcentrum mycket väl kan komma att flyttas från Sydafrika, norrut – och det tämligen snabbt.
Själv tror jag varken på ondskefulla storföretag eller flygande bilar. Inte tio år fram i tiden, knappast femtio heller. Jag tror på business as usual. Fast mycket bättre. Nelson Mandela är bortglömd – inte för att hans verk var oviktigt – utan för att han inte längre behövs som sammanlänkande och förbrödrande symbol. De gamla befrielseorganisationerna Zanu-PF, ANC, MPLA och SWAPO har sedan länge förlorat sin roll och är ersatta med riktiga politiska partier som inte har ena foten i revolutionen och den andra på börsen.
År 2060 är frågan om hudfärg äntligen irrelevant. Och Sydafrika har nyligen fått sin första – demokratiskt valda – kvinnliga, vita president.
Lauren Beukes debutroman ”Moxyland” från 2008 utspelar sig i Kapstaden tio år framåt i tiden. Regeringen är ersatt av ett storföretag och medborgarnas status avgörs inte av hudfärg, utan av ställning inom bolaget. Värsta straffet är att bli en ickeperson, vilket verkställs genom att SIM-kortet till ens mobil raderas. Beukes slår åt alla håll; och främst mot den politiska elitens sätt att blanda samman privata affärsintressen och politik.
Det senaste verket jag såg av den populäre sydafrikanske konstnären Michael MacGarry, var en skiss över Angolas huvudstad Luanda – också det tio år fram i tiden. Det är en hypermodern Metropolis med höga, majestätiska hus. Oljepengarna tycks ha förvaltats väl i MacGarrys utopi och det underliggande budskapet är att södra Afrikas maktcentrum mycket väl kan komma att flyttas från Sydafrika, norrut – och det tämligen snabbt.
Själv tror jag varken på ondskefulla storföretag eller flygande bilar. Inte tio år fram i tiden, knappast femtio heller. Jag tror på business as usual. Fast mycket bättre. Nelson Mandela är bortglömd – inte för att hans verk var oviktigt – utan för att han inte längre behövs som sammanlänkande och förbrödrande symbol. De gamla befrielseorganisationerna Zanu-PF, ANC, MPLA och SWAPO har sedan länge förlorat sin roll och är ersatta med riktiga politiska partier som inte har ena foten i revolutionen och den andra på börsen.
År 2060 är frågan om hudfärg äntligen irrelevant. Och Sydafrika har nyligen fått sin första – demokratiskt valda – kvinnliga, vita president.
Sänt i OBS i P1 den 16 april 2010
2 kommentarer:
Och hon måste givetvis vara flata (presidenten alltså)?
/Homofoben
Svar: Nej, det måste hon inte.
Skicka en kommentar