torsdag 16 december 2010

Lucka 16: Day of Reconciliation

av TOR BILLGREN


"Day of the Vow" var den vita härskarklassens främsta högtid under apartheidtiden, och firades under djupt religiöst allvar vid helgedomen Voortrekkermonumentet i Pretoria.

Idag är det nationell helgdag i Sydafrika: Day of Reconciliation, Försoningsdagen. Tidigare var 16 december Löftesdagen (Day of the Covenant, Day of the Vow, Dingaan Day) och firades av landets vita befolkning till minne av boernas seger över zuluerna vid Blood River 1838. Enligt myten upprättade boerna ett förbund med Gud innan slaget, där de lovade att göra dagen helig om de segrade.

Detta förbund har alltid varit viktigt för de strängt religiösa boerna (en av Apartheids grundpelare var ju för övrigt just teologin, se fördjupande text om detta här). 1979 rullade den nynazistiska Afrikandiska Motståndsrörelsen (AWB) en känd historieprofessor i tjära och fjädrar för att han offentligt hade ifrågasatt det gudomliga ingripandet vid Blood River.

Men den 16 december markerar också grundandet av ANC:s väpnade gren, Umkhonto we Sizwe (förkortat MK). Det var den dagen år 1961 som ANC inledde sin väpnade kamp mot Apartheidregimen, bara några månader efter att rörelsens ledare, hövding Albert Luthuli, mottagit Nobels Fredspris.

När helgdagarna för den nya demokratin Sydafrika skulle bestämmas 1994, tog man dessa båda båda aspekter av den 16 december – symbolen för vit överhöghet och vidskepelse,samt kampen mot dessa föreställningar – och sammanförde dem som Försoningsdagen.


Chris Hani (1942-1993). Stabschef för Umkhonto we Siswe och ledare för Sydafrikas kommunistparti. Han mördades på öppen gata den 10 april 1993, en händelse som var nära att få den redan oerhört spända situationen i landet att explodera. Mordet utfördes av den polska emigranten Janusz Waluś på uppdrag av Clive Derby-Lewis, som var parlamentsledamot för Conservative Party. Förra året publicerades biografin "Hani - a life too short", skriven av Janet Smith.

onsdag 15 december 2010

Lucka 15: Pinotage

av TOR BILLGREN



Pinotage är Sydafrikas nationaldruva. Den skapades i Stellenbosch 1925 genom en korsning av Cinsault (Hermitage) och Pinot Noir, men det första vinet på druvan gjordes inte förrän 1941.

Det är en besvärlig druva som när den är som sämst personifierar de negativa aspekterna av nya världen-vinerna, med sin breda fruktighet och kraftighet. Ibland kan man finna obehagliga dofter av bränt gummi i glaset och på sistone har kaffepinotage blivit ett begrepp i landet.

Kaffenyanser i vin är inget nytt. Det åstadkoms traditionellt genom att vinet lagras i rostade ekfat. Men kaffepinotage är något annat. Det är espresso som har förklätt sig till vin. Och har man riktig otur får man även en överdos choklad på köpet. Detta kan vara användbart i nybörjarsammanhang, när man lär sig hitta olika dofter och smaker i vin. Men utöver det pedagogiska, kuriösa och spexartade har jag svårt förstå vad kaffepinotage ska vara bra till. Ska man vara elak känns det mest som ett desperat försök att dölja dåliga råvaror. Döm själva. Systembolaget kommer inom kort att lansera en kaffepinotage, har vi hört det viskas om på vingårdarna.

Men det går förstås också att uträtta underverk med Pinotage. Allra bäst blir det när vinmakaren lyckas få vinet att gå mot Pinot Noir-hållet, det vill säga mot det lättare och kärvare. Detta är inte särskilt vanligt, men det händer, och jag har en känsla av att många vinmakare som strävar ditåt just nu, som en reaktion mot den kraftighet som sydafrikanskt vin vanligen förknippas med.

tisdag 14 december 2010

Lucka 14: Busi Mhlongo

av TOR BILLGREN



Busi Mhlongo, en av Sydafrikas främsta röstkonstnärer, avled den 15 juni, 62 år gammal. Hon rörde sig fritt mellan jazz & funk och olika sydafrikanska genrer, och man hittar ofta houseversioner av hennes låtar.

Utbudet på Spotify är tämligen skralt: skivan "Babhemu" (1994), samt några låtar på samlingsskivor. Det är något bättre på Youtube.


Busi Mhlongo: Yehlisan'umoya Ma-Afrika (Afrikanska nationen! Lugn!)

Hennes sista offentliga framträdande var i Revel Fox film "Long Street", där hon strängt taget spelar sig själv. Hon avled i cancer innan filmen hade haft premiär.

måndag 13 december 2010

Lucka 13: Boerboel

text & bild TOR BILLGREN


När jag är i Johannesburg brukar jag bo hos en familj som har tre boerboel-hundar, två taxar, en blandras, och tre katter. För några år sedan hade de även ett får i trädgården. På bilden Amber och Zlatko (liggande).

"If you can't have lions, have boerboels", skriver den svenska uppfödaren NorthStar på sin hemsida. Mer än så behöver man egentligen inte säga. Jag saxar lite bakgrund från Wikipedia:

Boerboel är inte erkänd som hundras av Internationella hundorganisationen (FCI), däremot av den nationella kennelklubben i hemlandet, Kennel Union of South Africa (KUSA), som är medlem i FCI.

Boerboelns tidiga historia är inte helt klarlagd. Den vanligast förekommande teorin är att nederländska (boer), franska och brittiska bosättares hundar av molossertyp, främst den nu utdöda bullenbijter, med tiden korsades med inhemska afrikanska hundar. Under rasens moderna historia har aveln varit mer medveten och har som mål att få fram en effektiv vakthund.

söndag 12 december 2010

Lucka 12: Kapstadsstränder

av TOR BILLGREN


Clifton 2 i skymningen. Bild: Tor Billgren

Först och främst: Kapstaden är ingen badstad. Atlanten är iskall. Det var med nöd och näppe jag kunde doppa mig i eftermiddags, kylan skar som knivar i vaderna i det 12-13-gradiga vattnet. Och detta mitt i sommaren!

Detta utesluter inte ett rikt strandliv. Mitt i stan ligger de fyra Cliftonstränderna, korta sandremsor naturligt uppdelade av stenar och geografi, som ligger nedanför ett område av lyxvillor och bungalows. Clifton 1, som är den nordligaste är minst, tvåan är student- och beachvolleybollstranden, Clifton 3 är bögstranden medan fyran är störst och mer familjeinriktad. Generellt är Cliftonstränderna en plats för posörer, gymqqueens och modeller, så personligen känner jag mig sällan hemma på någon av dem.


Camps Bay. Kapstadens turistparadis.

Camps Bay är en lång strand i stadsdelen med samma namn, alldeles bakom Taffelberget. Det är hit turisterna kommer för att få lite Ibizafeeling och glamour, och eftersom serveringarna längs stranden är strikt anpassade efter deras preferenser och behov, finns det sällan anledning att besöka den här delen av stan. Om man väl gör det får man uppleva vansinniga bilköer, parkeringskaos, fulla europeer, dunkadunka och enerverande events. Men vackert är det, det går inte att förneka.


Sandy Bay, där allt är tillåtet.

I närheten av lyxghettot Llandudno någon mil söderut på Kaphalvöns västra kust ligger, ligger Sandy Bay. Efter att ha parkerat får man promenera i en kvart genom buskagen för att komma fram till stranden. På klipporna längs stigen står nakna män och spanar och bjuder ut sig. Blickarna som kastas efter en är långa och menande. Sandy Bay är stranden där allt är tillåtet. Det är hit Kapstadens nudister, heteroswingers och homoqruisers kommer för att jämföra sina skrumpnade och brunbrända könsorgan, ha sex eller bara visa upp sig. Idag såg vi t.ex. en man som helt oförblommerat låg på stranden med en buttplugg i ändan.

Om man inte tar illa upp av denna exhibitionism är Sandy Bay ett trevligt ställe. Den är stor nog att rymma alla inriktningar. Man stöter också på bollspelande ungdomsgäng, surfare, kaffedrickande pensionärer och sällskap i strikt religiös utstyrsel. En osannolik mix som känns typiskt sydafrikansk på ett positivt sätt.

lördag 11 december 2010

Lucka 11: Jakaranda

text och bild TOR BILLGREN

Jakaranda är ett träd som främst förknippas med Sydamerika, men finns även här i Sydafrika. Särskilt i Pretoria, som brukar kallas The Jacaranda City.

Den senaste veckan har det blåst vansinnigt mycket i Kapstaden, men de små blommorna håller sig tappert kvar i grenarna. Nedanstående bilder är tagna på vingården Badenhorst i Swartland tidigare idag.







Den oroande rasifieringen av det offentliga samtalet

av TOR BILLGREN

De halvnakna skådespelarna ryker ihop i en sista urladdning, ackompanjerade av brutal musik och kulsprutesmatter. Med varsin målarpensel i högsta hugg – den ena med vit färg, den andra med svart – kämpar de i en vild kamp på liv och död. Efter att ha kladdat ner varandra totalt blir de liggande på scengolvet, innan de slutligen återuppstår till de sista tonerna av nationalsången: ”united we shall stand / let us live and strive for freedom / in South Africa our land”.

Övertydligt? Ja, så att klockorna stannar! Men den här typen av överdrivna gester är inte ovanliga när Sydafrikas såriga närhistoria behandlas av konsten. Pjäsen ”Woza Andries?” som spelas i Kapstaden just nu sammanfaller dessutom mycket lägligt med den senaste tidens rasifiering av det offentliga samtalet i landet.

Visst är frågan om hudfärg alltid närvarande, men de rent rasistiska uttalandena och de allra billigaste utspelen av raskortet har länge undvikits. Dels för att övergången till demokrati baserades på principer om försoning. Dels för att ANC inte definierade sin kamp utifrån ras, utan klass. Men det senaste året har fördämningarna brustit.

Debatten efter (den vite) radio-DJ:n Gareth Cliffs öppna brev till regeringen i oktober är ett bra exempel. Han framförde ganska banal kritik utan rasistiska undertoner, men det tog ändå hus i helvete. Ingen vit man ska ha synpunkter på vad en svart man gör, var premissen för proteststormen som följde. Rasiststämpeln flög genom etern och tidningsspalterna, och träffade både vita och svarta pannor.

Ett annat exempel är den populära (vita) författaren Annelie Botes uttalande i en intervju för några veckor sedan, där hon oförblommerat lät meddela att hon inte tycker om svarta människor. När hon ombads förtydliga försökte hon inte mildra uttalandet, tvärtom. I vanlig ordning har ”sanningssägaren” hyllats på nätet och hon säger sig ha fått tusen stödjande mail.

Det oroande är att dessa debattspyor kastas upp i ett politiskt klimat där den tilltagande polariseringen inte motarbetas, utan exploateras. Främst av ANC:s inflytelserika ungdomsförbund och dess ordförande Julius Malema, som aldrig låter ett tillfälle att uttala sig generaliserande eller korkat om landets politiska och etniska minoriteter gå förlorat.

En annan oroande faktor är att pressen och opinionsbildarna har för vana att avfärda sådana spyor med självbelåtna och förlöjligande skratt. Men samtidigt som den intellektuella eliten flinar åt populistclownerna, sker en förändring under ytan; en konsolidering av den förråande retoriken – något som Sydafrika sannerligen inte har råd med. Det är hög tid att inse att människor som Malema och Botes inte är det minsta lustiga. Utan farliga. Fram till dess ska vi nog vara tacksamma över konstens yviga artikulationer och breda penseldrag.

Publicerad i Sydsvenskan den 11 december 2010

______________________________
Fotnot

I onsdags förlorade Annelie Botes litteraturpriset K Sello Duiker Memorial Award på grund av kontroversen. Hon skulle ha fått ta emot det för sin roman "Thula-thula".

fredag 10 december 2010

Afrikas självständiga stater?

av TOR BILLGREN

OBS i P1 sänder just nu en serie på temat "Afrika - 50 år av självständighet". Det var 1960 som den stora självständighetsvågen träffade den afrikanska kontinenten, i och med att kolonialmakterna drog sig tillbaka från 17 länder. (Nigeria, Mali, Madagaskar, Zaire (Kongo-Kinshasa), Elfenbenskusten, Tchad, Benin, Centralafrikanska Republiken, Niger, Burkina Faso, Gabon, Togo, Mauretanien, Togo, Kongo (Kongo-Brazzaville), Gabon och Kamerun).

Lyssna till (eller läs) vad som hittills framkommit i serien på OBS temasida. Jag medverkar nästa vecka med en betraktelse om befrielserörelser, förväntningar och demokrati.

OBS sänds i P1 på vardagar kl 13.45 (repris 20.45). Och på nätet.

Lucka 10: Kina

text & bild TOR BILLGREN



Det dröjde inte särskilt länge innan jag anade vad det var frågan om när jag kom farande längs det gigantiska vägbygget utmed Botswanas norra gräns under en resa i våras – mil efter mil av spikrak väg, färdig att asfalteras. Och när vi passerade lägret med de hundratals arbetarbarackerna i prydliga rader, alla med en vattentank på taket, fick jag mina misstankar bekräftade: alldeles innanför muren smattrade Botswanas blåvitsvarta flagga tillsammans med Kinas rödgula.

“The way ahead” stod det på engelska och kinesiska på ena sidan av infarten. ”In pursuit of perfection” på den andra.



Detta var i april och det skulle förvåna mig om bygget inte har stått klart i månader. För det är så Kina opererar. Blixtsnabbt och beslutsamt. Och konsekvensneutralt. Kineserna ställer inga frågor och bryr sig inte om vad de afrikanska ledarna gör med infrastrukturen och miljardlånen de ställer till förfogande. Och de kräver – naturligtvis – ingen respekt för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet eller demokrati. Bara att afrikanerna ska vara lite schyssta i FN. Och att de ska öppna sina marknader för kinesiska varor.

Läs mer orsakerna till och konsekvenserna av Kinas verksamhet på kontinenten i mitt inlägg Fredspristystnad från Afrika.

torsdag 9 december 2010

Lucka 9: The Passion Gap

av TOR BILLGREN


Bild från The Telegraph

Tandlöshet är en ganska vanlig syn på gatorna i och omkring Kapstaden. Först trodde jag det handlade om dåliga konstvanor eller snytingar. Sen gissade jag att det kunde röra sig om trafikolyckor, eftersom det oftast är de övre framtänderna som saknas. Men jag hade fel. Tandlösheten är ett modestatement och åstadkoms genom att man helt enkelt drar ut de fyra översta framtänderna. Det är en praktik som främst förekommer i den så kallade färgade befolkningsgruppen för att markera tillhörighet. Det finns även föreställningar om att leendet blir vackrare, att kyssandet blir annorlunda och att man visslar bättre. I vissa kretsar är det också ett sätt att visa att man är gangster.

Fenomenet är ungefär lika vanligt bland män som bland kvinnor. Enligt en undersökning som The Telegraph citerar i en artikel om fenomenet är 44,8% av de som har modifierat sin tandrad män.

Så här berättar några personer om sitt Passion Gap för frilansjournalisten Veerle Snijder:

Samuel (31) Fish Hoek
“Two years ago I pulled them out. I did it myself. It is a fashion statement, many of my friends did it before for the same reason. It hurt a lot but I think it looks cool so the pain was definitely worth it. I want people to see I’m colored, the missing teeth prove who I am. My grandfather was a fisherman and pulled them out because he could whistle much louder without these teeth, which is useful out on the sea.”

Martha (30) Simons Town
“Friends told me the kissing was much better that is why I pulled them out. Apparently you feel each others tongue better but I’m still not convinced about the advantage of that. A dentist from overseas pulled them out for free. I told her I had a bad toothache, I didn’t dare to tell her I was curious about the kissing thing.”

Läs resten av intervjuerna på Veerle Snijders blogg.

onsdag 8 december 2010

Lucka 8: Toyota Tazz

av TOR BILLGREN







Toyota Tazz är den absolut vanligaste bilmodellen i Sydafrika. Det är en tungstyrd och robust bil, som oftast är vitlackerad. Så här förtäljer Wikipedia om modellens historia:

The Corolla E90 was the sixth generation of cars sold by Toyota under the Corolla nameplate. [...]

A facelifted version of the sixth-generation five-door hatchback was made in South Africa as an entry-level model called the Toyota Tazz from 1996 until July 5, 2006. The Tazz was offered as 130, and 160i. While the three-door was sold as a panel van model there, called the Toyota Carri.

En annan vanlig syn på de sydafrikanska vägarna den gamla folkabubblan. För att inte tala om alla lyxmercor.

tisdag 7 december 2010

Lucka 7: Klickljud

av TOR BILLGREN

Av Sydafrikas 11 officiella språk är det framförallt zulu och xhosa som använder klickande konsonanter. Dessa måste man behärska, framför allt för att kunna uttala namn korrekt.


Mikiam Makeba: "Click song"

Det finns huvudsakligen tre typer av klick:

X, x
Lateralt klick, med kinden mot tänderna, som när man manar en häst.

Exempel
isiXhosa (språket xhosa, uttal i länken)
ukuxabana ("gräl" på zulu)
ubunxele ("vänsterhänthet" på zulu)

Q, q
Palatalt, med tungan mot främre gommen (det som Miriam Makeba demonstrerar i "Click song").

Exempel
Qaqambile (namn, uttal i länken)
umqombothi (traditionellt zulu-öl)
Qunu (Nelson Mandelas uppväxtplats)

C, c
Dentalt, med tungan mot övre framtänderna, som när man uttrycker besvikelse på svenska, "ts"

Exempel
Ncaca (namn, uttal i länken)
iculo ("sång" på zulu)
Cele (polischefens efternamn. Heter Beki Cele)

Klicken har sitt ursprung i språken som talades av ursprungsbefolkningen i södra Afrika, khoi- och sanfolken. De hade för övrigt även andra sorters klick (pussljud etc).

Notera att ovan nämnda bokstäver inte per automatik innebär klick i sydafrikanska språk. Namnet på landets bostadsminister, Tokyo Sexwale, är t.ex. klicklöst, eftersom det varken är zulu eller xhosa, utan sepedi. Hans x uttalas mer som tyskans ch i "Ach du lieber Augustin".

Chauffören i Dewanimålet dömd

av TOR BILLGREN

Idag dömdes Zola Tongo, 31, till 18 års fängelse för inblandning i mordet på den svenska turisten Anni Dewani utanför Kapstaden natten till den 14 november. Han ska ha arrangerat den bilkapning i kåkstaden Gugulethu, som ledde till mordet.

Tongo, som är kronvittne i fallet, påstår sig ha agerat på uppdrag av den mördades make, Shrien Dewani. Han träffade Dewani redan när paret anlände till Kapstadens flygplats och körde dem till deras hotell. Utdrag ur Tongos uttalande:

“After we arrived at the hotel, Shrien Dewani approached me alone and asked me if I knew anyone that could 'have a client of his taken off the scene'.

“After some discussion with him, I understood that he wanted someone, a woman, killed.

“He said he was willing to pay an amount of R15,000. Shrien Dewani said he had US dollars and could pay in US dollars.”

Läs mer på nyhetssajten IOL som har en bra rapport från domstolsförhandlingarna. Shrien Dewani befinner sig i Storbritannien och kallar via sin talesperson anklagelserna för "totalt absurda och sinnessjuka".

Rättegången mot de båda männen som misstänks för själva bilkapningen och det faktiska mordet kommer att äga rum i februari.

Fallet är alltså långt från avslutat. Största tveksamheten i samband med dagens avslöjande är att Dewani skulle ha bett en slumpmässigt utvald främling att mörda hustrun. Inför den kommande rapporteringen kan det också vara bra att ha följande i minnet:

- De båda männen som misstänks för själva kapningen påstår sig ha blivit utsatta för tortyr av polisen.

- Domaren i målet, John Hlope, som är chefsdomare vid provinsdomstolen i Western Cape ("Judge President at the Western Cape High Court"), är en mycket kontroversiell person och har länge varit en följetong i sydafrikansk press. Här ligger en lista över skandalerna och anklagelserna i kronologisk ordning (se även Wikipedia). Den senaste kontroversen går ut på att han 2008 informellt ska ha försökt övertala vissa domare i konstitutionsdomstolen att agera till den då korruptionsmisstänkte Jacob Zumas fördel.

På grund av utredningarna kring detta tvingades han vara tjänstledig under större delen av 2008. I augusti 2009 beslutade domstolarnas disciplinära kommitté att inte gå vidare med konstitutionsdomstolens klagomål, något som kritiserades kraftigt från politiskt och juridiskt håll.

Att domaren i det aktuella mordfallet är en kontroversiell person behöver naturligtvis inte betyda ett dugg. Men jag nämner det, eftersom det inte går att nämna John Hlopes namn i Sydafrika utan att dessa saker kommer upp.

______________________________________
Uppdatering

...och det viktigaste av allt, som jag också har påpekat tidigare: Blint och vansinnigt våld existerar i Sydafrika, särskilt i kåkstäderna där gärningsmännens handlingar ofta underblåses av alkohol och tik (metamfetamin). Många brott saknar logiska förklaringar eftersom de begåtts utanför logikens ramar. Visst finns det många frågetecken kring makens roll och beteende, naturligtvis kan han vara skyldig till allt han anklagas för. Men vi får inte glömma att en stor del av energin som allmänheten, media, polisen och politikerna lägger på att peka ut honom, hämtas ur prestige, nationell stolthet och tillgjort önsketänkande om att den vettlösa brottsligheten inte skulle kunna finnas i ett så vackert land som Sydafrika. Läs gärna Kevin Blooms artikel A forgotten South African township where only one murder counts, som handlar om erfarenheter som tangerar Dewanifallet.

En annan sak som är viktig att begrunda är att det inte har föreslagits ett enda vettigt motiv för att maken skulle ligga bakom mordet. Vissa tidningar har försökt antyda något genom att publicera uppgifter om att företaget som han äger med sin far och bror (PSP Healthcare, som sysslar med äldreboenden) har 6,25 miljoner pund i skulder. För det första är siffran inte korrekt. Skulden är enligt The Telegraph (som bemödat sig med att göra journalistiskt arbete i frågan) 4,1 miljoner, d.v.s. 44 miljoner kronor. För det andra tycker jag inte att detta verkar särskilt mycket för en man som kallas "tycoon" av medierna, eller för ett företag som (enligt den egna hemsidan) nyligen satsat 30 miljoner pund på uppgraderingar och förbättringar av sina ålderdomshem. För det tredje har det inte förklarats hur hustruns död skulle kunna generera pengar till maken eller företaget. Det har inte framkommit några uppgifter om att det skulle finnas någon livförsäkring eller dylikt. Inte ännu i alla fall.

måndag 6 december 2010

Lucka 6: Afrikas snyggaste flaggor

av TOR BILLGREN

1. Kenya




2. Uganda




3. Sydafrika




4. Seychellerna




5. Botswana



Frågor på det?

söndag 5 december 2010

"Allt kommer att avslöjas imorgon"

av TOR BILLGREN

"Allt kommer att avslöjas imorgon", säger advokaten till den 31-årige chaufför som är en av de tre misstänkta för inblandning i mordet på en svensk turist i Gugulethu den 13 november. De tre kommer att framträda i Wynberg Magistrate's Court imorgon.

Här är det senaste i ryktes- och insinuationskarusellen kring fallet, jag saxar ur The Sunday Independent:

  • Maken till den mördade kvinnan – som media och allmänhet försöker utmåla som hjärnan bakom mordet – befinner sig enligt sin publicist inte i Sydafrika. Mail & Guardian påstod förra veckan att myndigheterna skulle begära honom utlämnad från Storbritannien om han inte kom självmant.
  • Makens advokat har dragit sig ur målet.
  • Den mördade kvinnans familj i Sverige överväger att anlita en privatdetektiv.
  • De båda misstänkta bilkaparna påstår sig ha blivit utsatta för tortyr under förhören.

The Sunday Independant tycker av någon anledning även att det är relevant att redovisa att maken varit förlovad med dottern till en förmögen flygbolagsmagnat. Det är dock oklart på vilket sätt detta skulle vara graverande.

Eftersom fallet drivs av en perversa och omvända medielogiken att maken betraktas vara skyldig till mordet tills han bevisat motsatsen, är det naturligtvis av största vikt att saken reds ut så fort som möjligt. Men om jag känner det sydafrikanska rättssystemet rätt, så kommer morgondagens förhandlingar bara att sluta i en senareläggning av rättegången, som så ofta när det gäller känsliga och komplicerade fall i Sydafrika.

Lucka 5: Avdukningsstress

av TOR BILLGREN

Sydafrikanska servitörer är alltid ivriga att duka av. Allt som inte används ska bort, vilket gör att man sällan får vara ifred. Det värsta är när de börjar plocka ut tallrikar utan att alla i sällskapet är färdigätna. Det finns säkert en fin och rimlig förklaring till varför detta kan anses vara god service, men jag tycker mest att det är respektlöst mot dem som fortfarande äter. Avdukning hör disken till och ska inte blandas ihop med måltiden.

För slippa ovälkomna ingripanden rekommenderar jag att man korsar besticken på tallriken om man råkar äta upp snabbare än övriga sällskapet. För säkerhets skull kan man också lämna en bit mat, för att sedan slutföra måltiden synkroniserat och i fas.

lördag 4 december 2010

Lucka 4: Mother City Queer Project

av TOR BILLGREN



Den 18 december är det dags för årets upplaga av Mother City Queer Project (MCQP). Afrikas största gayfest och en av Sydafrikas fetaste tillställningar alla kategorier.

Festen hölls första gången i demokratins gryning 1994 och har sedan dess bara växt och växt. Förra året ägde den rum på Old Biscuit Mill, ett gammalt fabriksområde i stadsdelen Woodstock som idag är mest känt för en stor och gränslöst populär lördagsmarknad för lokalproducerad mat och dryck. Temat var "Toolbox", något de flesta tolkade som "bygghjälm" eller t-shirt med lustiga anspelningar om skruvar och muttrar. Jag var där mest på impuls och hade inte förberett någon kostym alls. I panik virade jag fast antennsladden från hotellrummet i bältet för att "se ut" som en elektriker. Årets fest har temat Flower Power och festfundamentalisterna är redan i full gång med sina kostymer. Det är ganska vanligt att folk går dit i små lag som har samma kostymtema.



Men det som gör årets MCQP mycket speciell och extremt svåröverträffad är att den kommer att äga rum på Cape Town Stadium. Ni läste rätt: Cape Town Stadium. Den nybyggda VM-arenan i Green Point, som under match tar upp till 64.000 åskådare. Som ligger på promenadavstånd från vår lägenhet i Bo-Kaap. Det kommer att bli grymt, grymt, grymt. Vi ses i vimlet!



Mer information om festen på Mother City Queer Projects hemsida

fredag 3 december 2010

Lucka 3: Sydafrikas bästa restauranger

av TOR BILLGREN

EatOut-guiden är en bra följeslagare på sydafrikavistelsen, även om man bara besöker landet några veckor. Den listar landets tusen bästa matställen och har en prestigefull tio-i-topp-lista, som avslöjas i slutet av november varje år.

2010 års lista bjuder på en hel del dramatik. Hela sex av krogarna från förra årets topplista har åkt ut (La Colombe (#1, Kapstaden), Mosaic Restaurant (#2, Pretoria), The Roundhouse (#5, Kapstaden), The Restaurant at Grande Provence (#6, Franschhoek), The Greenhouse at the Cellars (#7, Kapstaden) och 9th Ave Bistro (#9, Durban)).

Men som vanligt kan man konstatera att det är hit till Kapstaden man ska resa om man är intresserad av mat och vin. En av toppkrogarna ligger mitt i stan, fyra på vingårdar runt grannstaden Stellenbosch, en ligger i Franschhoek en knapp timmes bilfärd bort, och ytterligare en ligger i Paarl. Mad andra ord: Sju av Sydafrikas tio bästa krogar ligger inom en sjumilsradie från Kapstaden.

Jämför med landets – nej kontinentens – finansiella medelpunkt Johannesburg, som bara har två krogar på listan.

När jag bläddrar i guiden bland restaurangerna som rekommenderas i Stellenbosch noterar jag att mitt favoritställe Apprentice på Andringa Street inte finns med. Det är idealt för frukost, lunch och middag, och ligger alltid i skugga. Ett ställe jag saknar i Kapstaden är Nzolo Brand på Church Street. Det är väl i och för sig mer ett café, men deras butter chicken är en av de mest utsökta rätterna som serveras i stan.

Här är den så: EatOuts lista över Sydafrikas 10 bästa krogar 2010:

1.
Rust en Vrede (#3.)
Vingården Rust en Vrede utanför Stellenbosch
Här åt vi julmiddag förra året. Fine dining i den högre skolan i svårslagen miljö och magisk utsikt. Mycket minnesvärd avsmakningsmeny.

2.
The Tasting Room at Le Quartier Francais
Franschhoek
Jag besökte stället 2006 men minns fortfarande vad jag åt: tartar på springbok, samt anka.

3.
Jordan Restaurant
Vingården Jordan, utanför Stellenbosch
Nykomling som jag inte hunnit besöka. Men kocken George Jardine har en krog några hundra meter från vår lägenhet (Jardine på Bree Street), som jag har mycket goda erfarenheter av.

4.
Bosman's
Paarl
Inte testat. Det är inte ofta man har ärende till Paarl, men Bosman's kommer definitivt att att bli ett sådant.

5.
DW Eleven - 13
Johannesburg

6.
Terroir (#4.)
Vingården Kleine Zalze utanför Stellenbosch
Jag har inte ätit middag här, men väl några luncher. Dyrt med fantastiskt bra. Provencalskt mysigt i fullständig avskildhet. Kleine Zalze är för övrigt vingården som producerar Foot of Africa, som är det enskilt mest sålda vinet i Sverige. Det tillhör dock bottenskrapet i vingårdens sortiment och är inte särskilt representativt.

7.
Aubergine
Kapstaden
Lysande restaurangmaskineri i fransk stil med en av stans bästa vinlistor.

8.
Roots (# 8.)
Krugersdorp (Johannesburg)

9.
Overture (#10.)
Vingården Hidden Valley utanför Stellenbosch
Utsökt avsmakningsmeny som måste bokas minst ett par veckor i förväg. Att stället heter Hidden Valley är ingen slump. Måste upplevas.

10.
Hartford House
Mooi River

torsdag 2 december 2010

Lucka 2: Protea

av TOR BILLGREN


Kungsprotea (Protea cynaroides) i Stellenboschs botaniska trädgård. Bild: Tor Billgren

Kaphalvön har egentligen inga träd i sin ursprungsflora, utan bergssluttningarna och slätterna är klädda av buskage – olika arter av så kallad fynbos (uttalas "fejnboss", afrikaans för "fin buske"). En av arterna heter protea och bär säregna, färgsprakande blommor, ofta stora som blomkålshuvuden. Ibland förs tankarna till kronärtskockor.

Protean är en nationalsymbol för Sydafrika och många företag och organisationer har den i sina logotyper. Som försäkringsbolaget Protea Medical Aid och hotellkedjan Protea Hotels, liksom de flesta av landets idrottslandslag, det mest kända är förmodligen cricketlandslaget, Proteas. Krafter inom regeringspartiet har länge även velat ersätta rugbylandslagets springbok med en protea – men med tanke på rugbyns popularitet och springbokens starka ställning som symbol kommer det nog inte att realiseras. Inte utan strid i alla fall.

Det var Carl von Linné som gav protean sitt namn, efter den grekiska guden Prometeus.




onsdag 1 december 2010

Lucka 1: Isicholo

av TOR BILLGREN



Tre hustrur, tre hattar. När en kvinna har gift sig inom zulukulturen har hon rätt att bära den ståtliga huvudbonaden isicholo, som Gertrude Sizakele Khumalo längst till höger på bilden. President Jacob Zumas två andra hustrur heter Nompumelelo Ntuli och Thobeka Stacie Madiba.