I måndags förra veckan var journalisten Andreas Nilsson vittne till en allvarlig tågolycka. En kvinna föll ned mellan vagn och plattform precis när tåget började rulla och klämdes svårt. Alldeles innan hade hon försökt få besked om det felmärkta tågets destination, men ignorerats av personalen. När hon till slut försökte gå ombord slant hon.
Nilsson upptäcker snabbt att SJ:s retoriska fluff om händelsen inte stämmer överens med verkligheten och bestämmer sig för att börja nysta i historien. Han får kontakt med kvinnan (som är långt ifrån ”lindrigt skadad”, vilket SJ hävdat), intervjuar SJ-personal (som visar sig ha en helt felaktig bild av vad som hänt) och talar med pressfolk (som försöker domptera honom med överslätande floskler). Undan för undan hugger han sig igenom djungeln av desinformation, inkompetens och nonchalans, och håller just nu på att blottlägga något stort och viktigt. Det är en journalistisk bragd, men framförallt: en kamp mot likgiltigheten. Följ den på www.andreasnson.wordpress.com
Nilsson upptäcker snabbt att SJ:s retoriska fluff om händelsen inte stämmer överens med verkligheten och bestämmer sig för att börja nysta i historien. Han får kontakt med kvinnan (som är långt ifrån ”lindrigt skadad”, vilket SJ hävdat), intervjuar SJ-personal (som visar sig ha en helt felaktig bild av vad som hänt) och talar med pressfolk (som försöker domptera honom med överslätande floskler). Undan för undan hugger han sig igenom djungeln av desinformation, inkompetens och nonchalans, och håller just nu på att blottlägga något stort och viktigt. Det är en journalistisk bragd, men framförallt: en kamp mot likgiltigheten. Följ den på www.andreasnson.wordpress.com
Publicerad i Sydsvenskan den 24 februari 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar