Skotten bakom murarna i slutet av Giuseppe Tomasi di Lampedusas roman ”Leoparden” är väl värda att hålla i minnet nu när förändringarnas vindar blåser i Nordafrika. Smällarna hos Tomasi kommer från revolutionärernas arkebuseringsbössor, och slår fast det obehagliga faktumet att frihetskämparna övertagit de avsatta tyrannernas metoder. Det var inte friheten som var det viktiga, utan makten.
Nu har det inte gått så långt i Nordafrika, men jag tycker att det finns skäl oroa sig över söndagens nyhet om att den utdrivne tunisiske diktatorn Ben Alis parti RCD förbjudits. Spontant och emotionellt är det lätt att sympatisera med en sådan åtgärd, men samtidigt måste man fråga sig hur rimligt det är att inleda en demokratiseringsprocess med att förbjuda vissa politiska rörelser. Finns det andra restriktioner i pipelinen? Förbud mot ”kontrarevolutionära uttalanden”?
Naturligtvis måste vi stödja frihetsrörelsernas kamp – men om vi verkligen önskar dem framgång på vägen mot demokrati, måste vi protestera vid minsta avsteg.
Nu har det inte gått så långt i Nordafrika, men jag tycker att det finns skäl oroa sig över söndagens nyhet om att den utdrivne tunisiske diktatorn Ben Alis parti RCD förbjudits. Spontant och emotionellt är det lätt att sympatisera med en sådan åtgärd, men samtidigt måste man fråga sig hur rimligt det är att inleda en demokratiseringsprocess med att förbjuda vissa politiska rörelser. Finns det andra restriktioner i pipelinen? Förbud mot ”kontrarevolutionära uttalanden”?
Naturligtvis måste vi stödja frihetsrörelsernas kamp – men om vi verkligen önskar dem framgång på vägen mot demokrati, måste vi protestera vid minsta avsteg.
Publicerad i Sydsvenskan den 8 februari 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar