2011 blir året då jag lämnar Sydafrika. I mitten av juli slår jag mig åter ner i Malmö efter 2,5 år i Stellenbosch och Kapstaden. Då hade det trevligt att ha ett jobb. Jag är i grunden radioman, kulturjournalist och konstkritiker, men har under åren i Sydafrika inhämtat breda kunskaper om landets samtida politiska liv och invecklade närhistoria. Jag skulle således göra mest nytta på en kultur- eller utrikesredaktion, men är helt öppen för andra yrkesbanor än journalistiken.
fredag 31 december 2010
torsdag 30 december 2010
Kapstaden just nu: Brand på Signal Hill
av TOR BILLGREN
Klockan är nu kvart i sju på kvällen och eldsvådan på Signal Hill är ännu inte släckt. Helikoptrarna är fortfarande i luften och man hör sirener överallt. Första bilden är tagen 15:46.
Utsikt från vår lägenhet i Bo-Kaap, vy mot nordväst. Vi bor på de sydostliga sluttningarna av Signal Hill och vinden gör att elden sprider sig på andra hållet, uppåt, över kullen. Vind från andra riktningen hade gjort mig mycket nervös.
Military Road, som utgör gränslinjen för bebyggelsen på Signal Hill.
Vägen leder upp till populära turistmålet Noon Gun. Enligt damen, som bor alldeles nedanför, började eldsvådan redan i morse.
Ända ned till vägen...
Inte helt släckt.
Förutom tre helikoptrar, bekämpas elden av två flygplan som släpper ut någon sorts kemikalie över området.
Myndigheterna har utfärdat brandvarningar under hela veckan.
Omgruppering.
Helikoptrarna hämtar sitt vatten från stora dammar mitt i stan.
Toppen av Signal Hill är en populär destination för picknickar i solnedgången. Det blir antagligen inte så mycket av den varan ikväll.
En guinea fowl som fått nog av situationen på andra sidan vägen.
_____________________________________
Övrig media
Mail & Guardian
Firefighters battle flames on Signal Hill
Eyewitness News
Volunteers called in to help battle Signal Hill blaze
Eyewitness News
4 fires identified as Signal Hill continues to burn
Twitter
#SignalHillFire
Klockan är nu kvart i sju på kvällen och eldsvådan på Signal Hill är ännu inte släckt. Helikoptrarna är fortfarande i luften och man hör sirener överallt. Första bilden är tagen 15:46.
Utsikt från vår lägenhet i Bo-Kaap, vy mot nordväst. Vi bor på de sydostliga sluttningarna av Signal Hill och vinden gör att elden sprider sig på andra hållet, uppåt, över kullen. Vind från andra riktningen hade gjort mig mycket nervös.
Military Road, som utgör gränslinjen för bebyggelsen på Signal Hill.
Vägen leder upp till populära turistmålet Noon Gun. Enligt damen, som bor alldeles nedanför, började eldsvådan redan i morse.
Ända ned till vägen...
Inte helt släckt.
Förutom tre helikoptrar, bekämpas elden av två flygplan som släpper ut någon sorts kemikalie över området.
Myndigheterna har utfärdat brandvarningar under hela veckan.
Omgruppering.
Helikoptrarna hämtar sitt vatten från stora dammar mitt i stan.
Toppen av Signal Hill är en populär destination för picknickar i solnedgången. Det blir antagligen inte så mycket av den varan ikväll.
En guinea fowl som fått nog av situationen på andra sidan vägen.
_____________________________________
Övrig media
Mail & Guardian
Firefighters battle flames on Signal Hill
Eyewitness News
Volunteers called in to help battle Signal Hill blaze
Eyewitness News
4 fires identified as Signal Hill continues to burn
#SignalHillFire
Cape Town right now: Fire on Signal Hill
Some villas on the northern slopes are in danger. 3 helicopters and several trucks are fighting the fire.
tisdag 28 december 2010
Lång väg kvar för Afrikas homosexuella
av TOR BILLGREN
___________________________
Fotnot
Vid den slutliga omröstningen om resolutionen förra tisdagen upphävdes beslutet att stryka ”sexuell läggning”. Sydafrika var en av länderna som ändrat ståndpunkt.
Förra lördagen (den 18.12) ägde den rum. För 17:e gången arrangerades Mother City Queer Project i Kapstaden, en gayfest som hållits årligen sedan demokratins gryning 1994 och som bara växt och växt. I år var alla hybris- och extravagansmätare maxade; festen ägde nämligen rum i Cape Town Stadium – arenan från sommarens fotbolls-VM som ligger som ett rymdskepp alldeles vid Atlantkanten.
”Vi har så mycket att fira”, sa arrangörerna inför festen, som hade temat ”Flower Power”. Och det är sant. Det finns mycket att vara stolt över i Sydafrika när det gäller hbt-rättigheter. Som femte land i världen infördes homoäktenskap 2006.
Men samtidigt finns det mycket att skämmas över. Framförallt landets pajaskonster i FN, som kulminerade i november när Sydafrika förenade sig med världens bögmördarstater i en viktig omröstning om resolutionen som kritiserar utomrättsliga avrättningar. Omröstningen ledde till att texten ändrades så att avrättningar på grund av ”sexuell läggning” numera inte fördöms explicit. Istället infördes en allmän formulering om ”diskriminerande grunder”.
En sådan skrivning är fullständigt ihålig. För om homosexualitet redan är kriminellt, vilket det är i 38 av Afrikas stater – kan man självfallet inte åberopa antidiskriminering för att förhindra bestraffning. Bara någon vecka efter FN-omröstningen fick vi också ett lysande exempel på detta, då Kenyas premiärminister Raila Odinga under ett tal dundrade att ”Homosexuella förtjänar att gripas!”. Uttalandet var en reaktion mot att vissa parlamentsledamöter antytt att landets nyligen antagna antidiskrimineringslag också skulle komma att omfatta homosexuella. Men icke, lät alltså premiärministern meddela.
Ett annat exempel på att det saknas politisk vilja att förbättra hbt-situationen i många afrikanska länder, var när en sydafrikansk homoorganisation nyligen frågade Afrikanska Unionens (AU) människorättskommission om den hade för avsikt att utreda de hot mot namngivna homosexuella som förekommit i ugandiska medier de senaste åren, samt fenomenet ”korrektionsvåldtäkter” av lesbiska. Svaret på frågan blev att kommissionen varken hade hört talas om några sådana publiceringar, eller våldtäkter. Hela världen känner till dessa företeelser – men AU:s människorättskommission låsas som att den inte har en aaaning. (Se Mail & Guardian, den 3.12, sidan 25.)
Nu är det inte bara Afrikas politiska elit som förtjänar dumstrut. Festen i lördags var en närmast kritvit tillställning. På väg hem från stadion gick vi förbi klubben Rosie’s, som främst frekventeras av Kapstadens svarta homoklientel. Och inga av dem vi träffade där hade varit på festen. Den ägde alltså rum för sjuttonde gången, men landets homorörelse står och stampar när det gäller segregationsbekämpning. Så fantastiskt mycket kraftfullare lördagens manifestation hade varit om Cape Town Stadium – denna heterosexismens högborg – istället hade intagits av en representativ del av befolkningen.
”Vi har så mycket att fira”, sa arrangörerna inför festen, som hade temat ”Flower Power”. Och det är sant. Det finns mycket att vara stolt över i Sydafrika när det gäller hbt-rättigheter. Som femte land i världen infördes homoäktenskap 2006.
Men samtidigt finns det mycket att skämmas över. Framförallt landets pajaskonster i FN, som kulminerade i november när Sydafrika förenade sig med världens bögmördarstater i en viktig omröstning om resolutionen som kritiserar utomrättsliga avrättningar. Omröstningen ledde till att texten ändrades så att avrättningar på grund av ”sexuell läggning” numera inte fördöms explicit. Istället infördes en allmän formulering om ”diskriminerande grunder”.
En sådan skrivning är fullständigt ihålig. För om homosexualitet redan är kriminellt, vilket det är i 38 av Afrikas stater – kan man självfallet inte åberopa antidiskriminering för att förhindra bestraffning. Bara någon vecka efter FN-omröstningen fick vi också ett lysande exempel på detta, då Kenyas premiärminister Raila Odinga under ett tal dundrade att ”Homosexuella förtjänar att gripas!”. Uttalandet var en reaktion mot att vissa parlamentsledamöter antytt att landets nyligen antagna antidiskrimineringslag också skulle komma att omfatta homosexuella. Men icke, lät alltså premiärministern meddela.
Ett annat exempel på att det saknas politisk vilja att förbättra hbt-situationen i många afrikanska länder, var när en sydafrikansk homoorganisation nyligen frågade Afrikanska Unionens (AU) människorättskommission om den hade för avsikt att utreda de hot mot namngivna homosexuella som förekommit i ugandiska medier de senaste åren, samt fenomenet ”korrektionsvåldtäkter” av lesbiska. Svaret på frågan blev att kommissionen varken hade hört talas om några sådana publiceringar, eller våldtäkter. Hela världen känner till dessa företeelser – men AU:s människorättskommission låsas som att den inte har en aaaning. (Se Mail & Guardian, den 3.12, sidan 25.)
Nu är det inte bara Afrikas politiska elit som förtjänar dumstrut. Festen i lördags var en närmast kritvit tillställning. På väg hem från stadion gick vi förbi klubben Rosie’s, som främst frekventeras av Kapstadens svarta homoklientel. Och inga av dem vi träffade där hade varit på festen. Den ägde alltså rum för sjuttonde gången, men landets homorörelse står och stampar när det gäller segregationsbekämpning. Så fantastiskt mycket kraftfullare lördagens manifestation hade varit om Cape Town Stadium – denna heterosexismens högborg – istället hade intagits av en representativ del av befolkningen.
Publicerad i Sydsvenskan den 27 december 2010
___________________________
Fotnot
Vid den slutliga omröstningen om resolutionen förra tisdagen upphävdes beslutet att stryka ”sexuell läggning”. Sydafrika var en av länderna som ändrat ståndpunkt.
måndag 27 december 2010
Lucka 27: Rand
av TOR BILLGREN
Sydafrikas valuta heter rand (beteckning ZAR) och är just nu ungefär lika mycket värd som den svenska kronan. Namnet betyder kant och kommer ur det geografiska namnet Witwatersrand, som är den höjd som staden Johannesburg är byggd på, och där Sydafrikas guldfyndigheter upptäcktes 1873.
Motivet på sedlarna är djuren som ingår i Big Five:
(Vit) noshörning (10 rand, grön)
Elefant (20 rand, gulbrun)
Lejon (50 rand, röd)
Buffel (100 rand, blå)
Leopard (200 rand, gul, orange)
Mynten finns i valörerna 5, 2 och 1 rand, samt 50, 20, 10 och 5 cent.
Motivet på sedlarna är djuren som ingår i Big Five:
(Vit) noshörning (10 rand, grön)
Elefant (20 rand, gulbrun)
Lejon (50 rand, röd)
Buffel (100 rand, blå)
Leopard (200 rand, gul, orange)
Mynten finns i valörerna 5, 2 och 1 rand, samt 50, 20, 10 och 5 cent.
söndag 26 december 2010
Lucka 26: Pufform
av TOR BILLGREN
En av de vanligaste ormarna i södra Afrika är pufformen (engelska: puff adder, afrikaans: pofadder, zulu: ihobosha). Det är en kort och tjock orm, runt en meter lång och mycket farlig. Dess gift orsakar celldöd och extrem smärta, och är dödligt. Det som gör pufformen så farlig är att den förlitar sig på sitt kamouflage och alltså inte ringlar undan när den känner att något stort (typ en människa) närmar sig. Den ligger alltså kvar på stigen och tror att den är osynlig. Som en extra bonus heter den Bitis arientans på latin.
lördag 25 december 2010
Kassiesbai just nu: Jullunch
Utanför Arniston hittade vi Willeen's fiskrestaurang i en liten vit stenstuga. Utanför: Indiska Oceanen.
Lucka 25: Hawkers
av TOR BILLGREN
Hawkers är en vanlig syn på gatorna nu under turistsäsongen. Belamrade med sina varor går de från uteservering till uteservering och erbjuder besökarna dammvippor av strutsfjädrar, träslevar, konsthantverk och smycken. Man ser dem också i vägkorsningarna, där de dödsföraktande slänger sig ut och försöker kränga mobilladdare, tingeltangel, leksaker, solglasögon och solskydd till bilister som har stannat för rött.
Det är inte ovanligt med skyltar med "No hawkers" utanför restauranger och affärer. Men som vanligt blir allting roligare på afrikaans: "Geen smouse".
Det är inte ovanligt med skyltar med "No hawkers" utanför restauranger och affärer. Men som vanligt blir allting roligare på afrikaans: "Geen smouse".
fredag 24 december 2010
Lucka 24: Södra Korset
text & bild TOR BILLGREN
De riktigt gamla grekerna kunde se Södra Korset (Crux) och betraktade det som stjärnbilden Kentaurens hovar. Men runt år 400 e.Kr. försvann det från Atens horisont. I närheten på himlen, i stjärnbilden Seglen (Vela), finns ett annat kors som ibland misstas för att vara det Södra. Detta kallas "det Falska Korset". Skillnaden mellan det Södra och det Falska korset är att det Södra är assymetriskt och lite mindre, medan stjärnorna i det Falska lyser jämnstarkt och bildar en mer symmetrisk korsform (dock ej helt vinkelrät). Södra Korset finns i Australiens, Nya Zeelands, Papua Nya Guineas, Brasiliens och Samoas flaggor. Bilden är tagen från lägenheten i Bo-Kaap i Kapstaden den 15 januari 2010.
torsdag 23 december 2010
Knaper jul i Nkqubela
text & bild TOR BILLGREN
För tre veckor sedan fick de sparken från köttfabriken Abattoir i Robertson, 14 mil norr om Kapstaden. 33 arbetare fick gå för att de vägrade jobba 18 timmar om dagen. Och lönen? 300 kr i veckan. Ibland något mer, ofta mindre. Det är den lagstadgade minimilönen för arbetare i köttindustrin. Detta i ett land som ungefär är lika dyrt att leva i som Sverige.
Nu är detta inga konstigheter. Situationen för arbetare i Sydafrika är ofattbart dålig – särskilt på landsbygden, där det ofta är svårt för fackföreningarna att nå ut. Att hävda att apartheid fortfarande gäller här ute är inte att överdriva, det är ingen retorisk billighet. Ett av huvudsyftena med apartheidsystemet var att förse samhället med billig och utbytbar arbetskraft. Trots 16 år av demokrati och ANC-styre, har denna syn på landets svarta inte ändrats mycket.
I tisdags träffade jag några av de sparkade arbetarna utanför ett hus i townshipet Nkqubela. Så här berättade Mr DeBeer (i mitten på bilden):
– Ägaren ville att vi skulle jobba 18 timmar om dagen och slakta 850 får och 38 kor. Facket rådde oss att jobba enligt våra kontrakt, det vill säga 7-17, vilket innebar att vi klarade av 600 djur om dan. Men då blev han arg påstod att vi slaktade långsamt. Arbetsmarknadsmyndigheten stod på chefens sida och sa att så länge han betalar oss, måste vi göra som han säger – trots att vi jobbade 50 övertidstimmar i veckan. Vi blev olagligt avskedade. Det enda vi krävde var våra grundläggande rättigheter.
– Nu har vi julen runt hörnet. Vi hade sett fram emot att umgås och ha det bra med våra familjer, men nu blir det inte så. Nu måste vi be våra grannar och vänner om hjälp för att klara oss.
Hur påverkades ni av att jobba sådana tider?
– Vi arbetar med vassa knivar, vissa av oss har råkat skära sig. Man blir trött, man kan inte fortsätta. Och sen om man råkar komma fem minuter för sent för att man är så trött, måste man skriva under en varning.
– Det påverkade våra familjer också. När vi lämnade våra hem klockan sex på morgonen sov barnen. När vi kom men sov de också. En del av oss fick problem med äktenskapen.
Vad vill ni uppnå nu?
– Vi vill skicka ett tydligt budskap till människorna på landsbygden om att slaveriet måste sluta. Vi vill stoppa det! Vi kräver våra rättigheter!
* * *
Igår var det meningen att tjänstemän från provinsens arbetsmarknadsdepartement skulle komma till Robertson för att inspektera situationen, men på grund av en mer akut händelse i Stellenbosch fick besöket ställas in.
Jag ringer upp Karel Swarts på de avskedade arbetarnas fackorganisation CSAAWU och frågar om det hänt något nytt sedan i tisdags. Han lyser upp och talar om en delseger.
– Arbetarna kommer att få uppsägningspengarna som de har rätt till. Inte alla, men de flesta kommer att få det. Vi satte press på departementet, som satte press på fabriken. Det handlar om fyra veckors lön, plus tre veckors avgångsvederlag. Pengarna ska betalas ut i morgon.
Sammanlagt sju veckors lön alltså. Runt 2100 kronor. Det är nästan hälften av vad en barnfamilj beräknas behöva för att klara sig – per månad. Och arbetarna är fortfarande avskedade.
________________________________
För mer information om situationen i Robertson, besök CSAAWU:s Facebooksida.
Nu är detta inga konstigheter. Situationen för arbetare i Sydafrika är ofattbart dålig – särskilt på landsbygden, där det ofta är svårt för fackföreningarna att nå ut. Att hävda att apartheid fortfarande gäller här ute är inte att överdriva, det är ingen retorisk billighet. Ett av huvudsyftena med apartheidsystemet var att förse samhället med billig och utbytbar arbetskraft. Trots 16 år av demokrati och ANC-styre, har denna syn på landets svarta inte ändrats mycket.
I tisdags träffade jag några av de sparkade arbetarna utanför ett hus i townshipet Nkqubela. Så här berättade Mr DeBeer (i mitten på bilden):
– Ägaren ville att vi skulle jobba 18 timmar om dagen och slakta 850 får och 38 kor. Facket rådde oss att jobba enligt våra kontrakt, det vill säga 7-17, vilket innebar att vi klarade av 600 djur om dan. Men då blev han arg påstod att vi slaktade långsamt. Arbetsmarknadsmyndigheten stod på chefens sida och sa att så länge han betalar oss, måste vi göra som han säger – trots att vi jobbade 50 övertidstimmar i veckan. Vi blev olagligt avskedade. Det enda vi krävde var våra grundläggande rättigheter.
– Nu har vi julen runt hörnet. Vi hade sett fram emot att umgås och ha det bra med våra familjer, men nu blir det inte så. Nu måste vi be våra grannar och vänner om hjälp för att klara oss.
Hur påverkades ni av att jobba sådana tider?
– Vi arbetar med vassa knivar, vissa av oss har råkat skära sig. Man blir trött, man kan inte fortsätta. Och sen om man råkar komma fem minuter för sent för att man är så trött, måste man skriva under en varning.
– Det påverkade våra familjer också. När vi lämnade våra hem klockan sex på morgonen sov barnen. När vi kom men sov de också. En del av oss fick problem med äktenskapen.
Vad vill ni uppnå nu?
– Vi vill skicka ett tydligt budskap till människorna på landsbygden om att slaveriet måste sluta. Vi vill stoppa det! Vi kräver våra rättigheter!
* * *
Igår var det meningen att tjänstemän från provinsens arbetsmarknadsdepartement skulle komma till Robertson för att inspektera situationen, men på grund av en mer akut händelse i Stellenbosch fick besöket ställas in.
Jag ringer upp Karel Swarts på de avskedade arbetarnas fackorganisation CSAAWU och frågar om det hänt något nytt sedan i tisdags. Han lyser upp och talar om en delseger.
– Arbetarna kommer att få uppsägningspengarna som de har rätt till. Inte alla, men de flesta kommer att få det. Vi satte press på departementet, som satte press på fabriken. Det handlar om fyra veckors lön, plus tre veckors avgångsvederlag. Pengarna ska betalas ut i morgon.
Sammanlagt sju veckors lön alltså. Runt 2100 kronor. Det är nästan hälften av vad en barnfamilj beräknas behöva för att klara sig – per månad. Och arbetarna är fortfarande avskedade.
________________________________
För mer information om situationen i Robertson, besök CSAAWU:s Facebooksida.
Lucka 23: Apartheidledarna
av TOR BILLGREN
Varsågoda! Här följer ett skräckkabinett över ondska, idioti och ren dumhet. Sällan har så få förstört så mycket för så många. Den sista i raden gjorde delvis bot och bättring och förtjänar en smula respekt för det. Men vi får inte glömma att han under absoluta största delen av sitt politiska liv kämpade för apartheidsystemet.
DF Malan (1874-1959)
Premiärminister 1948-1954. Föddes på den kända vingården Allesverloren (finns på Systembolaget) och utbildade sig till präst inom den sydafrikanska statskyrkan Holländska reformerade kyrkan. Bildade 1945 den avknoppning av National Party som vann valet 1948, med löfte att införa apartheid. Självfallet var inte segregering och utnyttjande av svarta och färgade någon ny företeelse i Sydafrika. Skillnaden var att förtrycket nu systematiserades och gavs vetenskaplig och teologisk överrock. Och förvärrades.
Johannes Strijdom (1893-1958)
Premiärminister 1954-1958. Definierade apartheid som "baasskap", det vill säga vit överhöghet. Avskaffade rösträtten för den s.k. färgade folkgruppen. 2001 rasade en stor byst över Strijdom i Pretoria, varvid två människor skadades.
Hendrick Verwoerd (1901-1966)
Premiärminister 1958-1966. Apartheids huvudsaklige arkitekt. Skapade de "vetenskapliga" teorierna för systemet och fick det därmed att verka rimligt och försvarbart. Han ledde landet ut ur The Commonwealth 1961, vilket ledde till bildandet av Republiken Sydafrika. Knivmördades i parlamentet 1966.
John Vorster (1915-1983)
Premiärminister 1966-1978. Var under andra världskriget nazist och förordade diktatur i Sydafrika, något han satt fängslad för fram till 1944 (Sydafrika stödde de allierade i kriget). Gav under sin tid som justitieminister polisen rätt att fängsla utan rättegång. Komprometterades under slutet av sin politiska karriär av den så kallade informationsskandalen, där det avslöjades att regeringen i hemlighet hade finansierat den engelskspråkiga och regeringsvänliga tidningen The Citizen.
PW Botha (1916-2006)
Premiärminister 1978-1984. President 1984-1989. Lättade på apartheidlagarna något, bl.a. genom att avskaffa förbudet mot sex och äktenskap över rasgränserna. Detta var dock i praktiken obetydliga skenmanövrar. Ett reformerat och "humant" förtryckssystem är värre än ett öppet och oförblommerat dito. Det var under hans tid som ledare som landet exploderade i våld på alla fronter. 1989 fick han en lätt stroke, vilket gav National Party en ursäkt att ersätta honom med den mer förändringsbenägne FW De Klerk.
FW De Klerk (1936- )
President 1989-1994. Valdes in i parlamentet 1969 och i regeringen 1978. Den 2 februari 1990, efter ett halvår på posten, höll han det berömda talet där han hävde förbudet mot flera befrielserörelser (ANC, PAC, SACP m.fl.) och förkunnade att Nelson Mandela skulle sättas på fri fot, vilket skedde den 11 februari. 1993 tilldelades han Nobels fredspris tillsammans med Mandela och avgick som president efter det första demokratiska 1994. Han var vicepresident i Mandelas regering fram till 1996 och lämnade politiken helt 1997.
Varsågoda! Här följer ett skräckkabinett över ondska, idioti och ren dumhet. Sällan har så få förstört så mycket för så många. Den sista i raden gjorde delvis bot och bättring och förtjänar en smula respekt för det. Men vi får inte glömma att han under absoluta största delen av sitt politiska liv kämpade för apartheidsystemet.
DF Malan (1874-1959)
Premiärminister 1948-1954. Föddes på den kända vingården Allesverloren (finns på Systembolaget) och utbildade sig till präst inom den sydafrikanska statskyrkan Holländska reformerade kyrkan. Bildade 1945 den avknoppning av National Party som vann valet 1948, med löfte att införa apartheid. Självfallet var inte segregering och utnyttjande av svarta och färgade någon ny företeelse i Sydafrika. Skillnaden var att förtrycket nu systematiserades och gavs vetenskaplig och teologisk överrock. Och förvärrades.
Johannes Strijdom (1893-1958)
Premiärminister 1954-1958. Definierade apartheid som "baasskap", det vill säga vit överhöghet. Avskaffade rösträtten för den s.k. färgade folkgruppen. 2001 rasade en stor byst över Strijdom i Pretoria, varvid två människor skadades.
Hendrick Verwoerd (1901-1966)
Premiärminister 1958-1966. Apartheids huvudsaklige arkitekt. Skapade de "vetenskapliga" teorierna för systemet och fick det därmed att verka rimligt och försvarbart. Han ledde landet ut ur The Commonwealth 1961, vilket ledde till bildandet av Republiken Sydafrika. Knivmördades i parlamentet 1966.
John Vorster (1915-1983)
Premiärminister 1966-1978. Var under andra världskriget nazist och förordade diktatur i Sydafrika, något han satt fängslad för fram till 1944 (Sydafrika stödde de allierade i kriget). Gav under sin tid som justitieminister polisen rätt att fängsla utan rättegång. Komprometterades under slutet av sin politiska karriär av den så kallade informationsskandalen, där det avslöjades att regeringen i hemlighet hade finansierat den engelskspråkiga och regeringsvänliga tidningen The Citizen.
PW Botha (1916-2006)
Premiärminister 1978-1984. President 1984-1989. Lättade på apartheidlagarna något, bl.a. genom att avskaffa förbudet mot sex och äktenskap över rasgränserna. Detta var dock i praktiken obetydliga skenmanövrar. Ett reformerat och "humant" förtryckssystem är värre än ett öppet och oförblommerat dito. Det var under hans tid som ledare som landet exploderade i våld på alla fronter. 1989 fick han en lätt stroke, vilket gav National Party en ursäkt att ersätta honom med den mer förändringsbenägne FW De Klerk.
FW De Klerk (1936- )
President 1989-1994. Valdes in i parlamentet 1969 och i regeringen 1978. Den 2 februari 1990, efter ett halvår på posten, höll han det berömda talet där han hävde förbudet mot flera befrielserörelser (ANC, PAC, SACP m.fl.) och förkunnade att Nelson Mandela skulle sättas på fri fot, vilket skedde den 11 februari. 1993 tilldelades han Nobels fredspris tillsammans med Mandela och avgick som president efter det första demokratiska 1994. Han var vicepresident i Mandelas regering fram till 1996 och lämnade politiken helt 1997.
onsdag 22 december 2010
Lucka 22: Northern Cape
text & bild TOR BILLGREN
Lunch i Calvinia.
1904 års rugbylag. Foto från museet i Calvinia som inrymdes i en gammal synagoga (museet i Springbok fanns för övrigt också i den gamla synagogan).
Museet har tillägnat en hel avdelning till fyrlingarna Lombard, som föddes den 13 februari 1953.
1931 inledde dr J.E. Deuden ett forskningsprojekt som gick ut på att undersöka vad som hände om man lät ullen växa på ett får. Efter fem år och nio månader avslutades experimentet.
Fyrbent strutsunge som en ambulerande skojare tog betalt för att visa i början av 1900-talet.
Ibland såg vi små tornados virvla runt på vidderna.
Township.
Anger riktningen på Oranjerivier.
Himmel.
Väderlek.
Afrikaanse Protestantse Kerk (APK) i Springbok. APK bildades 1987 som en reaktion mot att statskyrkan i Sydafrika (Holländska reformerade kyrkan) året innan hade öppnat för ickevita medlemmar. Mellan 1987 och 1990 lämnade 130.000 personer den reformerta kyrkan i protest och anslöt sig till APK.
På väg söderut igen. Andra Northern Cape-namn: Bitterfontein, Nieuwoudtville, Die Aar, Upington, Kimberly
Sydafrika har nio provinser. Northern Cape är störst till ytan (strax större än Tyskland), men minst till invånarantalet (runt en miljon). Den 8 januari i år körde jag och Erik från Kapstaden till Kakamas, en sträcka på 1000 km, för att hälsa på en vän som då jobbade på en druvfarm vid Orangefloden. Vi fann bland annat att allt vin som produceras i regionen är odrickbart.
Detta är väl egentligen en bild av Western Cape, men den är tagen från Northern Cape.
Lunch i Calvinia.
1904 års rugbylag. Foto från museet i Calvinia som inrymdes i en gammal synagoga (museet i Springbok fanns för övrigt också i den gamla synagogan).
Museet har tillägnat en hel avdelning till fyrlingarna Lombard, som föddes den 13 februari 1953.
1931 inledde dr J.E. Deuden ett forskningsprojekt som gick ut på att undersöka vad som hände om man lät ullen växa på ett får. Efter fem år och nio månader avslutades experimentet.
Fyrbent strutsunge som en ambulerande skojare tog betalt för att visa i början av 1900-talet.
Ibland såg vi små tornados virvla runt på vidderna.
Township.
Anger riktningen på Oranjerivier.
Himmel.
Väderlek.
Afrikaanse Protestantse Kerk (APK) i Springbok. APK bildades 1987 som en reaktion mot att statskyrkan i Sydafrika (Holländska reformerade kyrkan) året innan hade öppnat för ickevita medlemmar. Mellan 1987 och 1990 lämnade 130.000 personer den reformerta kyrkan i protest och anslöt sig till APK.
På väg söderut igen. Andra Northern Cape-namn: Bitterfontein, Nieuwoudtville, Die Aar, Upington, Kimberly
FN fördömer åter utomrättsliga avrättningar av homosexuella
av TOR BILLGREN
Igår återinförde FN:s generalförsamling formuleringen "sexuell läggning" i resolutionen som fördömer utomrättsliga avrättningar. Förslaget lades fram av USA och röstades igenom med siffrorna 93-55.
Formuleringen lyftes bort på initiativ av Mali och Marocko den 16 november. Röstsiffrorna då var 79-70, och det var främst afrikanska och muslimska länder som stödde förslaget.
Jag noterar att Sydafrika tillhör länderna som har ändrat sig i frågan. Jag noterar också att de kommande arrangörerna av fotbolls-VM, Qatar och Ryssland, är anhängare av tanken att människor ska kunna avrättas på grund av sin sexuella läggning, liksom Botswana, landet som ofta lyfts fram som Afrikas demokratiska och ekonomiska mirakel.
Zimbabwes FN-amabssadör Chitsaka Chipaziwa var en av de som tog tillfället i akt att protestera mot förslaget:
– We cannot accept this, especially if it entails accepting such practices as bestiality, paedophilia and those other practices many societies would find abhorrent in their value systems.
_______________________________
Detaljer
från International Gay & Lesbian Human Rights Commission
Länder som röstade för förslaget att återinföra "sexuell läggning" i resolutionen (länder i fetstil är de som ändrat sig i frågan, d.v.s. som röstade för förslaget att stryka "sexuell läggning" den 16 november), 93 st:
Albania, Andorra, Angola, Antigua-Barbuda, Argentina, Armenia, Australia, Austria, Bahamas, Barbados, Belgium, Belize, Bolivia, Bosnia-Herzegovina, Brazil, Bulgaria, Canada, Cape Verde, Chile, Colombia, Costa Rica, Croatia, Cyprus, Czech Republic, Denmark, Dominica, Dominican Republic, Ecuador, El Salvador, Estonia, Fiji, Finland, France, Georgia, Germany, Greece, Grenada, Guatemala, Honduras, Hungary, Iceland, India, Ireland, Israel, Italy, Japan, Latvia, Liechtenstein, Lithuania, Luxembourg, Malta, Mauritius, Marshall Island, Mexico, Micronesia, Monaco, Montenegro, Nauru, Nepal, Netherlands, New Zealand, Nicaragua, Norway, Palau, Panama, Papua New Guinea, Paraguay, Peru, Poland, Portugal, Republic of Korea, Republic of Moldova, Romania, Rwanda, Saint Kitts and Nevis, Samoa, San Marino, Serbia, Slovakia, Slovenia, South Africa, Spain, Sweden, Switzerland, The Former Yugoslav Republic of Macedonia, Timor-Leste, Tonga, Ukraine, United Kingdom, United States, Uruguay, Vanuatu, Venezuela
Länder som röstade emot förslaget, 55 st:
Afghanistan, Algeria, Azerbaijan, Bahrain, Bangladesh, Benin, Botswana, Brunei Dar-Sala, Burkina Faso, Burundi, China, Comoros, Congo, Democratic People's Republic of Korea, Democratic Republic of Congo, Djibouti, Egypt, Gambia, Ghana, Indonesia, Iran, Iraq, Jordan, Kazakhstan, Kuwait, Lebanon, Libya, Malawi, Malaysia, Mauritania, Morocco, Namibia, Niger, Nigeria, Oman, Pakistan, Qatar, Russia, Saint Lucia, Saudi Arabia, Senegal, Sierra Leone, Solomon Islands, Somalia, Sudan, Syria, Swaziland, Tajikistan, Tunisia, Uganda, United Arab Emirates, Tanzania, Yemen, Zambia, Zimbabwe
Länder som avstod, 27 st:
Belarus, Bhutan, Cambodia, Eritrea, Guinea, Guinea-Bissau, Guyana, Haiti, Jamaica, Kenya, Lao, Lesotho, Liberia, Maldives, Mali, Mongolia, Mozambique, Philippines, Saint Vincent and the Grenadines, Sao Tome Principe, Singapore, Sri Lanka, Suriname, Thailand, Togo, Trinidad and Tobago, Vietnam
Länder som inte röstade / ej var närvarande, 17 st:
Cameroon, Central African Republic, Chad, Cote D'Ivoire, Cuba, Equatorial Guinea, Ethiopia, Gabon, Kiribati, Kyrgyzstan, Madagascar, Myanmar, Seychelles, Turkey, Turkmenistan, Tuvalu, Uzbekistan
Formuleringen lyftes bort på initiativ av Mali och Marocko den 16 november. Röstsiffrorna då var 79-70, och det var främst afrikanska och muslimska länder som stödde förslaget.
Jag noterar att Sydafrika tillhör länderna som har ändrat sig i frågan. Jag noterar också att de kommande arrangörerna av fotbolls-VM, Qatar och Ryssland, är anhängare av tanken att människor ska kunna avrättas på grund av sin sexuella läggning, liksom Botswana, landet som ofta lyfts fram som Afrikas demokratiska och ekonomiska mirakel.
Zimbabwes FN-amabssadör Chitsaka Chipaziwa var en av de som tog tillfället i akt att protestera mot förslaget:
– We cannot accept this, especially if it entails accepting such practices as bestiality, paedophilia and those other practices many societies would find abhorrent in their value systems.
_______________________________
Detaljer
från International Gay & Lesbian Human Rights Commission
Länder som röstade för förslaget att återinföra "sexuell läggning" i resolutionen (länder i fetstil är de som ändrat sig i frågan, d.v.s. som röstade för förslaget att stryka "sexuell läggning" den 16 november), 93 st:
Albania, Andorra, Angola, Antigua-Barbuda, Argentina, Armenia, Australia, Austria, Bahamas, Barbados, Belgium, Belize, Bolivia, Bosnia-Herzegovina, Brazil, Bulgaria, Canada, Cape Verde, Chile, Colombia, Costa Rica, Croatia, Cyprus, Czech Republic, Denmark, Dominica, Dominican Republic, Ecuador, El Salvador, Estonia, Fiji, Finland, France, Georgia, Germany, Greece, Grenada, Guatemala, Honduras, Hungary, Iceland, India, Ireland, Israel, Italy, Japan, Latvia, Liechtenstein, Lithuania, Luxembourg, Malta, Mauritius, Marshall Island, Mexico, Micronesia, Monaco, Montenegro, Nauru, Nepal, Netherlands, New Zealand, Nicaragua, Norway, Palau, Panama, Papua New Guinea, Paraguay, Peru, Poland, Portugal, Republic of Korea, Republic of Moldova, Romania, Rwanda, Saint Kitts and Nevis, Samoa, San Marino, Serbia, Slovakia, Slovenia, South Africa, Spain, Sweden, Switzerland, The Former Yugoslav Republic of Macedonia, Timor-Leste, Tonga, Ukraine, United Kingdom, United States, Uruguay, Vanuatu, Venezuela
Länder som röstade emot förslaget, 55 st:
Afghanistan, Algeria, Azerbaijan, Bahrain, Bangladesh, Benin, Botswana, Brunei Dar-Sala, Burkina Faso, Burundi, China, Comoros, Congo, Democratic People's Republic of Korea, Democratic Republic of Congo, Djibouti, Egypt, Gambia, Ghana, Indonesia, Iran, Iraq, Jordan, Kazakhstan, Kuwait, Lebanon, Libya, Malawi, Malaysia, Mauritania, Morocco, Namibia, Niger, Nigeria, Oman, Pakistan, Qatar, Russia, Saint Lucia, Saudi Arabia, Senegal, Sierra Leone, Solomon Islands, Somalia, Sudan, Syria, Swaziland, Tajikistan, Tunisia, Uganda, United Arab Emirates, Tanzania, Yemen, Zambia, Zimbabwe
Länder som avstod, 27 st:
Belarus, Bhutan, Cambodia, Eritrea, Guinea, Guinea-Bissau, Guyana, Haiti, Jamaica, Kenya, Lao, Lesotho, Liberia, Maldives, Mali, Mongolia, Mozambique, Philippines, Saint Vincent and the Grenadines, Sao Tome Principe, Singapore, Sri Lanka, Suriname, Thailand, Togo, Trinidad and Tobago, Vietnam
Länder som inte röstade / ej var närvarande, 17 st:
Cameroon, Central African Republic, Chad, Cote D'Ivoire, Cuba, Equatorial Guinea, Ethiopia, Gabon, Kiribati, Kyrgyzstan, Madagascar, Myanmar, Seychelles, Turkey, Turkmenistan, Tuvalu, Uzbekistan
tisdag 21 december 2010
Lucka 21: Diffusa geparder
av TOR BILLGREN
Britta Jaschinskis suggestiva bild av en gepard i Tanzania. Den vann Tyska djurfotografsällskapet bildtävling 2010, och ingår i årets "Veolia European Wildlife Photographer"-utställning, där den har fått omnämnandet "Highly Commended" i den svartvita klassen.
Och den här tog jag i Botswana i april. Är inte den bättre? Egentligen?
Britta Jaschinskis suggestiva bild av en gepard i Tanzania. Den vann Tyska djurfotografsällskapet bildtävling 2010, och ingår i årets "Veolia European Wildlife Photographer"-utställning, där den har fått omnämnandet "Highly Commended" i den svartvita klassen.
Och den här tog jag i Botswana i april. Är inte den bättre? Egentligen?
måndag 20 december 2010
Lucka 20: Världens ände
bilder TOR BILLGREN
Kapstaden. Stora fartyg. Alltid.
Sea Point, den 21 oktober 2009, kl 13:31:01
Bantry Bay, den 19 december 2010, kl 15:13:22
Bantry Bay, den 19 december 2010, kl 20:21:39
Kapstaden. Stora fartyg. Alltid.
Sea Point, den 21 oktober 2009, kl 13:31:01
Bantry Bay, den 19 december 2010, kl 15:13:22
Bantry Bay, den 19 december 2010, kl 20:21:39
söndag 19 december 2010
Cope har havererat
av TOR BILLGREN
Tragedin med Congress of the People (Cope) är nu ett faktum. Den konferens som partiet försökte hålla i Centurion i veckan havererade till den grad att polisen fick sätta in tårgas och gummikulor när anhängare till två rivaliserande fraktioner drabbade samman. Nu tycks partiet vara helt splittrat kring partiledaren Mosiuoa Lekota och vice partiledaren Mbhazima Shilowa. Shilowafraktionen skickade under gårdagen ut pressmeddelande där de slog fast att de är det ”riktiga Cope” medan Lekota klassades som utbrytare som inte längre har med partiet att göra.
Detta var inte särskilt oväntat. Partiet har ända sedan det grundades 2008 präglats av ledarskapskäbbel, tvister och fraktionsstrider. Och det är inte märkligt alls. Partiet grundades nämligen inte runt idéer, ideologi och politisk vilja, utan runt individer – ett antal ANC-höjdare som kände sig överkörda (eller mer eller mindre fick sparken) efter ANC:s omvälvande konferens i Polokwane 2007, då Jacob Zuma ersatte Thabo Mbeki som partiledare. (Lekota var försvarsminister i Mbekis regering och Shilowa är före detta ANC-premiärminister i Gautengprovinsen.)
Situationen är bekymmersam. I ett land där regeringspartiet är så dominerande som i Sydafrika, spelar oppositionen en viktig roll. Cope är med sina 7,4% det andra största oppositionspartiet efter Democratic Alliance (DA, 16,7%) och deras misslyckande urholkar oppositionens förmåga att utmana makten i landet.
Många utländska organisationer och partier har byggt allianser och samarbeten med Cope för att de – till skillnad från DA – har varit ett parti som även väljare ur den svarta befolkningsgruppen har känt sig hemma i (se t.ex. min intervju med Maud Olofsson). Mycket av detta arbete får nu betraktas vara förgäves. Mitt tips till svenska partier och organisationer som vill arbeta för att stärka oppositionen i Sydafrika, är att satsa på DA. Inkatha Freedom Party (IFP), som är det tredje största oppositionspartiet, befinner sig dessvärre också mitt i en uppslitande ledarskapsstrid som riskerar att göra det betydelselöst inför nästa val.
Detta var inte särskilt oväntat. Partiet har ända sedan det grundades 2008 präglats av ledarskapskäbbel, tvister och fraktionsstrider. Och det är inte märkligt alls. Partiet grundades nämligen inte runt idéer, ideologi och politisk vilja, utan runt individer – ett antal ANC-höjdare som kände sig överkörda (eller mer eller mindre fick sparken) efter ANC:s omvälvande konferens i Polokwane 2007, då Jacob Zuma ersatte Thabo Mbeki som partiledare. (Lekota var försvarsminister i Mbekis regering och Shilowa är före detta ANC-premiärminister i Gautengprovinsen.)
Situationen är bekymmersam. I ett land där regeringspartiet är så dominerande som i Sydafrika, spelar oppositionen en viktig roll. Cope är med sina 7,4% det andra största oppositionspartiet efter Democratic Alliance (DA, 16,7%) och deras misslyckande urholkar oppositionens förmåga att utmana makten i landet.
Många utländska organisationer och partier har byggt allianser och samarbeten med Cope för att de – till skillnad från DA – har varit ett parti som även väljare ur den svarta befolkningsgruppen har känt sig hemma i (se t.ex. min intervju med Maud Olofsson). Mycket av detta arbete får nu betraktas vara förgäves. Mitt tips till svenska partier och organisationer som vill arbeta för att stärka oppositionen i Sydafrika, är att satsa på DA. Inkatha Freedom Party (IFP), som är det tredje största oppositionspartiet, befinner sig dessvärre också mitt i en uppslitande ledarskapsstrid som riskerar att göra det betydelselöst inför nästa val.
Lucka 19: Kroginformation
text & bild TOR BILLGREN
Interiör från en sushirestaurang vid Long Street i Kapstaden. På andra väggen finns bland annat informationen "No children allowed".
Porten till Helvetet? Nej då! Så här hjärtligt blir man välkomnad till restaurangen på vingården Nitida i Durbanville utanför Kapstaden. Smaklig måltid! (PS: Lunchen var utmärkt...)
Interiör från en sushirestaurang vid Long Street i Kapstaden. På andra väggen finns bland annat informationen "No children allowed".
Porten till Helvetet? Nej då! Så här hjärtligt blir man välkomnad till restaurangen på vingården Nitida i Durbanville utanför Kapstaden. Smaklig måltid! (PS: Lunchen var utmärkt...)
lördag 18 december 2010
Lucka 18: Old Biscuit Mill Market
text & bild TOR BILLGREN
OBS: Detta är bilder från förra året. Datumen stämmer förmodligen inte.
OBS: Detta är bilder från förra året. Datumen stämmer förmodligen inte.
För något år sedan listade någon av de vanligaste guideböckerna (minns inte vilken) marknaden i Old Biscuit Mill i Woodstock, Kapstaden som den främsta sevärdheten/aktiviteten i Sydafrika. Bättre än Taffelberget, vingårdarna, Krugerparken, surfstränderna, Robben Island, Norra Kapprovinsen - bättre än allt.
Det är givetvis nonsens.
Därmed inte sagt att marknaden inte skulle vara väl värd ett besök. Det är det perfekta stället för lördagsfrukosten med fantastisk mat i drivor längs borden. Lokalproducerad öl och cider, bagels, utmärkt kaffe, falafel, grillade svampspett, sushi, currywurst, pizza, ostron, vårrullar, samosas, kokosnötter, paella, och så vidare, och så vidare. Min favorit alla kategorier är rumpsteak-sandwitchen som serveras på innergården. Perfekt grillat, utsökt marinerat.
Man måste dock vara tidigt ute. Kring 10-11 är det olidligt fullsmockat med folk och helt omöjligt att hitta någonstans att sitta. För att inte tala om parkeringskaoset utanför... Nej, man måste vara på plats klockan nio, senast. Då är man garanterad en kulinarisk, social och kulturell upplevelse.
Minuset med att vara tidigt på plats är att rumpsteaken inte brukar vara färdiggrillad då. Man får helt enkelt prioritera: Skön stund i lugn och ro UTAN rumpsteak. Eller kaos och trängsel MED.
Det är givetvis nonsens.
Därmed inte sagt att marknaden inte skulle vara väl värd ett besök. Det är det perfekta stället för lördagsfrukosten med fantastisk mat i drivor längs borden. Lokalproducerad öl och cider, bagels, utmärkt kaffe, falafel, grillade svampspett, sushi, currywurst, pizza, ostron, vårrullar, samosas, kokosnötter, paella, och så vidare, och så vidare. Min favorit alla kategorier är rumpsteak-sandwitchen som serveras på innergården. Perfekt grillat, utsökt marinerat.
Man måste dock vara tidigt ute. Kring 10-11 är det olidligt fullsmockat med folk och helt omöjligt att hitta någonstans att sitta. För att inte tala om parkeringskaoset utanför... Nej, man måste vara på plats klockan nio, senast. Då är man garanterad en kulinarisk, social och kulturell upplevelse.
Minuset med att vara tidigt på plats är att rumpsteaken inte brukar vara färdiggrillad då. Man får helt enkelt prioritera: Skön stund i lugn och ro UTAN rumpsteak. Eller kaos och trängsel MED.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
