Det nya Sydafrika, som grundades i och med de första fria valen 1994, fick en bra idrottslig start. Landet arrangerade och vann såväl rugby-VM 1995 som fotbollsturneringen African Cup of Nations 1996. Sedan följde några dystra år. Sydafrika var med i slutstriderna om värdskapet för både OS 2004, som gick till Aten, och fotbolls-VM 2006, som gick till Tyskland. I samband fotbollsnederlaget tecknade satirikern Zapiro en mycket träffande bild, där Franz Beckenbauer triumfatoriskt höjer VM-bucklan, samtidigt som den afrikanska kontinenten faller ur den gyllene jordgloben. En FIFA-delegat lugnar en kollega med orden:
– Oh don’t worry, that bit falls out all the time...
En utmärkt kommentar till hur Afrika ständigt marginaliseras i politiska, mediala och idrottsliga sammanhang.
Men i söndags, under invigningen av Confederations Cup, ekade FIFA-presidenten Sepp Blatters ord på Ellis Park-stadion i Johannesburg:
– FIFA is comitted to Africa!
Cupen hålls som en uppvärmningsturnering för att markera att det är ett år kvar till Fotbolls-VM 2010. En sorts generalrepetition i det lilla formatet med Spanien, Nya Zeeland, Sydafrika, USA, Irak, Italien, Brasilien och Egypten. Invigningsceremonin var mycket enkel och gullig – inte på något sätt pinsam, men en tydlig påminnelse om att Sydafrika de facto är en del av tredje världen.
Premiärmatchen som gick mellan värdlandets lag ”Bafana Bafana” och Irak var ett sömnpiller som slutade 0-0. Den följdes av Spanien - Nya Zeeland, som blev ett förutsägbart målregn över spanjorerna. Redan efter sjutton minuter hade Fernando Torres sparkat in en hattrick och matchen slutade 5-0. Turneringen går vidare idag med bland annat Spanien-Irak.
Det har varit en hel del strul inför cupen. Ett av problemen är transporterna till och från arenorna, något jag återkommer till i nästa krönika. Ett andra problem är marknadsföringen. Det var sorgligt att se de många, många tomma platserna på Spanienmatchen i söndags. Några av världens främsta fotbollsspelare var på plan, men publiken och fansen svek.
Ett tredje problem är säkerheten, som inte löstes förrän lite mer än två veckor före avspark. Ett av företagen som drog sig ur förhandlingarna var svenska Securitas, som inte accepterade de låga löner som arrangörerna erbjöd vakterna. Till slut gavs uppdraget till ett mindre företag i Kapstaden, som har fått snabbutbilda personal.
Just säkerheten är en nyckelfråga, eftersom Sydafrika betraktas vara ett farligt land med hög brottslighet. Om säkerheten kring matcherna inte kan garanteras, befaras många fans och besökare utebli. Och det har inte Sydafrika råd med. Alltför mycket står på spel: turism, investeringar och internationell marknadsföring.
Så det är nog bra att Sydafrika får den här chansen att öva sig i konsten att arrangera världsarrangemang. Själva syftet med en generalrepetition är ju att lokalisera problem och lösa dem. Och brukar man inte säga att den ska gå lite si och så för att premiären ska bli lyckad?
– Oh don’t worry, that bit falls out all the time...
En utmärkt kommentar till hur Afrika ständigt marginaliseras i politiska, mediala och idrottsliga sammanhang.
Men i söndags, under invigningen av Confederations Cup, ekade FIFA-presidenten Sepp Blatters ord på Ellis Park-stadion i Johannesburg:
– FIFA is comitted to Africa!
Cupen hålls som en uppvärmningsturnering för att markera att det är ett år kvar till Fotbolls-VM 2010. En sorts generalrepetition i det lilla formatet med Spanien, Nya Zeeland, Sydafrika, USA, Irak, Italien, Brasilien och Egypten. Invigningsceremonin var mycket enkel och gullig – inte på något sätt pinsam, men en tydlig påminnelse om att Sydafrika de facto är en del av tredje världen.
Premiärmatchen som gick mellan värdlandets lag ”Bafana Bafana” och Irak var ett sömnpiller som slutade 0-0. Den följdes av Spanien - Nya Zeeland, som blev ett förutsägbart målregn över spanjorerna. Redan efter sjutton minuter hade Fernando Torres sparkat in en hattrick och matchen slutade 5-0. Turneringen går vidare idag med bland annat Spanien-Irak.
Det har varit en hel del strul inför cupen. Ett av problemen är transporterna till och från arenorna, något jag återkommer till i nästa krönika. Ett andra problem är marknadsföringen. Det var sorgligt att se de många, många tomma platserna på Spanienmatchen i söndags. Några av världens främsta fotbollsspelare var på plan, men publiken och fansen svek.
Ett tredje problem är säkerheten, som inte löstes förrän lite mer än två veckor före avspark. Ett av företagen som drog sig ur förhandlingarna var svenska Securitas, som inte accepterade de låga löner som arrangörerna erbjöd vakterna. Till slut gavs uppdraget till ett mindre företag i Kapstaden, som har fått snabbutbilda personal.
Just säkerheten är en nyckelfråga, eftersom Sydafrika betraktas vara ett farligt land med hög brottslighet. Om säkerheten kring matcherna inte kan garanteras, befaras många fans och besökare utebli. Och det har inte Sydafrika råd med. Alltför mycket står på spel: turism, investeringar och internationell marknadsföring.
Så det är nog bra att Sydafrika får den här chansen att öva sig i konsten att arrangera världsarrangemang. Själva syftet med en generalrepetition är ju att lokalisera problem och lösa dem. Och brukar man inte säga att den ska gå lite si och så för att premiären ska bli lyckad?
Publicerad i Helsinborgs Dagblad den 17 juni 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar