av TOR BILLGREN
Då: Zuma med den obligatoriska duschen, längst till vänster. Ur Mail & Guardian den 24 februari 2009.
I fredags hände det som analytiker, och insändarskribenter har spekulerat kring de senaste veckorna. Sydafrikas vassaste satiriker Zapiro avlägsnade det duschmunstycke som han sedan 2006 avbildat som fastvuxet i Jacob Zumas skalle. Det var efter att Zuma under en rättegång vittnade om att han tagit en dusch efter ett samlag med en hiv-smittad kvinna ”för att minimera smittorisken”, som duschmunstycket blev ett obligatoriskt inslag i Zapiros Zumakarikatyrer för att påminna om den sanslösa bristen på omdöme. Men i fredagens Mail & Guardian var duschen borta, och så gott som borta även Sunday Times.
Händelsen speglar den hoppfulla stämning som har präglat de första veckorna av Zumas presidentskap. Stridsyxorna har varit – om inte nedgrävda, så åtminstone hållna bakom ryggen. Visserligen har de helt nyligen börjat svingas igen i samband med att Västra Kap-provinsens premiärminister Helen Zille endast utnämt män i sin administration. Men på det hela taget råder en optimistisk känsla över sydafrikanskt politiskt liv just nu.
Det avmonterade duschmunstycket speglar också en djupare aspekt av Sydafrikas moderna politiska historia. Nämligen den utpräglade försoningskulturen. Den vilja att förlåta och börja om, som var förutsättningen för den världsunika övergången till demokrati under 1990-talet första hälft. Trots att det finns miljontals knutna nävar i fickorna, och trots att orättvisorna fortfarande är ett stort sår i samhället, råder det ändå någon sorts koncensus om att försoning är enda vägen framåt. Eller som kolumnisten Fred Khumalo uttryckte det i förra veckans Sunday Times: ”När allt kommer omkring, förlät vi flera av apartheidtidens värsta mördare”. Så varför då inte ge Zuma en chans att visa sig värdig som landets president?
Nu: Duschmunstycke av. Ur Mail & Guardian den 15 maj 2009.
(Publicerad i förkortad form i Sydsvenskan den 19 maj 2009.)
Då: Zuma med den obligatoriska duschen, längst till vänster. Ur Mail & Guardian den 24 februari 2009.
I fredags hände det som analytiker, och insändarskribenter har spekulerat kring de senaste veckorna. Sydafrikas vassaste satiriker Zapiro avlägsnade det duschmunstycke som han sedan 2006 avbildat som fastvuxet i Jacob Zumas skalle. Det var efter att Zuma under en rättegång vittnade om att han tagit en dusch efter ett samlag med en hiv-smittad kvinna ”för att minimera smittorisken”, som duschmunstycket blev ett obligatoriskt inslag i Zapiros Zumakarikatyrer för att påminna om den sanslösa bristen på omdöme. Men i fredagens Mail & Guardian var duschen borta, och så gott som borta även Sunday Times.
Händelsen speglar den hoppfulla stämning som har präglat de första veckorna av Zumas presidentskap. Stridsyxorna har varit – om inte nedgrävda, så åtminstone hållna bakom ryggen. Visserligen har de helt nyligen börjat svingas igen i samband med att Västra Kap-provinsens premiärminister Helen Zille endast utnämt män i sin administration. Men på det hela taget råder en optimistisk känsla över sydafrikanskt politiskt liv just nu.
Det avmonterade duschmunstycket speglar också en djupare aspekt av Sydafrikas moderna politiska historia. Nämligen den utpräglade försoningskulturen. Den vilja att förlåta och börja om, som var förutsättningen för den världsunika övergången till demokrati under 1990-talet första hälft. Trots att det finns miljontals knutna nävar i fickorna, och trots att orättvisorna fortfarande är ett stort sår i samhället, råder det ändå någon sorts koncensus om att försoning är enda vägen framåt. Eller som kolumnisten Fred Khumalo uttryckte det i förra veckans Sunday Times: ”När allt kommer omkring, förlät vi flera av apartheidtidens värsta mördare”. Så varför då inte ge Zuma en chans att visa sig värdig som landets president?
Nu: Duschmunstycke av. Ur Mail & Guardian den 15 maj 2009.
(Publicerad i förkortad form i Sydsvenskan den 19 maj 2009.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar