onsdag 2 november 2011

Nelson Mandelas barnbarn i reality-show

av TOR BILLGREN

Vi har sett Paris Hilton och Nicole Richie festa loss framför dokusåpakamerorna. The Osbournes har gjort det, liksom Kardashian-systrarna. Nu kommer såpan som följer Nelson Mandelas barnbarn Zaziwe (34) och Swati (32) i deras business- och jetsetliv i Johannesburg. Intresset för serien, som börjar sändas nästa år, är naturligtvis mycket stort – särskilt för att det utlovas inhopp från ”vissa familjemedlemmar” (dock inte Nelson...) .

Systrarna Swati Dlamini och Zaziwe Dlamini-Manaway, samt deras kusin Dorothy Adjoa Amauh, som också ska medverka i serien.

Det finns dock en detalj som är extra intressant och delikat, särskilt nu under revolutionsåret 2011. Nelson Mandela är kvinnornas morfar – men deras farfar var kung Sobhuza II av Swaziland, som 1973, fem år efter självständigheten från britterna, upplöste landets parlament, avskaffade demokratin och inrättade sig själv som absolut monark.

Det var 1977 som Nelson och Winnie Mandelas yngsta dotter Zenani gifte med en av Sobhuzas söner, Thumbumuzi, vars lillebror Mswati III idag styr landet som sin privata egendom.

Visst kan det tyckas anmärkningsvärt att de två frihets- och demokratiikonerna Winnie och Nelson Mandela gifte in sin dotter i en familj som bara några år tidigare hade avskaffat det som de själva var redo för att dö för, det vill säga demokrati och rösträtt. Men Nelson Mandela hade vid det laget suttit på Robben Island i 15 år. Winnie hade tidigare under året blivit förvisad och isolerad till en bonnhåla i innersta Oranjefristaten, som hon inte skulle komma att kunna lämna på åtta år. Deras döttrar hade vuxit upp under dödshot och ständig polisterror. I det läget är i alla fall inte jag rätt person att klandra någon för att vilja ge sina barn en smula trygghet när möjligheten uppstår.

Men vi måste också vara medvetna om att den lyx som vi kommer att få se barnbarnen leva i, delvis är frukter av Swazilands utsugarregim. Vissa ledare och diktatorer borde hålla i minnet att händelserna i Tunisien, Egypten och Libyen lika gärna hade kunnat kallas ”den afrikanska våren”.

Publicerad i Sydsvenskan den 2 november 2011

Inga kommentarer: