Det har ofta slagit mig hur många skurkar och premiärministrar från apartheidtiden som fortfarande hedras med gator och torg i Sydafrika. Bara i Kapstaden finns DF Malan Street, Hans Strijdom Avenue och Verwoerd Drive. Det är som att plötsligt upptäcka att man promenerar på Goebbels Allee eller Stalin-Strasse i Berlin. Särskilt problematisk är Hendrik Verwoerd, apartheidsystemets huvudarkitekt, som gjorde rasismen rumsren genom att klä den i kliniskt kvasivetenskaplig skrud.
Daniel François Malan (1874-1959). Apartheiderans förste premiärminister: 1948-1954
Johannes Gerhardus ("Hans") Strijdom (1893-1958). Premiärminister 1954-1958
Hendrik Frensch Verwoerd (1901-1966). Premiärminister 1958-1966
På en del håll i landet har processen gjorts kort med de här gubbarna. Allra längst har man gått i Durban, där den lokala ANC-ledningen 2008 i ett slag bytte ut ett hundratal gatunamn från kolonial- och apartheidtiden och ersatte dem med namn ur den egna nomenklaturan, samt hjältar och förebilder, som Che Guevara och det namibiska socialistpartiet SWAPO. Även helt okontroversiella namn som Broadway och Canal Road försvann. Och taxichaufförerna sliter sitt hår… (Länk till text om processen i Durban.)
Om namnändrarniten har varit överdriven och politiserad i Durban, har processen i Kapstaden varit onödigt trög. Men när jag besökte staden efter nyår upptäckte jag att det äntligen börjat hända saker. Nelson Mandela har det senaste halvåret fått en Boulevard, Helen Suzman en Drive och fredspristagaren Albert Luthuli en Place. De flesta av de gamla namnen var visserligen inte historiskt belastade – av skurkarna är det hittills bara justitieministern och nazisympatisören Oswald Pirow som fått maka på sig. Nu är hans gamla gata uppkallad efter hjärttransplantationspionjären Christiaan Barnard istället.
Det återstår alltså mycket att göra – och snälla, låt Verwoerd bli näste man att ryka från skyltarna. Det finns andra och bättre sätt att påminnas om de mörka årens politiska bedragare.
Publicerad i Sydsvenskan den 31 januari 2012
Nelson Mandela gratulerar rugbylandslagets kapten Francois Pienaar efter VM-segern 1995.
Chief Albert Luthuli, ANC-ledare 1952-1967.
Helen Suzman (1917-2009). Enda parlamentsledamoten för liberala och apartheidkritiska Progressive Party från 1961 till 1974.
Christiaan Barnard (1922-2001) i det museum i hemstaden Beaufort West som är tillägnat hans hjärttransplantationsbedrift 1967.
2 kommentarer:
En enda gata oavsett var i detta relativt stora universum som bär negerterroristers namn tex Oliver Tambos eller Nelson Mandelas är betydligt värre än vad som någonsin skulle/påstås ha skett under Apharteid och den sk "F"örintelsen tillsammans.
Nej, länge leve boerna och den genuina nationalsocialismen!
Mvh Jan Saxman
Så uttalar sig en som vet mycket litet eller inget om apartheidsytemets natur och konsekvenser.
För övrigt hade boernationalismen inget med nationalsocialism att göra. Apartheidideologin hämtade inpiration från USA:s raslagar och en perverterad läsning av berättelsen om Babels torn.
Skicka en kommentar