2014 slutade med en makaber skandal i Sydafrika. Auktionshuset Westgate Walding lade ut antiapartheidaktivisten Steve Bikos obduktionsrapport från 1977 till försäljning, med utropspris på 46000 kr. I slutet av 70-talet hade en av de fem patologerna som medverkade vid obduktionen gett rapporten till sin sekreterare, för att hon skulle förvara den på ett säkert sätt. Det är två av hennes barn som nu försöker sälja den.
Rapporten är ett historiskt dokument. Den bevisade att Biko inte, som polisen först påstod, hade dött av en hungerstrejk i fängelset, utan efter en 22 timmar lång tortyrsession. Han blev 30 år gammal och lämnade efter sig fyra barn. Polisministern Jimmie Krugers kommentar, ”It leaves me cold”, är en av apartheidtidens mest ”bevingade” sentenser.
Steve Bikos politiska plattform var Black Consciousness-rörelsen, som han grundade i mitten av 60-talet. Han hämtade inspiration från bland annat avkoloniseringsteoretikern Frantz Fanon, och betonade vikten av psykologisk frigörelse från kolonialismen. Sekler av förtryck har skapat ett djupt rotat mindervärdeskomplex hos den svarta befolkningen och för att bli fria i ordets sanna bemärkelse måste denna negativa självsyn ersättas av självförtroende och kunskap. Hans ideologi skiljde sig från ANC:s genom att han fokuserade på ras istället för klass och att de svarta skulle föra en separatistisk kamp. Visst välkomnade han vitas motstånd, men han ansåg att de hade en egen kamp att föra, istället för att försöka leda någon annans. Det var därför den internationella antiapartheidrörelsen valde att stödja ANC, medan Bikos budskap misstänkliggjordes.
Tiden har dock gett Biko rätt. ANC må ha medverkat till att avskaffa de diskriminerande lagarna, men de hade inget recept på hur den enskilde individen skulle stärkas. Och nu använder partiet befolkningens eftersläntrande känsla av att vara undersåtar för att hålla sig fast vid makten. Så det är inte konstigt att Steve Biko är en ständig referens i debatten, 38 år efter hans död.
Historien med obduktionsrapporten är uppseendeväckande av många skäl. För det första på grund av sveket. Att barnen till den som fick förtroendet att förvara den, har försökt sälja den. För det andra för empatilösheten gentemot Bikos familj. Och för det tredje för den häpnadsväckande likgiltigheten inför apartheidsystemets natur; att Sydafrikas för kontinenten helt unika välstånd är byggt på exploatering av den svarta befolkningens underbetalda kroppsarbete. Att mot den bakgrunden försöka kapitalisera på just en sargad, svart mans kropp – dessutom en man som mördades på grund av sin kamp för att gjuta stolthet i den svarta befolkningen – är en så perfekt allegori över apartheidsystemets innersta kärna, att en manusförfattare i Hollywood som snickrat ihop en liknande intrig hade blivit utskrattad för sin övertydlighet.
Tidigare i december stoppade en domare i Johannesburg försäljningen av rapporten och just nu jobbar familjen och Steve Biko Foundation för att den ska överlämnas till dem. Vad som slutligen händer beslutas senare i månaden.
Publicerad i Sydsvenskan
