Om
du höjer ett staket från 60 cm till 75 – med hur många procent har du då
justerat höjden? Fler än hälften av Sydafrikas lärare svarade 15 procent,
enligt en undersökning från 2010. De utgick alltså från att skillnaden i
centimeter är lika med den procentuella skillnaden
-->
Exemplet
finns med i Mamphela Rampheles bok ”Conversations with my sons and daughters”,
och visar att även den mest elementära matematiken, är något som majoriteten av
sydafrikanska lärare inte har koll på.
Ja,
en av orsakerna bakom det havererade skolsystemet, är att många av lärarna har dåliga
kunskaper. Ramphele har själv en gedigen bakgrund inom akademin, så det är inte
fråga om någon outsider som gnäller på hårdare krav.
Det
finns 25000 statliga skolor i landet. 1.700 av dem saknar rinnande vatten.
15000 skolor saknar bibliotek.
Resultaten
blir därefter. I The Economist läser jag att sju av tio sydafrikaner mellan
18-24 år saknar formella kvalifikationer. Mer än hälften av dem saknar
sysselsättning.
I
bakgrunden till skolkrisen ligger en djupt rotad brist på respekt för utbildning
och skolor, och det finns historiska orsaker till det här.
Under
apartheidtiden fick de flesta svarta barn en avsiktligt bristfällig utbildning,
så kallad Bantuutbildning, som syftade till att förbereda dem för kroppsarbete
och andra okvalificerade yrken, inte mer.
Sedan
när kampen mot apartheid intensifierades på 80- och 90-talet, var skolstrejker
en viktig strategi från ANC:s sida. Skolor blockerades eller brändes ner – allt
för att skolbarnen skulle drivas ut på gatorna och delta i revolutionen
istället. Bantuutbildningen och skolstrejkerna har medfört att flera
generationer svarta sydafrikaner har dålig, eller ingen utbildning alls.
Men
nu har det gått nitton år sedan demokratins gryning 1994.
Ändå
är skolsituationen fortfarande usel. Förra året medgav ministern för
grundläggande utbildning att 80% av de statliga skolorna inte håller måttet.
Förutom
bristande kunskaper hos lärarna, lyfter Mamphela Ramphele i sin bok också upp en
dålig arbetsmoral, något som hon klandrar det största lärarfacket SADTU för.
SADTU är knutet till landets motsvarighet till LO, och därmed allianspartner
till ANC.
Det
är naturligtvis en känslig sak att kritisera fackligt arbete i ett land som
Sydafrika, där kampen för förbättrade villkor för arbetare är så otroligt viktig.
Det senaste halvårets strejker i gruv- och fruktindustrin är tydliga tecken på
den akuta situationen.
Men
när facket hamnar för nära makten – som i fallet med SADTU, riskerar det att
leda till kravlöshet och korruption.
I
genomsnitt undervisar lärarna i de statliga skolorna 3,5 timmar om dagen. En
femtedel av lärarna är frånvarande på måndagar och fredagar. SADTU:s policy
beträffande lärarnas närvaro i klassrummen är ganska slapp, och dom
understryker att medlemmarna måste få ägna tid som egentligen är
undervisningstid, åt fackligt arbete istället.
Som
kontrast lyfter Ramphele fram det näst största facket NAPTOSA – som i sina policydokument
fokuserar på undervisning på ett helt annat sätt.
Ja,
Mamphela Ramphele är hård i sin kritik. ”Hur kan vi bara stå och se på?”, är en
fråga som ofta upprepas i boken. Med sin tuffa retorik vill hon provocera fram
engagemang i skolfrågan. Det är till Sydafrikas yngre generationer hon riktar
sig i sin bok, och i sin nya politiska rörelse. Utbildning är en viktig
fattigdomsbekämpare, och allt för mycket tid, pengar och mänskliga resurser har
kastats bort sedan 1994.
Sänt i OBS i P1 den 21 februari 2103
