Svarthet. Vithet.

av TOR BILLGREN

Ruben Östlunds film Play, Makode Lindes tårtperformance, Stina Wirséns film Lilla Hjärtat och alla små brokiga, gårdagens Tintindebacle. De senaste dagarna och månaderna har det bråkats åtskilligt om svarthet/vithet, kolonialism och rasism på kultursidor och i debattsoffor. Jag använder ordet "bråka", för jag tycker inte att det har varit mycket till konstruktiv debatt eller diskussion. Och det är synd. Det finns i Sverige en föreställning om att "vi" skulle vara immuna mot rasism och att frågorna därför inte behöver luftas. Olof Palme, Raoul Wallenberg och Dag Hammarskjöld förmodas liksom ha vaccinerat oss kollektivt. Men det är stor skillnad på att skriva "Alla är lika mycket värda" på ett papper, och att i praktik, politik och vardag verka utifrån detta.

Ett annat problem är att fenomenet rasism ofta beskrivs som en motsättning mellan vita på ena sidan och alla andra hudfärger på den andra. Det är att förenkla problemet oerhört, och att bortse från t.ex. japansk och kinesisk kolonialism - för att inte tala om den arabiska slavhandeln.

Det är varken fult eller rasistiskt att synliggöra och prata om hudfärg. Det är nödvändigt. Så jag tar och samlar lite texter.

Några egna:

Om "omvänd rasism" (6 mars 2012)

"Som svart måste man komma ut som civiliserad för att accepteras" (7 juni 2011)

Renässansen för Steve Biko och Black Consciousness (22 nov 2011)

Kolonialismen och förnedringen (9 september 2011)

Några tankar om Ruben Östlunds Play (6 december 2011)

Kort kommentar om debatten kring Stina Wirséns film (21 september 2012)

Fördjupning:

Frantz Fanon: Svart hud, vita masker och Jordens fördömda
Standardverk om kolonialismens inverkan på den koloniserade människan.

Ylva Habel: Whiteness Swedish style (PDF)
Om den svenska motviljan/oförmågan att hantera frågor som berör hudfärg, samt behovet av critical whiteness studies i Sverige.

Steve Biko: I write what I like
Textsamling av en av Sydafrikas mest respekterade frihetsteoretiker och aktivister. En otroligt skicklig och inspirerande skribent.

Andile Mngxitama (red): New Frank Talk (critical essays on the black condition)
Pamflettserie som när jag var i Sydafrika senast (januari 2012) hade kommit ut i ett tiotal nummer. Mngxitama (uttalas mng *lateralt klick* táma) är Bikos främste apostel i dagens Sydafrika och skriver kolumner i stora tidningar som Mail & Guardian. Han twittrar som @mngxitama. Det är särskilt inte ofta jag håller med honom, men eftersom jag är intresserad av frågorna han driver, försöker jag läsa allt han skriver. Ett av de stora problemen är att han har en tendens att lyfta upp Bikos texter med biblisk vördnad, istället för att försöka överföra tänkandet till dagens förhållanden. Han anklagar ofta folk för att exploatera Biko för egna syften (vilket är väldigt sant), men ramlar tyvärr ofta ner i samma grop själv. Men skit samma. Hans texter har ökat min förståelse för Sydafrika av idag.

New Frank Talk, urval:

- Black colonialists - the root of the trouble with Africa

- The people vs. Philip: How the ANC sold us for a cup (om fotbolls-VM)

- Sex & racism: Psycho sexual racism and the myth of the black libido

Kan beställas från newfranktalk1@gmail.com