Likriktad rapportering inför valet

av TOR BILLGREN

Den svenska rapporteringen inför det sydafrikanska lokalvalet den 18 maj var en häpnadsväckande uppvisning i journalistisk likriktning. Göteborgs-Posten, Svenska Dagbladet och Ekot valde att berätta en och samma story: Följ med till en fattig och eländig kåkstad där vi får träffa svarta invånare som är missnöjda med att ANC inte lyckats ge dem grundläggande service och sanitet, och därför tänker rösta på det största oppositionspartiet, det traditionellt "vita" Democratic Alliance (DA). Möt även områdets svarta DA-representant, som vädrar framgång i valet.

Jag har benat ut hur berättelsens beståndsdelar fördelade sig enligt följande mall:

Tidning/program (publiceringsdatum)

1. Rubrik (med länk till artikeln)
2. Namn på besökt kåkstad/by
3. Eländesmarkör
4. Namn på svart person som är missnöjd med ANC och tänker rösta på DA
5. Namn på svart person som representerar DA i valet

SvD (17 maj)
1. ANC riskerar tapp i lokalval
2. Piet Retief i Mpumalanga-provinsen
3. "De kommer just hem efter en timmes vandring från bäcken, enda stället de kan hitta vatten häromkring."
4. Agrinate Nxumalo och Thembi Buthelezi
5. Thokozane Motha

GP (18 maj, ej på nätet, men samma text publicerades även på DN:s webb)
1. ANC tappar i kåkstäderna (rubrik på dn.se: Besvikelse mot ANC i kåkstäderna)
2. Kya Sands utanför Johannesburg
3. "Brist på vatten, el, undervisning och sjukvård..."
4. Emmanuel Ramusingane
5. Mmusi Maimane

Ekot (18 maj)
1. ANC väntas vinna stort i Sydafrikas lokalval
2. Jeppes Reef i Mpumalanga-provinsen
3. "[Toaletten] är ett runt hål i marken och inget mer."
4. Zama Nkosi
5. Alex Maphanga

Dessutom sände P1 Morgon den 18 maj ett samtal med en svensk statsvetare vid University of Cape Town som i stort sett fokuserade på samma frågor: missnöje med ANC, chans för DA, sanitetsproblem i kåkstäderna.

Jag vill understryka att texterna och inslagen var för sig är bra och korrekta. Det som är anmärkningsvärt är att samtliga redaktioner gjorde identiska val och att de utsända journalisterna i princip skrev samma texter.

Men är inte detta precis som det skall vara? Vad ska man ta upp om inte den största frågan? Är inte redaktionerna skyldiga att informera om den centrala problematiken?

Jovisst, men det ena utesluter inte det andra. Och redaktionerna är väl lika skyldiga att försöka tänka utanför de gängse mönstren? Finns det över huvud taget någon poäng med att skicka ut reportrar i världen, om det enda man vill berätta är det som läsarna och lyssnarna förväntar sig?

__________________________
Relaterad läsning

Lokalval i Sydafrika 2011, valresultat

Viktiga lokalval i Sydafrika på onsdag (I den här texten berör jag samma sak som jag kritiserar ovanstående medier för att göra. Texten är dock ett blogginlägg författat på fritiden, och inget som jag valt att lyfta upp i ett betalt reportage.)

Valaffischer 2011

Oroande trend bland oppositionspartier i södra Afrika

Böcker på båt

av TOR BILLGREN

Vi lever i uppbrottets tid. I lördags postade vi 40 kg böcker som ska skeppas till Sverige. Runt 2 månader ska det ta.

Box 1
Gerhart & Glaser: From protest to Challenge
David Beresford: Truth is a strange fruit
Rian Malan: Resident Alien
Oxford isizulu - isingisi
Ben Temkin: Buthelezi
John & Erica Platter: Africa Uncorked
Spier Contemporary 2010
Deborah Devonshire: Wait for me!
André Brink: A fork in the road
Max du Preez: Tyrants and Turncoats
Damon Galgut: In a strange room
William Kentridge: I am not me, the horse is not mine
Mike Copeland: Guide to Botswana
Glänta 2.10: Chimurenga
Desmond Martin: Walking Long Street
The Penguin Book of Modern African Poetry
Dodo Parikas: HBT speglat i litteraturen
Miles Masterson: How to surf
L.D. du Plessis: The Cape Malays
Ayn Rand: Förnuft, Egoism, Kapitalism, och en romantisk livskänsla
Juli Zeh: Fritt fall
Fred Bridgland: Katiza's Journey
Lewis-Williams & Blundell: Fragile Heritage
Apollinaire: Les Exploits d'un jeune don Juan
Donvé Lee: An Intimate War
Hunter S. Thompson: Fear and loathing in Las Vegas
The Michaelis Collection
The Mail & Guardian A -> Z of SA Politics
Joël Egloff: L'étourdissement
Michael Hutchinson: Bo-Kaap, Colourful heart of Cape Town
Ann Jäderlund: Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar
Edward Matenga: The Soapstone Birds of Great Zimbabwe
Jul i Simrishamn 2010
Jul i Simrishamn 2009
Christer Blomstrand: Two early maps of Southern Africa

25 gunsteling afrikaanse musiekvideos (DVD)

Pär Westberg: Anders Sparrmans resa

Gentleman et al: Bioinformatics and Computational Biology

Mullins et al: Biology of the Grapevine

Hahne et al: Bioconductor Case Studies

Ryszard Kapuscinski: The Shadow of the sun

Saunders & Sothey: A dictionary of South African History

Anne Solomon: Guide to San Rock Art

Peter Slingsby: Rock art of the Western Cape

Box 2
Zapiro: The Mandela Files
Karl-Erik Johansson: Samla sitt liv
Fahr-Becker: Japanese Prints
Anthea Jeffery: People's War
Jensen Krige: The Social System of the Zulus
Hermann Giliomee: The Afrikaners
Jonathan Jansen: Knowledge in the Blood
Abe Berry: South Africa and how it workd
Joburg ArtFair: Catalogue 2010
Joburg ArtFair: Catalogue 2009
Piper/Morrow: To serve and protect (Inkathagate)
Francis and Rico: Madam & Eve - Unplugged
Richard Dowden: Afrika
Paul Murray: Zimbabwe Guide
Adrian R Morrison: An odyssey with animals
Ismael Beah: Lång väg hem
Timothy Gowers: Mathematics
Kristofer Folkhammar: Isak & Billy
Melanie Judge et al: To have & Hold
David Klatzow: Steeped in blood
Wessel de Kock: Usuthu! Cry peace!
Pieter-Dirk Uys: Between the devil and the deep
Moeletsi Mbeki: Architects of poverty
Hijab - Unveiling Queer Muslim Lives
Eskridge & Spedale: Gay marriage: For better or for worse
Rom Harré: Pavlov's dogs and Schrödingers Cat
Willem Elsschot: Cheese
Tax papers 2009: January - May
Tax papers 2009: June - December

Skickas senare
Jeremy Gordin: Zuma
Stephen Chan: Citizen of Zimbabwe
Paul Maylam: The cult of Rhodes
Bessant et al: Building Bioinformatics Solutions
Ian Scoones et al: Zimbabwe's land reform
Peter Kagwanja et al: State of the nation 2008
Steve Biko: I write what I like
Anné Mariè du Preez Bezdrob: Winnie Mandela - a life

Damon Galgut: The good doctor

Amy Stewart: Wicked Plants

Braam van Wyk: Wild flowers of South Africa

Burger Cillié: Pocket-Guide to Southern Africa

First field guide to Snakes and other reptiles of Southern Afrika

Field guide to Mammals of Southern Africa

Mary Fitzgerald: Stars of the Southern Skies

Alan James: The First Bushman's path

Hur orkar de?

avsändare: mfrank.morgan@9.cn
datum:24 maj 2011 18:17
ämne: Önskar svar

God dag,

Jag är Frank Morgan, jag arbetar på ekonomiavdelningen på ett finansiellt här i Europa. Jag såg din kontakt under min privata sökning på informationscentret, jag vill tro att du kommer att vara helt ärlig, engagerad och som kan vara behjälpliga i den här branschen venture.

Det bygger på detta att jag kontaktar dig att stå som närmast anhörig till en sen kund i Finance House så att den totala summan av $ 16.5million (Sexton miljoner femhundra tusen USA-dollar) kommer att släppas och betalas till dig som stödmottagaren och närmast anhörig till den avlidne.

Alla dokument och bevis för att du får medel noggrant har fungerat så jag har säkrat från de olika kontoren i fråga för smidig överföring av fonden till dig.

Om detta förslag uppfyller du svarar du mig med följande information.

-Fullständiga namn

-TELEPHONE/FAX Nummer-

-Address-

-AGE-

-Sex-

Ockupationen-

Jag väntar på ert skyndsamma insatser, alla de bästa och Gud välsigne dig.

Med vänliga hälsningar,

Frank Morgan

+447031901697

mfrank.morgan @ 9.cn

Ingen anledning att vara besviken på ANC

av TOR BILLGREN

Idag skriver Svenska Dagbladets Ola Säll om ANC-regeringens planer på att införa sekretesslagar, "som ska ge fria händer åt politiker och chefer i statsföretag att hemligstämpla vad de vill." Lagarna innebär "hårda fängelsestraff för både journalister och de som läcker, så kallade whistleblowers."

Återigen rynkas pannorna hemma i Sverige. Vad har hänt med gamla fina ANC? Svaret är: absolut ingenting. Det finns inget att vara besviken på, förutom de egna, idealiserade föreställningarna om rörelsen. Eller som jag uttryckte det i OBS i P1 i december:

[H]ur rimligt är det att vara besviken och förvånad över att en rörelse som skolade sitt ledarskap politiskt i Sovjetunionen och östblocket inte lyckas leverera när det gäller demokratisk utveckling, välfärd och ledarskapsmoral?

Läs resten av texten här. För ytterligare läsning i ämnet hänvisar jag till min intervju med journalisten Rian Malan: "Med hjälp av nyttiga idioter i väst lyckades de porträttera sig som en demokratisk rörelse."

Och här ligger ett kort bildreportage från en demonstration mot ovan nämnda lagförslag i december förra året.

Low tide

Tuesday afternoon

Table Mountain, 23 May, 08:36

av TOR BILLGREN

Lokalval i Sydafrika 2011, valresultat

av TOR BILLGREN

Slutliga siffror. Inlägget uppdaterat 22 maj.

Inledning
De sydafrikanska lokalvalet 2011 var en succé på många sätt. Valdeltagandet var 57,6%. Det är en ökning med över nio procentenheter jämfört med 2006. Allt har flutit smidigt, tekniken och logistiken har fungerat, inget fusk misstänks, inga våldsamheter har ägt rum. Enda smolket i bägaren är att ett antal medborgare inte hann rösta, eftersom lokalerna stängde redan 19.00 i onsdags. Detta drabbade särskilt människor i kåkstäderna, som ofta har lång väg att färdas på ineffektiva transportmedel för att ta sig till och från sina arbeten.

African National Congress vann förstås flest kommuner, men oppositionspartiet Democratic Alliance knappar in. ANC förlorade stöd i 62% av landets kommuner, medan DA vann stöd i 78% av dem.


Satirikern Zapiros kommentar till valet. Hämtad ur Mail & Guardian, 19 maj 2011.


Förkortningar
ANC: African National Congress
DA: Democratic Alliance
IFP: Inkatha Freedom Party
NFP: National Freedom Party
Cope: Congress of the People

Resultat: Fördelning av landets kommuner
Antalet före valet inom parentes. Sammanlagt finns cirka 260 kommuner i landet.

ANC: 198 (215)
Trots att förtroendet för ANC befinner sig i en stadig nedåtspiral (se "Nationellt resultat" nedan), har partiet säkrat en överväldigande majoritet av landets kommuner. Siffran kommer antagligen att justeras uppåt. Partiet vann dessutom 7 av 8 storstäder, så kallade metros.

DA: 18 (13)
DA behöll åtråvärda Midvaal i Gauteng och fick egen majoritet i metron Kapstaden, som de styrt i koalition sedan 2006. Partiet ökade anmärkningsvärt i Johannesburg och fick 34,6% (2006: 27,0%), mot ANC:s 58,6% (2006: 62,3%).

IFP: 5 (32)
Valets stora förlorare.

NFP: 2
NFP bildades i januari av Zanele Magwaza-Msibi som en utbrytarfraktion ur IFP och har lockat många av moderpartiets väljare.

Dessa siffror kommer att justeras efter lokalt koalitionsbildande. I ett tiotal kommuner kommer DA förmodligen att slå sig ihop med vad som återstår av Cope för att bilda majoritet, medan ANC kommer att skapa koalition med NFP, också detta på ett tiotal orter.

Nationellt resultat
Det nationella resultatet är inte helt relevant, eftersom detta var ett lokalval. Men det ger ändå en hum om läget i landet. Siffrorna inom parentes anger resultatet i förra nationella valet 2009, och i förra lokalvalet 2006 (fetat).

ANC: 62,0% (65,9% - 66,3%)
DA: 23,9% (16,7% - 14,8%)
IFP: 3,6% (4,6% - 8,1%)
NFP: 2,4% (existerade ej 2009 och 2009)
Cope: 2,1% (7,4% - existerade ej 2006)

Anmärkningsvärda resultat
- Freedom Front Plus (FF+), som fortfarande har en apartheidliknande vision, har decimerats avsevärt. Vid lokalvalet 2006 fick de 1,0% och makten i en handfull kommuner. Vid nationella valet 2009 fick de 0,8% av rösterna och några ministerposter i Zumas regering. Men vid valet i onsdags lyckades de inte samla större stöd än 0,5%. De apartheidnostalgiska tendenserna i Sydafrika decimeras!

- Nykomlingen NFP segrade över IFP i Nongoma, som är den nuvarande zulukungen Goodwill Zwelithini födelseort. IFP har alltid varit tätt förknippat med zulumonarkin och nederlaget här accentuerar partiets valfiasko.

- DA vann Klipdown utanför Johannesburg, som är en närmast helig ort för ANC. Det var där The Freedom Charter antogs den 26 juni 1955.

Sammanfattning
Demokratin i Sydafrika mår bättre än någonsin. Lokalvalsdeltagandet är på kraftig uppgång. Landet börjar äntligen få en opposition att räkna med (Democratic Alliance). Väljarna straffar partier som sviker dem (ANC i viss mån, men framförallt Cope, som efter succén i nationella valet 2009 mest ägnat sig åt interna strider). Dessutom finns en ny aktör på planen, National Freedom Party. Efter att ha existerat i endast fem månader slukar partiet röster från klassiska Inkatha Freedom Party, som därmed får betala priset för att hårdnackat vägra förnyelse.

Cope rasar alltså handlöst. Från 7,4% i nationella valet 2009 till detta valets 2,1%. Partiet kommer dock att hållas vid liv med konstgjord andning genom att ingå i koalition med DA på ett tiotal orter. På samma sätt kommer NFP att lyftas upp genom att samarbeta med ANC.

Det har kommit en del obehagliga uttalanden från enskilda ANC-företrädare, som kastar viss skugga över valet. Ordföranden för ANC:s ungdomsförbund Julius Malema har kallat de svarta och färgade kandidaterna i DA för partiledaren Helen Zilles "Tea ladies", d.v.s. tjänsteflickor. Och Nceba Faku, som är ANC-ordförande i Nelson Mandela Bay (Port Elizabeth), uppmanade under fredagen sina anhängare att bränna ner The Heralds kontor, för att tidningen skrivit kritiskt om ANC. Han sa också att svarta som "inte gillar svarta organisationer" [och alltså röstar på "vita partier"] borde drivas ut i havet eller sticka till Europa. ANC centralt tog avstånd från Fakus uttalanden.

___________________________
Tidigare inlägg

Viktiga lokalval i Sydafrika på onsdag

Valaffischer 2011

Oroande trend bland oppositionspartier i södra Afrika

Angeläget om korrektionsvåldtäkter i Aftonbladet

av TOR BILLGREN

Missa inte Karin Alfredssons och Linda Forsells viktiga reportage om fenomenet korrektionsvåldtäkter i Sydafrika. Och missa inte projektet som reportaget är en del av: Dödsorsak: Kvinna.

Nästa vecka har jag en tangerande artikel på tidningens kultursida och i menyn till höger här på bloggen finns några andra texter om homosexualitet i Sydafrikansk/Afrikansk kontext.

Tisdag 17 maj, 20:19

av TOR BILLGREN


Dimman från Cape Flats kravlar sig långsamt över stadskärnan och drar sig sedan tillbaka.

Valaffischer 2011

av TOR BILLGREN

Imorgon är det val, och valtider betyder valaffischer. Här är några jag plåtade på vägen till järnvägsstationen i Stellenbosch i helgen.

Lokalval är viktiga, eftersom det är just på lokal nivå som det är möjligt att göra skillnad. Men valen blir oundvikligen också lekplats för allsköns kverulant- och enfrågepartier. National Peoples Party (NPP) tar hem trofén för anskrämligaste valaffischer 2011. Texten på betyder "Utled på fattigdom". Eller mer bokstavligt "Röven full av fattigdom".

Överst har vi en affisch från Vryheidsfront Plus (VF+), eller Freedom Front Plus (FF+), som värnar afrikandernas intressen. Partiet är så nära ett apartheidparti man kan komma, och kämpar för att Sydafrikas afrikaanstalande vita befolkning ska få en egen, självstyrande stat – en Volksstaat. Det finns redan ett embryo till denna i form av staden Orania i landets absoluta mitt. Notera flamman i partiets logga – samma symbol som pryder franska Front Nationals flaggor, och som även Sverigedemokraterna använde fram till valet 2006, då de bestämde sig för att göra sin visuella image politiskt korrekt och rätta in sig i det svenska blomsterledet.

VF+ fick 0,83% i nationella valet 2009 och partiledaren Dr Pieter Mulder (mannen på affischen) utsågs till biträdande minister för jordbruk, skogsbruk och fiske i Jacob Zumas regering, något som bara kan tolkas som ett försök att bygga broar mellan folkslagen. Och inget fel med det.

Partiet skämde ut sig ordentligt för några veckor sedan när dess företrädare protesterade högljutt mot att en byst av H.F. Verwoerd avlägsnades från en offentlig plats i Midvaal i Gautengprovinsen. Verwoerd var premiärminister 1958-1966 och apartheidsystemets huvudsakliga arkitekt. Det var han som låg bakom den jävligaste skiten under de mörka åren. Det finns ingen som helst anledning för någon att sörja att en byst av honom avlägsnas.

* * *

Nedanför VF+ hittar vi Democratic Alliance (DA), det enda partiet som kan utmana ANC. Det fick 16,66% i det nationella valet 2009 och är det i särklass största oppositionspartiet. I mitten står partiledaren Helen Zille, före detta borgmästare i Kapstaden och idag premiärminister över Western Cape-provinsen. Hon är ursprungligen journalist och var den som avslöjade apartheidregimens lögner i samband med Black Consciousness-ledaren Steve Bikos död 1977, och bevisade att han torterats till döds av polisen.

Till vänster står Patricia de Lille, en annan veteran inom Sydafrikansk politik. I augusti förra året kungjorde hon att hennes parti Independent Democrats (ID), skulle slås ihop med DA, för att stärka oppositionen. Det var de Lille som 1999 avslöjade den omfattande korruptionen i samband med den den ökända vapenaffären, som även Sverige är insyltad i.

Till höger står Lindi Mazibuko, partiets talesperson. Hon är ung och karismatisk och utan tvivel en kvinna som vi kommer att få höra mer av i framtiden. Hon twittrar som @LindiMazibuko.

Och så har vi Bantu Holomisa, ledare för United Democratic Movement (UDM). Han började sin politiska karriär 1987, då han som 32-årig generalmajor störtade regimen för hemlandet Transkei två gånger. Efter andra kuppen satte han sig själv som ledare, en position han höll fram till 1994, då hemlandssystemet avskaffades och Transkei införlivades i Sydafrika. Idag är det en del av Eastern Cape-provinsen. Han blev en höjdare inom ANC och fick en ministerpost i Mandelas regering, men förlorade den när han vittnade om korruption inom partiet. 1997 bildade han UDM, som till en början verkade vara ett parti att räkna med. Vid valet 1999 fick det 3,43% av rösterna, men sedan har det gått utför. 2009 lyckades Holomisa bara skrapa ihop 0,85%.

* * *

Imorgon gäller det alltså! 222 partier kämpar om makt och inflytande i Sydafrikas 272 kommuner. Här ligger valkommissionens hemsida, och här kan man navigera runt bland de registrerade partierna.

Tuesday 17th May, 08:06

av TOR BILLGREN


Cloudy autumn morning.

Viktiga lokalval i Sydafrika på onsdag

av TOR BILLGREN

Onsdagen den 18 maj är det lokalval i Sydafrika – ett oerhört mycket viktigare val än det stora, nationella valet, som senast hölls i april 2009, och som vanligt fick stort genomslag i världens medier. Men vilket parti som får flest säten i parlamentet och vad presidenten heter, är bagateller i jämförelse med vem som får makten lokalt, det vill säga i landets 272 kommuner. Det är nämligen på denna nivå som det verkligen går att göra skillnad. Och skillnad och förändring är vad majoriteten av Sydafrikas 50 miljoner medborgare behöver. Akut.

Juridikdocenten Richard Calland kallar valet historiskt i veckans Mail & Guardian, eftersom det denna gången finns två stora partier med dokumenterad regeringserfarenhet att välja mellan: African National Congress (ANC) förstås, men även Democratic Alliance (DA), som styrt Western Cape-provinsen sedan 2009 och Kapstaden sedan 2006. Idag styr ANC i 215 kommuner. DA styr i 13, och lokala partier i 29 kommuner.

Den främsta anledningen till att miljontals hushåll fortfarande inte har tillgång till ordentlig sanitet, elektricitet och vatten, är den utspridda korruptionen och inkompetensen just på lokalnivå. Denna inkompetens beror i hög grad på ANC:s så kallade cadre depolyment policy, som innebär att partilojalitet väger tyngre än meriter vid tillsättandet av lokala tjänstemän. Denna förödande policy är kontroversiell även inom ANC och presidenten ville nyligen se över den genom en lag, något som förhindrades av kommunarbetarfacket SAMWU.

Varje vecka äger så kallade service delivery-protester rum runt om i landet. Varje vecka publicerar tidningarna nya bilder av demonstrerande folkmassor, brinnande bildäck, studsande tårgaspatroner och framstormande poliser. Den 13 april slogs en skottskadad man ihjäl av polis mitt framför tv-kamerorna under demonstrationer i Ficksburg, Free State.

På en del håll i landet har det gått så långt att invånarna själva tagit över förvaltningen av sina städer efter att tjänstemännen antingen kört ekonomin i botten, misslyckats med att spendera budgeten på adekvat sätt, eller helt enkelt stuckit med pengarna. (Läs t.ex. Ola Sälls reportage "Blomsterrevolt mot förslumningen" i Svenska Dagbladet 101028.)

Den stora valfrågan handlar om saniteten i landets överbefolkade kåkstäder. Detta eftersom det på senaste tiden avslöjats att såväl ANC- som DA-styrda kommuner har byggt cabriolettoaletter till townshipinvånarna. Det vill säga toaletter i det fria, utan väggar. Det har skett undantagsvis och i mycket liten utsträckning, men är naturligtvis likafullt oacceptabelt. Framförallt DA har förlorat mycket förtroende på grund av sin hantering av denna skandal.

Valet på onsdag kommer att ge tre intressanta indikationer på det politiska läget i Sydafrika:

1.
Balansen mellan ANC och DA. Kommer DA att fortsätta knappa in på ANC?. Kommer partiet att vinna över några kommuner och storstäder? De styr som nämnt i redan i 13 kommuner, inklusive i Kapstaden och det finns indikationer på att de tillsammans med Congress of the People (Cope) skulle kunna ta makten även i Nelson Mandela Bay (Port Elizabeth) i Eastern Cape.

2.
Hur kommer väljarna att straffa Cope? Partiet bildades som en utbrytarfraktion ur ANC 2008 och fick hela 7,4% av rösterna i det nationella valet 2009. Sedan dess har partiets toppskikt mest ägnat sig åt att käbbla om vem som ska vara partiledare, något som gjort dem till åtlöje i landets medier. Ledarskapsstriden, som alltså prioriterats framför det viktiga oppositionsarbetet, har slitit isär partiet, som inte ens har en fungerande hemsida längre. Sveket mot väljarna är enormt. (Mer om krisen i Cope här.)

3.
Hur kommer det att gå för National Freedom Party (NFP)? Det bildades av Zanele Magwaza-Msibi i januari i år när hon såg sig tvungen att lämna Mangosuthu Buthelezis Inkatha Freedom Party (IFP). Hon är karismatisk och kompetent och har stora möjligheter att exploatera det politiska vacuum som uppstått kring dels besvikelsen på ANC och Cope, dels IFP:s tilltagande irrelevans.

* * *

Redan idag kan man förhandsrösta, en möjlighet som såväl Nelson Mandela som Thabo Mbeki enligt sina talespersoner tänker utnyttja.

"Noxolo sover inte"

av TOR BILLGREN

It is dusk on Friday April 29, the eve of 24-year-old Noxolo Nogwaza's funeral. KwaThema is smoky from cooking fires and there's a snap of Highveld winter in the air. Then, the singing. Just a suggestion, form way off, but growing stronger and stronger.

Here they come. About 50 young men and women, toyi-toying down the street towards the Nogwaza family home. They carry a flag that glows with rainbow colours and the words of their song ring out: "uNoxolo akalelang" - Noxolo is not sleeping. The song weaves itself into an anthem for a new struggle: "Even if they beat us, even if they rape us, we are moving forward."

Så inleder Sibongile Nkosi sitt oerhört fina reportage från begravningen av tvåbarnsmodern Noxolo Nogwaza, som våldtogs och mördades förra söndagen, antagligen för att hon var lesbisk. Mönstret är välkänt i Sydafrika och brukar kallas "korrektionsvåldtäkter", eftersom gärningen utförs för att straighta ut kvinnan. Läs resten av Nkosis lysande text i veckans Mail & Guardian (ej ännu på nätet).

________________________
Ordlista
Highveld = platå i centrala Sydafrika
toyi-toyi = joggande "dans", vanlig vid demonstratioiner i Sydafrika

Table Mountain Road

View westwards. The cable-car station visible in the upper corner to the right.

Lesbisk våldtagen och mördad i sydafrikanskt township

av TOR BILLGREN

Så har det hänt igen. En lesbisk kvinna har våldtagits och mördats i ett sydafrikanskt township, antagligen just för att hon var lesbisk. Denna gång i Kwa-Thema i Gautengprovinsen. Omständigheterna är inte helt kända än, så det är för tidigt att dra några definitiva slutsatser. Fram till dess kan vi hedra den mördade kvinnan genom att åtminstone uttala hennes namn rätt. Hon hette Noxolo Nogwaza. Så vitt jag vet är det ett xhosanamn, och i så fall uttalas x:et i förnamnet med ett lateralt klick, dvs som när man manar en häst. Är det ett pedinamn uttalas det som ett fonetiskt x, dvs som i Bach.

De gruvliga detaljerna kring mordet finns hos Pink News.

Det finns åtskilligt att säga om villkoren for homosexuella i townshipen. Det finns positiva historier också...

Det kungliga bröllopet i London bakslag för demokratin i Swaziland

av TOR BILLGREN

En av de prominenta gästerna på dagens kungliga bröllop i London är kung Mswati III, envåldshärskare över Swaziland, ni vet det där lilla landet som ligger insprängt mellan Sydafrika och Moçambique. I 25 år har han styrt riket som sin privata egendom och centrerat dess ekonomi kring sig själv och sina tretton fruar. Landet är nu bankrutt och värst drabbat i världen när det gäller hiv/aids.

Politiska partier är förbjudna men genom åren har en tapper proteströrelse lyckats etablera sig kring fack- och studentorganisationerna. Den 12 april arrangerades stora demonstrationer med krav på demokrati, men upproret slogs ner. Hundratals demonstranter greps. Aktivisterna vädjade förgäves om solidaritet via de mycket få medier som följde deras kamp.

I söndags vann rörelsen en mikroseger genom en lyckad bojkott av en av kungahuset arrangerad konsert med den amerikanske rapparen Jadakiss. En seger som grusas av att Mswati III idag hedras genom att stå med på en av universums mest prestigefyllda gästlistor.

Publicerad i Sydsvenskan den 29 april 2011

Morning in Riebeek-Kasteel

Now it's time for breakfast.

ANC och flerpartisystemet

av TOR BILLGREN

Stödjer ANC Sydafrikas flerpartisystem?

Det kommer oroande signaler om motsatsen.

1.
I veckan kom nyheten att Sello Moloto utsetts till sydafrikansk ambassadör i Mocambique. Moloto var tidigare hög ANC-medlem och premiärminister i Limpopo-provinsen, men lämnade posten och partiet 2009 för att bli provinsiell ordförande för rivalpartiet Cope. Trots att Cope formellt ligger i ruiner idag, utgör partiet fortfarande ett hot mot ANC.

Som Cope-representant har han bråkat mycket med ANC och bland annat anklagat ungdomsförbundets ordförande Julius Malema för att ha vunnit upphandlingar på illegalt sätt.

Men nu har alltså regeringen utsett Moloto till ambassadör, och han lämnar därmed sitt uppdrag i Cope. Jag har väldigt svårt att inte se detta som att ANC-regeringen har köpt ut Moloto för en prestigefull titel och lite bling.

Konspiratoriskt? Ja kanske, men varför skulle ANC välja en bråkig avhoppare till ett prestigefullt ambassadörsjobb, när det finns hur många lojala ANC-kadrer som helst att väja mellan?

2.
Igår påstod Hassan Motala, som är medlem i Inkatha Freedom Partys nationella råd, att ANC utsatt honom för utpressning. Han och hans familj har lukrativa kontrakt med provinsregeringen i KwaZulu Natal, och för att få fortsätta göra affärer med provinsen ska han ha uppmanats att lämna IFP. Så här skriver han i ett uttalande:

When I arrived at a meeting with Premier Zweli Mkhize at the City Hall on Thursday, I was presented with an ANC t-shirt and instructed to wear it. This was done without my consent and against my wishes. The suggestion was that if I wanted to continue doing business with the ANC-led government, I should end my association with the IFP. It was blackmail.

(Man får inte glömma att det är valtider, det kan ligga politiska motiv bakom allt, även sådana här anklagelser.)

3.
I slutet av januari hoppade IFP-höjdaren Zanele Mgwaza-Msibi av och bildade eget parti, National Freedom Party. IFP-ledaren Mangosuthu Buthelezi anklagade ANC för att ligga bakom splittringen och lade fram att antal indicier om detta i parlamentet. Denna presentation kanske inte var Buthelezis största politiska ögonblick, utan fick honom snarare att framstå som en stridslysten rättshaverist. Men sett i ljuset av hur ANC tycks operera för att underminera oppositionen, kanske det är förhastat att avfärda uppgifterna helt?

Kung Mswatis regim påstår sig vilja ha dialog

av TOR BILLGREN

Swazilands utrikesminister sa igår att regimen vill förhandla. Att samtal och dialog är bättre än demonstrationer. Visst, sa ordföranden för Swaziland Solidarity Network i sydafrikanska nyhetsprogrammet Morning Live i morse.

– Men vem ska de förhandla med? Politiska partier är förbjudna i landet. Demokratirörelsen Pudemo (Peoples United Democratic Movement of Swaziland) är stämplad som terroristorganisation. Utrikesministerns ord är bara propaganda, riktad till omvärlden för att ge sken av goda intentioner.

Protesterna i Swaziland, dag 1

av TOR BILLGREN

Polisen och militären i Swaziland lyckades att hindra mycket av dagens sedan länge planerade demonstrationer mot regimen. Redan igår greps några av proteströrelsens ledare, bland annat Maxwell Dlamini, som är ordförande för studentorganisationen SNUS. (Läs min intervju med honom från i fredags här.) Han är och de andra ledarna är fortfarande i fängsligt förvar.

100-200 demonstranter har gripits, hundratals har skingrats och bussats ut ur städerna (så långt som 80-100 km). Universiteten blockerades så att folk inte kunde ta sig ut på gatorna. Polisen har även använt batonger, vattenkanoner och gummikulor mot massorna. Men något mer extremt våld har inte rapporterats. Inte mot demonstranterna i alla fall. Lucky Lukhele, som är talespersonen för Swaziland Solidarity Network (SNN), meddelande i ett uttalande att en polis misshandlats svårt av några busskonduktörer och nu ligger i koma.

Flera utländska journalister greps, förhördes och släpptes under dagen. Några av dem:

• André le Rou, Africa editor på Media24
• Reggy Moalusi, assistant editor på Daily Sun. Greps med journalister från Kaya FM och Radio 702
• Manqoba Nxumalo (The Daily Maverick)
• Niren Tolsi och Lisa Skinner, Mail & Guardian. Greps två gånger under dagen. Deras lista över kontakter i Swaziland kopierades av polisen.
• Nastasya Tay och Tshepo Lesole, Eyewittness News
• Rob Hartgers, nederländsk journalist

Sydafrikanska fackorganisationen Cosatu samlade ett hundratal medlemmar och marscherade till gränsposten Oshoek där det hölls en manifestation. Annars har det varit dåligt med konkreta solidaritetsyttringar. SNN ordnade en demonstration utanför Swazilands ambassad i Pretoria, som av bildmaterialet på proteströrelsens Facebooksida att döma samlade mycket få personer. Regimen har fördömts av bland annat det sydafrikanska oppositionspartiet Democratic Allance, ANC:s ungdomsförbund, kommunistpartiet SACP och dess ungdomsgren YCL.

I Facebookgruppen, The April 12 Swazi Uprising, finns exempel på hur tangentbordsrevolutionärer, som inte har ett dugg med Swaziland att göra, försöker provocera demonstranterna till våld, attackera affärsrörelser och anlägga bränder. Inga sådana handlingar har dock hittills rapporterats.

Protestaktiviteterna fortsätter under kvällen och natten. I största staden Manzini samlas människor just nu i kulturcentret och kyrkan. Staten har deklarerat utegångsförbud till klockan 21. Armén patrullerar stadens gator.