söndag 21 mars 2010

50 år sedan Sharpevillemassakern

av TOR BILLGREN

”En polisman med maskingevär stod på pansarbilens tak och sköt. Han förde vapnet långsamt från sida till sida, som om han panorerade med en filmkamera.” Så minns journalisten Humphrey Tyler massakern i townshipet Sharpville utanför Johannesburg den 21 mars 1960 (Mail & Guardian, 19.3). 69 demonstranter dödades, 180 sårades.

Händelsen speglar landets såriga historia ur flera perspektiv. Vi ser de vansinniga apartheidlagarna; demonstrationen var en fredlig protest mot att de svarta ständigt var tvungna att bära med sig sina passböcker. Vi ser regimens brutalitet och rasism. Men vi ser också den begynnande rivaliteten mellan de olika befrielseorganisationerna. Bakom demonstrationen låg nämligen Pan Africanist Congress (PAC), som året innan hade brutit sig ut ur ANC. Båda organisationerna förbjöds strax efter massakern.

Sharpeville hjälper oss att se vidden av Sydafrikas tragedi. Och därmed också vidden av landets oerhörda framsteg under de snart 16 åren av fullvärdig demokrati.

Publicerad i Sydsvenskan den 21 mars 2010

4 kommentarer:

Elle-Kari sa...

Det var då bojkotten inleddes... jag var 7-8 år och mamma och jag gick förbi en fruktaffär på Kungsgatan där de sålde plommon mitt i vintern. Från Sydafrika. Vill ha!
Mamma sa nej, vi köper inte plommon från Sydafrika.Frukthandlaren blev så arg !

Tor Billgren sa...

Ja, Sharpville var en vattendelare. Premiärminister Verwoerd sköts (överlevde dock), befrielserörelserna förbjöds, FN reagerade hårt, Sydafrika lämnade Commonwealth och blev republik...

Fredrik Stangel sa...

Jag läste att Julius Malema tycker att minnet av Sharpeville uteslutande tillhör ANC. Inte riktigt att betrakta tragedier med respekt och försynthet gentemot historien...

Tor Billgren sa...

Malema är en respektlös buffel.